Fröken Island

 

Författare: Audur Ava Ólafsdóttir

Hekla, döpt efter vulkanen, reser som ung vuxen från sin uppväxtby till Reykjavik. Hon vill skriva. Hon är redan publicerad, men bara under manlig pseudonym. Det är 60-tal och världen är trång - för att inte säga omöjlig - för en kvinna som vill bli författare. Hennes bägge bästa vänner är redan i storstaden. Ísey som blivit gravid och varit tvungen att gifta sig alldeles för tidigt, och Jón John som är homosexuell och vill tjäna ihop pengar för att ta sig utomlands, någonstans där det är lättare att leva som den man är.

Hekla tar jobb på en restaurang, blir tafsad på och en särskilt äcklig typ upphör aldrig att tjata på henne att hon ska ställa upp i Fröken Island. Efter jobbet skriver hon på sin roman och träffar Ísey, som kämpar med att acceptera livet som hemmafru och också börjat skriva, och Jón John som försöker navigera i den omöjliga tillvaron. Det är året då Martin Luther King håller sitt tal och Surtsey kastar sig upp ur havet i en plym av ånga och aska. 

Författarna och poeterna sitter på olika caféer och dricker och Tekla blir tillsamman med en av dem. "Poeten" kallar hon honom, trots att det är oklart hur mycket han diktar. Hon vågar inte berätta för honom att hon skriver, så hon gör det i smyg hemma hos sin vän.

Det är både tragikomiskt och gastkramande att se världen så som den presenteras för Tekla. Poeten som konstaterar att det är konstigt att de mest utlånade författarna på biblioteket är två kvinnor eftersom det finns så få och de som finns är så dåliga, ger Tekla en kokbok i julklapp trots hennes uppenbara ointresse för matlagning och, när han till slut avslöjat att hon skriver och är publicerad, säger "Det är ingen som har bett dig om att skriva. Varför måste du göra allt likadant som jag?" Ísey konstaterar: "Män föds till poeter. De är i konfirmationsåldern när de påtar sig det oundvikliga ödet att vara genier. Det spelar ingen roll om de skriver böcker eller inte. Kvinnor blir könsmogna och föder barn..."

Vi är nära Tekla hela tiden i den här berättelsen. Ser världen med hennes ögon. Det är en skildring som kan tyckas karg på ytan, men där under mullrar av detaljer. Som en vulkan just innan dess utbrott.

Passar gymnasiet och uppåt.

Paradiset ligger under mammas fötter

Författare: Gina Dirawi 

Mila och Mona har varit bästa vänner hela livet. De går sista året på gymnasiet och längtar bort från den norrländska småstaden. Mila har siktet inställt på läkarlinjen (trots att hon har en extrem blod- och bacillskräck) och måste därför få högsta betyg. Monas fokus ligger däremot inte på betygen just nu. Hennes mamma är svårt sjuk och inlagd på sjukhus medan pappan ligger deprimerad hemma i lägenheten och kedjeröker. Trots att Mila och Mona är bästa vänner är de väldigt olika. Mila gör allt för att passa in och vara till lags både i skolan, hemma och i moskén. Mona är mer upprorisk och säger ifrån när hon tycker att något är fel och sprayar feministiska budskap på skolans väggar. Folk pratar illa om Mona och Mila börjar tröttna på att behöva försvara Mona hela tiden, medan Mona tycker att Mila börjar bli lika feg som alla andra.

Dagen innan studenten bråkar Mila och Mona och den stora dagen blir inte som de tänkt sig. Mona dyker inte upp i skolan, hon är istället på väg till Beirut. Mila, som har en lång historia av psykisk ohälsa, bryter ihop när hon får se sina slutbetyg och blir tvångsinlagd på psyket. Förra gången Mila var inlagd var Mona den enda Mila ville prata med, men den här gången kommer inte Mona och hälsar på. Mila blir kvar på sjukhuset i flera veckor utan att höra något från Mona och vet inte att Monas mamma har dött. Mona och hennes pappa har åkt till det palestinska flyktinglägret i Beirut där deras släktingar bor eftersom Monas mammas sista vilja var att begravas i hemlandet. I lägret lär Mona känna Nour och får genom Nour veta hur kvinnornas situation i lägret är och vilka korrupta män det är som styr. Mona står inte ut med att bara acceptera det förtryck som kvinnorna lever under, men inser för sent vilka konsekvenser hennes handlande kan få både för sig själv och för människor i hennes närhet.

Det är en bok med ett högt tempo, skriven med mycket humor (trots allvarliga ämnen) och med ett tydligt feministiskt budskap. Passar för gymnasiet.

Norstedts, 310 sidor.

Gileads döttrar

Författare: Margaret Atwood

Gileads döttrar tar vid 15 år efter Tjänarinnans berättelses slutar. Boken består av tre berättelser, av tre kvinnor, som långsamt flätas ihop. Det är de tre kvinnornas vittnesmål från diktaturen Gilead. En av kvinnorna har fått sin kunskap om Gilead genom det kanadensiska undervisningssystemet, en har valt den som ett bättre alternativ än döden och en har aldrig känt till något annat. Men de blir alla tre delaktiga i motståndet.

Kvinnorna lever under regler och lagar som motiveras religiöst, men som i själva verket är upprättade för att män ska ha makten att följa sina nycker och böjelser och slippa konfronteras besvären som kvinnors rättigheter ger upphov till.

Den tristess som Atwood så tydligt gestaltar i Tjänarinnans berättelse finns inte alls i Gileads döttrar. Tempot är högre och romanen är skriven för att slukas.

Norstedts 440 s.

Haggan

Författare: Aase Berg

Thelma och Viktor möts och blir passionerat förälskade. Thelma gör klart att hon inte är intresserad av något utomäktenskapligt förhållande och de lovar båda att lämna sina respektive innan de ger sig hän åt attraktionen. Thelma separerar från sin sambo och blir ensamstående mor med två döttrar i ett litet hus i obygden. Viktor däremot drar ut på saken. Han lever ett privilegierat liv med Hustrun i fin villa på toppläge och utflugna barn. Han vill varken mista sin bekvämlighet - Hustrun som tar hand om hans privatliv och sociala liv - sin sociala fasad eller göra Hustrun ledsen. Hustruns liv är i väldigt stora delar beroende av Viktors både ekonomiskt och socialt.

När boken börjar har Viktor efter många turer backat tillbaka till äktenskapet och den borgerliga fasaden och Thelma är sviken, övergiven, lämnad och arg. Hon bestämmer sig för att bli Haggan, en kvinna som inte längre accepterar den kvinnofälla samhället gillrat åt henne. En kvinna som inte är rädd för att leva ut sin ilska och tala klarspråk. Som Haggan problematiserar hon de roller som samhället, äktenskapet och kärleksförhållandet tvingar in kvinnor och män i.

Berg lyfter resonemanget om manligt och kvinnligt, könsroller och samhällets förväntningar till ett högre, kanske politiskt, plan. Det här handlar inte om en specifik relation, Thelma är kanske i viss mån Berg, men hon är mer en syntes av kvinnor liksom Viktor är en syntes av mansrollen. Språkligt är det skarpt och analytiskt, en fröjd att läsa. Och trots sitt allvarliga ärende och sorgliga innehåll och trots all den ilska Haggan ger utlopp för är det en bok som också är rolig läsa.

Passar gymnasiet.

Albert Bonniers förlag 286 sidor.

Breven från Maresi - krönikor från Röda klostret

Författare: Maria Turtschaninoff

I tredje boken om händelserna kring det Röda klostret har vi förflyttats till en ny del av Turtschaninoffs fantasyuniversum: Rovas. Det är därifrån Maresi skickas som litet barn efter flera svåra hungerår till klostret på ön Menos. På Menos växer hon upp och får utbildning och det är hon som är berättare och krönikör i Maresi : krönikor från Röda klostret, som är den första boken som Turtschaninoff skrev om Röda klostret, men den andra i läsordningen. Dessförinnan kommer Naondel : krönikor från Röda klostret. Alla tre utspelar sig i samma värld som också Anaché: myter från Akkade (min favorit! Läs!) och Arra Legender från Lavora.

I slutet av Maresi : krönikor från Röda klostret bestämmer sig Maresi för att återvända till sitt Rovas för att starta en skola. Det är svårt för henne att lämna gemenskapen i Röda klostret, men hon tror starkt på sin sak. Hon börjar skriva brev hem till de hon lämnat efter sig redan under resan tillbaka till barndomshemmet och det är dessa brev som utgör romanen. Resan tillbaka går bra, men hemkomsten blir svårare än hon tänkt sig. Hon reste därifrån när hon var så liten, nu är hon en annan, främmande. Har svårt att passa in, klär sig annorlunda, har håret annorlunda, tänker annorlunda. Och att starta en skola är inte heller lätt. Varför skulle någon släppa i väg barnen från arbetet till att gå och lära sig läsa och räkna och annat de inte har någon nytta av? Dessutom är livet hårt i Rovas, vintrarna är kalla och vädret och skörden och övermakten nyckfulla.

Maresi famlar och går in i återvändsgränder. Men det kommer hjälp från oväntat håll. Och när faran verkligen hotar förmår hon samla sitt Rovas en gång för alla.

Det är en riktigt fin berättelse Turtschaninoff skrivit ihop som på ett bra sätt avslutar trilogin om Röda klostret. Man njuter som vanligt av att vara i Turtschaninoffs världar och i hennes språk och dela hennes romanfigurers tankar.

Förlaget, 347 sidor.

Lucy

Författare: Jamaica Kincaid

Lucy kommer från en karibisk ö till New York för att arbeta som barnflicka och studera. Hon har drömt så länge om att komma från sin familj, om att se alla dessa saker som hon innan bara hört eller läst om att det kommer som en chock för henne att hon faktiskt längtar hem. I USA är allt så annorlunda att det bitvis är lite svårt att ta in. Solen skiner utan att det är varmt till exempel. Rummet hon sover i är litet, men litet på ett helt annat sätt än det hon är van vid. Lucy har en skarp iakttagelseförmåga och är dessutom både stark och rättfram. Hon inser att hon själv kan forma sitt öde, bestämma vem hon vill vara och hur hon ska leva och hon låter ingen bestämma över sig.

Med sig i bagaget har Lucy mycket ilska. Mot fadern som aldrig brytt sig om att lära känna henne, mot modern som varit hennes enda sanna kärlek men som svek henne genom att värdera hennes småbröder högre än henne, mot allehanda förtryckande strukturer som hon mött under sin uppväxt och mot alla de som inte sett det förtryck hon sett och accepterat dessa strukturer som något självklart istället för att gå emot dem. Men mest av allt mot mamman som hon kämpar så hårt för att inte vara lik att hon till och med lämnar alla hennes brev oöppnade och olästa.

Lucy är Kincaid mest lästa bok, vilket är lätt att förstå. Det är en tunn bok men den rymmer så väldigt mycket och Lucy är en så inspirerande bekantskap, på samma gång urstark och djupt rörande.

Tranan, 159 sidor.

Falafelflickorna

Författare: Christina Wahldén

Det är sommarlov och värmebölja. Hawa svettas, sjalen kliar och hon är uttråkad. I den helt vanliga svenska förorten där hon bor har några åkt på semester, andra, som Hawas familj, inte. Men en som ska på semester är den lokala bibliotekarien Barbro. Hon ska på yogaläger i Indien och behöver någon som passar hennes hund. Hawa får hedersuppdraget och med det en nyckel till det sommarstängda biblioteket. Där bor schäfern Bilbo som Hawa lovat att gå ut med tre gånger om dan.

Hawa har en dröm, det är att bli polis. Trots, eller kanske just för att, många inte litar på polisen där hon bor tror hon att hon skulle kunna göra skillnad. Hon kollar mycket på polisens hemsida och varje kapitel i boken inleds med ett citat därifrån. Men att bli polis känns än så länge lite ouppnåeligt, tills vidare verkar det enklare att vara detektiv. Därför startar Hawa en detektivbyrå: "Hemliga Hawa, Åtar sig alla uppdrag, Spaning upplysning och information, Fullständig diskretion".

Men eftersom det här är Christina Wahldén blir det naturligtvis inte alls enkelt. Förorten Hawa bor i är inte Valleby och det är inte bortsprungna katter eller borttappade ägodelar som blir Hawas första fall. Istället kontaktas hon av Halima som är rädd för att hennes föräldrar vill gifta bort henne. Hawa gömmer henne i biblioteket när den presumtive fästmannen kommer på besök. Det känns både läskigt och farligt. Men ändå blir det strax värre, för då kommer Leia vars pappa kommit på henne när hon hånglade med sin flickvän Rut och hon behöver också hjälp och skydd.

Det här är å ena sidan en vardagsskildring av förorten med gubbarna som fikar på Café Gyllene Bosporen, torghandlarna, den snälla Falafelmannen och trångboddheten bland alla syskonen hemma i lägenheten. Å andra sidan tar den upp många av förortens tyngre problem med gängkriminalitet, hedersproblematik och misstro mot myndigheter och i viss mån förtar normaliserandet av livet i förorten. För naturligtvis finns det månader och år som går utan att en unge som vill starta en detektivbyrå måste ta tag i hedersvåldsproblem och naturligtvis finns det bortsprungna katter att leta efter där också. Det fina med boken är ambitionen att gjuta hopp i alla ungar som växer upp i dessa områden, att intala dem att de kan bli vad de vill, att de själva äger sitt öde och sin rätt att påverka. Och att det finns hjälp att få när problemen stiger en åt huvudet.

Passar från trean till sexan.

Rabén & Sjögren, 126 sidor.

Crossover

Författare: Kwame Alexander

Josh Bell är en baskettalang av stora mått. På planen kallas han Filth McNasty efter en jazzlåt hans pappa gillar och när han är på planen med sin tvillingbror JB är deras lag oslagbart. Joshs och JB's pappa är en pensionerad basketlegend som slutat spela på grund av en skada han inte velat operera och numera får han nöja sig med att spela med sina söner och heja på deras matcher.

Konflikten i den här boken är att JB träffar en tjej och blir hals över huvud kär och Josh känner sig utanför och svartsjuk. Dessutom visar det sig att det inte bara är knät som är svagt på tvillingarnas pappa, värre saker hotar hans hälsa.

Personligen blir jag illa berörd av den sortens föräldraförebilder som pappan i den här boken representerar, hans agerande (till exempel på sönernas matcher) och tvillingarnas beteenden visar på en föråldrad gapig, inskränkt manlighet som man tack och lov inte möter så ofta i svensk barnlitteratur. Men det här är en amerikansk översättning och kanske speglar den en verklighet som finns där. Och hur som helst är det inte alls för storyn man ska läsa det här boken utan för språket. För inte visste jag innan jag läste det här att basket kunde vara poesi och att matchreferat kunde rappas fram. Jason Diakité gör här sin debut som skönlitterär översättare och gör det med den äran. Språket sjunger och leker, orden och bokstäverna hoppar över sidorna så att det är en ren fröjd.

Natur & Kultur, 239 sidor.

En mörk strimma av ljus

Författare: Samar Yazbek

Hanan ser sent en kväll en strimma av ljus från sin åldrige makes sovrum. Hon upptäcker maken i säng med den unga tjänsteflickan, tillika Hanans älskarinna, Alya. Hanan slänger ut Alya och efter åtta år av trygghet hos familjen tvingas Alya söka upp slummen al Raml där hon växte upp.

I en mörk strimma av ljus får vi följa Hanans uppväxt till kvinna i ett överklassens Damaskus. Hennes väg från övergrepp i tonåren, genom tvångsäktenskapet med den åldrade kusinen och hennes upptäckt av och gemenskap i  den lesbiska överklassens orgier.

Parallellt får vi följa Alyas uppväxt i slummen med en pappa som misshandlade både henne, syskonen och modern. En vardag av slag, våldtäkter och en ständig sopstank. Alyas räddning var när hennes pappa mot en summa pengar lämnade henne att arbeta som tjänsteflicka hos Hanan. När Alya upptäcker hur hon kan leva ett liv i lyx med hjälp av sexualitet tar hon givetvis chansen.

Hanan drabbas av panik när hon inser  och medger för sig själv att hon slängt ut den enda person som gett henne kärlek i hennes annars kärlekslösa men privilegierade liv. Hon ger sig ut på Damaskus ödsliga gator efter tjänsteflickan.

Yazbek skildrar ett patriarkalt Syrien där det kvittar om du som kvinna är rik eller fattig. Är du kvinna är du ändå ofri. Den ger en mörk bild av kvinnors situation och utspelar sig innan krigets utbrott.

2011 tvingades författarinnan Samar Yazbek lämna Syrien och är nu aktuell med boken Resa i tomheten som skildrar hennes återresor till landet under 2012 och 2013. Jag ser fram emot av att ta del av denna skildring.