Att skörda ben

 

Författare: Edwidge Danticat

Edwidge Danticat förekommer ofta i nobelpristipsarsammanhang. Hon är född på Hatiti och flyttade vid 12 års ålder till New York där hennes föräldrar redan bodde. Hon har skrivit flera romaner varav tre finns på svenska. Att skörda ben har tidigare kommit ut med titeln En skörd av tårar.

Berättelsen utspelar sig på 1930-talet i Dominikanska republiken och och Haiti. Huvudperson är Amabelle som liksom många av sina landsmän från Haiti sökt sig över gränsen till Dominikanska republiken för att arbeta. Hon har tidiga förlorat sina föräldrar i en drunkningsolycka och jobbar som hemhjälp åt en välbeställd familj. Hennes pojkvän Sebastien sliter liksom många andra haitier med det hårda arbetet på sockerrörsfälten.

Boken inleds med att Amabelle hjälper sin husmor, den ungefär jämnåriga señora Valencia, att föda ett tvillingpar, eftersom den tillkallade doktorn kommer för sent. På vägen hem kör den nyblivna barnafadern på några arbetare från ett närbeläget sockerrörsplantage. De faller ner i en ravin och en dör. Señor Pico är helt likgiltig för att han dödat en människa. Amabelle tror först att det är Sebastien, men det visar sig vara en vän till honom.

Danticat skildrar ett oerhört hårt liv. Ett liv av slitigt arbete, där vissa människor kan leva eller dö utan att det spelar någon större roll, där alla känner till svåra förluster, både fattiga och rika, men så klart i högre utsträckning de fattiga.

Berättandet är sakligt och nästan befriat från känslor. Det följer ingen förväntad berättarbåge, tvärt om blir man som läsare hela tiden överraskad. Danticat placerar ut saker som man tror har betydelse, men som visar sig ska försvinna i berättelsens flod.

Historiens epicentrum är den så kallade Persiljemassakern där haitier i dominikanska republiken blev utsatta för en grym masslakt och flydde hals över huvud till Haiti. Dessa haitier var i flera fall födda och uppvuxna i Dominikanska republiken. Många dog också när de försökte ta sig över gränsfloden Massacre. Persilja användes som en utskiljare liksom det svåruttalade ordet schibbolet i bibelns berättelse om Gilead. Persiljan används också för att plåga och tortera haitier i berättelsen.

Passar främst gymnasiet.

Även om allt tar slut

 

Författare: Jens Liljestrand

En rasande civilisationskritisk dystopi i närtid, är vad Jens Liljestrand serverar oss i sin nya roman. Den börjar någonstans i Dalarna, där en familj blivit kvar lite för länge trots larm om bränder, och tar oss sedan via flyktningläger, plundringar, en halv skilsmässa, en lyxlya i Stockholm city, en utflippad segelsemester och nästan hela vägen till paradisstränderna i Thailand. För hur illa det än går, även om allt tar slut, fortsätter det som vanligt. Pandemin är över, vi fortsätter som vanligt. Klimatförändringarna kommer med eld och översvämningar, vi fortsätter som vanligt.

Det är en berättelse med flera röster, berättad på ett sätt som håller spänningen uppe från första till sista sidan. Liljestrand är en skarp iakttagare av samtiden, han sätter fingret precis på våra ynkligaste, mest egoistiska och löjligaste punkter. Ingen av hans protagonister är alltigenom sympatisk, tvärt om. De är inte ens antihjältar, de är bara människor som kämpar på med sitt lilla liv och vill ha det bra under sin stund på jorden. Då kan höga ideal behöva rundas både en och två gånger.

Det enda riktigt trösterika med den här berättelsen är att författaren låter barnen var de som till slut reder situationen. Flickscouterna kliver in som Deus ex machina när polisen gett upp och hemvärnet fått på käften. Och det är dottern i den splittrade familjen som behåller sansen och till slut återförenar sin familj med hjälp av andra barn och en herrelös hund.

Passar gymnasiet.