Demon Copperhead

 

Författare: Barbara Kingsolver

Damon växer upp i Lee County, Virginia. Det är red necks-land, urfattig landsbygd där det inte finns mycket mer än tobaksodlingar på dekis och söndersprängda nedlagda gruvor. Hans mamma är redan från början ett svagt kort, väldigt ung, bor i en husvagn och har missbruksproblematik. Pappan är död redan innan Damon föds. Hans första barndom är ändå förhållandevis lycklig. Hans bästa vän Maggot tas om hand av sin mormor och morfar, Mr och Mrs Peggot. Av dem matas de med sunda värderingar, hemlagad mat, kärlek och massor av lek och äventyr ute i naturen. Om det bara hade fortsatt så hade livet kanske artat sig väl för pojken som ärvt sitt röda hår och sitt smeknamn, Copperhead, från sin döda far.

Men tyvärr nässlar sig en orm in i paradiset, mamman träffar en man, Stoner, och allt blir annorlunda. En annan orm som inte lämnar Lee County i fred är opioidepidemin som vid den här tiden drar in över USA med full kraft.

Barbara Kingsolver låter oss följa den unge Damon (som alla kallar Demon) väldigt nära. Så skickligt berättar hon med Damons röst och skildrar dem som slarvigt buntas ihop som "white trash", "korkade lantisar" eller "red necks" inifrån, gör dem till verkliga människor. Trots den sorgliga och bitvis oerhört drabbande berättelsen är det en ren njutning att läsa, man vill inte att de 587 sidorna ska ta slut.

En modern David Copperfield  för all som gillade Gun. Love eller  Allt jag fått lära mig. Passar gymnasiet.

Babel

Författare: R. F Kuang

Babel är ett slags historisk fantasy där England mitt uppe i den "silverindustriella revolutionen" och på toppen som kolonialmakt. Huvudsaklig spelplats är en kontrafaktisk version av Oxford på 1800-talet och Babel är det centrum för översättning som finns där.

Hit kommer Robin Swift, en föräldralös kinesisk pojke som tagits omhand av en brittisk "välgörare", professor Richard Lovell (att Robin är mystiskt lik professorn, och också ljusare i hyn än de flesta andra kineser är inget det ska pratas om). Robin Swift är givetvis inte hans riktiga namn, men kinesiska namn är svåra för engelska tungor, så hans första namn blir snabbt glömt.

Robin får ett rundligt stipendium för att studera vid Babel och förväntas vara tacksam och tjäna Storbritannien. Och visst är han tacksam. I Oxford har han tillgång till ett bekvämt liv och all världens kunskap och hans synnerliga begåvning för språk får blomma. Dessutom är det inte bara översättning man sysslar med i Babel. Det är också centrum för det så viktiga silverhantverket, där just ordbetydelser, etymologier och översättningar spelar en central roll och ger översättarna en sällsam makt.

Men det är också mycket som skaver. Han och hans kurskamrater får ständigt möta fördomar för att de är utländska, eller kvinnor (Babel är den enda institutionen som tar in kvinnliga studenter), han får höra hur opålitliga och lata "kinamän" är, förväntas medverka till att britterna lurar på kineserna opium och mycket annat. Och till slut växer ett motstånd i honom som måste få ett utlopp.

Detta är en bok för språknördar! Späckad med fotnoter och citat är den lärd i minsta detalj. Det är en bok som hyllar universitetsstaden Oxford, universiteten och dess grogrund för kunskap och bildning. Samtidigt är det en berättelse som ifrågasätter maktordningen, om rasism och vit överhöghet, orättvisor, sammanhållning och uppror.

Ett är ett drygt 600 sidor långt underbart läsäventyr som framförallt passar för gymnasiet.

The Upside down river Hannah´s journey och Tomek´s journey

 

Författare: Jean-Claude Mourlevat

Man kan börja med vilken av böckerna man vill eftersom de hänger samman och det är inte förrän man här läst båda som man får hela historien; Hannahs, Tomeks och deras gemensamma historia. Jag började läsa Hannahs. Hannahs pappa vill ge henne allt hon önskar sig. Hannah önskar sig en fågel på marknaden som är så dyr att hennes pappa skuldsätter sig för tid och evighet. Hannahs mamma står inte ut med detta och lämnar dem. Snart är Hannah ensam i världen med bara sin underbara fågel efter det att hennes pappa dör av utmattning. Hannah tas om hand av fosterföräldrar. En dag blir hennes fågel sjuk och är nära att dö. Det får inte hända, fågeln är det käraste Hannah har. Det enda som kan rädda fågeln är vatten från The Upside down river som rinner från havet och upp på berget och vars vatten ger evigt liv. Men hur ska hon kunna hitta den? Hon ger sig ut på en vandring som kommer att förändra hennes liv. På vägen möter hon Tomek. Hon måste vidare för att hitta floden för att kunna rädda sin fågel men Tomek glömmer hon aldrig.  

Då man läser Tomeks berättelse förstår man att mötet med Hannah var omvälvande även för honom. Han kan inte glömma Hannah. Han måste hitta henne igen och han vet var hon var på väg, men hur hittar man floden som flyter uppifrån och ner? 

Detta är en underbar berättelse som likt andra böcker av Jean-Claude Mourlevat liknar en saga. Det sagoaktiga utgörs av någon som ska räddas, någon man inte kan leva utan, svåra uppdrag som ska klaras av samt övernaturliga varelser samt inte minst fantastiska äventyr i ett land långt bort och i en svunnen tid. Både läsaren och karaktärerna i böckerna lär sig viktiga saker om livet under resans gång, även det utmärker ju sagogenren. 

Berättat på en underbart vacker och djupt berörande prosa får man som läsare vara med om ett äventyr och en berättelse om kärlek som man troligen aldrig kommer glömma. 

Detta är en typisk allåldersbok från 8 år och uppåt där man tar med sig olika saker beroende av ålder. 

Troligen väldigt mysig att läsa högt tillsammans och få tillfälle att stanna upp och diskutera symboler och tolkningar av det som händer under resans gång. 

135 s. och 162 s. Andersen Press

The last mapmaker

Författare: Christina Soontornvat

Sai växer upp i Mangkons slumkvarter. Hennes mamma dog så tidigt att hon endast har svaga minnen av henne. Sai har bott tillsammans med sin pappa under de delar av hennes liv som han inte suttit i fängelse. Han vill vara den förälder Sai behöver men förmår inte försörja sig och dottern på ett hederligt sätt. 

Sai däremot har som mål i livet att lämna de kvarter där hon växt upp och bli någon. 

Arv, kontakter och rikedom är det man behöver för att nå någonstans i Mangkon, inget av det har Sai. Däremot har hon mod, vilja och begåvning som tar henne långt. Hon upptäcks av stadens mest berömda kartritare Paiyoon för sin förmåga att se detaljer och att rita. Paiyoon anställer henne som sin assistent. 

Hon berättar ingenting om sitt liv för sin pappa eftersom han alltid hittar sätt att utnyttja hennes kontakter för kriminella syften. Inte heller vill hon berätta om var hon kommer ifrån på sin arbetsplats. 

Drottningen av Mangkon utlyser en tävling där den expedition som lyckas hitta och rita en karta över det "oupptäckta" mytomspunna Sunderlands kommer att bli belönade med rikedom och berömmelse. 

Paiyoon ansluter sig till en expedition som seglar mot the Southern sees och Sunderlands med skeppet Prosperity.  På så sätt får även Sai möjlighet att följa med på expeditionen eftersom Paiyoon behöver sin assistent på resan. Väl på skeppet upptäcker Sai att hon långt ifrån är den enda med hemligheter. Hon kommer snart att upptäcka hur långt hon är villig att gå och vilka hon är beredd att svika i sin jakt på rikedom och berömmelse. 

The last mapmaker är en fantastisk äventyrsberättelse med inslag av fantasy inte minst genom berättelsen om vattendraken som sägs vakta Sunderlands från dem som vill upptäcka den sydliga "oupptäckta" landmassan. 

Författaren väcker viktiga frågor om upptäcktsfärder och "upptäckten" av nya platser på jorden, vilken roll spelar det vem det är som upptäcker en plats? Också vad som händer med en plats efter det att den blivit upptäckt och beskriven genom en karta som världen får tillgång till.  Läsaren ges insikter om hur kartografi kan ha praktiserats förr i tiden. 

Detta är en mycket spännande och tankeväckande bok som kan läsas av vana läsare från ca 9 år och kan engagera läsare upp i 14-årsåldern. Rekommenderas även som högläsningsbok.

359 s. Candlewick Press

Kniven i elden Ruijan rannalla - Sånger från ishavet

Författare: Ingeborg Arvola

I Kniven i elden får vi följa Brita Caisa Seipajærvi som vintern 1859 på skidor beger sig från Finland mot den norska nordkusten för att hitta ett bättre liv tillsamman med sina två utomäktenskapliga söner. Brita Caisa, eller Brita som hon mest kallas, är en solig person. Hon är vacker, stark och arbetsam. Hon kan jobba hårt men hon vill också njuta av livet. För detta har hon fått stå kyrkstraff i hembyn. Nu lämnar hon allt detta bakom sig.

Man färdas hels om vintern, då man kan använda skidor och ren med släde. Men färden är lång och Brita blir uppehållen på vägen och måste stanna över sommaren hos bonden Mikko och hans fru Gretha. Det visar sig bli ett ödesdigert val.

Brita Caisa Seipajærvi är en person som funnits på riktigt. Hon, liksom andra kväner, samer, finnar, deltog i en folkförflyttning som pågick på grund av att myndigheter drog upp nya landsgränser, möjligheterna till jobb och uppehälle förändrades och norra norden bebyggdes. Det var ett hårt liv i en storslagen natur.

Kniven i elden är tänkt som den första i en trilogi om nordnorska Finnmarken. Det är en vackert berättad historia om kärlek, makt, hårt arbete, naturens krafter och människans begär. Passar från nian för goda läsare och uppåt.

Roger och Rebecka

 

Författare: Karin Alfredsson

I Roger och Rebecka återvänder vi till Granträskåsen, till Vajlett och Ruts värld, från boken med samma namn. Vajlett, småskollärarinnan, har flyttat in hos postfröken Rut. Det är inget konstigt alls, lärarbostaden behövs till den nya folkskolläraren, magister Forsberg, och det är vanligt att ensamma kvinnor hyr ut rum om de har ett över. Att det ändå är något som är annorlunda med Vajletts och Ruts förhållande, det får inte komma ut. I synnerhet inte nu när Ruts son Roger har kommit för att bo med sin mamma, äntligen.

Samtidigt dyker det upp ett annat barn utan pappa i byn. Det är Rebecka som återvänder med sin mamma Ingeborg, vars strängt religiösa pappa hävdat att hon hade gått ner sig på myren. Men nu är gamle Abraham död och Ingeborg uppstånden, med oäkting och allt, därmed kommer två nya elever till fröken Vajlett i skolan.

I skolan har det också kommit en ny lärare, magister Forsberg som ska undervisa de äldre barnen. En välkommen avlastning för Vajlett. Men allt blir ändå inte bara enklare med den nya magistern. Gör han närmanden, eller är det bara Vajlett som inbillar sig? Och vad är det för tassande steg som hörs i trappan från lärarbostaden tidigt om morgonen?

I Karin Alfredssons böcker om det norrländska inlandet på 1950-talet finns många alvarliga problem, men de är lättsamt beskrivna och berättelsen flyter på fint. Vi får oroa oss alldeles lagom mycket för att Vajletts och Ruts förhållande ska bli avslöjat, för hur det ska gå för de fattiga ungarna i "Paradiset" när "Lapp-Johan" åker i finkan och mysa åt hur den strama Agda startar husmodersförening och hur Hulda i "Paradiset" blommar upp när hon slipper sin suput till make.

Passar främst gymnasiet, men kanske också en eller annan historieintresserad läsare på högstadiet.

Här ruvar havet

 

Författare: Flora Wiström

Flora Wiström har skrivit två ungdomsromaner, Stanna och Hålla andan. Här kommer nu hennes första vuxenklassade bok. Liksom i de båda tidigare böckerna möter vi en ung kvinnlig huvudperson. Men medan de två tidigare berättelserna kretsar kring tiden efter gymnasiet har det här gått några år. Huvudpersonen Ida har hunnit börja jobba som fotograf och separera från en sambo. Men det är ändå i första hand kring barndomen historien kretsar, och de minnen som väcks till liv hos Ida då hennes pappa tar med henne till sitt nyinköpta hus på Västkusten.

Pappan har under ett antal formativa år haft ett förhållande med en kvinna som helt tydligt tillhört en högre samhällsklass. Det förkommer slott där pappan får hålla efter parken, ett sommarhus på en ö dit Ida och hennes syster får komma, men inte helt på lika villkor. Det krävs att de jobbar lite och uppför sig ordentligt. Det finns en plastsyster som är av lite finare slag, jobbar som modell och måste få vila upp sig. Samtidigt är Ida en hjärtskärande kontaktsökande och moderslängtande liten flicka som hamnar i kläm i de vuxnas relationstrassel och när förhållandet avslutas lämnas med ett hål som ingen pratar om.

Berättandet skruvar sig kring dolda eller outtalade saker och som läsare får vi ledtrådar till vad som hänt lite i taget. Men mycket lämnas vi med själva, även efter att boken är slut, vilket är bra, Wiström litar på att vi kan fylla i, tänka själva. Det är en luftig och snabbläst roman med många svindlande djup och försiktigt simma över.

Passar gymnasiet, kanske i första hand åk 3, och uppåt.

Ett ord för blod

 

Författare: Faysa Idle
Daniel Fridell, Teodor Lundgren

Faysa Idle växer upp samtidigt med och mitt i den gängbrottslighet som vi nu vant oss vid skördar dödsoffer varje månad. Hon är barndomsvän med några av de pojkar som senare kom att gå under namnet "Dödspatrullen" och hennes bror blir en av ledarfigurerna i det rivaliserande gänget "Shottaz".

Idle skildrar en barndom då brottslighet normaliseras - ja, till och med hyllas. När hon och hennes tjejgäng gör ett inbrott blir de kungar på Hjulstaskolan. Rakt och ärligt beskriver hon hur våldet steg för steg blir grövre och hur att ta liv allt mer blir något rimligt, både i gängen hemma i Tensta och för de som ansluter sig till IS. "Det var som att livet förlorade sitt värde under dom där åren, livet var ju ändå ingenting, vi var alla så långt från drömmen. Lika bra att satsa allt på ett kort. Att döda någon blev slentrian, ingen stor sak, det var ändå bara ett litet steg på vägen till paradiset eller livet som ghettokung".

Det är en lika förfärlig som upplysande läsning. Idle beskriver hur medias intresse för konflikterna piskar upp stämningen tillsammans med sociala medier och de rappare som interagerar i konflikten. Mördarna hyllas på olika konton och barnen i Tensta och Rinkeby ser upp till dem som om de vore hjältar. En av Idles bröder dödas och hela familjen lever under konstant hot. Så småningom dyker det upp fler grupperingar, att vara ett gäng blir en grej, fler och fler vill vara en del av det. För Idles del gör oron och dödsångesten att hon kommer längre och längre in i missbruk och till slut måste hon söka vård akut.

Vägen ut för Faysa Idle blir så småningom ordet. Hon har skrivit poesi under hela barndomen och här kan hon finna en styrka att göra sig fri. I skrivandet av Ett ord för blod har hon haft stöd av författarna Daniel Fridell och Theodor Lundgren, men det känns ändå att det är Idles egen röst vi hör. Språket är enkelt och rättframt.

Passar nian och uppåt.

Utpost - första boken

 

Författare: Dmitrij Gluchovskij

I Moskvarikets utkant, vid stranden av Volga, finns Utposten. Här härskar Polkan och vaktar så att ingen kommer över bron. Fast vad skulle ens kunna komma över bron? På andra sidan finns ingenting, tomma städer bara. Får man anta, för andra sidan syns inte, den är dold av den giftiga dimma som tät och grön stiger upp ur floden. 

Men så en dag dyker verkligen någon upp ur dimman. En munk, eller en predikant? En kyrkans man i alla fall. Men han är döv och man får inte mycket vettigt ur honom.

Jegor, Polkans styvson, är nyfiken. Så nyfiken att han snor åt sig en gasmask och i smyg ger sig ut på bron. Vad han får se där är fasansfullt. När det sen dyker upp en grupp kosacker från Moskva som beger sig över floden, förmår han sig inte varna dem. 

I Dmitrij Gluchovskijs nya dystopiska serie möter vi en mörk framtid. Marken är förgiftad, världen har krympt, maten är knapp och torftig. Vi möter också småstadens människor och konflikter, som oavsett om världens undergång närmar sig eller ej är sig ganska lika. Någon är poppis, någon annan utstött, någon förälskad, någon alkis, någon blir på smällen, någon vill vara hjälte och någon drömmer om att åka till Moskva.

Det är ingen munter läsning, men det är spännande. Vad döljer sig på andra sidan floden? Vad vill predikanten? Hur går det för kosackerna? Ska Michelle någonsin ta sig till Moskva? Utposten - första boken är vuxenklassad, men de ganska vilsna ungdomarna Jegor och Michelle utgör centrum för berättelsen och är möjligen de enda (spoiler alert) som överlever till nästa bok. 

Passar härdade läsare från åttan.

Själens telegraf

 

Författare: Amanda Svensson

I Somerset, tidigt nittiotal, lever Iris ett annorlunda men ändå kärleksfullt liv med sin mamma i det gamla huset med den välskötta trädgården och äppellunden. Iris hemskolas, har inga andra vänner än möjligen grannen Hugo, som är stenhuggare och förmodligen kär i hennes mamma som alla andra, och katten. Men en katastrof är i antågande, det får vi reda på redan i första kapitlet: "Som de efteråt skulle lära mig på ungdomsvårdsanstalten fanns det antagligen många anledningar till att jag sensommaren 1992 bestämde mig för att bränna ner min mammas hus".

Glasgow sent nittiotal. Iris bor i kollektiv, jobbar på ett varuhus och träffar Rupert. Genom honom dras hon in i vad som ska bli bandet Själens telegraf och de två blir också passionerat förälskade. Iris försöker fjärma sig från och mörka sitt förflutna, samtidigt som hon är väldigt märkt av det.

I vart annat kapitel möter vi Iris i de tidiga tonåren, i vart annat i de sena. I bägge berättelserna blir sprickorna i det lyckliga livet, idyllen i Somerset och den berusande förälskelsen i Glasgow, allt större. Det börjar med att den okände farbrodern dyker upp vid grinden och ställer frågor. Iris mammas berättelse om deras gemensamma liv tyck plötsligt allt mer byggd på lögner. Och i ett senare liv gör Iris som sin mamma, lappar och lagar verkligheten med lögner när den inte passar. Iris berättar själv, med en alldeles egen röst kryddad med torr humor och ironi. Det är ett slags tillbakalutad blick på skeendet, hon är mån om att vi inte ska tycka synd om henne.

Amanda Svensson skriver så bra, vi förs direkt till Summersett och ser huset, känner dofterna från trädgården, hänger med Iris i Glasgow och vi hade gärna stannat kvar där ett litet tag till. En bok man inte riktig ville skulle ta slut.

Passar utmärkt på gymnasiet.