Rök och speglar

 

Författare: Johanne Lykke Naderehvandi

Bernarda och hennes lillebror växer upp i Malmö på 90-talet som barn till de konstnärliga ledarna för Stadsteatern. De är övergivna barn, som spenderar långa dagar och kvällar med att allvarligt betraktar sina föräldrar som leker på teatern. Nu, som vuxen, är Bernarda själv anställd på teatern, som dekormålare. Men hon håller sig ute i verkstäderna i hamnen och aktar sig nogsamt från att besöka teaterhusen på Djäknegatan och Östra Rönneholmsvägen. Hon bor själv med sin dotter när hon börjar drömma mardrömmar. Det är det förflutna som börjar hemsöka henne.

Hemsökelsen kommer närmast i form av en poltergist, ett illasinnat spöke av Asta, den bästa kompis som Bernarda fann i en berömd skådespelerskas barn. Asta hade liksom Bernarda en lillebror och de fyra blir en kvartett som klarar sig själva under långa repetitionskvällar, under sommarmånader då föräldrarna spelar teater på Österlen och under teaterfestivaler i storstäder då föräldrarna är upptagna med att vinna priser. Bernardas och Astas vänskap är intensiv, men blir kort, eftersom Asta, hennes bror och mamma dör i en förfärlig olycka. Om det nu var en olycka? Bernarda tror sig veta att det inte var det, och när Asta nu spökar för henne tror hon att det är för att Asta vill ha hämnd.

Bäst är den här boken i skildringarna av barndomen, av de övergivna teaterbarnen, vars föräldrar är så ointresserade av att vara just föräldrar, eftersom det inte går att kombinera med att vara en Stor Konstnär. Skildringarna av Malmö, Skåne, och teatern är både drabbande och ibland roliga.

Bernardas uppväxt har en hel del gemensamt med Johanne Lykke Naderehvandis egen, som dotter till konstnärsparet Staffan Valdemar Holm och Bente Lykke Möller. Nutidsplanet och dess magiskrealisminslag känns som en täckmantel författaren drar över boken för att slippa diskussionen om vad som är "sant" och inte av barndomsskildringen. Och till viss del funkar det, hela berättelsen blir insvept i rök och blickar tillbaka från speglar som lurar oss på perspektivet. Varken Bernarda eller vi vet vad som är samt, varken i berättelsen eller i Johanne Lykke Naderehvandis barndomsberättelse.

Passar gymnasiet

En bit av Bodil

 

Författare: Sara Lövestam

Nathans mamma har dött knall och fall på ett hotellrum för några år sedan. Nu driver Nathan vidare hennes antik & kuriosa-butik i Enköping. När han en dag letar igenom en låda med saker från ett dödsbo dyker en medaljong upp. I den finns ristat en symbol Nathan bara sett en gång tidigare, nämligen i form av en tatuering när han hittade sin mamma död på en hotelltoalett. I medaljongen ligger och en lapp med ett ord skrivet på: förlåt.

Detta blir inledningen på ett sökande och ett mysterium. Vad var det för symbol mamma Bodil hade intatuerad i ljumsken? Och Varför? Vem var Bodil innan hon blev Nathans mamma? Nathan söker upp Bodils gamla flickvänner, luskar rätt på gamla adresser och besöker ett övervintrat hippiekollektiv ute på landet. Här har Bodil bott två år, men aldrig berättat något om för någon. Varför? Mystiken tätnar ju mer han söker.

Till sin hjälp har Nathan Monika, en kvinna han börjat dejta i Stockholm. Hon är en fena på släktforskning, och vi som följt Sara Lövestams författarskap förstår mycket snart att det denna pangbrud från Stockholm är ingen annan än Monika från "Monikaböckerna". Även Texas från En stark nolla dyker upp i en halv mening, vilket ju naturligtvis är underbart.

Detta är en varm, rolig, spännande och bitvis vidrig berättelse om ett kvinnoöde. Sara Lövestam skriver som vanligt med finess och humor och skapar karaktärer som är flerdimensionella. Vi följer Nathan i nutid och kastas då och då tillbaka i tiden via de berättelser om Bodil som de som Nathan söker upp berättar. I del två skiftar perspektivet till Bodils och vi får veta saker som Nathan ännu inte lyckats luska fram och det är då det hela blir riktigt otäckt. I tredje delen är vi tillbaka i nutid hos Nathan och Monika, som får en fnurra på tråden. Men slutet blir nästan feelgood-lyckligt. Passar fint på gymnasiet och uppåt.

Musan

 

Författare: Mats Strandberg

Författare Hedda Strömberg har haft viss framgång med sina ungdomsböcker men ungdomslitteratur tjänar man ju inga pengar på. Istället ger hon sig på en deckartrilogi. Den första boken har inte sålt något vidare och nu har hon kört fast fullständigt i den svårt andra boken. Just då hör Davis Ridings av sig. David Ridings, hennes bästa vän från skrivarlinjen, som svikit hennes så. David Ridings, som fått alla försäljningsframgångar hon aldrig fått och som fötts med alla kulturens silverskedar som bara får plats i mun, en riktig nepo-baby. Han hör av sig och vill be om förlåtelse. Han har börjat AA, erkänner allt han gjort fel och ber henne komma och fira midsommar med kulturfamlijen i deras stora kråkslott på landet. Om hon kommer en vecka innan kan de hinna skriva ihop innan firandet.

I Mats Strandbergs nya rysare börjar allt ganska beskedligt och med ett obehag som bygger mer på skeva stämningar och osköna hierarkier än på splatter. Men kapitlen byggs skickligt upp mot midsommaraftonens crescendo. Midsommar som i all  folktro är en farlig natt då onda krafter kan släppas lösa, och det gör de verkligen här. 

Efter ett par dagar i kulturfamiljens klor, då Heddas skrivande faktiskt lossnar och hon får flow, bestäms det att hennes son Hugo ska ansluta. Vi får följa berättelsen omväxlande genom Heddas och Hugos blick. Hugo har visserligen barnets vakna blick på vuxenvärldens konstiga beteenden, men han blir lika förtrollad som Hedda av morfar Olof och hans prat om begåvning och skapande. Och då det fasansfulla slutet nalkas är det Hugo som blir offret...

Passar gymnasiet.

Själens telegraf

 

Författare: Amanda Svensson

I Somerset, tidigt nittiotal, lever Iris ett annorlunda men ändå kärleksfullt liv med sin mamma i det gamla huset med den välskötta trädgården och äppellunden. Iris hemskolas, har inga andra vänner än möjligen grannen Hugo, som är stenhuggare och förmodligen kär i hennes mamma som alla andra, och katten. Men en katastrof är i antågande, det får vi reda på redan i första kapitlet: "Som de efteråt skulle lära mig på ungdomsvårdsanstalten fanns det antagligen många anledningar till att jag sensommaren 1992 bestämde mig för att bränna ner min mammas hus".

Glasgow sent nittiotal. Iris bor i kollektiv, jobbar på ett varuhus och träffar Rupert. Genom honom dras hon in i vad som ska bli bandet Själens telegraf och de två blir också passionerat förälskade. Iris försöker fjärma sig från och mörka sitt förflutna, samtidigt som hon är väldigt märkt av det.

I vart annat kapitel möter vi Iris i de tidiga tonåren, i vart annat i de sena. I bägge berättelserna blir sprickorna i det lyckliga livet, idyllen i Somerset och den berusande förälskelsen i Glasgow, allt större. Det börjar med att den okände farbrodern dyker upp vid grinden och ställer frågor. Iris mammas berättelse om deras gemensamma liv tyck plötsligt allt mer byggd på lögner. Och i ett senare liv gör Iris som sin mamma, lappar och lagar verkligheten med lögner när den inte passar. Iris berättar själv, med en alldeles egen röst kryddad med torr humor och ironi. Det är ett slags tillbakalutad blick på skeendet, hon är mån om att vi inte ska tycka synd om henne.

Amanda Svensson skriver så bra, vi förs direkt till Summersett och ser huset, känner dofterna från trädgården, hänger med Iris i Glasgow och vi hade gärna stannat kvar där ett litet tag till. En bok man inte riktig ville skulle ta slut.

Passar utmärkt på gymnasiet.

Gosale: Tre idioters äventyr

 

Författare: Faiaz Dowlatzai

Tawab, Mamad och Norak växer upp i Balkh i Afganistan. Det är ett konservativt, fattigt samhälle i slutet av på 1900-talet, men det kunde lika gärna ha varit 1800-tal om man bortser från automatvapen och droger. Tawab är berättare, vetgirig och nyfiken. Norak är grannens son, han kan förklara mycket som Tawab inte förstår och Mamad, den tredje i deras gäng är kanske den enda som lever ett ännu eländigare liv än Tawab. De tre pojkarna tillhör olika folkgrupper, men håller ändå ihop i vått och torrt.

Livet för Tawab går ut på att frysa, hungra, bli slagen av sin storebror, som missbrukar både sin ställning som familjens överhuvud och diverse substanser, samla ved, reta sin lille brorson och hitta på hyss med Norak och Mamad. Även om det finns ljusglimtar är det snudd på outhärdligt hur fullt av umbäranden livet är för Tawab, hans familj och hans vänner är.

Familjen beger sig på flykt i Afghanistan, varför förstår aldrig Tawab, och ingen vill förklara det för honom heller, men återkommer så småningom till sin gård. När så småningom ingenting längre finns kvar för Tawab i Balkh, beslutar han och hans två kompisar sig för att fly.

Efter långa och svåra resor kommer de tre vännerna till Sverige. Här är tillvaron, jämfört med den i Afghanistan och det de upplevt på sin flykt, rena rama lyxen. Och det är nu hela hans liv kommer ifatt honom, när kampen är över och han sitter i en skön fåtölj. Vad är meningen med allt? Vad ska jag göra med mitt liv?

Faiaz Dowlatzai är journalist bosatt i Stockholm och född i Balkh i Afghanistan. I Gosale: Tre idioters äventyr kan man gissa att han hämtat inspiration från sitt eget liv. Och även om berättelsen är väldigt dyster är det spännande och intressant. Att få dela ett levnadsöde, så långt från det man själv upplevt är en viktig sak. En annan viktig sak är att få lära känna Tawab och hans sökande efter kunskap och förklaringar i en obegriplig omvärld och att följa de "tre idioternas" vänskap.

Våra förlorade hjärtan

 

Författare: Celeste Ng

Rasism, utanförskap och familjehemligheter är teman som löper genom Ngs två tidigare böcker Små eldar överallt och Säg inget om Lydia. Den nya boken, Våra förlorade hjärtan, tar upp samma tråd, men här befinner vi oss i en framtid efter "Krisen", i ett totalitärt samhälle där allt underkastas en säkerhetslag, PAKT. Det minner lite om Margret Attwoods framtidsdystopi Tjänarinnans berättelse och Ng hävdar liksom Attwood att hon visserligen fantiserat ihop delarna i det universum hon presenterat, men att de var för sig är händelser som har hänt eller skulle kunna hända, i vår verklighet.

Ng återvänder också här till ämnet adoption, eller att på grumliga grunder omhänderta barn, en metod som använts och fortfarande används över hela världen som medel att förtrycka och styra över oliktänkande eller på andra sätt för majoritetssamhället misshagliga grupper, såsom fattiga, ursprungsbefolkningar eller personer med annan hudfärg. Man märker också en tydlig inspiration av de pandemilagar som infördes snabbt, accepterades lättvindigt och begränsade mångas rättigheter och friheter med motivationen att det var för allas trygghet.

I centrum för berättelsen står Bird, tolv år. Hans mamma är borta och varken han eller pappan vet vart hon har tagit vägen och de pratar aldrig om henne. Birds mamma är av kinesiskt ursprung och efterhand som berättelsen går inser vi att mammans närvaro blev ett hot mot Bird. Det är illa nog att ha lite kinesiskt påbrå som Bird själv, men hans helvita pappa kan ändå skydda honom.

I första delen av berättelsen följer vi Bird i skolan, hur han får ett hemligt meddelande från sin mamma och börjar göra efterforskningar i det fördolda efter henne. I andra delen ger sig Bird av på en ensam och farlig resa för att återfinns sin mor. I andra delen möter vi mamman. Hon gömmer sig och förbereder någon slags aktion. I tredje delen, som är den kortaste, befinner vi oss i en tid efter aktionen.

Jag tycker absolut mest om den första delen, då vi lär känna Bird och genom honom samhället han lever i. Vi får också träffa Sadie, hans enda vän. Den enda som vågar vara vän med en som Bird. Sadie är ett av de omhändertagna barnen. Andra delen är mer redovisande. Mamman återberättar sig historia för Bird, vi får bakgrunden till det samhälle de lever i och till hur Birds mamma och pappa träffades. I tredje delen får vi lite hopp, trots allt. Kampen kan fortsätta. Några av oss kommer att orka vidare, inte ge upp.

Det är en riktig bibliotekarieroman det här! Det finns ett avsnitt i början när Bird går till biblioteket och ber om hjälp att hitta en saga som hans mamma har berättat för honom. Han tror att det kan vara en ledtråd till mamman. Först är bibliotekarien lite avvaktande, sen drabbas hon av lusten att hitta och entusiasmen i en spännande referensfråga och går all in. Senare visar det sig att bibliotekarierna är en viktig del av motståndsrörelsen, för "Det är en del av vår jobb, som du vet: information. Samla in den. Spara den. Hjälpa människor att hitta det de söker." Ett nätverk av bibliotekarier skickar små noteringar om försvunna barn i lådor med fjärrlånade böcker, där de rör sig mellan de allt mer glesnande bokraderna i censurerade bibliotek. Det är ett fiffigt sätt att jobba eftersom "folk glömde saker i böckerna hela tiden", och böckerna skickas kors och tvärs över landet utan misstanke. Informationen är för hemlig för att spara, utan lagras i bibliotekariernas vetande, "Ett system som hade sina brister, men en bibliotekaries hjärna har en enorm kapacitet."

Passar gymnasiet och uppåt.

Ixelles

 

Författare: Johannes Anyuru

De fina i Antwerpen kommer från Ixelles. Ruth kommer från "tjugosjuttio", området uppkallat efter postnumret, där de fattiga bor. Invandrarna, de med sämre utsikter. Redan tidigt hittar Ruth på berättelser om sig själv, berättelser som passar henne bättre än vekligheten.

Nu har Ruth kommit långt från sin uppväxts utanförskapsområde. Ett arbete som "konsult" på den mystiska "agenturen" har gett henne tillgång till märkeskläder, den dyraste cykeln, en fin adress, ett tryggt liv åt sig och sonen Em. Men det är fortfarande berättelserna som är hennes främsta tillgång, och trots att hon lämnat tjugosjuttio bakom sig rent fysiskt finns det ständigt med henne.

Tjugosjuttio, där varannan pojke heter Muhammed och därför måste få ett tillnamn. Som Mio, Ems pappa som dog knivhuggen i en gångtunnel. Som Proxymuhammed, vars fall ner för en trappa leder till att Ruth hittar en guldglänsande CD-skiva med något som låter som Mios röst på. Tjugosjuttio där Ruth och Mio var kungar över natten och taken. Tjugosjuttio, som nu ska jämnas med marken och Ruths agentur är anlitad för att styra opinionen åt rätt håll.

Ruth söker efter svar. Varför dog Mio? Varför lämnade hennes mamma pappan? Hur ska hon kunna skydda Em? Hur ska hon kunna berätta sanningen för sin son? Finns den mystiska platsen, "avdelningen för ingenting" som rösten som liknar Mios pratar om på guldskivan? Kan man rädda sig från sitt förflutna genom att fly från det?

Förutom att Anyuru har skrivit en spännande berättelse och fin skildring av en kämpande mamma med mycket i bagaget, har han också skrivit en bok som lägger sig mitt i samtiden. När sanningen är en marknad och allt fler politiker och nationer ägnar sig åt att “flood the zone with shit”, för att ingen längre ska tro på något eftersom alla ändå har sin egen privata version av sanningen, ger Ixelles mycket att tänka på. Att författaren aldrig besökt varken Ixelles eller Antwerpen är också en extra dimension till det här bygget av sanningar och osanningar, fantasier och myter.

Passar gymnasiet och så vidare.

Bröd och mjölk

 

Författare: Karolina Ramqvist

I Bröd och mjölk skildrar Karolina Ramqvist en flickas uppväxt och hennes relationer till vuxna omkring henne via maten. Centrala är mormoderns risgrynspudding, pannkakorna mamman gräddade när flickan skulle vara själv på kvällen och bullarna som fanns i frysen när mormor varit på besök.

Ramqvist beskriver hur tankarna på mat upptar flickan och hur hon bara kan äta vissa saker och är orolig inför sammanhang där hon kanske ska behöva äta sådant hon inte tycker om. Ramqvist skildrar hur flickan njuter av maten, ändå framstår nästan all mat i boken som motbjudande för mig när jag läser. Som en person som också haft svårt att äta många olika saker som barn känner jag i gen mig i flickans oro. Samtidigt är det tydligt att det är mycket mer än maten som skaver i flickans liv. Hon är ett ensamt och oroligt barn, med en mamma som inte helt och hållet finns där. Pappan är väldigt frånvarande, så till den mån att när han dyker upp är han en skrämmande figur. Förhållandet till morföräldrarna är varmt och tryggt och kompenserar för mycket av det som mamman inte lyckas ge sitt barn.

Det är en fin berättelse av hur man växer upp i, eller in i, en ätstörning och hur den påverkar alla delar av ens liv, såsom maten faktiskt gör. Men det är också en väldigt intressant skildring av relationer utifrån ett bars perspektiv. Ramqvist skriver enkelt och klart men skapar samtidigt tydliga stämningar och det är lätt att leva sig in i flickans situation. Passar gymnasiet.

Amerikansk jord

Författare: Jeanine Cummins

Acapulco, Mexiko. På ett släktkalas blir journalisten Sebastián och 15 av hans släktingar mördade. De enda som överlever är Sebastiáns fru Lydia och den åttaårige sonen Luca som lyckas gömma sig på toaletten. Lydia vet vem som ligger bakom attacken: Javier, knarkkartellen Los Jardineros ledare. Det är en hämnd för det avslöjande reportage om kartellen som Sebastián skrivit. Även om Lydia och Javier känner varandra, han är stamkund på hennes bokhandel, vet Lydia att hon och sonen måste fly från Acapulco och Mexiko så fort som möjligt för att ha en chans att överleva.

Lydia och Luca reser hundratals mil per dag, ständigt oroliga att någon med koppling till kartellen ska känna igen dem. Från att ha haft ett lugnt, priviligierat liv är Lydia och Luca plötsligt på flykt. Det är en farlig och riskfull väg mot USA och de vet att många inte överlever resan. Men de har inget val.

Passar för gymnasiet. Bazar Förlag, 400 sidor. 

Ingenting mindre än ett mirakel

Författare: Markus Zusak

Markus Zusaks nya epos handlar om bröder och föräldrar, om våld, kärlek, galopphästar och husdjur, om döden och döendet, om lidandet och lidelse, om att svika eller stå kvar och om att bygga en bro. Det är en bok av det slaget som kräver att man låter den styra, följer med i den aningen krävande stil Zusak har valt, men många uppbrutna stycken och inskjutna förvarningar om vad som komma skall, och ger sig hän. Berättarstrukturen är inte heller helt enkel, romanen berättas hela tiden i två tidsplan. I nutid åker den äldsta brodern till en håla någonstans och gräver upp en gammal skrivmaskin, "det gamla tröskverket", som har tillhört hans farmor en gång. På det hamrar han fram familjens historia allt sedan föräldrarnas uppväxt, i sagda håla, och i en stad i forna Östeuropa. Sammantaget ger detta en förhöjning åt romanen som gör den svår att leva sig in i, trots att handlingen är nog så dramatisk. Passar på gymnasiet.

Nordstedts, 536 sidor.

Roxy

Författare: Alice Dadgostar

Att läsa Roxy är som att kliva rakt in i huvudet på en intellektuell ung vuxen och sen bara hänga med. Alice Dadgostars debutroman är en sorts stream of consciousness författad i tredje person.

Det är våren 2018 och Roxy hänger med gänget, går på olika pubar och klubbar i Malmö, går på skrivarskola och försöker få ihop det med olika killar som alla är hopplösa på olika sätt. Mest Josef, som hon är kär i på riktigt men som har för många diagnoser för att de ska kunna ha ett förhållande. Roxy undviker sin mamma för att slippa höra hennes rädslor, nervositet och tjat, och kanske också slippa sin egen rädsla för att växa upp och inte kunna leva upp till allt som mamman varit. Samtidigt är saknaden djup efter det som de två hade. Roxy är slagfärdig och rolig och hon och hennes kompisar gör ständigt blixtsnabba analyser av vår samtid. Sedan slutar det plötsligt, mitt i skedet, precis som det började.

Jag sörjer att jag inte får "veta hur det går" för Roxy, samtidigt vet jag att det inte är det som är poängen med berättelsen. Den är bara ett utsnitt, livet här och nu, berättat i ett andetag och när vi blinkar har vi gått vidare och är någon annanstans i livet.

Albert Bonniers förlag, 136 sidor.

Välj mig

Författare: Christina Lindström

Silje har haft en mardrömssommar och när skolan börjar för hösten hoppas hon på att allt ska börja om. Eller bli som förr. Mia kommer äntligen tillbaka från sin semester i Värmland, och Mia vet inget om Siljes helvetessommar, hon är garanten för att allt ska vara som vanligt. Men i en en kommun med knappt sextusen invånare vet alla nästan allt och det dröjer inte länge innan även Mia vet. Varför har inte Silje berättat? Och sen visar det sig att det finns saker som "alla" vet som inte Silje vet. Visste Mia? Varför har hon inte berättat?

Och mitt i detta, när livet är som skörast och allting vacklar, dyker Alvin upp. Eller dyker upp och dyker upp, han har väl alltid funnits där, men Silje har nog aldrig sett honom ur den här vinkeln förut. Ögonen har något i sig som gör att världen stannar upp lite och Silje måste hålla andan.

Det här är en bok med en känsla och en tonträff som man läser max en om året, utan tvekan den bästa svenska ungdomsboken i år. För mig går den in på tio i topp bästa böcker alla kategorier jag läst i år. Silje går i nian men det är närmast ett sidospår i boken. Vissa saker som är centrala i en niondeklassares liv, som till exempel gymnasievalet vävs in i berättelsen, men huvudpersonens ålder har faktiskt inte så stor betydelse när litteratur är så här bra. Det är en bok om livet och döden, vänskapen och kärleken, de stora, ålderslösa frågorna. Det är också en berättelse om att bo på en liten ort där alla "vet" allt om "alla" och vad det kan föra med sig för en familj i kris.

Jag hoppas att Välj mig får riktigt många läsare, även utanför det gäng som vanligtvis läser ungdomsböcker. Christina Lindström går verkligen från klarhet till klarhet som författare. Detta är hennes första bok  för äldre barn med en tjej i huvudperson och det går lik bra det. Man älskar Silje med hennes fel och brister, humor och slagfärdighet och sorgsenhet lika mycket som man älskat Fille, Jack, Hugo och Kevin. Kul att detta är den tredje ungdomsromanen i höst satt i svensk glesbygd. Tre belägg är en trend, eller hur? Glesbygdsvågen är här!

B. Wahlströms, 268 sidor.

Alla är ledsna nu för tiden

Författare: Bart Moeyaert

Nya boken från årets ALMA-mottagare Bart Moeyaert är ett tätt kammarspel som utspelar sig under ett par timmar en eftermiddag hemma hos Biancas mamma. Det rymmer sorg och bråddjup, men också en stillsam humor.

Bianca får under lunchen höra att hennes pappa "och hans Cruz" tycker att det vore enklare om Bianca bara kommer till dem varannan helg i fortsättningen. Eller var tredje. Hon är "ohanterlig". Och mamma säger: "Du vet att du är en tjej som man behöver en bruksanvisning för att förstå". Lillebror Alan ska inte omfattas av det nya arrangemanget, det går inte på grund av hans hälsa. På hans bröstkorg finns ett ärr, precis över hjärtat. Ibland har han svårt att få syre.

Bianca flyr ut till ett hemligt ställe bakom häcken i trädgården. Där kan hon få distans och fundera. Men den här eftermiddagen kan hon inte stanna där så länge, för Alan har besök av en ny kompis som har med sig sin mamma, som visar sig vara den stora stjärnan i den såpopera som Bianca följer, Billie King.

Det blir en eftermiddag då fiktionen flyter ihop med de faktiska skeendena. Perspektiven vänds och vrids, men hela tiden är författaren lojal med sin huvudperson. Språket är enkelt och avskalat och man kan verkligen känna tonåringen Bianca bakom det. Till skillnad från förra boken, Kärleken vi inte förstår som var en allåldersbok, är detta mer en renodlad ungdomsbok som kan passa rätt läsare på högstadiet.

Gilla böcker, 152 sidor.

Gun love

Författare: Jennifer Clement

Pearl växer upp i en bil på en parkering bredvid en trailerpark i en del av Florida som är långt ifrån allt. Hennes mamma fick henne som tonåring och lyckades hålla hela graviditeten och förlossningen hemlig för sin förmögna far, packade ner saker hon trodde hon skulle behöva och saker hon tyckte att hennes dotter hade rätt till och flydde sedan i den Mercury hon fått i sextonårspresent. Parkeringen vid trailerparken var bara tänkt som ett mellanstopp men blir permanent. Mamman jobbar som städare och Pearl går i skolan med sin bästa och enda kompis April May. Världen är inte större än trailerparken, soptippen bortom den, floden med sina alligatorer och skolan. Inne i bilen finns så mycket kärlek och förståelse mellan mamma och Pearl. Utanför bilen kan livet te sig svårförståeligt och hårt. Det är en värld av trasiga individer, folk på rymmen och på samhällets skuggsida. Vapen och droger är vardag. Men så länge det bara är mamma och Pearl är det ändå konstigt nog en bra uppväxt. Allt förändras dock när Eli kommer in i bilden och tar Pearls plats vid mammas sida.

Vi ser världen genom Pearls ögon. Skildrad på det sättet blir det här är en berättelse som är som en magisk saga, trots att den inte innehåller varken sagor eller magi, om man räknar bort de som mamman berättar för Pearl och de drömmar och de drömmer. Språket är enkelt och Pearl är saklig även i de värsta stunder, ändå känns berättandet nästan lyriskt. Pearl är en mycket fin bekantskap och man önskar henne allt gott, men vi får aldrig veta, slutet är öppet men fullt av möjligheter.

Den här boken är vuxenklassad men är berättad helt ur en barnperspektiv. Den passar mogna läsare från nian och uppåt.

Albert Bonniers förlag, 249 sidor

Kärleken vi inte förstår

Författare: Bart Moeyaert

Två böcker fanns översatta till svenska av årets ALMA-mottagare Bart Moeyaert, bilderboken Afrika bakom staketet och ungdomsboken Kärleken man inte förstår. Medan bilderboken inte var aktuell för en återutgivning har nu ungdomsboken fått ett nytt liv med en lite annan titel.

Kärleken vi inte förstår är ett kammarspel i tre akter. I centrum står en dysfunktionell mamma och hennes fyra barn. I bokens tre delar kommer och går olika människor i deras liv, men det som är konstant är kärleken, den vi inte riktigt förstår.

Varje kapitel är ett nedslag i familjens liv vid olika kritiska tidspunkter. Berättelserna kretsar kring syskonskapet, syskonens kärlek till varandra och hur de månar och tar hand om varandra. Storasyster Bonnie som är utflyttad, som de är på väg för att besöka i första delen, kommer hem igen i sista delen för att hjälpa sina syskon när mamman inte räcker till. Storebror Axel som vill skydda sina småsystrar, men som till slut ändå måste ge sig av i sista delen av boken. Mellansystern och jagberättaren som bär på både sorg, omsorg, lung och ilska i familjestormarnas öga. Och lillasyster Edie som inte talar så mycket, som tycker om att klättra och som alla syskonen vill skydda och ta hand om.

Det blir otäckt och dramatiskt i första delen där dramat rör sig kring mammas pojkvän Bordzek som besöker Axels rum om nätterna, något som alla vet om utom mamman som inte vill se några fel i sin polske älskare. I andra delen blir det lite tragikomiskt när familjen får ett brev om att mormor, som ingen av barnen har träffat, har dött och lämnat efter sig ett testamente. I det står att de ska ta hand om Skip de Bootsman, en äldre herre som tagit hand om mormodern hennes sista tid. Barnen blir uppspelta över att ärva en mansperson, men mamman är skeptisk, inget gott har någonsin kommit från hennes mamma. Tredje delen går i moll, då har Axel slutligen övergett familjen och den narcissistiska mamman till förmån för "sin Mortimer". Ändå avslutas boken med glimten i ögat när det visar sig att Skip de Bootsman inte kommer att låta mamman glömma vad hon försakat för sin tillfälliga kärlek - just nu en flygares - skull.

Det är en ganska tunn och snabbläst bok, men för den skull inte lättläst. Mycket försiggår under ytan, mycket förbli outtalat och lämnas åt läsaren. I skolan kan den fungera utmärkt i boksamtal på högstadiet. Utan vuxenstöd kräver den sin läsare och passar bättre från gymnasiet och uppåt.

Gilla böcker, 107 sidor.

Skuggan

Författare: Helen Ekeroth

Huvudpersonen Nuwa ljuger sig in på drakberidarskolan. Hon är outsider och underdog bland många av de andra eleverna som kommer från huvudstaden och känner folk vid kejsarens hov. Det finns hemligheter i hennes förflutna som hon vill ta reda på mer om och hon innehar magiska egenskaper som är lite över det vanliga. Tack vare att hon är en lojal vän, modig och lite dumdristig hamnar hon både i svårigheter och lyckas, på lite olika plan.

Trots det lite väl igenkännbara upplägget är berättelsen spännande hela vägen igenom. Ekeroth har lyckats skapa en sån där värld som det är spännande att vara i. Jag har varit inne på det här förut och det är enligt mig en oerhört viktig ingrediens för en lyckad fantasyroman. Man vill sitta med Nuwa och hennes vänner i alkoverna i biblioteket, småskoja och och studera textrullar, tassa in i köket hos Nanaj och få en rykande kopp te innan gryningen, hänga i boden där drakskötarna fettar in seldonen efter en lyckad flyglektion. Det är där berättelsens nerv ligger och det är tack var det jag ser fram emot nästa bok.

Skuggan som är första delen i trilogin om Drakberidaren passar goda läsare från fyran och uppåt.

Rabén & Sjögren, 363

Tusen stjärnors ö

Författare: Emma Karinsdotter

Tigris har förlorat sin mamma i en bilolycka vid ett års ålder. Kvar har hon ett ärr, en ensam tigerrand över hjärtat och en pappa vars ögon aldrig mer ler. Nu är hon på väg att fylla år, tio år har gått sen den ödesdigra olyckan och familjen ska försöka starta om i en ny lägenhet, eftersom de tvingats flytta på grund av att den deprimerade pappan inte kan jobba. Tigris tycker synd om sin pappa och avskyr att fylla år. I flyttröran i nya lägenheten hittar hon en magisk låda som tar henne till Tusen stjärnors ö. Där får hon träffa den gåtfulla Ariann och där uppenbaras en dold sanning, något hennes pappa hemlighållt för henne i alla år. Hon får också veta att mamma Lyra är i stor fara där, på Tusen stjärnors ö, och att hon, Tigris, är den som behöver rädda henne.

I Karinsdotters debut från 2017, Lisbeth och Sambakungen skrev hon in sig i en litterär tradition med bus och upptåg. Böcker där vuxna leker med barn, som barn. En tradition som i den svenska litteraturen har sin främsta företrädare i Loranga, Masarin och Dartanjang men där det också finns mer nutida exempel som Frallan är bäst. Hennes andra bok, Tusen stjärnors ö, är något helt annat. Här möter vi sorg och saknad i ett magiskt äventyr, men ändå finns en likhet: vuxna som inte riktigt är vuxna och barn som behöver oroa sig för vuxensaker alldeles för tidigt.

Passar bäst som högläsning från 7-12 år.

Bonnier Carlsen, 270 sidor.

Mitt hjärta är ditt

Författare: Shivaun Plozza
En ungdomsbok från Australien är roligt som omväxling. Men den här berättelsen skiljer sig inte så mycket i anslag, ton och tematik än många av sina amerikanska motsvarigheter, därför tar det ett tag för mig att förstå att jag befinner mig down under.

Huvudperson och berättare är Marlowe som för snart precis ett år sedan fick ett nytt hjärta. Allt har gått bra, hon har överlevt sin utmätta tid och nu borde hon leva lycklig i alla sina dagar. Men det är lättare sagt än gjort. Att ha bytt sitt eget hjärta, även om det var ett dåligt, opålitligt hjärta, mot någon annans, någon som inte fick leva lycklig i alla sina dagar, är inte okomplicerat. Marlowe är förvirrad, skuldtyngd och känner sig otillräcklig. Hon får för sig att om hon bara fick veta mer om personen som gett henne det nya hjärtat, om hon fick lära känna familjen och tacka den, skulle hon kunna gå vidare. Men familjen vars döda anhörigas hjärta hon fått har tackat nej till vidare kontakt.

Som om inte detta vore nog har Marlowe en av de där förfärliga ungdomsboksmammorna som förväntar sig att bestämma allt om sitt unga vuxna barn. Marlowes mamma har varit tvungen att ta många beslut åt sin dotter när hon varit sjuk och hon verkar ha svårt att sluta med det. Hon är inte bara en överbeskyddande militant vegan, hon vill också bestämma vad Marlowe ska äta, vem hon ska umgås med, vad hon ska känna. Därför är det fullt förståeligt att Marlowe går bakom ryggen på henne och i smyg börjar efterforska sitt nya hjärtas ursprung och dessutom inleder någon slags (om är till en början väldigt fientlig) relation med slaktarsonen i huset bredvid.

Anslaget är, trots berättelsens allvarliga ämne, lätt och humoristiskt. Marlowe kryddar sin berättelse med en lite galghumoristisk krass ton. Marlowes bror Pip, som varje dag dyker upp i nya mycket fantasiutmanande kreationer som ”en astronaut som kraschat i Stilla havet och blivit en haj”, piggar också upp.

Passar 6-9 och tidigare åren på gymnasiet.

Gilla böcker, 380 sidor.

Till Vial : 8.400 dagar kvar

Författare: Henrik Ståhl

Jag har tidigare ondgjort mig över fenomenet "kändis eller vuxenboksförfattare skriver barnbok". Följaktligen hade jag mina förväntningar lågt nedskruvade jag började läsa denna bok av för detta bolibompaprogramledaren Henrik Ståhl aka Stålhenrik. Men till min stora förtjusning kom alla mina fördomar helt på skam, för Till Vial är en mycket välskriven, gastkramande spännande, sorglig och tänkvärd bok.

Berättelsen handlar om Gladys och hennes bror Keaton, två barn som är ensamma på en enorm rymdfarkost, eller ett rymdsprång som det heter i boken, på färd genom universum mot planeten Vial. Rymdsprånget heter Otösan efter det japanska ordet för pappa. Det har lämnat jorden efter att den blivit obeboelig på grund av krig och Vial skulle bli mänsklighetens andra chans. Men något har gått väldigt fel. Var för är barnen ensamma på skeppet? Och är de ensamma på skeppet? På omslaget ser man en siluett skymta i en upplyst dörröppning bakom barnen. Och kommer de att komma fram? Har inte Otösans dator visat att det är 8400 dagar kvar i flera dagar nu?

Långsamt vecklas historien ut för oss, vart annat kapitel är vi ombord på väg mot Vial med Gladys och Keaton. Vart annat kapitel följer vi Gladys liv innan Otösan och händelserna som ledde fram till den nuvarande situationen. Att Keaton är född på rymdsprånget får vi veta ganska tidigt och så småningom förklaras hur det kommer sig att barnen är ensamma ombord (om de nu är det...) och var barnens mamma har tagit vägen. Vi får också veta att det kanske någonstans finns ett mammarymdskepp, Okasaan, på väg genom rymden mot Vial från någon annan stans på jorden.

Boken är Hcg-klassad, men jag tycker absolut att detta är en bok som passar äldre barn. Gladys är 14 år när berättelsen börjar. Dessutom innehåller den väldigt hårda och grafiska beskrivningar av hur krigets fasor drabbar den lilla familjen innan de ger sig iväg med Otösan. Hur det ligger döda människor på gatan och hur folk blir ihjälskjutna eller nedtrampade i en folkmassa. Språket kräver också sin läsare, det är inte tillkrånglat men innehåller tunga resonemang. Därför tycker jag att omslaget, trots att det är väldigt snyggt och suggestivt, är ett olyckligt val. Det signalerar både yngre huvudpersoner och yngre målgrupp. Jag rekommenderar den för egen läsning för 13-16 år och gärna som högläsning för 9 år och uppåt.

Bonnier Carlsen, 176 sidor

Linus och Teddy

Författare: Ann-Charlotte Ekensten

Linus och Teddy är sjunde boken i serien om Djurdoktorn som inleddes med Linus och Tim 2016. Det är Linus mamma som är djurdoktorn och i varje bok får Linus följa med henne på något uppdrag och hjälpa till med ett skadat eller sjukt djur.

I den här boken är det ett får som inte kan föda sin unge utan hjälp. Både mamman och ungen är sedan svaga efter förlossningen och Tim får hjälpa till att flaskmata lammet.

Berättelsen ackompanjeras av helsidesillustrationer i färg i lite mangainspirerad stil. Både det klatschiga omslaget och den gulliga berättelsen kan locka många till läsning. Boken är Hcf-klassad (6-9 år) men passar precis lika bra på mellanstadiet för de som behöver lättläst. Den har fått två av fyra nypon i förlagets egen nivåklassning.

Nypon,  21 sidor.