torsdag 11 november 2021
Lejonburen
onsdag 10 november 2021
Asynja, Kungens grav
llustrationer: Lina Neidestam
Bonnier Carlsen 2021
Här har vi en riktigt spännande berättelse, med magiska inslag, som utspelar sig på vikingatiden. Den ena huvudpersonen är kungadottern Disa som bor i Uppåkra tillsammans med sin tvillingbror Odd och sina föräldrar. I början av boken blir hennes familj mördad och Disa beslutar sig för att hämnas för att se till så att hennes bror och föräldrar får komma till Valhall. Hon tar sin tvillingbrors identitet, blir Odd och beger sig till Alsnökungens Björkö för att bli krigare. På Björkö blir hon antagen till Rävungarnas brigad och startar den tuffa träningen. Hela tiden har hon hämnd i sikte.
Den andra huvudpersonen är Sunna, även hon kungadotter. Hon
kommer till Björkö samtidigt som Odd/Disa men i ett helt annat ärende, hon ska
gifta sig med Alsnökungens son. För att bli drottning ska Sunna utbildas till
völva. Hennes läromästare är Heid, en åldrad völva, som lär upp henne. Sunna är
dotter till den kung som dräpte Disa/Odds familj och det är hon som är måltavla
för hämnden.
Ja ni hör, ett fantastiskt upplägg! Boken är spännande från första till sista sidan. Här finns flera intressanta spår. Ett är vänskapen mellan Disa/Odd och pojken Idris, som verkar komma från Egypten. Idris invigs i hämndplanerna. En annan tråd är Sunnas utbildning till völva och den förändring hon genomgår. Dessutom har berättelsen ett starkt inslag av magi.
Boken har mycket fina illustrationer. Huvudkaraktärerna är porträtterade på pärmens insida, en fin hjälp så att vi kan hålla reda på dem alla.
Elisabeth Östnäs använder två olika berättarperspektiv. Dels har vi Disa/Odd som jag-berättare och dels en allseende berättare i kapitlen som om Sunna.
Jag tycker att boken passar från 10 år och uppåt. Den är bitvis ganska våldsam så den känsliga läsaren kanske blir rädd. Språket är rikt men inte svårläst. Jag tror att den fungerar för högläsning.
Nu kan vi bara längta efter nästa del som beräknas komma i juni 2022.
PS Asynja är en gudinna enligt asatron.
Källa: Nationalencyklopedin, asynja. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/asynja
måndag 8 november 2021
Där rinner en älv genom Saivomuotka by
Författare: Pia Maria Raattamaa Visén
Den här berättelsen börjar 1895. Israel är på väg hem till familjen i Saivomuotka från militärtjänsten i Luleå. Han går, för det finns inte så mycket att välja på, det är väglöst land där han har sin fädernesgård. Enligt Googla maps är det 345 kilometer och tar 70 timmar att gå. Men Israel går med glädje, för han längtar hem.
Samma sommar föds Maija, hon som ska bli Israels maka och nog ändå får ses som den här berättelsens centralgestalt. Hon kommer så småningom som piga till Israel, men sen blir det, trots den stora åldersskillnaden, de två.
Enligt författare är detta berättelsen om en plats, Saivomuotka by. Men jag tycker att det i än högre utsträckning är en berättelse om människorna på den här platsen. Israel och Maija och deras åtta barn. Deras äldsta son Erik är något år yngre än min farmor, som också föddes i norra Sverige och fick tjäna som lillpiga i en familj. Där gifte hon sig så småningom med yngsta sonen, min farfar.
Men det är också en berättelse om det moderna Sverige. Om hur vägar växer fram, jobb kommer och försvinner, arbetslöshetsersättning och AMS-kurser ersätter tiggeri och svält, landskapet förändras i takt med att det brukas på olika sätt. När boken slutar har det blivit 2015. I Saivomuotka finns inga slåtterängar kvar. Och få bofasta, men det finns de som återvänder, de som älskar platsen och längtar dit från håll.
De som minns hur det var, när man färdades till fots om sommaren eller med dragren om vintern, de finns inte längre kvar. Men tack vare de som nedtecknat historien kan vi alla påminnas om den makalösa resa som 1900-talet varit, för Maija och hennes Erik precis som för min farmor. Och det ska vi vara tacksamma för.
Passar gymnasiet.