Kirke

Författare: Madeline Miller

Kirke är en gudinna i den grekiska mytologin och hon förekommer bland annat i Odysséen där hon förvandlar Odysseus besättning till grisar och förför Odysseus med hjälp av trollformler. Kirke brukar betraktas som den första häxan i den västerländska litteraturen och i denna nya berättelse om Kirke ger Madeline Miller en mer komplex bild av ”Aiajes trollkvinna”.

Kirke är dotter till solguden Helios och havsnymfen Perse. Hennes föräldrar blir tidigt besvikna över att Kirke inte visar sig bli den vackra nymf som de hoppats på och de kommer därmed inte kunna gifta bort henne till en mäktig kung eller till någon av Zeus söner. Hon får dock bo kvar i Helios salar så länge hon håller sig i bakgrunden och inte gör något väsen av sig. En dag träffar Kirke fiskaren Glaukos som hon blir förälskad i och för att de ska kunna gifta sig och leva med varandra i evighet förvandlar Kirke honom till en gud. När Glaukos väl blivit förvandlad svalnar dock hans intresse för Kirke och han blir istället kär i den vackra nymfen Skylla. Kirke blir förkrossad och svartsjuk och som hämnd förvandlar hon Skylla till ett sjöodjur. För detta blir Kirke bestraffad av sin far och blir förvisad till den avlägsna ön Aiaje där hon ska leva i evig ensamhet. Det visar sig dock att Kirke inte kommer att bli helt ensam på ön. Innan Odysseus och hans besättning stiger i land på hennes ö har det varit både olympiska gudar och andra sjömän där.

I berättelsen om Kirke väver Miller in flera olika mytologiska berättelser där Kirke har ett finger med i spelet, men man behöver inte vara bevandrad i den grekiska mytologin för att hänga med i handlingen. Kirke är framför allt en vacker och välskriven äventyrsroman om en kvinna som försöker hitta sin plats i en mansdominerad värld. Passar för gymnasiet och uppåt.


Wahlström & Widstrand, 392 sidor.

Gudarna vaknar

Författare: Maz Evans

I gudarnas himmelska värld, som numera styrs av Djurkretsen sedan Zeus valt att gå i pension, är det ibland långtråkigt perfekt. Jungfrun, den yngsta i djurkretsen på bara lite knappt 2000 år, tar därför olovandes ett uppdrag i de dödligas värld. Hon ska ge en livstidsdömd fånge en flaska ambrosia. Fången är fängslad under Stonehenge, bara ett stenkast från där Elliot bor. Elliot är en kille med avsevärda problem. Hans mamma har drabbats av någon form av allt för tidig demens, deras pengar är slut och i skolan trakasseras han av den sadistiska historieläraren Boil som vill få honom relegerad. Dessutom är hans illvilliga granntant ute efter att köpa hans och mammans hus för en spottstyver. Så när det efter ett stjärnfall dyker upp en konstig liten tjej som yrar en massa och absolut ska bege sig till Stonhenge på egen hand, råkar han in i ett äventyr som egentligen är ett problem för mycket. Men Elliot är en rättrådig typ, en som inte kan överge en liten flicka som verkar ha tappat bort sig.

Gudarna vaknar är den första i en serie (Kaosstenarna) som gissningsvis ska bli fyra, en för varje elementarsten. I denna första bok är det jordstenen som Elliot och Jungfrun ger sig ut på jakt efter, allt för att stoppa den demon de råkat släppa lös. Till sin hjälp får de Zeus, som visar sig vara en godmodig och bussig gubbe, sexistisk så det förslår förvisso, men långtifrån den gängse mer skräckinjagande bilden av de grekiska gudarnas kung som man oftast möter. Med på äventyret kommer också Hermes, som modemedveten socialamediergalning, de ständigt gnabbande systrarna Athena och Afrodite och deras bror Hefaistos, gudasmeden som kan bygga eller laga vad som helst.

Tänk er en Pixarfilm, fast som bok, då har ni en blid av Gudarna vaknar. Det är roliga infall, kul uppfinningar, knäppa typer och humoristisk dialog. Dessutom finns lite av en barnnivå och en vuxennivå, vissa skojigheter förstås bättre om man har en högre förståelse för den antika mytologin, men äventyret är roligt nog ändå. Ett rejält minus för grabbigheten och den aningslösa sexismen. Passar från fyran och uppåt eller från trean som högläsning. Den engelska titeln, Who let the gods out? är så klart oändligt mycket fyndigare, i synnerhet som den följs av Simply the Quest.

Rabén och Sjögren, 367 sidor.

Natträden

Författare: Caroline Lawrence

Det här är en berättelse som baseras på nionde sången i Virgilius Aeneiden. Det är en berättelse om krig, blodtörst och barnsoldater och den berättas ur två personers perspektiv, Ry och Nisos, som bägge bara är barn under grekernas plundring och förstörelse av Troja. De ser bägge sina fäder slaktas inför sina ögon och när de flyr ruinerna av staden tillsammans med Aeneas är de besatta av tanken på blodshämnd. De är bägge bara barn, men Nisos, som är lite äldre, lovar Ry att lära honom att strida så att de kan hämnas sinom tid.

När Aeneas har grundat Nya Troja på Italienska fastlandet är de bägge pojkarna tonåringar och så småningom kommer deras tillfälle till hämnd. I en övermodig natträd slaktar de sovande och berusade män och dras med i dödandets berusning och vilda lust. De blir hjältar för sitt folk, men få hjältar överlever.

När jag läser drabbas jag av den sorgliga sanningen att vi människor inte verkar lära oss. Att pojkar får se sina fäder dödas inför ögonen och själva blir kallblodiga mördare är verklighet även idag. Detta gör boken inte bara till ett våldsamt och spännande historiskt äventyr, utan även en möjlig ingång till diskussioner om vår tids våldsamheter: hämnd, krig, barnsoldater med mera.

Argasso, 103 sidor.