Rök och speglar

 

Författare: Johanne Lykke Naderehvandi

Bernarda och hennes lillebror växer upp i Malmö på 90-talet som barn till de konstnärliga ledarna för Stadsteatern. De är övergivna barn, som spenderar långa dagar och kvällar med att allvarligt betraktar sina föräldrar som leker på teatern. Nu, som vuxen, är Bernarda själv anställd på teatern, som dekormålare. Men hon håller sig ute i verkstäderna i hamnen och aktar sig nogsamt från att besöka teaterhusen på Djäknegatan och Östra Rönneholmsvägen. Hon bor själv med sin dotter när hon börjar drömma mardrömmar. Det är det förflutna som börjar hemsöka henne.

Hemsökelsen kommer närmast i form av en poltergist, ett illasinnat spöke av Asta, den bästa kompis som Bernarda fann i en berömd skådespelerskas barn. Asta hade liksom Bernarda en lillebror och de fyra blir en kvartett som klarar sig själva under långa repetitionskvällar, under sommarmånader då föräldrarna spelar teater på Österlen och under teaterfestivaler i storstäder då föräldrarna är upptagna med att vinna priser. Bernardas och Astas vänskap är intensiv, men blir kort, eftersom Asta, hennes bror och mamma dör i en förfärlig olycka. Om det nu var en olycka? Bernarda tror sig veta att det inte var det, och när Asta nu spökar för henne tror hon att det är för att Asta vill ha hämnd.

Bäst är den här boken i skildringarna av barndomen, av de övergivna teaterbarnen, vars föräldrar är så ointresserade av att vara just föräldrar, eftersom det inte går att kombinera med att vara en Stor Konstnär. Skildringarna av Malmö, Skåne, och teatern är både drabbande och ibland roliga.

Bernardas uppväxt har en hel del gemensamt med Johanne Lykke Naderehvandis egen, som dotter till konstnärsparet Staffan Valdemar Holm och Bente Lykke Möller. Nutidsplanet och dess magiskrealisminslag känns som en täckmantel författaren drar över boken för att slippa diskussionen om vad som är "sant" och inte av barndomsskildringen. Och till viss del funkar det, hela berättelsen blir insvept i rök och blickar tillbaka från speglar som lurar oss på perspektivet. Varken Bernarda eller vi vet vad som är samt, varken i berättelsen eller i Johanne Lykke Naderehvandis barndomsberättelse.

Passar gymnasiet

Mecenaterna

 

Författare: Johanna Hedman

Jag tyckte så mycket om Johanna Hedmans debut Trion, så det var med förväntan jag satte igång att läsa den nya romanen Mecenaterna. Och jag blev inte besviken. Hedman håller även här i berättandet och leder mig från en tanke till en annan. Här handlar det om livet som det blev, efter de ångande ungdomsåren med idealism, drömmar och dogmer. I centrum står två väninnor, Alma och Maud. Maud är den som satsat på konsten, lyckats och blivit världskändis. Alma är den som satsat på det lilla livet. Flyttat hem till Sverige, fått en forskartjänst, gift sig och fått barn. Men så hör Mauds gallerist, en gemensam bekant, av sig och säger att Maud är försvunnen. Alma tar sig an uppdraget att söka efter henne och både hon och vi läsare får ge oss ut på en resa i Mauds fotspår. Träffa folk hon jobbat med, flickvänner, konstsamlare och mecenater, konstnärskollegor och bekanta, som alla betraktat Maud utifrån och berättar vad de sett.

Trots att Maud belyses från flera håll fortsätter hon att vara en gåta. I stället får Alma tillfälle att se sig själv och kanske lära känna sig själv? Eller, som en bekant till Maud säger till henne apropå detta att känna sig själv: "Som om jaget helst av allt ska vara ett helrenoverat hus där varje golvplanka och takpanna har lyfts på. Ingen känner ju sig själv. Kanske lite grann, men inte fullt ut. Man gör saker hela tiden man inte förstår". Och Alma kommer verkligen att göra saker hon inte förstår under berättelsens gång.

För mig handlar den här boken om vardagen och drömmarna, om skapande och vad man kanske måste ge upp för att nå fram till ett mål, om krockarna mellan drömmar och den så kallade verkligheten.

En konstnärskompis till Maud säger: "Man kan inte leva alla slags liv. Det går inte. Man måste offra något. Men det är så många idag som inte vill offra någonting. Det är omodernt med uppoffring. Man vill ha allt. På en gång. Och inte bara det: man tror verkligen att det går att få allt, att man förtjänar att få allt, om man bara vill ha det tillräckligt mycket". Har Maud gett upp så mycket för konsten att hon gett upp hela sig själv? Hur mycket av sig själv har Alma gett upp för att ha det bekvämt och tryggt, ett barn ,en man och en fin lägenhet?

Passar gymnasiet.

Döda trakten - kvinnor i revolt

 

Författare: Monika Fagerholm

Monika Fagerholms sjunde roman, Döda trakten - kvinnor i revolt är en vindlande läsupplevelse. Själva handlingen är svår att beskriva, och kanske inte heller av största betydelse, för här är det läsresan som räknas. Den är inte alltid lätt att följa, för stigarna Fagerholm låter oss följa i romanen är ibland slingriga, ibland loopar och ibland tankesprång. Men det är en resa som är så värd din tid och uppmärksamhet, så bara ge dig av!

I centrum står "flickan", Alice, som efter en magisk sommar med den mystiska Honecker, får nog av livet i den lilla hembyn och flyttar till stan för att bo med sin pappa i hans radhus, kallat "dockhuset", tillsammans med pappans fru Siri och halvbröderna Michael och "Prinsen". Runt familjen rör sig ett stort personage. Det är Siris väninnor "De okammade" eller "Kinesiskornas fötter" eller "Familjeflickorna" - det är lite olika vad de kallar sig. Det är sällskapet kring den nedlagda industrilokalen i skogen bortom radhuset där man vill skapa ett kulturhus och där man också sätter upp en amatörteaterföreställning, en modern version av Hamlet, regisserad av en känd tysk "demonregissör", där Prinsen ska komma att spela huvudrollen. Det är Veronica Seger, släkting och känd kulturprofil, som samlar konstnärer, författare och andra intellektuella i sin våning i centrala staden.

Med denna fond låter oss författaren ana saker: en roman ska skrivas, katastrofer ska inträffa. Det finns bara en sak att göra. Läsa! Låt texten leda dig, häng med!

Passar från gymnasiet.

En bit av Bodil

 

Författare: Sara Lövestam

Nathans mamma har dött knall och fall på ett hotellrum för några år sedan. Nu driver Nathan vidare hennes antik & kuriosa-butik i Enköping. När han en dag letar igenom en låda med saker från ett dödsbo dyker en medaljong upp. I den finns ristat en symbol Nathan bara sett en gång tidigare, nämligen i form av en tatuering när han hittade sin mamma död på en hotelltoalett. I medaljongen ligger och en lapp med ett ord skrivet på: förlåt.

Detta blir inledningen på ett sökande och ett mysterium. Vad var det för symbol mamma Bodil hade intatuerad i ljumsken? Och Varför? Vem var Bodil innan hon blev Nathans mamma? Nathan söker upp Bodils gamla flickvänner, luskar rätt på gamla adresser och besöker ett övervintrat hippiekollektiv ute på landet. Här har Bodil bott två år, men aldrig berättat något om för någon. Varför? Mystiken tätnar ju mer han söker.

Till sin hjälp har Nathan Monika, en kvinna han börjat dejta i Stockholm. Hon är en fena på släktforskning, och vi som följt Sara Lövestams författarskap förstår mycket snart att det denna pangbrud från Stockholm är ingen annan än Monika från "Monikaböckerna". Även Texas från En stark nolla dyker upp i en halv mening, vilket ju naturligtvis är underbart.

Detta är en varm, rolig, spännande och bitvis vidrig berättelse om ett kvinnoöde. Sara Lövestam skriver som vanligt med finess och humor och skapar karaktärer som är flerdimensionella. Vi följer Nathan i nutid och kastas då och då tillbaka i tiden via de berättelser om Bodil som de som Nathan söker upp berättar. I del två skiftar perspektivet till Bodils och vi får veta saker som Nathan ännu inte lyckats luska fram och det är då det hela blir riktigt otäckt. I tredje delen är vi tillbaka i nutid hos Nathan och Monika, som får en fnurra på tråden. Men slutet blir nästan feelgood-lyckligt. Passar fint på gymnasiet och uppåt.

Katabasis

 

Författare: R.F. Kuang

Katabasis är gammalgreksika betyder bokstavligen "nedstigning" och syftar i litteratur och mytologi på en hjältes resa ner i underjorden eller de dödas rike. I R.F. Kuangs senaste roman på svenska är detta en faktisk möjlighet. Vergilius Aeneiden, Dantes Inferno, olika skrifter av T.S. Elliot, allihop betraktas som viktiga vittnesskildringar i studiet av helvetet. Och nu står Alice Law, doktorand vid Cambirdge i analytisk magi, i begrepp att ta sig dit. Anledning? Hon vill hämta hem professor Grimes. Dels för att hon tror sig vara ansvarig för hans fasansfulla hädanfärd och dels för att han är hennes bästa biljett att bli det hon alltid drömt om: en erkänd magiker.

När pentagrammet är nästan klart och hon ska ge sig av dyker den irriterande Peter Murdoch upp. Perfekte, geniale, outhärdliga Peter, som visar sig vara på väg till samma ställe. Inte mycket annat återstår än att slå följe.

Kuang har snabbt blivit ett namn att räkna med på den litterära himlen. Hon berättar med driv och håller spänningen uppe hela vägen, är både rapp och lärd. Här är det liksom i Babel en fantsyberättelse som lånar in element från existerande litterära verk och blandar fantasi med fakta. Det är ett klassiskt "enemies to lovers"-upplägg. Alices och Peters vandring genom helvetets kretsar varvas med tillbaka blickar på deras tid vid universitetet och från deras uppväxt. Precis som i tidigare böcker (Babel 2024 och Yelloface 2025) finns inslag av systemkritik, i hur doktoranderna blir utsatta för både mördande konkurrens och sexism.

Passar framför allt gymnasiet.

Storkens och dromedarens sång

 

Författare: Anjet Daanje

Storkens och Dromedarens sång av den nederländska författaren Anjet Daanje är ett läsäventyr av sällan skådat slag. Daanje är i grunden matematiker och fick 2022 fick hemlandets bägge största och viktigaste litterära pris för sin roman. Boken, som är på nästan 800 sidor, är inspirerad av Emelie Brontës liv och av hennes roman Svindlande höjder. Men Storkens och dromedarens sång handlar inte alls som Brontë. Istället följer vi de fiktiva prästdöttrarna Millicent och Eliza May Drayden som lever i Yorkshire under tidigt 1800-tal. Den första person vi möter i berättelsen är liktvätterskan Susan som följer systrarnas liv på håll. Det är hon som till slut får ta hand om Eliza May efter hennes allt för tidiga död. Då har de bägge systrarna hunnit publicera varsin roman under pseudonym, varav Millicents blev en succé och Eliza Mays hårt kritiserad. Eftervärlden intresserar sig dock mer för Eliza Mays bok som hyllas som banbrytande.

Sedan följer vi olika personer vars liv, nära eller från långt håll, sammankopplas med systrarna Draydens. Det är bland annat Agnes Chambers som arbetar med Eliza Mays biografi, hennes dotter Kathleen Chambers, andra människor i England, övriga Europa och USA, och detta medan tiden ringlar sig fram från tidigt 1800-tal till tidigt 2000-tal. Mellan de sammanflätade levnadsödena kommer utdrag ur Eliza Mays roman Haeger Mass, Millicent Draydens brev och Eliza Mays dikter, som i själv verkar är tolkningar av Emelie Brontës dikter. Det känns rimligt att författaren är matematiker för att ha kunnat få ihop det här intrikata bygget.

Vissa teman återkommer i levnadsödena vi följer: systrar (eller syskon) som lever nära och ibland för och genom varandra, tidig sjukdom och död, skapande och skrivande, speglingar och förväxlingar, den sista vilan och begravningar, naturen, tiden och klockor. Det är en roman som är mäktig läsning och lämnar en med en vag undrar över vad man egentligen varit med om. Kanske kan någon som är mer bevandrad i systrarna Brontës liv och författarskap läsa in mer i Storkens och dromedarens sång om dem än vad jag kan, men förkunskap om Brontës är inget måste. Det är en unik läsupplevelse i vilket fall som helst, inte lik någon annan jag varit med om. Översättningen av Joakim Sundström är en riktig bragd. Passar läsnördiga människor från gymnasieålder och uppåt.

Segerstaden

 Författare: Salman Rushdie

Salman Rushdies Segerstaden är en ovanlig roman, en saga om en stad som föds ur en flickas berättelser. Det är den nioåriga Pampa Kampana som efter en traumatisk upplevelse blir besatt av gudinnan Pampa och därefter får magiska krafter. Pampa Kampana lever i flera hundra år och får se staden hon skapar båda födas, växa och gå under.

Jag läser Segerstaden som en allegori över Indiens historia, men också som en hyllning till fantasin och sagans och berättelsens kraft. En magisk skröna som är lika otidsenlig som en tryckt roman någonsin kan vara. Rushdie är lika full av berättarlust som någonsin och visar med denna bok att orden kan vara de kraftfullaste av vapen.

Den passar framför allt gymnasiet och uppåt och är perfekt för de som är fascinerade av religiösa myter och sagoberättande.

Amerikansk jord

 

Författare: Jeanine Cummins

Boken börjar mitt i en massaker. Medan Lydia hukar över sin son Luca inne i duschutrymmet på hennes föräldrars toalett, skjuts hela hennes familj ihjäl ute i trädgården, mördade av en knarkkartell. Polisen kommer, men Lydia vet att det är mest för syns skull. Inget kommer att hända, ingen kommer att gripas eller ställas till svars. Polisen är lika köpt, rädd eller insyltad som alla andra. Nu finns ingen tid att tveka, ingen tid att åka hem och hämta förnödenheter eller vettiga kläder, nu är det försvinna från jordens yta, fly och lämna allt som varit hennes normala liv bakom sig som gäller om hon vill att hon och hennes son ska överleva.

Vägen genom Mexiko, mot den Amerikanska gränsen, går som för så många andra emigranter via taket på ett godståg. Här kan man resa utan biljett, inkognito, och det är vad Luca och Lydia behöver vara om de inte ska bli hittade och mördade. Sedan följer den livsfarliga flera dagar långa vandringen genom öknen för att ta sig över själva gränsen. Om de når så långt...

Jeanine Cummins gjorde världssuccé med den här boken som är både gripande och andlöst spännande. Den berättas på ett enkelt och rättframt språk, omväxlande ur Lydias och Lucas perspektiv. Skildringen av deras strapatsrika resa varvas med tillbakablickar på det liv de lämnat.

Passa gymnasiet.

Musan

 

Författare: Mats Strandberg

Författare Hedda Strömberg har haft viss framgång med sina ungdomsböcker men ungdomslitteratur tjänar man ju inga pengar på. Istället ger hon sig på en deckartrilogi. Den första boken har inte sålt något vidare och nu har hon kört fast fullständigt i den svårt andra boken. Just då hör Davis Ridings av sig. David Ridings, hennes bästa vän från skrivarlinjen, som svikit hennes så. David Ridings, som fått alla försäljningsframgångar hon aldrig fått och som fötts med alla kulturens silverskedar som bara får plats i mun, en riktig nepo-baby. Han hör av sig och vill be om förlåtelse. Han har börjat AA, erkänner allt han gjort fel och ber henne komma och fira midsommar med kulturfamlijen i deras stora kråkslott på landet. Om hon kommer en vecka innan kan de hinna skriva ihop innan firandet.

I Mats Strandbergs nya rysare börjar allt ganska beskedligt och med ett obehag som bygger mer på skeva stämningar och osköna hierarkier än på splatter. Men kapitlen byggs skickligt upp mot midsommaraftonens crescendo. Midsommar som i all  folktro är en farlig natt då onda krafter kan släppas lösa, och det gör de verkligen här. 

Efter ett par dagar i kulturfamiljens klor, då Heddas skrivande faktiskt lossnar och hon får flow, bestäms det att hennes son Hugo ska ansluta. Vi får följa berättelsen omväxlande genom Heddas och Hugos blick. Hugo har visserligen barnets vakna blick på vuxenvärldens konstiga beteenden, men han blir lika förtrollad som Hedda av morfar Olof och hans prat om begåvning och skapande. Och då det fasansfulla slutet nalkas är det Hugo som blir offret...

Passar gymnasiet.

Författare: Jens Liljestrand

Jens Liljestrands nya roman inleds med att den svenska läkaren Edvard Carlsson räddar livet på en kvinna som fått en blödning efter sin förlossning. Personalen har övergett henne, haft dålig koll just denna dag. Det beror på att befolkningen på Bornholm går man ur huse för att fira freden. Äntligen har tyskarna kapitulerat, Andra Världskriget är slut.

Denna första scen ger oss bilden av Edvard som en skicklig läkare och en empatisk man. Men ändå, förstår vi, är han avskydd bland personalen på sjukhuset, ja faktiskt bland stora delar av Bornholms befolkning. Varför? Vad har han gjort som är så hemskt? Och varför befinner han sig på Bornholm, han som har fru och son i Stockholm, där han också hade en framgångsrik karriär?

Ledtrådarna kommer så småningom, vi får veta en del, börjar ana annat, samtidigt följer vi det märkliga historiska skede som nog få svenskar idag känner till. Nämligen att när Tyskland kapitulerat, och alla firade freden och trodde att tyskarna skulle lägga ner vapnen och åka hem, händer istället det här på Bornholm: Ryska bombplan bombar ett par städer och de tyska förläggningarna sönder och samman, intar sedan den lilla danska ön och stannar där i ungefär ett år efter krigsslutet. Detta utan att fastlandsdanmark, eller ”ovre” som man kallar det på Bornholm, vågar göra så värst mycket åt saken på grund av rädsla för att förarga ryssen.

Edvard Carlssons brott är (till att börja med och i mina ögon) ringa, men hur han är vänder och vrider sig, färdas kors och tvärs över ön per tåg, till fots, på cykel, lastbilsflak, bak på en motorcykel eller med häst och vagn, så blir fler och fler saker på något märkligt vis blir hans fel. Han dras in i saker han egentligen inte har med att göra och han vacklar mellan att vara en handlingskraftig hjälte och en ynklig prick. Som läsare kastas man mellan att tycka om honom och tycka synd om honom och förakta honom.

Som alltid när Jens Liljestrand skriver finns frågor om mänsklighet, vårt sätt att vara med varandra, och manlig vänskap i botten. Edvard, som har tillbringat alla sina barndoms somrar på ön, längtar hela tiden tillbaka till barndomens bekymmerslösa vänskap, men hans gamla vänner vänder sig från honom, ingenting med att återvända till Bornholm blir som han tänkt sig. Här är han för evigt ”feriedreng”, svensk, en utböling.

För mig är inte detta Liljestrands bästa bok, men det är ett stabilt romanbygge, spännande läsning och intressant att få inblick i ett helt okänt hörn av historien från en plats helt nära där jag bor. Passar gymnasiet.