Farväl till Panic Beach

 

Författare: Sara Stridsberg

Jag vill skriva det viktigaste först: det här är en helt fantastisk roman. Den berättas av Nina som får ett råd av en sjöman på en bar. Om du inte längre står ut, säger sjömannen, då måste du gå tillbaka till ursprunget, till den hamn där du börjat. Så det är det hon gör när hon ska berätta sin trasiga trassliga familjs historia.

Hon återvänder till Laura, Samuel och Harry som får ett barn tillsammans. Det är Samuel som är pappan, men det är Harry som har gift sig med Laura. Och hon återvänder till Berzeli park, som från början var träskmark. Där rumlade Harry runt en gång i tiden och därutanför, i Nybroviken, bröt Ninas mammas förfäder is.

I stråk av tillbakablickar, minnen, skrönor och drömmar rullas en familjehistoria upp. I centrum står Matti, pappan som inte alls förmådde vara pappa. Och alkoholen, den som alltid flödat. Vi följer med till de eviga somrarna vid Panic Beach, till en vind på lilla Essingen där det tjuvröks, till en lägenhet i Kungstornet. Till övergivna barn, egocentriska vuxna, barndomens skimmer och faror. Och allt cirklar kring det sår – den återvändsgränd som Nina hamnat i och som gör att hon inte längre står ut – hennes syster Eddie som inte orkade bli vuxen eftersom inga vuxna hade visat henne hur det skulle gå till att vara en vettig vuxen. Hur ska man klara av att älska någon när man aldrig fått lära sig hur det går till? När går gränsen för när man inte längre kan förlåta en förälder?

Sara Stridsberg målar upp en förförisk värld. Man vill så gärna älska dess storslagna personage, och man gör det, trots att de är som Berzeli park: ”elegant men med en rå undersida”, stanken från träsket sipprar igenom den vackra ytan.

Detta är en prosa där varje ord står på rätt plats, man dras med i det vackra språket tills man kippar efter andan över de bråddjup som öppnas. Bara läs och njut. Passar för gymnasiet och uppåt.

Här ruvar havet

 

Författare: Flora Wiström

Flora Wiström har skrivit två ungdomsromaner, Stanna och Hålla andan. Här kommer nu hennes första vuxenklassade bok. Liksom i de båda tidigare böckerna möter vi en ung kvinnlig huvudperson. Men medan de två tidigare berättelserna kretsar kring tiden efter gymnasiet har det här gått några år. Huvudpersonen Ida har hunnit börja jobba som fotograf och separera från en sambo. Men det är ändå i första hand kring barndomen historien kretsar, och de minnen som väcks till liv hos Ida då hennes pappa tar med henne till sitt nyinköpta hus på Västkusten.

Pappan har under ett antal formativa år haft ett förhållande med en kvinna som helt tydligt tillhört en högre samhällsklass. Det förkommer slott där pappan får hålla efter parken, ett sommarhus på en ö dit Ida och hennes syster får komma, men inte helt på lika villkor. Det krävs att de jobbar lite och uppför sig ordentligt. Det finns en plastsyster som är av lite finare slag, jobbar som modell och måste få vila upp sig. Samtidigt är Ida en hjärtskärande kontaktsökande och moderslängtande liten flicka som hamnar i kläm i de vuxnas relationstrassel och när förhållandet avslutas lämnas med ett hål som ingen pratar om.

Berättandet skruvar sig kring dolda eller outtalade saker och som läsare får vi ledtrådar till vad som hänt lite i taget. Men mycket lämnas vi med själva, även efter att boken är slut, vilket är bra, Wiström litar på att vi kan fylla i, tänka själva. Det är en luftig och snabbläst roman med många svindlande djup och försiktigt simma över.

Passar gymnasiet, kanske i första hand åk 3, och uppåt.

Jävla karlar

 

Författare: Andrev Walden

"En gång hade jag sju pappor på sju år." inleder Andrev Walden, journalist och flerårig krönikör i Dagens Nyheter, den är berättelsen.

Vi får följa författaren till hans barndoms Norrköping, med en ensamstående mamma som kämpar med det ekonomiska och kanske inte har den bästa turen i val av karlar. Att det är en självbiografisk roman råder inget tvivel om, huvudpersonen heter som författaren. Att det ändå är en roman beror på att minnet är så bedrägligt och ensidigt. Bokens titel kommer från Andrevs mamma och hennes väninna som sitter i köket och röker och ondgör sig över alla dessa "jävla karlar" som inte tar ansvar, slår, är dåliga fäder.

Alla papporna är naturligtvis inte Andrevs på riktigt. Någon tror han är det, någon annan önskar han vore det, en annan försöker kvala in men blir inte accepterad. Det finns många tankar om när någon är en riktig pappa, hur en sådan ska vara och när någon blir en pappa.

För alla som läst och lärt sig älska Waldens personliga, lågmälda humor och lite pratiga stil blir det här en läsfest. Men jag hoppas att också många nya läsare vill göra hans bekantskap nu när han debuterar i romanform. Det här är en personligt skildrad uppväxt men det finns mycket som är allmängiltigt och kan kännas igen av många: om att vara barn i en familj, att växa upp under delvis otrygga förhållanden i eftersvallet av 68-rörelsens gröna våg, om kompisar och vänskap, om att vara ett grubblande barn och om att ha lite svårt att passa in. Passar gymnasiet.

Björnjägarens döttrar - en berättelse om sju systrar

 

Författare: Anneli Jordahl

När pappan den berömda björnjägaren och snart också mamman dör beslutar sig sju systrar för att ge sig av från den ruckliga fädernegården för att överleva i vildmarken. Målet är att dra sig undan från samhällets krav och övervakning och leva på sina egna villkor, nära naturen. De ska klara sig på jakt och på att sälja saker på höst- och vårmarknaden.

Det går sådär. De sju systrarna är sinsemellan väldigt olika. Den äldsta, Johanna, stod närmst deras far, idoliserar honom hårt och tar utan att diskutera saken på sig ledarskapet och dikterar villkoren för syskongruppen. Fysisk styrka och rått sinnelag hyllas. De super och röker och slåss. De systrar som detta inte passar hånas och misshandlas.

Berättare är en person boende i byn som via intervjuer och iakttagelser försöker skildra de sju berömda systrarnas öde. Resultatet blir en hjärtskärande historia om människor som inte passar in. Inte i samhället och inte i den grupp de tillhör. Systrarnas bild av mamman och hennes berättelse som också kommer fram så småningom är också fruktansvärd.

Jordahl har haft Aleksis Kivis klassiker Sju bröder som inspiration, men historien är flyttad till nutid. Förmodligen är det ett mervärde att ha läst Kvisi, eller åtminstone vara mer bekant med originalet än jag är från min svenska horisont. Förflyttningen till nutid har gjort det lite svårt att få ihop vissa saker, som till exempel hur barnen nästan helt klarat sig undan skolgång och aldrig lärt sig läsa. Eller hur det kommer sig att björnjägarpappan - och hans arvingar - får hållas med att jaga björn fritt i dagens reglerade samhälle. Men det är ändå en spännande, ruskig och läsvärd roman.

Passar gymnasiet.

Mot paradiset

 

Författare: Hanya Yanagihara

Efter de enorma framgångarna som Ett litet liv fick, är man som läsare så klart väldigt nyfiken på Yanagiharas nya bok. Den är en lika massiv tegelsten som hennes förra, men där upphör i stort sett likheterna. Mot paradiset är en roman som utgörs av tre berättelser, alla egentligen omfångsrika nog att vara sin egen bok. De tre berättelserna lånar namn på huvudpersonerna, teman och miljöer av varandra, och i ett fall finns ett släktskap mellan protagonisterna.

Den första delen utspelar sig på 1890-talet i New York i en kontrafaktisk historieskrivning. Här är delstaten en del av de Fria staterna som lösgjort sig från de övriga förenta staterna och där homosexuella kan leva fritt. Homosexualitet är ett av de bärande tema som återkommer i alla berättelserna, liksom sjukdom, pappa-son-relationer, klass och ouppfyllda drömmar/ambitioner. David är den sjukliga arvtagaren till en mycket förmögen farfar. När han inte vill ha det uppgjorda äktenskap hans farfar arrangerat åt honom utan istället förälskar sig i den opålitlige skojaren Edward, hotar hans farfar honom med att stryka honom ur sitt testamente.

I andra delen är det 1990-tal och skådeplatsen är åter New York och Hawaii. David bor ihop med den mycket äldre, och rike, Charles. Han hemlighåller sin bakgrund och sin pappas sjukdom. Mot slutet vävs pappans berättelse in i form av ett brev till sonen.

Tredje delen utspelar sig i Zoon åtta, en del av det som varit Manhattan. Det är 2090-tal och landet är märkt av pandemier som blir allt värre för varje gång och staten tar till allt mer auktoritära åtgärder för att stävja dem. Kapitlen varvas med berättelser som utspelar sig 50 år tidigare där vi inledningsvis är på Hawaii, där också författaren växte upp, men huvudpersonerna flyttar så småningom till New York. Här får vi se hur de auktoritära tendenserna kommer smygande pö om pö. Först helt rimliga för att skydda från smitta, sen allt mer omänskliga. Det är tydligt att Hanya Yanagihara skrivit den här delen under påverkan av covidpandemin 2020. Det är plågsam läsning på flera plan. 

Både på grund av omfång och tematik är detta en bok som passar bäst på gymnasiet och uppåt. Den är välskriven, spännande och med karaktärer man gärna lever sig in i, precis som i Ett litet liv. Man frågar sig vad som egentligen är paradisiskt? Vad är det vi människor strävar efter som vill uppnå?

Även om allt tar slut

 

Författare: Jens Liljestrand

En rasande civilisationskritisk dystopi i närtid, är vad Jens Liljestrand serverar oss i sin nya roman. Den börjar någonstans i Dalarna, där en familj blivit kvar lite för länge trots larm om bränder, och tar oss sedan via flyktningläger, plundringar, en halv skilsmässa, en lyxlya i Stockholm city, en utflippad segelsemester och nästan hela vägen till paradisstränderna i Thailand. För hur illa det än går, även om allt tar slut, fortsätter det som vanligt. Pandemin är över, vi fortsätter som vanligt. Klimatförändringarna kommer med eld och översvämningar, vi fortsätter som vanligt.

Det är en berättelse med flera röster, berättad på ett sätt som håller spänningen uppe från första till sista sidan. Liljestrand är en skarp iakttagare av samtiden, han sätter fingret precis på våra ynkligaste, mest egoistiska och löjligaste punkter. Ingen av hans protagonister är alltigenom sympatisk, tvärt om. De är inte ens antihjältar, de är bara människor som kämpar på med sitt lilla liv och vill ha det bra under sin stund på jorden. Då kan höga ideal behöva rundas både en och två gånger.

Det enda riktigt trösterika med den här berättelsen är att författaren låter barnen var de som till slut reder situationen. Flickscouterna kliver in som Deus ex machina när polisen gett upp och hemvärnet fått på käften. Och det är dottern i den splittrade familjen som behåller sansen och till slut återförenar sin familj med hjälp av andra barn och en herrelös hund.

Passar gymnasiet.

Dyksommar

Författare: Sara Stridsberg
Illustratör: Sara Lundberg

Jag blir tjock i halsen när jag högläser Stridsberg/Lundbergs bilderbok om flickan som hälsar på sin pappa på en psykiatrisk avdelning. Bilderna är förföriskt vackra, både när de skildrar den blötgrå vintern, de tomma ansiktena på bussen och sommargrönskan i sjukhusets trädgård. Barnet, Zoe, är i centrum av berättelsen, även när pappan får bre ut sig som den döende dandyn över ett oemotståndligt uppslag. Lundberg har sitt alldeles egna bildspråk, vackert som sagt men utan att någonsin vara insmickrande. Stridsbergs text är stillsamt tröstande men med ett tilltal som inte på något sätt underskattar sin publik. Det är med barnets stora allvar hon berättar. Man känner den självupplevda sanningen mellan raderna och man accepterar att så här kan livet också vara. En pappa blir sjuk, man leker en sommar med en främmande tant, livet går vidare. Det är stort, vackert och sorgligt, därför stockar sig rösten och det bränner ögonvrårna när jag läser.

Dyksommar är en allåldersbok som man kan läsa i alla åldrar och årskurser.

Mirando bok, bilderbok.

Ingenting mindre än ett mirakel

Författare: Markus Zusak

Markus Zusaks nya epos handlar om bröder och föräldrar, om våld, kärlek, galopphästar och husdjur, om döden och döendet, om lidandet och lidelse, om att svika eller stå kvar och om att bygga en bro. Det är en bok av det slaget som kräver att man låter den styra, följer med i den aningen krävande stil Zusak har valt, men många uppbrutna stycken och inskjutna förvarningar om vad som komma skall, och ger sig hän. Berättarstrukturen är inte heller helt enkel, romanen berättas hela tiden i två tidsplan. I nutid åker den äldsta brodern till en håla någonstans och gräver upp en gammal skrivmaskin, "det gamla tröskverket", som har tillhört hans farmor en gång. På det hamrar han fram familjens historia allt sedan föräldrarnas uppväxt, i sagda håla, och i en stad i forna Östeuropa. Sammantaget ger detta en förhöjning åt romanen som gör den svår att leva sig in i, trots att handlingen är nog så dramatisk. Passar på gymnasiet.

Nordstedts, 536 sidor.

Välj mig

Författare: Christina Lindström

Silje har haft en mardrömssommar och när skolan börjar för hösten hoppas hon på att allt ska börja om. Eller bli som förr. Mia kommer äntligen tillbaka från sin semester i Värmland, och Mia vet inget om Siljes helvetessommar, hon är garanten för att allt ska vara som vanligt. Men i en en kommun med knappt sextusen invånare vet alla nästan allt och det dröjer inte länge innan även Mia vet. Varför har inte Silje berättat? Och sen visar det sig att det finns saker som "alla" vet som inte Silje vet. Visste Mia? Varför har hon inte berättat?

Och mitt i detta, när livet är som skörast och allting vacklar, dyker Alvin upp. Eller dyker upp och dyker upp, han har väl alltid funnits där, men Silje har nog aldrig sett honom ur den här vinkeln förut. Ögonen har något i sig som gör att världen stannar upp lite och Silje måste hålla andan.

Det här är en bok med en känsla och en tonträff som man läser max en om året, utan tvekan den bästa svenska ungdomsboken i år. För mig går den in på tio i topp bästa böcker alla kategorier jag läst i år. Silje går i nian men det är närmast ett sidospår i boken. Vissa saker som är centrala i en niondeklassares liv, som till exempel gymnasievalet vävs in i berättelsen, men huvudpersonens ålder har faktiskt inte så stor betydelse när litteratur är så här bra. Det är en bok om livet och döden, vänskapen och kärleken, de stora, ålderslösa frågorna. Det är också en berättelse om att bo på en liten ort där alla "vet" allt om "alla" och vad det kan föra med sig för en familj i kris.

Jag hoppas att Välj mig får riktigt många läsare, även utanför det gäng som vanligtvis läser ungdomsböcker. Christina Lindström går verkligen från klarhet till klarhet som författare. Detta är hennes första bok  för äldre barn med en tjej i huvudperson och det går lik bra det. Man älskar Silje med hennes fel och brister, humor och slagfärdighet och sorgsenhet lika mycket som man älskat Fille, Jack, Hugo och Kevin. Kul att detta är den tredje ungdomsromanen i höst satt i svensk glesbygd. Tre belägg är en trend, eller hur? Glesbygdsvågen är här!

B. Wahlströms, 268 sidor.

Hon den roliga

Författare: Alba Mogensen

En sommarmorgon vilken som helst, efter en rolig festnatt, blir Joan påkörd av en Volvo på landsvägen där hon skulle ha tagit bussen hem till Malmö. Hon är bara några centimeter från att dö får hon höra. Hon ska vara väldigt tacksam att hon lever får hon höra.

I början är det sjukhus, smärtstillande, alldeles för många stygn, kryckor och hälta. Långsamt börjar kroppen återhämta sig, men vad är kvar av Joan, "hon den roliga", den som alltid ville dricka en öl till på festerna? Är hon bara "den som nästan dog" nu?

I lägenheten i Malmö finns också Maccen, Joans bästa vän. Han har förberett sig för att ta hand om Joan när hon kommer hem från sjukhuset och vill vara där för henne. Men hur lätt är det att bli vårdare åt sin kompis? Hur lätt är det att stanna i lägenheten bakom fällda persienner med en linkande illaluktande kropp när sommaren och livet pågår utanför? Och hur förskjuts balansen mellan kompisar när den ena nästan dött och den andra har mer vanliga problem, de kanske inte riktigt räknas nu+ Ett nät av lögner växer mellan de två bästisarna, just när de egentligen skulle behöva varandra som mest.

Alba Mogensen är journalist och bosatt i Malmö. Hon den roliga är hennes romandebut. Det är en bok som passar utmärkt på gymnasiet och lika väl hade kunnat ges ut som unga vuxna-bok. Språket är klart och vackert och det är en berättelse man sugs in i och läser snabbt och med nöje, trots den tunga frågorna om varande, vänskap, sorg, liv och död den behandlar.

Wahlström och Widstrand, 267 sidor.

Tusen stjärnors ö

Författare: Emma Karinsdotter

Tigris har förlorat sin mamma i en bilolycka vid ett års ålder. Kvar har hon ett ärr, en ensam tigerrand över hjärtat och en pappa vars ögon aldrig mer ler. Nu är hon på väg att fylla år, tio år har gått sen den ödesdigra olyckan och familjen ska försöka starta om i en ny lägenhet, eftersom de tvingats flytta på grund av att den deprimerade pappan inte kan jobba. Tigris tycker synd om sin pappa och avskyr att fylla år. I flyttröran i nya lägenheten hittar hon en magisk låda som tar henne till Tusen stjärnors ö. Där får hon träffa den gåtfulla Ariann och där uppenbaras en dold sanning, något hennes pappa hemlighållt för henne i alla år. Hon får också veta att mamma Lyra är i stor fara där, på Tusen stjärnors ö, och att hon, Tigris, är den som behöver rädda henne.

I Karinsdotters debut från 2017, Lisbeth och Sambakungen skrev hon in sig i en litterär tradition med bus och upptåg. Böcker där vuxna leker med barn, som barn. En tradition som i den svenska litteraturen har sin främsta företrädare i Loranga, Masarin och Dartanjang men där det också finns mer nutida exempel som Frallan är bäst. Hennes andra bok, Tusen stjärnors ö, är något helt annat. Här möter vi sorg och saknad i ett magiskt äventyr, men ändå finns en likhet: vuxna som inte riktigt är vuxna och barn som behöver oroa sig för vuxensaker alldeles för tidigt.

Passar bäst som högläsning från 7-12 år.

Bonnier Carlsen, 270 sidor.

Rymlingarna

Författare: Ulf Stark
Illustratör: Kitty Crowther

Almapristagren Crowther och Stark lärde känna varandra när Stark skrev den svenska texten till Sagor om natten. Deras gemensamma projekt Rymlingarna hann Stark tyvärr inte se fantastiska bilderna till. Men han skulle gissningsvis ha varit nöjd, för de är strålande. Crowthers arbete med färger och dagrar är underbart och bilderna nästan lyser och kompletterar mycket fint Ulf Starks berättelse.

Det är en liten kapitelbok, i ungefärligen samma format som En liten bok om kärlek, Amy, Aron och Anden och Åskan, alltså en utmärkt högläsningsbok med bilder av riktigt fina illustratörer.

Man känner sig hemma i Ulf-Stark-land. Smått fyrkantiga föräldrar -pappan tandläkare så klart- och en egensinnig huvudperson som vill gå sin egen väg. Pojken i den här berättelse älskar sin farfar som ligger på sjukhuset med benbrott och svagt hjärta. Pojkens pappa och farfar kommer inte lika bra överens som pojken och farfadern. De bråkar mest och pappan lider av att se sin tjocka kraftfulla pappa ligga på sjukhuset och bli smalare och svagare. Därför börjar pojken åka dit i smyg. Och det är då pojken och farfadern börjar smida planer på att rymma. En sista gång vill farfadern se sitt älskade hus i skärgården, ta farväl av det och smaka sin älskade framlidna frus lingonsylt.

Det krävs mod, list, lögner och en god vän för att sätta planerna i verkat. Men pojken har tillgång till allt detta och det blir en lagom spännande utflykt och en vacker berättelse om livet och döden. I farfaderns gestalt känner jag igen mycket från Simones morfar från Dårfinkar och dönickar och det känns fint att Stark återvänder till den smått koleriska och mycket egensinnige gubben i slutet av sitt författarskap. Det är också rörande att läsa en berättelse om döden och döendet, skriven av Ulf Stark så nära hans egen bortgång. Men också trösterikt; morfadern konstaterar i boken att lite av farmor finns kvar i lingonsylten hon kokade eftersom hon gav den sin tid och sina tankar. Och just så är det med Starks alla böcker, inte så lite av honom finns fortfarande kvar.

Passar som högläsning och egen läsning från tvåan till femman.

Lilla Piratförlaget, 139 sidor

En duktig hund

Författare: Meg Rosoff
Illustratör: Grace Easton

Mamma Peachey har sagt upp sig. Hon har tröttnat på att plocka upp, tvätta och städa efter slarviga familjemedlemmar, laga nyttig mat, hålla reda på tider och tjata. I stället ägnar hon sig åt yoga och ansvarar bara för sig själv. Det blir snabbt kaos i familjen, som förutom mamma består av en helt oduglig pappa, en storasyster, en mellanbror och en lillasyster. I avsaknad av moderlig omsorg bestämmer sig syskonen för att det kan vara en bra idé att skaffa en hund, allså beger de sig till hundhemmet för att välja ut en lämplig kandidat.

Men i Meg Rosoffs är det inte alls så det går till, i hennes värld är det hunden som väljer sin familj och inte tvärt om. Och den hund som väljer familjen Peachy är McTavish.

När McTacish kommer hem till familjen Peachy inser han snabbt att det finns arbete att göra. Hemmet är en total röra och en hund behöver rutiner, alltså bestämmer han sig för att uppfostra sin familj. Till sin hjälp har han i viss mån lillasyster Betty som verkar vara den enda familjemedlemmen med något vett i skallen.

McTavishs uppfostringskurer bär något lätt Tant Mittiprickaktigt över sig och förutom det oerhört sorgliga och otidsenliga pappaporträttet är det här en riktigt rolig bok. Inte minst eftersom mamma Peachy hela tiden finns med i bakgrunden, övandes på yogaställningar, mässandes "Om" och planerandes yogaresor med sin fridfulla yogalärare Pradeep.

Det här är en bok för alla hundälskare. Den passar som högläsning från f-klass till trean eller som egen läsning en bit upp på mellanstadiet.Den avslutas med en liten lista över vad en hund behöver för de familjer som blir inspirerade och vill skaffa en och ett recept på en härlig kycklingmiddag som familjen kan laga tillsammans.

Lilla Piratförlaget, 127 sidor.

Blixtra, spraka, blända!

Författare: Jenny Jägerfeld

Penny Löwe är ett ungt litterärt stjärnskott. Som skandalomsusat kändisbarn blir hon dessutom snabbt mediernas älsklingsenfantterrible och det är lätt för henne att få ett ganska generöst förskott för nästa bok. Men det förlaget inte vet är att Penny är ett one hit wonder, om ens det. När vi träffar henne sitter hon och lider och försöker få ur sig något -vad som helst- till den bok som skulle varit klar för tre år sedan. Den bok vars förskott hon festat, supit, knarkat, knullat upp för länge sedan. Blixtra, spraka, blända är berättelsen om hur hon hamnade där och vart hon ska ta vägen nu. Men det är framförallt en bok om gränser för vad som är acceptabelt. Penny försöker leva vad som skulle kunna anses vara ett rimligt liv, men det är ganska uppenbart att det är för trångt för henne och hon mår så himla dåligt av vad någon annan skulle kalla ett vanligt, bra, anständigt liv. Penny vill hela tiden ha mer: mer sex, mer party, mer fara. Det är bland annat därför hon faller pladask för Lola. Lola är ASMR-artist och konstnär, vad hon i övrigt försörjer sig på är oklart men hon är en stjärna på att festa hårt. Penny har försökt distansera sig från Lola, men Lola är som en drog. Penny kan inte få nog av henne. Dessutom erbjuder hon Penny en utväg. Hon ska hjälpa henne att komma loss ur skrivkrampen och få inspiration till den nya boken. Återigen testas gränserna: hur långt är det okej att gå? Vad är rimligt och acceptabelt?

Passar gymnasiet.

Natur & Kultur, 519 sidor.

En dag ska jag bygga ett slott av pengar

Författare: Evin Ahmad

Det här är en uppväxtskildring som berättar huvudpersonens uppväxt i Akalla via scenskolan i Stockholm till examen som "en som har lyckats". Berättelsen snirklar sig fram i fragment och tillbakablickar och varvas med minnesbilder från en nära väns begravning. Det är en arg berättelse från början till slut, späckad med så  mycket hat att det blir tröttsamt att läsa (och det är väl också tanken - att det ska kännas). Hat och ilska över att vara fattig och inte räknas till de som räknas, över föräldrarnas öden som dömda till ett liv i slitsam underklass, över att inte veta koderna och över att bry sig om att vilja veta koderna, ilska över att behöva känna sig som en svikare och över att kanske vara en svikare, hat mot studie- och yrkesvägledaren som inte trodde på henne, mot klasskamrater som inte förstår hur det är att vara fattig på riktigt, över att gång på gång sorteras i ett fack på grund av hudfärg, namn och ursprung och så vidare.

Den här berättelsen, som har mycket karaktär av en monolog, författaren har också en bakgrund som skådespelare, passar från nian och uppåt.

Natur & Kultur, 121 sidor.

Skuggorna

Författare: Anssi Hurme
Illustratör: Maija Hurme

I en liten familj där det saknas en mamma dyker en dag en skugga upp. Den förföljer barnet och gör det svårt att äta, leka, hinna till toaletten i tid och andra saker. Dessutom tvingar den barnet att läsa alla de mest skrämmande berättelserna på kvällen. Till en början märker pappan ingenting, men nästa dag dyker det upp en skugga som följer honom också. Det är tveeggat för samtidigt som skuggorna är skrämmande och ställer till med besvär erbjuder de skydd och ljuvliga drömmar om mamma. Men skuggorna växer sig bara större och större, de kan inte vara kvar. Som tur är kommer barnet på en lösning.

En inte helt enkel och både vacker och skrämmande bilderbok om sorg och saknad. Själv tycker jag att skuggorna ser förfärligt otäcka ut, docklika och konstiga. Det är dock trösterikt att barnet själv kommer med en lösning och tar sig ur krisen med pappan som hjälp vid sin sida.

Schildts & Söderströms, Bilderbok.

Tionde våningen

Författare: Christina Herrström

Jorinde bor ensam i en lägenhet på tionde våningen. Mamma har blivit återförälskad i en ungdomskärlek och försvunnit till USA. Pappan har dragit sig tillbaka till eremitliv på en enslig skärgårdsö med all sin svikna kärlek och bitterhet. Kompisarna tycker att det verkar härligt att ha en fyra helt för sig själv. Frihet, fester, ingen kontroll, inget tjat. Men Jorinde känner sig ganska övergiven och sliten efter att ha tagit hand om sig själv i ett och ett halvt år. Att få pengar att räcka till mat, att alltid komma hem till en tyst lägenhet, att byta ut wettextrasan i tid. Till det kommer ansvaret hon känner för sin pappa på den mörka ön. Ingen annan bryr sig om honom. Tänk om han inte orkar längre?

Just då kommer Emanuel och Oscar in i Jorindes liv. Emanuel som sätter igång något helt nytt i henne. Det kan vara kärlek och det är komplicerat på så många sätt. Jorinde har ju sin bästis Agnes. Ska någon nu komma emellan dem? Och orkar Jorinde öppna sig, glänta på allt det som är svårt, för någon? Oscar flyttar in i källarlägenheten i huset där Jorinde bor. Han är kock och bjuder in Jorinde till mat och gemenskap med sin lilla dotter, blir lite familjesubstitut när hon behöver det bäst.

Så närmar sig julen. Mamma vill att hon äntligen ska komma och hälsa på henne i USA. Men Jorinde tvekar. Vågar hon lämna pappa ensam med allt sitt mörker på sin ö? Jorinde har ensamt ansvar för så mycket, men mest av allt för sina egna beslut, vad hon väljer att göra.

Passar från åttan och uppåt.

Bonnier Carlsen, 207 sidor.

Comedy Queen

Författare: Jenny Jägerfeld

När Sashas mamma dör på grund av depression och självmord bestämmer sig Sasha för att överleva genom att bli så olik sin mamma som möjligt. Hon gör en lista på saker hon ska uppnå för att inte gå under, som hennes mamma gjorde. För det första ska hon klippa av sig allt håret, för det andra inte ta hand om något som lever, för det tredje sluta läsa böcker, för det fjärde klä sig i färgglada kläder, för det femte tänka så lite som möjligt, för det sjätte inte gå på promenader och slutligen för det sjunde få folk att skratta istället för att gråta, det vill säga bli Comedy Queen.

Svårast blir det så klart att inte tänka. Sasha tänker en massa. Och ska man bli Comedy Queen måst man fundera en hel del för att tänka ut bra skämt. Att sluta läsa böcker ställer ju så klart till en hel del problem för hennes skolarbete och att inte ta hand om något som lever blir hjärtskärande svårt när hennes pappa överraskar henne med en valp på födelsedagen, en valp som hon följaktligen måste tacka nej till.

Det blir en del roliga situationer när Sasha slår knut på sig själv för att uppnå punkterna på sin lista men mest är det hjärtskärande sorgligt att se hur hon kämpar med att inte drunkna i sin sorg. Som tur är har hon många människor om kring sig som är både förstående och stöttande: pappa, bästisen Märta, psykologen Linn och inte minst farbror Ossi.

Passar från trean och uppåt.

Rabén & Sjögren, 219 sidor.

Ellinor

Författare: Katarina von Bredow

Ellinor är första boken i en trilogi om livet de första åren som tonåring. I denna första bok är det Ellinor som snart ska fylla 13 som är huvudperson. Själv tänker hon inte på det som något märkvärdigt, bara en dag, ett år, äldre. Men saker och ting kommer att hända som vänder livet upp och ner, saker som sammanfaller med Ellinors födelsedag och framför allt är det att Viktor kommer ny till klassen just den här dagen. Viktor som plötsligt får Ellinor att tänka mer på sitt utseende än hon någonsin gjort innan, Viktor som konstigt nog verkar intresserad av Ellinor istället för av hennes bästis Meja, som alla andra killar, även de som är äldre, gillar. Detta utlöser en serie händelser. Meja gillar inte att Viktor väljer Ellinor. Leo gillar inte att Ellinor är med någon annan än honom överhuvudtaget och även om han tycker att Meja är skitjobbig är han åtminstone van vid henne. Ellinor börjar dra små lögner för att alla inte ska bli så konstiga och arga hela tiden. Och sedan är karusellen igång, något har startat som Ellinor inte alls längre kan kontrollera.

Första kapitlet bjuder på en lite svår ingång i den här boken. Ellinors stora intresse är klättring och första kapitlet är en ingående skildring av hur hon och Leo besöker den nyöppnade klätterhallen och klättrar. Men när jag väl tagit mig igenom det är jag fast och inser att det Bredow har skrivit är en Skam för tweenies. Ännu än en gång har hon skrivit en varm och inkännande bok om kompisar, relationer, kärlek och svek, men nu för ännu lite yngre målgrupp än tidigare. Hon fångar och skildrar också vuxenvärlden runt omkring Ellinor på ett fint sätt. Passar fyran - sexan.

Natur & Kultur, 276 sidor.

Saker som vi döljer

Författare: Laurie Frankel

Penn och Roseies femte som Claude frågar tidigt sin mamma och han kan bli flicka när han blir stor. Från början tar föräldrarna det bara som et i en rad olika förslag som ett litet barn kan komma med men efterhand som tiden går inser de att det ligger mer bakom det än så. Deras som är verkligen en dotter. Och eftersom de är frisinnade föräldrar som älskar sina barn oavsett vilka de visar sig vara bestämmer de för att göra vad de kan för att hjälpa henne. Claude blir Poppy, som också är namnet på Rosies syster som dog av cancer i barndomen.

Att vara transsexuell, att växa upp som transsexuell i en heteronormativ omvärld, är inte enkelt. Inte ens om man har en stor, stark, tolerant familj som står bakom en. Men det är verkligen inte Poppy som är problemet, problemet är omvärldens blickar, vilket blir väldigt tydligt i den här boken. Det blir också tydligt att ju tolerantare ens familj är, ju större kan krocken med den intoleranta omvärlden bli. Det här är inte bara Poppys berättelse, utan kanske ännu mer en familjs berättelse, eftersom ett i samhällets ögon avvikande barn påverkar hela familjen, de vuxna och alla de fem barnen.

Det är en fin och underhållande berättelse om att vara en familj, om annorlundaskap, syskonskap, föräldraskap och sagor som är läsvärd för alla. Men det jag inte alls gillar är bokens inledning, som berättar hur Rosie och Penn verkligen önskar sig en flicka och gör allt som står i skrockens och folktrons makt för att få en flicka när de ger sig på att försöka få ett femte barn. Det antyder att det skulle finnas någon sorts förklaring - eller ursäkt - till att en människa föds som transsexuell. Så är ju inte fallet.

Passar gymnasiet och uppåt.

Printz Publishing, 358 sidor.