Författare: Sally Green
Half bad - det mörka ödet är andra delen i Sally Greens häxserie efter Ondskans son. I den här boken har Nathan fått sina gåvor av sina far, den ökända svarta häxan Marcus. Nu väntar han vid en grotta i skogen någonstans i alperna på att Gabriel ska komma tillbaka. De har kommit ifrån varandra under en attack från jägare men stämt träff här. Nathan håller på att upptäcka sin kraft, det är samma som hans far har, att förvandlas till något slag djur. Men än så länge har han ingen kontroll på djuret, när han blir djuret gör det som det vill och det skrämmer honom. Våldet och hans förmåga att göra våldsamma saker, att döda, skrämmer honom. Han fördriver tiden med att tänka positivt, och då tänker han mycket på Annalise som är hans älskade men som ligger förtrollad, försänkt i koma hos den svarta häxan Mercury.
I stället för Gabriel dyker Nesbitt upp. Han påstår att han ska hämta Gabriels brev åt Van som han jobbar för eller med och som har tagit hand om Gabriel efter att han blivit svårt skadad i jägarattacken. Nathan väljer att lita på Nesbitt och följer med honom och det visar sig vara början på en lång resa och flera blodiga slag, flera lyckliga och fasansfulla möten och många livsavgörande beslut.
Det är en spännande historia Sally Green har på gång och hon har skapat en ganska originell och tilltalande värld med intressanta mångfasetterade karaktärer. Det är ett klart minus att inte ha läst första boken (vilket jag inte hade) men det går ganska bra att pussla ihop bitarna ändå tack vare tillbakablickar. Green väjer inte för det våldsamma och frossar nästan i blodiga detaljer. Slutet, då Nathan äntligen möter den mörka profetia som vilat över honom är snudd på för makaber. Sammantaget är det välskriven under hållningslitteratur och det ska bli intressant att se hur Green får ihop trådarna i sin häxvärld i trilogins sista del.
Semic, 381 sidor.
söndag 20 december 2015
måndag 14 december 2015
Stjärnöga
Författare: Jenny Oldfield
Morgan, en typisk stadstjej, blir mot sin vilja skickad från Chicago till mosterns ranch i i Klippiga bergen. Hennes föräldrars bråkiga förhållande har gått i stå och de behöver avlastning. Men Morgan, som inte är tillfrågad om vad hon vill, är allt utom glad över beslutet. På ranchen har mostern turridningsverksamhet och Morgan får hon jobba med hästskötsel och annat. Stegvis vänjer hon sig vid ett väldigt annorlunda liv bland både tama och vilda djur.
När Morgan och mosterns medhjälpare en dag lagar ett staket långt bort på ägorna ser de en vildhäst, Stjärnöga, som rymt från gården. Morgan kan inte släppa tanken på den vilda hästen, och hur den ska klara sig när det blir vinter...
Det här är en fin men ganska lättviktig berättelse om att finna sig till rätta i en ny miljö. De utsökt tecknade fotorealistiska illustrationerna och det vackra omslagsfotot kommer att dra många hästälskande läsare till sig.
Argasso, 75 sidor.
Morgan, en typisk stadstjej, blir mot sin vilja skickad från Chicago till mosterns ranch i i Klippiga bergen. Hennes föräldrars bråkiga förhållande har gått i stå och de behöver avlastning. Men Morgan, som inte är tillfrågad om vad hon vill, är allt utom glad över beslutet. På ranchen har mostern turridningsverksamhet och Morgan får hon jobba med hästskötsel och annat. Stegvis vänjer hon sig vid ett väldigt annorlunda liv bland både tama och vilda djur.
När Morgan och mosterns medhjälpare en dag lagar ett staket långt bort på ägorna ser de en vildhäst, Stjärnöga, som rymt från gården. Morgan kan inte släppa tanken på den vilda hästen, och hur den ska klara sig när det blir vinter...
Det här är en fin men ganska lättviktig berättelse om att finna sig till rätta i en ny miljö. De utsökt tecknade fotorealistiska illustrationerna och det vackra omslagsfotot kommer att dra många hästälskande läsare till sig.
Argasso, 75 sidor.
Klaus Vogel och slynglarna
Författare: David Almond
Till skillnad från fler av Almonds böcker, som rör sig mellan det realistiska och det lite drömska, är det här en helt realistisk berättelse i historisk tid. Precis som i Svarta vingar uppehåller sig Almond här kring pojkars ganska våldsamma lekar. Berättaren är en kille i trettonårsåldern som tillhör ett gäng som kallas "Slynglarna". För det mesta spelar de fotboll men ibland dyker Joe upp. Han är några år äldre, har rakvatten, flickvän och långt hår. Han kommer med förslag på olika bus och Slynglarna är med. Men en dag går busandet för långt. De ska sätta eld på en häck som tillhör Mr Vernon. Mr Vernon har ingen familj och inga vänner och dåligt rykte i trakten eftersom han vapenvägrat under kriget. Berättaren känner att det är att gå för långt, han opponerar sig men faller sedan för grupptrycket och är med och tänder på.
Senare dyker Klaus Vogel upp i slynglarnas gäng. Han har flytt förtrycket i Östtyskland, hans mamma är död och hans pappa fängslad och nu bor han hos prästen. Klaus för in ett nytt perspektiv i gänget. Han har inte lust att lyda Joe och gå med på hans förslag, han är inte en Slyngel, han är Klaus Vogel, en fri människa.
Detta är mig veterligen den första lättlästa boken av David Almond på svenska. Temat med grupptryck och civilkurage är angeläget. Boken är tonårsklassad, men passar bra för läsegrupper och boksamtal från fyran-femman.
Argasso, 77 sidor.
Till skillnad från fler av Almonds böcker, som rör sig mellan det realistiska och det lite drömska, är det här en helt realistisk berättelse i historisk tid. Precis som i Svarta vingar uppehåller sig Almond här kring pojkars ganska våldsamma lekar. Berättaren är en kille i trettonårsåldern som tillhör ett gäng som kallas "Slynglarna". För det mesta spelar de fotboll men ibland dyker Joe upp. Han är några år äldre, har rakvatten, flickvän och långt hår. Han kommer med förslag på olika bus och Slynglarna är med. Men en dag går busandet för långt. De ska sätta eld på en häck som tillhör Mr Vernon. Mr Vernon har ingen familj och inga vänner och dåligt rykte i trakten eftersom han vapenvägrat under kriget. Berättaren känner att det är att gå för långt, han opponerar sig men faller sedan för grupptrycket och är med och tänder på.
Senare dyker Klaus Vogel upp i slynglarnas gäng. Han har flytt förtrycket i Östtyskland, hans mamma är död och hans pappa fängslad och nu bor han hos prästen. Klaus för in ett nytt perspektiv i gänget. Han har inte lust att lyda Joe och gå med på hans förslag, han är inte en Slyngel, han är Klaus Vogel, en fri människa.
Detta är mig veterligen den första lättlästa boken av David Almond på svenska. Temat med grupptryck och civilkurage är angeläget. Boken är tonårsklassad, men passar bra för läsegrupper och boksamtal från fyran-femman.
Argasso, 77 sidor.
måndag 7 december 2015
Augustiminnen
Författare: Sarah Lean
Hannah är döpt efter sin mormor. Mormodern dog innan Hannah föddes och sedan dess har Hannahs morfar bott hos Hanna och hennes familj.
Hannah och hennes morfar är oskiljaktiga. Hannah är den som tar hand om morfar då han fått alzheimers sjukdom. Han kan vara precis som vanligt ena sekunden för att i andra sekunden glömma vem det är han pratar med och vad han pratar om.
Han har lovat Hannah att han ska berätta en historia för henne, om en resa som förändrade hans liv. Hon ska påminna honom den 18 augusti, men innan dess, en dag när Hannah kommer hem från skolan, har morfar fått en stroke. Han hamnar på rehabiliteringshem och Hannah bestämmer sig för att själv lista ut var det var morfar skulle berätta för henne. Hannah börjar pussla ihop bitarna ur det förflutna, för att hitta platsen som är så viktig för hennes morfar.
Augustiminnen är en välskriven bok om den speciella relationen mellan en flicka och hennes morfar, en varm berättelse om kärlek och livet. Författaren har hittat en fin ton och skriver bra om ett svårt ämne. Boken passar bra för alla 9-12-åringar som har förlorat någon närstående eller vill läsa om hur det skulle kunna vara att göra det.
Hannah är döpt efter sin mormor. Mormodern dog innan Hannah föddes och sedan dess har Hannahs morfar bott hos Hanna och hennes familj.
Hannah och hennes morfar är oskiljaktiga. Hannah är den som tar hand om morfar då han fått alzheimers sjukdom. Han kan vara precis som vanligt ena sekunden för att i andra sekunden glömma vem det är han pratar med och vad han pratar om.
Han har lovat Hannah att han ska berätta en historia för henne, om en resa som förändrade hans liv. Hon ska påminna honom den 18 augusti, men innan dess, en dag när Hannah kommer hem från skolan, har morfar fått en stroke. Han hamnar på rehabiliteringshem och Hannah bestämmer sig för att själv lista ut var det var morfar skulle berätta för henne. Hannah börjar pussla ihop bitarna ur det förflutna, för att hitta platsen som är så viktig för hennes morfar.
Augustiminnen är en välskriven bok om den speciella relationen mellan en flicka och hennes morfar, en varm berättelse om kärlek och livet. Författaren har hittat en fin ton och skriver bra om ett svårt ämne. Boken passar bra för alla 9-12-åringar som har förlorat någon närstående eller vill läsa om hur det skulle kunna vara att göra det.
fredag 4 december 2015
Robert Arthur och demonprofessorn
Författare: Charles Gilman
Tolvårige Robert måste plötsligt börja i en helt ny skola när kommunen ändrar sina upptagningsområden. Istället för att gå kvar på samma skola som alla hans gamla kompisar får han börja på den helt nybyggda Lovecraftskolan.
Även om skolan är lyxig rent materiellt,
med swimmingpool, läsplattor, elektroniska skåp m.m. så hade Robert mycket
hellre gått kvar i sin gamla skola, om han fått välja. Ännu värre känns det när
han upptäcker att hans gamla plågoande, Glenn Torkells, som har plågat honom
genom hela mellanstadiet, går på samma skola. Han känner en enda person på hela
skolan och så är det Glenn.
Snart upptäcker dock Robert att väldigt
märkliga saker händer på Lovecraft-skolan och han börjar ana att mobbaren Glenn
är det minsta av hans problem…
Roligt, spännande och ett måste för alla H P Lovecraft-fantaster!
tisdag 17 november 2015
Korpringarna: Odinsbarn och Röta
Författare: Siri Pettersen
Sen jag läste första boken i Korpringrna, Odinsbarn, i somras har jag beskrivit den som "lite Game of Thrones, fast i norsk trollmiljö". Nu när jag har läst andra boken måste jag göra några tillägg till den beskrivningen, som passar på första boken, men inte helt på andra, Röta. Den norska trollmiljön finns kvar, maktspelen finns kvar, men...
Och kanske är det lika bra att ni som inte har läst Korpringarna slutar läsa här. Det kommer att bli spoilers. Och detta blir inget vanligt boktips, utan mer av en essä, en litterär diskussion som jag hoppas att ni har lust att delta i när ni läst. Men gör det först!
Det vanligaste upplägget i en fantasyroman efter Harry Potter är ett en huvudperson, vanligtvis ett barn i tonåren, upptäcker att hen har magiska förmågor och sedan går ganska stor bit av berättelsen åt för att denna huvudperson ska lära sig att hantera sina förmågor. Det hela toppas sedan med en uppgörelse mellan ont och gott. I Odinsbarn är det Hirka som är huvudperson och hjältinna. Och det som är så oerhört spännande med henne är att det är helt tvärt om. Hon kommer upp i tonåren och tvingas inse att hon inte kan famna. Hon kan inte fånga kraften och använda sig av den som alla andra i hennes värld. Och detta tvingas hon att lära sig hantera; dölja eller använda sig av. Hirka är, eller blir i alla fall ganska snabbt, föräldralös. Hon är svanslös, och när detta upptäcks av ättlingarna (ordet troll används aldrig i Pettersens böcker) blir hon en farlig avvikare, en som tros sprida rötan i Ymslanden. Hirka har känt Rime sedan barnsben. Till skillnad från Hirka är han en man av börd, arvtagare till en plats i rådet. En plats som han inte alls vill ha, han har valt att istället tjäna Siaren som skugga, en snabb och hemlig krigare som ska skydda Ymslanden och ättlingarna mot allt ont. Hirka och Rime dras oundvikligen mot varandra, deras öden slingrar tätt samman, samtidigt pågår det ett maktspel i rådet som är ättlingarnas högsta bestämmande organ. Urd, en maktgalen man, har satt krafter i rörelser som obönhörligt rubbar maktbalansen i rådet och Rime dras mot sin vilja in i maktspelet. Och med Rime Hirka. Som är fallet med alla bra fantasyromaner har Pettersen skapat en trovärdig värld, en värld man gärna vill vara i och återkomma till. När vi skiljs från Hirka i Odinsbarn är hon på väg att lämna Ymslanden för att rädda dem och Rime, för att bege sig till de sina, till människorna, odinsbarnen.
Döm om läsarens förvåning när hen kastas in i Röta och plötsligt befinner sig på en tunnelbaneperrong. Pettersen berättade på Bokmässan att en översättare hade trott att hon fått fel manuskript. För här växlar hon fantasygenre, från high fantasy till urban fantasy. Och Hirka kommer inte alls till någon medeltida-människo-fantasy-värld, utan till vår värld, till York närmre bestämt. Chocken är så klart enorm, för Hirka såväl för oss läsare. Om det var hyfsat tydligt vad och som var ont och gott i första boken är det mer osäkert nu. Det som Hirka och Rime trodde var falsarier visar sig vara något helt annat.
Tillvaron i vår värld är förvirrande och osäker och osäker för Hirka, språket är en kamp och Hirka får snabbt lära sig att inte tala om var hon kommer ifrån och undvika att nämna allt hon inte känner till. Hon blir en papperslös, en skugga som lever utanför samhället. Få saker hon hade nytta av att kunna i Ymslanden har hon nytta av här. Berättelsen växelklipps med Rime som är kvar i Ymslanden där han längtar efter Hirka och genomför den ena handlingen av manlig stordådsdumhet efter den andra. Det enda vettiga han gör i allt detta är att söka kunskap, men sedan leder kunskapen honom till felaktiga slutsatser och ännu fler vanvettiga handlingar. Hirka å sin sida måste hela tiden lyssna och anpassa sig för att överleva. De få personer hon lärt sig lita på i den nya världen slits bort från henne. Den som hon trodde var vän visar sig vara fiende och tvärt om. Hon hamnar i sällskap med "jägaren" Stefan och de flackar hit och dit över Europa, till Venedig, till Köpenhamn, Stockholm (en avgörande scen utspelar sig på Skansen), London och tillbaka till York. Ömsom jagade, ömsom på jakt.
I slutet framstår Hirka som en kristusgestalt. Hon är visserligen inte Siarens enfödde son, men nära på. Tillkommen genom den moderna teknologins manliga jungfrufödsel. Hon offrar sig för sitt folk (fast hon behöver som tur är inte dö), hon delar ut sitt blod i en utbränd kyrka likt nattvarden till de glömda och hon försvagas av blodbristen, är nedbruten för att i nästa bok återuppstå i ännu en värld. Tror jag just nu i alla fall. Men Pettersen har ju förvånat förut.
Och exakt som när jag när jag precis hade läst ut Odinsbarn funderar jag nu på om man ändå inte kunde läsa nästa del på norska för att slippa vänta på översättningen. Det enda som hindrar mig är att den kostar 199 norska pix, det är väl ändå lite väl magstarkt för en e-bok?
Sen jag läste första boken i Korpringrna, Odinsbarn, i somras har jag beskrivit den som "lite Game of Thrones, fast i norsk trollmiljö". Nu när jag har läst andra boken måste jag göra några tillägg till den beskrivningen, som passar på första boken, men inte helt på andra, Röta. Den norska trollmiljön finns kvar, maktspelen finns kvar, men...
Och kanske är det lika bra att ni som inte har läst Korpringarna slutar läsa här. Det kommer att bli spoilers. Och detta blir inget vanligt boktips, utan mer av en essä, en litterär diskussion som jag hoppas att ni har lust att delta i när ni läst. Men gör det först!
Det vanligaste upplägget i en fantasyroman efter Harry Potter är ett en huvudperson, vanligtvis ett barn i tonåren, upptäcker att hen har magiska förmågor och sedan går ganska stor bit av berättelsen åt för att denna huvudperson ska lära sig att hantera sina förmågor. Det hela toppas sedan med en uppgörelse mellan ont och gott. I Odinsbarn är det Hirka som är huvudperson och hjältinna. Och det som är så oerhört spännande med henne är att det är helt tvärt om. Hon kommer upp i tonåren och tvingas inse att hon inte kan famna. Hon kan inte fånga kraften och använda sig av den som alla andra i hennes värld. Och detta tvingas hon att lära sig hantera; dölja eller använda sig av. Hirka är, eller blir i alla fall ganska snabbt, föräldralös. Hon är svanslös, och när detta upptäcks av ättlingarna (ordet troll används aldrig i Pettersens böcker) blir hon en farlig avvikare, en som tros sprida rötan i Ymslanden. Hirka har känt Rime sedan barnsben. Till skillnad från Hirka är han en man av börd, arvtagare till en plats i rådet. En plats som han inte alls vill ha, han har valt att istället tjäna Siaren som skugga, en snabb och hemlig krigare som ska skydda Ymslanden och ättlingarna mot allt ont. Hirka och Rime dras oundvikligen mot varandra, deras öden slingrar tätt samman, samtidigt pågår det ett maktspel i rådet som är ättlingarnas högsta bestämmande organ. Urd, en maktgalen man, har satt krafter i rörelser som obönhörligt rubbar maktbalansen i rådet och Rime dras mot sin vilja in i maktspelet. Och med Rime Hirka. Som är fallet med alla bra fantasyromaner har Pettersen skapat en trovärdig värld, en värld man gärna vill vara i och återkomma till. När vi skiljs från Hirka i Odinsbarn är hon på väg att lämna Ymslanden för att rädda dem och Rime, för att bege sig till de sina, till människorna, odinsbarnen.
Döm om läsarens förvåning när hen kastas in i Röta och plötsligt befinner sig på en tunnelbaneperrong. Pettersen berättade på Bokmässan att en översättare hade trott att hon fått fel manuskript. För här växlar hon fantasygenre, från high fantasy till urban fantasy. Och Hirka kommer inte alls till någon medeltida-människo-fantasy-värld, utan till vår värld, till York närmre bestämt. Chocken är så klart enorm, för Hirka såväl för oss läsare. Om det var hyfsat tydligt vad och som var ont och gott i första boken är det mer osäkert nu. Det som Hirka och Rime trodde var falsarier visar sig vara något helt annat.
Tillvaron i vår värld är förvirrande och osäker och osäker för Hirka, språket är en kamp och Hirka får snabbt lära sig att inte tala om var hon kommer ifrån och undvika att nämna allt hon inte känner till. Hon blir en papperslös, en skugga som lever utanför samhället. Få saker hon hade nytta av att kunna i Ymslanden har hon nytta av här. Berättelsen växelklipps med Rime som är kvar i Ymslanden där han längtar efter Hirka och genomför den ena handlingen av manlig stordådsdumhet efter den andra. Det enda vettiga han gör i allt detta är att söka kunskap, men sedan leder kunskapen honom till felaktiga slutsatser och ännu fler vanvettiga handlingar. Hirka å sin sida måste hela tiden lyssna och anpassa sig för att överleva. De få personer hon lärt sig lita på i den nya världen slits bort från henne. Den som hon trodde var vän visar sig vara fiende och tvärt om. Hon hamnar i sällskap med "jägaren" Stefan och de flackar hit och dit över Europa, till Venedig, till Köpenhamn, Stockholm (en avgörande scen utspelar sig på Skansen), London och tillbaka till York. Ömsom jagade, ömsom på jakt.
I slutet framstår Hirka som en kristusgestalt. Hon är visserligen inte Siarens enfödde son, men nära på. Tillkommen genom den moderna teknologins manliga jungfrufödsel. Hon offrar sig för sitt folk (fast hon behöver som tur är inte dö), hon delar ut sitt blod i en utbränd kyrka likt nattvarden till de glömda och hon försvagas av blodbristen, är nedbruten för att i nästa bok återuppstå i ännu en värld. Tror jag just nu i alla fall. Men Pettersen har ju förvånat förut.
Och exakt som när jag när jag precis hade läst ut Odinsbarn funderar jag nu på om man ändå inte kunde läsa nästa del på norska för att slippa vänta på översättningen. Det enda som hindrar mig är att den kostar 199 norska pix, det är väl ändå lite väl magstarkt för en e-bok?
Fripassageraren
Författare: Christina Wahldén
Syskonen Nells och Nicks stillsamma (nåja, en stillsamhet som allt som oftast avbryts av brak och explosioner från Nicks uppfinnarverksamhet) tillvaro ställs på ända då deras far plötsligt dör. Med hjälp av med den framlidne fabrikörens butler Noggs hittar de i ett hemligt lönnfack ett brev som avslöjar att deras mamma, som de alltid trott vara död, är högst levande och befinner sig på ett kaffeplantage i närheten av Nairobi i Kenya. Nell, som också är historiens berättare, ser snabbt till att hennes befattning som reporter på tidskriften Kvinnans röst blir ändrad till utrikeskorrespondent och innan de ens hunnit få sin far i jorden ger de sig av med världens modernaste osänkbara skepp. Det blir ett långt äventyr, tvärs över tre kontinenter med båt, tåg, mekaniska hästar och luftskepp. De två ungdomarnas mamma är en gäckande skugga som för dem allt längre bort och när boken slutar är de just på väg att äntra en undervattensbåt mot Australien, så visst måste en del två vara på gång?
Wahldén som med rötterna i journalistyrket, hittills har skrivit väldigt realistiska romaner om ofta svåra dagsaktuella problem, kastar sig här ut i en helt ny genre, steam punk. Det är viktorianskt England, det är ångmaskiner, krinoliner och stiff upper lip och inget problem är mer uppskakande än att en bra kopp te i rättan tid kan ställa saker till rätta. För läsare som älskade Mördarens apa eller de som tycker om klassiska äventyr som Jorden runt på 80 dagar är det här perfekt läsning, även om den här berättelsen präglas av ironi och humor på ett helt annat sätt än den lite vemodiga Mördarens apa.
Rabén & Sjögren, 266 sidor.
Syskonen Nells och Nicks stillsamma (nåja, en stillsamhet som allt som oftast avbryts av brak och explosioner från Nicks uppfinnarverksamhet) tillvaro ställs på ända då deras far plötsligt dör. Med hjälp av med den framlidne fabrikörens butler Noggs hittar de i ett hemligt lönnfack ett brev som avslöjar att deras mamma, som de alltid trott vara död, är högst levande och befinner sig på ett kaffeplantage i närheten av Nairobi i Kenya. Nell, som också är historiens berättare, ser snabbt till att hennes befattning som reporter på tidskriften Kvinnans röst blir ändrad till utrikeskorrespondent och innan de ens hunnit få sin far i jorden ger de sig av med världens modernaste osänkbara skepp. Det blir ett långt äventyr, tvärs över tre kontinenter med båt, tåg, mekaniska hästar och luftskepp. De två ungdomarnas mamma är en gäckande skugga som för dem allt längre bort och när boken slutar är de just på väg att äntra en undervattensbåt mot Australien, så visst måste en del två vara på gång?
Wahldén som med rötterna i journalistyrket, hittills har skrivit väldigt realistiska romaner om ofta svåra dagsaktuella problem, kastar sig här ut i en helt ny genre, steam punk. Det är viktorianskt England, det är ångmaskiner, krinoliner och stiff upper lip och inget problem är mer uppskakande än att en bra kopp te i rättan tid kan ställa saker till rätta. För läsare som älskade Mördarens apa eller de som tycker om klassiska äventyr som Jorden runt på 80 dagar är det här perfekt läsning, även om den här berättelsen präglas av ironi och humor på ett helt annat sätt än den lite vemodiga Mördarens apa.
Rabén & Sjögren, 266 sidor.
torsdag 12 november 2015
Sam och plånboken
Författare: Kajsa Gordan
Illustratör: Nino Keller
Sam är på väg att hämta lillasyster på förskolan. På vägen hittar han en plånbok. Trots att han är sen och trots att det redan från början känns fel, köper Sam en glass för pengarna i plånboken. Men det blir inte bra. Lillasyster är arg när han är sen och Sam mår så dåligt. Nu är han en tjuv! Tur att pappa hjälper till att reda upp situationen.
En snabbläst bok med snygga hel- eller halvsides färgillustrationer med mycket Jan-Lööf-känsla. Boken är Hcf-klassad, men eftersom Sam ger intryck av att vara ett kanske stort barn, som till exempel får hämta lillasyster själv, kan den också funka inte bara i den första läsinlärningen utan även för elever som behöver riktigt lättläst upp i trean-fyran.
Hegas, 23 sidor.
Illustratör: Nino Keller
Sam är på väg att hämta lillasyster på förskolan. På vägen hittar han en plånbok. Trots att han är sen och trots att det redan från början känns fel, köper Sam en glass för pengarna i plånboken. Men det blir inte bra. Lillasyster är arg när han är sen och Sam mår så dåligt. Nu är han en tjuv! Tur att pappa hjälper till att reda upp situationen.
En snabbläst bok med snygga hel- eller halvsides färgillustrationer med mycket Jan-Lööf-känsla. Boken är Hcf-klassad, men eftersom Sam ger intryck av att vara ett kanske stort barn, som till exempel får hämta lillasyster själv, kan den också funka inte bara i den första läsinlärningen utan även för elever som behöver riktigt lättläst upp i trean-fyran.
Hegas, 23 sidor.
onsdag 11 november 2015
Ficktjuvens vän
Författare: Bo R Holmberg
Ficktjuvens vän är första delen i serien Hittebarnet.
Huvudpersonen kallas Örn. Hans tre bröder tas tillfånga när de stjäl. De förs till det vita huset i staden vid älven.
Örn bestämmer sig för att befria sina bröder. I staden lär han känna ficktjuvarnas drottning Marta. Marta, som när hon ficktjuvar kallar sig Martin, tar Örn under sina vingar och han blir hennes hantlangare. Hon är snäll mot Örn och ger honom tak över huvudet.
Dessvärre är Martas brottsliga umgänge inte lika trevligt. Mannen med det blodröda ärret ifrågasätter Örns lojalitet. Även andra förföljer honom och snart befinner sig Örn i en vild jakt genom staden.
Ficktjuvens vän är spännande läsning. Kapitlen är korta och texten luftig. Den utspelar sig i en obestämd dåtid. Som läsare får man känslan av sent 1800-tal eller början av 1900-talet.
Eftersom boken är den första i en planerad serie lämnas läsaren med flera lösa trådar.
Ficktjuvens vän är första delen i serien Hittebarnet.
Huvudpersonen kallas Örn. Hans tre bröder tas tillfånga när de stjäl. De förs till det vita huset i staden vid älven.
Örn bestämmer sig för att befria sina bröder. I staden lär han känna ficktjuvarnas drottning Marta. Marta, som när hon ficktjuvar kallar sig Martin, tar Örn under sina vingar och han blir hennes hantlangare. Hon är snäll mot Örn och ger honom tak över huvudet.
Dessvärre är Martas brottsliga umgänge inte lika trevligt. Mannen med det blodröda ärret ifrågasätter Örns lojalitet. Även andra förföljer honom och snart befinner sig Örn i en vild jakt genom staden.
Ficktjuvens vän är spännande läsning. Kapitlen är korta och texten luftig. Den utspelar sig i en obestämd dåtid. Som läsare får man känslan av sent 1800-tal eller början av 1900-talet.
Eftersom boken är den första i en planerad serie lämnas läsaren med flera lösa trådar.
Etiketter:
9-12 år,
bröder,
förr i tiden,
föräldralösa barn
måndag 9 november 2015
Skorstensjul
Författare: Måsten Sandén
Illustratör: Lina Bodén
Stella anländer till Stockholms central mitt i natten med Mago och Issa. De har rymt från barnhemmet. Mago skriver hela tiden brev till sin pappa i Sydafrika, poste restante. Han ska komma och hämta dem alla tre. Det är vinter och kallt och inte många dagar till julafton. I centralhallen sitter Niklasson. Niklasson är en skäggig uteliggargubbe som har glömt bort vem han är, men Issa tar hans fiol och spelar så att alla blir trollbundna. Något börjar hända med Niklasson, han börjar minnas lite svagt. Då dyker Lille Haj upp. Hon är ett av skorstensbarnen. När Lille Haj ser att Issa är den som kommer att kunna hjälpa Niklasson att minnas tar hon hand om de tre rymlingarna och hjälper dem med mat och husrum.
Det är ett förtrollat, magiskt vinterstockholm som är spelplatsen för årets adventsbok från Rabén & Sjögren (läs om förra årets bok God jul lilla lök här). I 24 korta kapitel med skimrande illustrationer berättas den här nutida sagan om vänskap, att höra hemma, svek, längtan och förhoppningar. En mycket bättre adventsgåva än en leksakskalender tycker jag!
Rabén & Sjögren, 101 sidor.
Illustratör: Lina Bodén
Stella anländer till Stockholms central mitt i natten med Mago och Issa. De har rymt från barnhemmet. Mago skriver hela tiden brev till sin pappa i Sydafrika, poste restante. Han ska komma och hämta dem alla tre. Det är vinter och kallt och inte många dagar till julafton. I centralhallen sitter Niklasson. Niklasson är en skäggig uteliggargubbe som har glömt bort vem han är, men Issa tar hans fiol och spelar så att alla blir trollbundna. Något börjar hända med Niklasson, han börjar minnas lite svagt. Då dyker Lille Haj upp. Hon är ett av skorstensbarnen. När Lille Haj ser att Issa är den som kommer att kunna hjälpa Niklasson att minnas tar hon hand om de tre rymlingarna och hjälper dem med mat och husrum.
Det är ett förtrollat, magiskt vinterstockholm som är spelplatsen för årets adventsbok från Rabén & Sjögren (läs om förra årets bok God jul lilla lök här). I 24 korta kapitel med skimrande illustrationer berättas den här nutida sagan om vänskap, att höra hemma, svek, längtan och förhoppningar. En mycket bättre adventsgåva än en leksakskalender tycker jag!
Rabén & Sjögren, 101 sidor.
Etiketter:
föräldralösa barn,
Hcf,
högläsning,
jul,
rymma hemifrån,
sagor,
utanförskap,
vänskap
söndag 8 november 2015
Kom sol
Författare: Karin Ahlin
Den här boken är Malvas egen berättelse om året då hennes mamma drabbas av en aggressiv cancer och dör. I början av boken är Malva påfallande barnslig för en nioåring. Under året som vi följer henne får hon ta mycket eget ansvar, för sig själv, sina egna känslor, för sin lillasyster. I slutet av året är all lek borta, Malva är en annan. Det är även hennes familj, en ny liten familj, utan mamma.
Boken förbryllar mig lite. Dels är det klassningen (Hcf). Dels är det omslaget som är gjort så att man omöjligt kommer att kunna sälja in den till läsare över sex år. Har tanken varit att visa att det är en ljus bok trots sitt tunga ämne? Kanske, men jag tror ändå att det är feltänk. Om man ska läsa en bok om en mamma som dör så blir det sorgligt även om boken bjuder på en del ljuspunkter. Slutligen är det tilltalet i boken. Malva är mellan nio och tio, men hennes tilltal och resonemang hade kunnat passa för ett betydligt äldre barn. Hade den varit Hcg och haft ett mindre naivistiskt omslag hade slukläsare med smak för livets mysterier och sorgligheter kunnat läsa den med behållning. Som det är nu tror jag att boken kommer att gå bäst som högläsning för nio-tioåringar om man vill ha en riktig snyftupplevelse med sina barn.
Alfabeta, 125 sidor.
Den här boken är Malvas egen berättelse om året då hennes mamma drabbas av en aggressiv cancer och dör. I början av boken är Malva påfallande barnslig för en nioåring. Under året som vi följer henne får hon ta mycket eget ansvar, för sig själv, sina egna känslor, för sin lillasyster. I slutet av året är all lek borta, Malva är en annan. Det är även hennes familj, en ny liten familj, utan mamma.
Boken förbryllar mig lite. Dels är det klassningen (Hcf). Dels är det omslaget som är gjort så att man omöjligt kommer att kunna sälja in den till läsare över sex år. Har tanken varit att visa att det är en ljus bok trots sitt tunga ämne? Kanske, men jag tror ändå att det är feltänk. Om man ska läsa en bok om en mamma som dör så blir det sorgligt även om boken bjuder på en del ljuspunkter. Slutligen är det tilltalet i boken. Malva är mellan nio och tio, men hennes tilltal och resonemang hade kunnat passa för ett betydligt äldre barn. Hade den varit Hcg och haft ett mindre naivistiskt omslag hade slukläsare med smak för livets mysterier och sorgligheter kunnat läsa den med behållning. Som det är nu tror jag att boken kommer att gå bäst som högläsning för nio-tioåringar om man vill ha en riktig snyftupplevelse med sina barn.
Alfabeta, 125 sidor.
torsdag 5 november 2015
Kungadottern
Författare: Elisabeth Östnäs
Kungadottern är den första boken i "Sagan om Turid", en tänkt trilogi om vikingatidsflickan Turid. Turid, som bor på en kungsgård med sin far som är gode (en vikingatida religiös ledare), sin fostermor Ingeborg som är völva, (en kvinna med förmåga att se in i framtiden och blidka andar) och sin fosterbror Njord. Till hushållet hör också ett antal trälar. Turid är en flicka, eller ung kvinna, med planer och önskningar för livet. Hon vill lära sig skriva, hon vill resa och se saker. Men hon vet att hennes planer inte räknas, andra har redan gjort upp planer för henne. Hon är sedan länge trolovad med den yngste sonen till en av sin fars vänner. Hennes fostermor ska lära upp henne till völva i sin efterföljd och Holme, en man med samiskt ursprung som bor i byn, lär henne vandra i andevärlden på samma sätt som hennes döda mor och hennes mor före henne kunde. Likväl trotsar hon sin fostermor, går till smeden som lär henne skriva, struntar i att arbeta med sin brudutstyrsel och tänker att hon aldrig ska gifta sig. Men så kommer vintern och den blir hård. Efter sig lämnar den en stukad kungsgård och en by som kroknat. Och Turid förstår att hon nu måste axla sitt öde.
Det är Östnäs debut som barn- och ungdomboksförfattare. I grunden är hon religionshistoriker, vilket märks eftersom berättelsen står på fast och stadig mark vad gäller historiska fakta. Hon har gjort Turid själv till berättare och skänkt henne ett avskalat språk, nästan korthugget, men som ändå på ett suggestivt sätt vaggar en rakt in i Turids värld och berättelse. Det finns en direkthet, en snabbhet och ett driv som jag verkligen gillar. Detta gör också boken relativt lättläst i sin genre. Östnäs har också skapat ett persongalleri med flerdimensionella människor. Jag tycker särskilt om porträttet av Ingeborg som är så långt ifrån schablonbilden av den elaka styvmodern som man kan komma, istället är hon en människa som är stolt, snarstucken, rationell, irrationell, otålig, god, orättvis och flera andra saker samtidigt. Så även Turid, som är en stark person, men absolut ingen orealistisk övermänniska.
Boken är tonårsklassad, jag skulle rekommendera den från årskurs fyra eller fem och för hela högstadiet. I synnerhet för historieintresserade ungdomar, men även för alla som gillar en riktigt bra historia. Genremässigt är det en historisk roman men det förekommer en del övernaturliga inslag, dock inget som inte kan förklaras av dåtidens tro och folktro. På det sättet påminner den om Pavers romaner om stenåldern och antiken, även om Kungadottern är snäppet mer realistisk. Jag tror att det är en bok som behöver lite draghjälp, lärare och skolbibliotekarier som talar bra om den, eftersom omslaget kanske mer signalerar mellanåldersbok och författaren är okänd. Kanske kan man hoppas på en pocketutgåva med ett lite vuxnare omslag tills nästa del kommer ut.
Berghs, 253 sidor.
Kungadottern är den första boken i "Sagan om Turid", en tänkt trilogi om vikingatidsflickan Turid. Turid, som bor på en kungsgård med sin far som är gode (en vikingatida religiös ledare), sin fostermor Ingeborg som är völva, (en kvinna med förmåga att se in i framtiden och blidka andar) och sin fosterbror Njord. Till hushållet hör också ett antal trälar. Turid är en flicka, eller ung kvinna, med planer och önskningar för livet. Hon vill lära sig skriva, hon vill resa och se saker. Men hon vet att hennes planer inte räknas, andra har redan gjort upp planer för henne. Hon är sedan länge trolovad med den yngste sonen till en av sin fars vänner. Hennes fostermor ska lära upp henne till völva i sin efterföljd och Holme, en man med samiskt ursprung som bor i byn, lär henne vandra i andevärlden på samma sätt som hennes döda mor och hennes mor före henne kunde. Likväl trotsar hon sin fostermor, går till smeden som lär henne skriva, struntar i att arbeta med sin brudutstyrsel och tänker att hon aldrig ska gifta sig. Men så kommer vintern och den blir hård. Efter sig lämnar den en stukad kungsgård och en by som kroknat. Och Turid förstår att hon nu måste axla sitt öde.
Det är Östnäs debut som barn- och ungdomboksförfattare. I grunden är hon religionshistoriker, vilket märks eftersom berättelsen står på fast och stadig mark vad gäller historiska fakta. Hon har gjort Turid själv till berättare och skänkt henne ett avskalat språk, nästan korthugget, men som ändå på ett suggestivt sätt vaggar en rakt in i Turids värld och berättelse. Det finns en direkthet, en snabbhet och ett driv som jag verkligen gillar. Detta gör också boken relativt lättläst i sin genre. Östnäs har också skapat ett persongalleri med flerdimensionella människor. Jag tycker särskilt om porträttet av Ingeborg som är så långt ifrån schablonbilden av den elaka styvmodern som man kan komma, istället är hon en människa som är stolt, snarstucken, rationell, irrationell, otålig, god, orättvis och flera andra saker samtidigt. Så även Turid, som är en stark person, men absolut ingen orealistisk övermänniska.
Boken är tonårsklassad, jag skulle rekommendera den från årskurs fyra eller fem och för hela högstadiet. I synnerhet för historieintresserade ungdomar, men även för alla som gillar en riktigt bra historia. Genremässigt är det en historisk roman men det förekommer en del övernaturliga inslag, dock inget som inte kan förklaras av dåtidens tro och folktro. På det sättet påminner den om Pavers romaner om stenåldern och antiken, även om Kungadottern är snäppet mer realistisk. Jag tror att det är en bok som behöver lite draghjälp, lärare och skolbibliotekarier som talar bra om den, eftersom omslaget kanske mer signalerar mellanåldersbok och författaren är okänd. Kanske kan man hoppas på en pocketutgåva med ett lite vuxnare omslag tills nästa del kommer ut.
Berghs, 253 sidor.
måndag 2 november 2015
Bänkad
Författare: Annika Wernström
Det finns en lättläst bok av Helena Karlsson som kom ut på Hegas 2011 med precis samma titel som ovan. Men det här handlar inte om den, utan om en ny bok (2015) som kommit ut på Rabén & Sjögren nu i höst.
Sebastian bor i ett litet kustsamhälle i Västerbotten. Det är de sista veckorna på vårterminen i åttan. Snart är det dags att börja tänka på framtiden, gymnasievalet och vad det ska bli av en i livet. Sebastian är bra på fotboll, han tror att många tänker på honom som fotbollsspelaren Sebastian. Men i honom finns en vilja att bli eller vara något annat, mer, än bara fotbollsspelaren. Det Sebastian framförallt älskar med fotbollen är det kollektiva, lagandan, att vara en för alla och alla för en. Lagets tränare Karsten kallar det för "skärgårdsandan", att inte toppa laget, att spela tillsammans, att spela juste. Hemma har Sebastian det svårt med en auktoritär pappa och en mamma som aldrig gör något annat än att sopa bana för sin man och sin son. Han känner sig allt mindre hemma i den välordnade och fyrkantiga tillvaron i föräldrahemmet, utan dras istället till den lite udda kvinnan i grannhuset, det enda gamla och skruttiga huset på gatan med sin vildvuxna trädgård.
Saker och ting ställs på sin spets när Ethan kommer ny till laget och hans pappa Janne släpps in som hjälptränare. Janne har helt andra idéer om fotboll än Karsten. Han pratar om elitsatsning, toppar laget och favoriserar sin egen son både på träning och till matchuttagningar. Han tar helt över och Karsten förmår inte hålla på sina värderingar utan låter Janne köra över honom. Sebastian opponerar sig men blir inte lyssnad på och missförstådd. Janne svarar med att bänka honom och ta ifrån honom lagkaptenskapet. Sebastian börjar tvivla på sin plats inom fotbollen, trots att han är uttagen till distriktets elit läger och trots att han har älskat fotbollen så mycket. Och med tvivlet på fotbollen följer tvivlet på vem han är, ska vara och hur han ska hantera livet.
En bok som har flera paralleller till Dömstedts Fotbollsboken som kom i våras, men också till Bredows Släppa taget som kommit i höst. För Sebastian, liksom för Elsa i Släppa taget, behöver den inre förändringen komma fram utanpå, i en ny klädstil och en ny frisyr, för att det ska bli tydligt inte bara för den egna individen utan även för andra vem man är och vill vara. Och Sebastian får precis som Martin i Fotbollsboken brottas med en tränare som inte har samma värderingar som de laget fostrats med sedan knattenivån och tänka igenom hur viktigt fotbollen egentligen är i livet. Och båda möter kärleken i en fotbollstjej.
En bok om fotboll men nästan ännu mer en bok om att utvecklas som människa, om identitet, värderingar och vägskäl i de ömtåliga tonåren.
Rabén & Sjögren, 157 sidor.
Det finns en lättläst bok av Helena Karlsson som kom ut på Hegas 2011 med precis samma titel som ovan. Men det här handlar inte om den, utan om en ny bok (2015) som kommit ut på Rabén & Sjögren nu i höst.
Sebastian bor i ett litet kustsamhälle i Västerbotten. Det är de sista veckorna på vårterminen i åttan. Snart är det dags att börja tänka på framtiden, gymnasievalet och vad det ska bli av en i livet. Sebastian är bra på fotboll, han tror att många tänker på honom som fotbollsspelaren Sebastian. Men i honom finns en vilja att bli eller vara något annat, mer, än bara fotbollsspelaren. Det Sebastian framförallt älskar med fotbollen är det kollektiva, lagandan, att vara en för alla och alla för en. Lagets tränare Karsten kallar det för "skärgårdsandan", att inte toppa laget, att spela tillsammans, att spela juste. Hemma har Sebastian det svårt med en auktoritär pappa och en mamma som aldrig gör något annat än att sopa bana för sin man och sin son. Han känner sig allt mindre hemma i den välordnade och fyrkantiga tillvaron i föräldrahemmet, utan dras istället till den lite udda kvinnan i grannhuset, det enda gamla och skruttiga huset på gatan med sin vildvuxna trädgård.
Saker och ting ställs på sin spets när Ethan kommer ny till laget och hans pappa Janne släpps in som hjälptränare. Janne har helt andra idéer om fotboll än Karsten. Han pratar om elitsatsning, toppar laget och favoriserar sin egen son både på träning och till matchuttagningar. Han tar helt över och Karsten förmår inte hålla på sina värderingar utan låter Janne köra över honom. Sebastian opponerar sig men blir inte lyssnad på och missförstådd. Janne svarar med att bänka honom och ta ifrån honom lagkaptenskapet. Sebastian börjar tvivla på sin plats inom fotbollen, trots att han är uttagen till distriktets elit läger och trots att han har älskat fotbollen så mycket. Och med tvivlet på fotbollen följer tvivlet på vem han är, ska vara och hur han ska hantera livet.
En bok som har flera paralleller till Dömstedts Fotbollsboken som kom i våras, men också till Bredows Släppa taget som kommit i höst. För Sebastian, liksom för Elsa i Släppa taget, behöver den inre förändringen komma fram utanpå, i en ny klädstil och en ny frisyr, för att det ska bli tydligt inte bara för den egna individen utan även för andra vem man är och vill vara. Och Sebastian får precis som Martin i Fotbollsboken brottas med en tränare som inte har samma värderingar som de laget fostrats med sedan knattenivån och tänka igenom hur viktigt fotbollen egentligen är i livet. Och båda möter kärleken i en fotbollstjej.
En bok om fotboll men nästan ännu mer en bok om att utvecklas som människa, om identitet, värderingar och vägskäl i de ömtåliga tonåren.
Rabén & Sjögren, 157 sidor.
Vad gör man inte
Författare: Maja Hjertzell
Detta är en berättelse om en familj i upplösning. Eller snarare en familj som varit i upplösning i många många år men som slutligen har exploderat. Nu återvänder tre av syskonen till sin mamma för att fira hennes födelsedag, Anders, Sanna och Karoline. Vi följer detta förtätade kammarspel som utspelar sig under loppet av en dag, mammans födelsedag, omväxlande ur de tre syskonens perspektiv. Berättandet sker till stor del i tillbakablickar. Långsamt rullas en djupt tragisk berättelse upp om en pappa som slagit, om barn som varit rädda och rotlösa och om en mamma som hukat, uthärdat och svikit. Men som till slut ställt sig upp. För vad gör man inte för dem som man älskar?
Ännu en av höstens böcker som utspelar sig i ett hett sommarsverige och där värmen, liksom i Bjärbos Djupa ro och i Öströms Skuggsommar blir en drivande faktor i berättelsen. Det är mycket välskrivet, angeläget och läsvärt.
Gilla böcker, 144 sidor.
Detta är en berättelse om en familj i upplösning. Eller snarare en familj som varit i upplösning i många många år men som slutligen har exploderat. Nu återvänder tre av syskonen till sin mamma för att fira hennes födelsedag, Anders, Sanna och Karoline. Vi följer detta förtätade kammarspel som utspelar sig under loppet av en dag, mammans födelsedag, omväxlande ur de tre syskonens perspektiv. Berättandet sker till stor del i tillbakablickar. Långsamt rullas en djupt tragisk berättelse upp om en pappa som slagit, om barn som varit rädda och rotlösa och om en mamma som hukat, uthärdat och svikit. Men som till slut ställt sig upp. För vad gör man inte för dem som man älskar?
Ännu en av höstens böcker som utspelar sig i ett hett sommarsverige och där värmen, liksom i Bjärbos Djupa ro och i Öströms Skuggsommar blir en drivande faktor i berättelsen. Det är mycket välskrivet, angeläget och läsvärt.
Gilla böcker, 144 sidor.
Djupa ro
Författare: Lisa Bjärbo
Precis som Niklas Krogs Nattbuss 198 börjar den här boken på den vanligaste av platser, en buss. Ingen nattbuss, men regionbussen mellan Växjö och Ingelstad. Två vänner är tillbaka för att återförenas med grundskole- och gymnasiegänget. Men där slutat vardagligheterna tvärt, precis som i Krogs roman, fast på ett helt annat sätt. Av de fem vännerna är det en som saknas, den som aldrig lämnade uppväxthålan för att ge sig ut i världen, Jonathan. Och det är för att begrava honom de andra återvänder.
Jonathan har drunknat vid samhällets lilla badplats, Djupa Ro dit han begav sig ensam för att nattbada. När de fyra vännerna samlas är de bedövade av sorg. Det är också en bedövande het sommar, men de går ändå omvägar kring Djupa Ro. Vad skulle Jonathan där att göra? Ensam mitt i natten?
David, som är bokens berättare söker hela tiden inom sig efter svar. Han söker efter minnen av Jonathan men hittar förvånansvärt lite. Hur bra kände han honom egentligen? Och hur ska de kunna få svar på alla sina frågor nu när Jonathan redan är död?
Den femte personens frånvaro gör saken med de som är kvar. Jämvikten tippats runt. Det blir viktigare att tala om saker innan det är för sent, inte bära runt på stora hemligheter utan ta chanser, se livet i vitögat.
Det här är så klart en sorglig bok, men även en vacker och djupsinnig berättelse om det svåra språnget ut i vuxenlivet och om att själv välja hur man vill formas som människa, om vänskap och om kärlek.
Rabén & Sjögren, 265 sidor.
Precis som Niklas Krogs Nattbuss 198 börjar den här boken på den vanligaste av platser, en buss. Ingen nattbuss, men regionbussen mellan Växjö och Ingelstad. Två vänner är tillbaka för att återförenas med grundskole- och gymnasiegänget. Men där slutat vardagligheterna tvärt, precis som i Krogs roman, fast på ett helt annat sätt. Av de fem vännerna är det en som saknas, den som aldrig lämnade uppväxthålan för att ge sig ut i världen, Jonathan. Och det är för att begrava honom de andra återvänder.
Jonathan har drunknat vid samhällets lilla badplats, Djupa Ro dit han begav sig ensam för att nattbada. När de fyra vännerna samlas är de bedövade av sorg. Det är också en bedövande het sommar, men de går ändå omvägar kring Djupa Ro. Vad skulle Jonathan där att göra? Ensam mitt i natten?
David, som är bokens berättare söker hela tiden inom sig efter svar. Han söker efter minnen av Jonathan men hittar förvånansvärt lite. Hur bra kände han honom egentligen? Och hur ska de kunna få svar på alla sina frågor nu när Jonathan redan är död?
Den femte personens frånvaro gör saken med de som är kvar. Jämvikten tippats runt. Det blir viktigare att tala om saker innan det är för sent, inte bära runt på stora hemligheter utan ta chanser, se livet i vitögat.
Det här är så klart en sorglig bok, men även en vacker och djupsinnig berättelse om det svåra språnget ut i vuxenlivet och om att själv välja hur man vill formas som människa, om vänskap och om kärlek.
Rabén & Sjögren, 265 sidor.
Etiketter:
depression,
homosexualitet,
kompisar,
kärlek,
självmord,
sorg,
Sverige,
uHc,
vänskap
onsdag 28 oktober 2015
Nattbuss 198
Författare: Niklas Krog
Johan är en kille som inte syns, inte hörs. Han går sällan ut och roar sig utan spenderar det mesta av sin fritid med datorspel. Hans enda kompis är Hampus som han mest pratar lite med på tunnelbanan till skolan. Föräldrarnas skilsmässa ett halvår tidigare har varit ett hårt slag för honom. Livet känns planlöst. Men när Johan fyller 18 går han ändå ut och för att fira med några ytligt bekanta killar. Kvällen blir dock inte som han tänkt sig, Johan häller i sig öl efter öl för att dölja hur misslyckad han känner sig och sedan tar han ensam nattbussen hem.
Det är på nattbussen det händer. Johan som är stupfull blir illamående, behöver kräkas. Föraren saktar in för att slänga av honom. Just då exploderar rutan ovanför honom, något stort tungt landar på honom. Sedan händer allt så snabbt. Bussen girar in i ett träd och välter. I kaoset ramlar Johan ut genom en krossad ruta och undkommer innan bussen slutligen kraschar och fattar eld.
Morgonen efter är minnena suddiga. Han är oskadd så när som ett sår på halsen och händelsen med nattbussen känns som en dröm. Inte kan han väl ha varit ombord på den? Och vara den enda överlevande? Han berättar inte för någon. Och samtidigt börjar han känna sig annorlunda. Säkrare, stabilare. Det är som om hans liv äntligen fått mening och riktning. Även fysiskt förändras han, han blir allt starkare och snabbare. Men den största förändringen är nog ändå omvärldens blickar på honom. Plötsligt syns han, drar till sig alla tjejers blickar och flera killars ogillande. Själv är han bara intresserad av Frida. Frida, som också har föräldrar som är på väg att skiljas och som verkar vara den enda Johan vill prata med.
Till en början skyller Johan alla förändringar på att han äntligen kommit över föräldrarnas skilsmässa. Men efterhand förstår han att det inte är allt...
Berättelsen berättas mest ur Johans perspektiv, men även ur Fridas och ur en okänd finsk mans, en man som också fanns på nattbussen när den eldhärjades. Det är snabbläst spänning i vardaglig miljö. Från åttan-nian och gymnasiet. Slutet lämnar flera lösa trådar och pockar på en fortsättning.
B.Wahlströms, 200 sidor.
Johan är en kille som inte syns, inte hörs. Han går sällan ut och roar sig utan spenderar det mesta av sin fritid med datorspel. Hans enda kompis är Hampus som han mest pratar lite med på tunnelbanan till skolan. Föräldrarnas skilsmässa ett halvår tidigare har varit ett hårt slag för honom. Livet känns planlöst. Men när Johan fyller 18 går han ändå ut och för att fira med några ytligt bekanta killar. Kvällen blir dock inte som han tänkt sig, Johan häller i sig öl efter öl för att dölja hur misslyckad han känner sig och sedan tar han ensam nattbussen hem.
Det är på nattbussen det händer. Johan som är stupfull blir illamående, behöver kräkas. Föraren saktar in för att slänga av honom. Just då exploderar rutan ovanför honom, något stort tungt landar på honom. Sedan händer allt så snabbt. Bussen girar in i ett träd och välter. I kaoset ramlar Johan ut genom en krossad ruta och undkommer innan bussen slutligen kraschar och fattar eld.
Morgonen efter är minnena suddiga. Han är oskadd så när som ett sår på halsen och händelsen med nattbussen känns som en dröm. Inte kan han väl ha varit ombord på den? Och vara den enda överlevande? Han berättar inte för någon. Och samtidigt börjar han känna sig annorlunda. Säkrare, stabilare. Det är som om hans liv äntligen fått mening och riktning. Även fysiskt förändras han, han blir allt starkare och snabbare. Men den största förändringen är nog ändå omvärldens blickar på honom. Plötsligt syns han, drar till sig alla tjejers blickar och flera killars ogillande. Själv är han bara intresserad av Frida. Frida, som också har föräldrar som är på väg att skiljas och som verkar vara den enda Johan vill prata med.
Till en början skyller Johan alla förändringar på att han äntligen kommit över föräldrarnas skilsmässa. Men efterhand förstår han att det inte är allt...
Berättelsen berättas mest ur Johans perspektiv, men även ur Fridas och ur en okänd finsk mans, en man som också fanns på nattbussen när den eldhärjades. Det är snabbläst spänning i vardaglig miljö. Från åttan-nian och gymnasiet. Slutet lämnar flera lösa trådar och pockar på en fortsättning.
B.Wahlströms, 200 sidor.
Etiketter:
skilsmässa,
skräck,
spänning,
Sverige,
uHc,
varulvar,
övernaturliga inslag
måndag 26 oktober 2015
Stupet
Författare: Nigel Hinton
Under skollovet är Dillon och hans lillebrorsa Robbie ensamna hemma trots att deras mamma egentligen inte vill det. Då ringer plötsligt pappa. Det är Robbie som svarar, han blir glad. Bröderna har inte träffat sin pappa på länge, inte sedan han fick besöksförbud och fängelse efter att ha missandlat deras mamma väldigt svårt. Nu säger han att han ska komma och hämta dem. Att de ska åka på en utflykt tillsammans och att mamma sagt att det är okej, för han mår bra nu.
Det finns flera små signaler som Dillon uppfattar eller väljer att inte uppfatta om att allt inte står rätt till. Men han märker hur han verkligen saknat sin pappa och till vissa delar har de så fina dagar ihop när de campar vid havet på Gardle Head. Men läsarna missar inte de där signalerna, vi förstår att detta är ett äventyr som kommer att ta en ände med förskräckelse.
Argasso, 121 sidor.
Under skollovet är Dillon och hans lillebrorsa Robbie ensamna hemma trots att deras mamma egentligen inte vill det. Då ringer plötsligt pappa. Det är Robbie som svarar, han blir glad. Bröderna har inte träffat sin pappa på länge, inte sedan han fick besöksförbud och fängelse efter att ha missandlat deras mamma väldigt svårt. Nu säger han att han ska komma och hämta dem. Att de ska åka på en utflykt tillsammans och att mamma sagt att det är okej, för han mår bra nu.
Det finns flera små signaler som Dillon uppfattar eller väljer att inte uppfatta om att allt inte står rätt till. Men han märker hur han verkligen saknat sin pappa och till vissa delar har de så fina dagar ihop när de campar vid havet på Gardle Head. Men läsarna missar inte de där signalerna, vi förstår att detta är ett äventyr som kommer att ta en ände med förskräckelse.
Argasso, 121 sidor.
Dagen jag bytte min pappa mot två guldfiskar
Författare: Niel Gaiman
Illustratör: Dave McKean
När Nathan kommer hem till berättaren i den här boken med sina två nya guldfiskar blir huvudpersonen och jag berättaren, väldigt sugen på ett byta. Han erbjuder Nathan allt möjligt men Nathan är nödbedd. Till sist erbjuder berättaren sin pappa. Han är visserligen bara en och guldfiskarna är två, men pappan är större, så Nathan går med på det. Pappa läser tidningen så han märker just ingenting. Men sen kommer mamma hem. Och hon bestämmer att pappa ska bytas tillbaka, illa kvickt. Alltså går huvudperson iväg, men lillasyster i släptåg, hem till Nathan. Problemet är bara att Nathan tyckte att pappan var ganska tråkig och han har redan bytt bort honom mot en elgitarr med Vashti. Så färden går vidare till Vashti som tyvärr bytt vidare pappan mot en gorillamask. Berättaren och hans syster får gå långt den dagen.
Av upphovsmännen har tidigare kommit ut med Mitt vilda hår och Vargarna i väggen på svenska. Vad gäller Gaiman verkar halvt funktionsodugliga pappor vara något han åter kommer till (jämför med Splods öga från i våras) men om man bortser från att det är ett tjatigt sätt att skildra män på så tycker jag att det är en jättefin bilderbok för lite äldre barn. Bilderna som är något dova men i varma färger övergår på sina ställen nästan i serierutor och texten är i handtextad stil och ibland i pratbubblor.
Epix, bilderbok.
Illustratör: Dave McKean
När Nathan kommer hem till berättaren i den här boken med sina två nya guldfiskar blir huvudpersonen och jag berättaren, väldigt sugen på ett byta. Han erbjuder Nathan allt möjligt men Nathan är nödbedd. Till sist erbjuder berättaren sin pappa. Han är visserligen bara en och guldfiskarna är två, men pappan är större, så Nathan går med på det. Pappa läser tidningen så han märker just ingenting. Men sen kommer mamma hem. Och hon bestämmer att pappa ska bytas tillbaka, illa kvickt. Alltså går huvudperson iväg, men lillasyster i släptåg, hem till Nathan. Problemet är bara att Nathan tyckte att pappan var ganska tråkig och han har redan bytt bort honom mot en elgitarr med Vashti. Så färden går vidare till Vashti som tyvärr bytt vidare pappan mot en gorillamask. Berättaren och hans syster får gå långt den dagen.
Av upphovsmännen har tidigare kommit ut med Mitt vilda hår och Vargarna i väggen på svenska. Vad gäller Gaiman verkar halvt funktionsodugliga pappor vara något han åter kommer till (jämför med Splods öga från i våras) men om man bortser från att det är ett tjatigt sätt att skildra män på så tycker jag att det är en jättefin bilderbok för lite äldre barn. Bilderna som är något dova men i varma färger övergår på sina ställen nästan i serierutor och texten är i handtextad stil och ibland i pratbubblor.
Epix, bilderbok.
Etiketter:
bilderbok,
Hcf,
högläsning,
roliga böcker,
syskon
Rassel, prassel, puss
Författare: Hanna Lundström
Illustratör: Maija Hurme
Poesi för nybörjare är undertiteln på den här vackra lilla boken från våra svenskspråkiga grannar i Finland. Men nybörjaraktigt är det inte alls, utan istället fullödigt. 16 nyskrivna dikter om vardagsnära saker som tandkräm, sandlådan, eller dammsugaren. Men också naturen, väder och årstider finns med bland motiven. Själv blir jag gladast över dikten om bastun och jag älskar rytmen och klangen i dikten om lekparken om natten. Eftersom det inte kommer ut så mycket poesiböcker för barn är detta en extra välkommen bok. Den passar för såväl förskolan som lågstadiet och för diktälskare i alla andra åldrar.
Schildts & Söderströms, 30 sidor.
Illustratör: Maija Hurme
Poesi för nybörjare är undertiteln på den här vackra lilla boken från våra svenskspråkiga grannar i Finland. Men nybörjaraktigt är det inte alls, utan istället fullödigt. 16 nyskrivna dikter om vardagsnära saker som tandkräm, sandlådan, eller dammsugaren. Men också naturen, väder och årstider finns med bland motiven. Själv blir jag gladast över dikten om bastun och jag älskar rytmen och klangen i dikten om lekparken om natten. Eftersom det inte kommer ut så mycket poesiböcker för barn är detta en extra välkommen bok. Den passar för såväl förskolan som lågstadiet och för diktälskare i alla andra åldrar.
Schildts & Söderströms, 30 sidor.
Varulvsnatt
Författare: Michael Schneider
En snabbläst och kul historia om Mimmi och Ninni som har en hemlighet: de är varulvar. I kväll vill de ut och yla tillsammans! Mimmi ska sova över hos Ninni och det är mycket som åste hinnas med innan fullmånen går upp, både göra läxor och fixa matsäck med prickigkorvmackor. Men något oväntat händer när de äter sin picknick i månskenet på kullen bredvid skolan...
Härligt lättläst för lågstadiet med skön Mårten-Melin feeling.
Opal, 29 sidor.
En snabbläst och kul historia om Mimmi och Ninni som har en hemlighet: de är varulvar. I kväll vill de ut och yla tillsammans! Mimmi ska sova över hos Ninni och det är mycket som åste hinnas med innan fullmånen går upp, både göra läxor och fixa matsäck med prickigkorvmackor. Men något oväntat händer när de äter sin picknick i månskenet på kullen bredvid skolan...
Härligt lättläst för lågstadiet med skön Mårten-Melin feeling.
Opal, 29 sidor.
Gasten
Författare: Åsa Larsson, Ingela Korsell
Illustratör: Henrik Jonsson
Höstens Pax-bok är äntligen här. Gasten heter den och bjuder på lika intensiv spänning som föregångarna. Det är så klart svårt på gränsen till omöjligt att skriva någonting om handlingen utan att spolia någon av de föregående delarna, så sluta läsa nu om du vill vara på den säkra sidan.
Gasten utspelar sig i Luciatid. Alrik har nästan dödats av bjäran i förra boken, men klarar sig med en hårsmån. Den mystiska Iris kommer nu in i handlingen på allvar och spelar en avgörande roll i det här äventyret, då inte en gast, utan tre, vaknar till liv i Mariefred efter att tre barn lekt "svarta madam" på kyrktoan. Nu svävar flera familjer i dödsfara och som om inte det vore nog blir Alrik och Viggo mot sina viljor blivit utvalda att vara stjärngossar i luciatåget. Så klart är det Träslöjds-Thomas som ligger bakom. Vad händer mer? Jo, Estrid börjar göra upp med sitt förflutna, Träslöjds-Thomas får smaka på hämnd och Viggo och Alrik får oväntat besök.
Bonnier Carlsen, 196 sidor.
Illustratör: Henrik Jonsson
Höstens Pax-bok är äntligen här. Gasten heter den och bjuder på lika intensiv spänning som föregångarna. Det är så klart svårt på gränsen till omöjligt att skriva någonting om handlingen utan att spolia någon av de föregående delarna, så sluta läsa nu om du vill vara på den säkra sidan.
Gasten utspelar sig i Luciatid. Alrik har nästan dödats av bjäran i förra boken, men klarar sig med en hårsmån. Den mystiska Iris kommer nu in i handlingen på allvar och spelar en avgörande roll i det här äventyret, då inte en gast, utan tre, vaknar till liv i Mariefred efter att tre barn lekt "svarta madam" på kyrktoan. Nu svävar flera familjer i dödsfara och som om inte det vore nog blir Alrik och Viggo mot sina viljor blivit utvalda att vara stjärngossar i luciatåget. Så klart är det Träslöjds-Thomas som ligger bakom. Vad händer mer? Jo, Estrid börjar göra upp med sitt förflutna, Träslöjds-Thomas får smaka på hämnd och Viggo och Alrik får oväntat besök.
Bonnier Carlsen, 196 sidor.
Etiketter:
fantasy,
grafisk roman,
Hcg,
övernaturliga inslag
lördag 24 oktober 2015
Bakom linjen
Författare: Tom Palmer
Detta är en bok om första världskrigets fasor, men också en bok för fotbollsälskare. Den är baserad på den sanna berättelsen om Jack Cock som gjorde Englands första internationella mål i fotboll efter första världskriget.
Jack har hela livet drömt om en framtid som fotbollsproffs. När hans dröm äntligen verkar gå i uppfyllelse är första världskriget över Europa och folk demonstrerar på matcherna för att fotbollsspelarna inte tar sitt ansvar för krigsinsatsen och tar värvning. Det skapas konstnärsbataljoner, musikerbataljoner och till sist även en fotbollsbataljon. Jack inser att det enda han kan göra är att ta värvning och göra sin plikt för landet, även om det lägger sig i vägen för hans livs dröm.
Palmer skildrar krigets vardag i de leriga skyttegravarna, med råttor, hopplösa slag och kamrater som skadas eller dör. Men han berättar också om den fotbollsturnering som kallades Flanders Cup som spelades bakom frontlinjen mitt under brinnande krig. Boken är mellanåldersklassad men förlaget rekommenderar den från 13 år. Jag tror att den passar allra bäst som lättläst på högstadiet eller gymnasiet och gärna i samband med studier av första världskriget.
Argasso, 170 sidor.
Detta är en bok om första världskrigets fasor, men också en bok för fotbollsälskare. Den är baserad på den sanna berättelsen om Jack Cock som gjorde Englands första internationella mål i fotboll efter första världskriget.
Jack har hela livet drömt om en framtid som fotbollsproffs. När hans dröm äntligen verkar gå i uppfyllelse är första världskriget över Europa och folk demonstrerar på matcherna för att fotbollsspelarna inte tar sitt ansvar för krigsinsatsen och tar värvning. Det skapas konstnärsbataljoner, musikerbataljoner och till sist även en fotbollsbataljon. Jack inser att det enda han kan göra är att ta värvning och göra sin plikt för landet, även om det lägger sig i vägen för hans livs dröm.
Palmer skildrar krigets vardag i de leriga skyttegravarna, med råttor, hopplösa slag och kamrater som skadas eller dör. Men han berättar också om den fotbollsturnering som kallades Flanders Cup som spelades bakom frontlinjen mitt under brinnande krig. Boken är mellanåldersklassad men förlaget rekommenderar den från 13 år. Jag tror att den passar allra bäst som lättläst på högstadiet eller gymnasiet och gärna i samband med studier av första världskriget.
Argasso, 170 sidor.
Flickan med glasfågeln
Författare: Esme Kerr
Edies föräldrar dog när hon bara var ett spädbarn och hon har vuxit upp med farmor Babka. När Babka börjar förlora synen tar hon Edie ur skolan och börjar hemundervisa henne för att undgå upptäckt av de sociala myndigheterna. Edie blir en mycket ensam flicka och de lever ett knappt liv och till sist går det inte längre. Babka skickas till ett äldreboende där hon vantrivs och Edie hamnar hos sin moster där hon vantrivs ännu mer. Hennes äldste pojkkusin är grovt sadistisk och gör allt han kan för att göra Edies liv outhärdligt med sina två yngre bröder i släptåg. Då får Edie ett märkligt erbjudande av en av mammans kusiner. Kusinen, som är konsthandlare och fifflare, är gudfar åt Anastasia, dotter till en rysk prins. Anastasia går på en väldigt gammaldags internatskola och konstiga saker händer där, Anastasia vantrivs och kanske är hon mobbad. Men skolledningen tar inte problemet på allvar och därför vill prins Stolonov skicka dit en flicka som kan ta sig an problemen från insidan. Denna flicka blir Edie, hon är perfekt för uppdraget: ingen familj, ingenting att förlora.
På Knight's Haddon är allt modernt förbjudet, mobiltelefoner och datorer är bannlysta och kontakt med föräldrar tillåts endast brevledes. Fickpengar är starkt ransonerade och rörelsefriheten begränsad. Ibland får man gå till den närliggande byn på söndagen, men utegångsförbud är en vanlig straffmetod och straffen är många, eftersom reglerna är så många att det är svårt att låta bli att överträda dem. Edies uppdrag visar sig vara väldigt svårt. Anastasias saker försvinner och återfinns sedan just när Anastasia sagt att hon saknat dem. Medeleverna har tröttnat på hennes anklagelser och retar henne för att hon beskyller andra när hon själv är virrig. Anastasia börjar själv tvivla på sitt förstånd. Edie däremot är den enda som tror på Anastasia. Dessutom börjar hon trivas på Knight's Haddon trots det rigorösa regelverket, och hon är mån om att klara sitt uppdrag för att får stanna kvar där.
Medan Edie försöker lösa myteriet med Anastasias försvunna saker flyter trådar från hennes eget förflutna upp till ytan. Rektorn, som Edie dragits till från första början, visar sig ha kopplingar till Edies döda mamma. Men samtidigt döljer hon något för Edie, vad? Och varför?
Trots att det är en del lösa trådar som inte riktigt fångas upp på slutet är det här en väldigt spännande berättelse i fantasieggande miljö. För alla bokslukare från trean och uppåt och gärna som högläsning.
Opal, 281 sidor.
Edies föräldrar dog när hon bara var ett spädbarn och hon har vuxit upp med farmor Babka. När Babka börjar förlora synen tar hon Edie ur skolan och börjar hemundervisa henne för att undgå upptäckt av de sociala myndigheterna. Edie blir en mycket ensam flicka och de lever ett knappt liv och till sist går det inte längre. Babka skickas till ett äldreboende där hon vantrivs och Edie hamnar hos sin moster där hon vantrivs ännu mer. Hennes äldste pojkkusin är grovt sadistisk och gör allt han kan för att göra Edies liv outhärdligt med sina två yngre bröder i släptåg. Då får Edie ett märkligt erbjudande av en av mammans kusiner. Kusinen, som är konsthandlare och fifflare, är gudfar åt Anastasia, dotter till en rysk prins. Anastasia går på en väldigt gammaldags internatskola och konstiga saker händer där, Anastasia vantrivs och kanske är hon mobbad. Men skolledningen tar inte problemet på allvar och därför vill prins Stolonov skicka dit en flicka som kan ta sig an problemen från insidan. Denna flicka blir Edie, hon är perfekt för uppdraget: ingen familj, ingenting att förlora.
På Knight's Haddon är allt modernt förbjudet, mobiltelefoner och datorer är bannlysta och kontakt med föräldrar tillåts endast brevledes. Fickpengar är starkt ransonerade och rörelsefriheten begränsad. Ibland får man gå till den närliggande byn på söndagen, men utegångsförbud är en vanlig straffmetod och straffen är många, eftersom reglerna är så många att det är svårt att låta bli att överträda dem. Edies uppdrag visar sig vara väldigt svårt. Anastasias saker försvinner och återfinns sedan just när Anastasia sagt att hon saknat dem. Medeleverna har tröttnat på hennes anklagelser och retar henne för att hon beskyller andra när hon själv är virrig. Anastasia börjar själv tvivla på sitt förstånd. Edie däremot är den enda som tror på Anastasia. Dessutom börjar hon trivas på Knight's Haddon trots det rigorösa regelverket, och hon är mån om att klara sitt uppdrag för att får stanna kvar där.
Medan Edie försöker lösa myteriet med Anastasias försvunna saker flyter trådar från hennes eget förflutna upp till ytan. Rektorn, som Edie dragits till från första början, visar sig ha kopplingar till Edies döda mamma. Men samtidigt döljer hon något för Edie, vad? Och varför?
Trots att det är en del lösa trådar som inte riktigt fångas upp på slutet är det här en väldigt spännande berättelse i fantasieggande miljö. För alla bokslukare från trean och uppåt och gärna som högläsning.
Opal, 281 sidor.
Etiketter:
England,
Hcg,
högläsning,
internatskola,
kompisar,
psykisk sjukdom,
vänskap
Maximus ring
Författare: Patrik Bergström
Illustratör: Filippo Vanzo
Det här är den första delen i en ny lättläst fantasyserie som heter "Legenden om örnfolket". Den utspelar sig på ön Argonia som är uppdelat i Nordriket och Sandriket. På Argonia finns också örnfolket, ett lilleputtfolk som lever i bergen och dresserar gigantiska örnar till riddjur. I bergen finns också vulkanen Nero som nu hotar att vakna till liv. En gång i tiden har den store trollkarlen Maximus, som också tillhörde örnfolket, stillat vulkanen med hjälp av en magisk ring. Nu behövs ringen igen och det blir Remus och hans örn Aquila som får uppdraget av de äldste att hitta ringens två delar och rädda övärlden. Det är ett farligt uppdrag, men han får hjälp från oväntat håll.
Alltigenom klassiska fantasyingredienser alltså. Spännande läsning för de som gillat Jo Salmsons serier på samma nivå, Almandrarnas återkomst, Tam, Häxfolket och Maros resa.
Lilla Piratförlaget, 91 sidor.
Illustratör: Filippo Vanzo
Det här är den första delen i en ny lättläst fantasyserie som heter "Legenden om örnfolket". Den utspelar sig på ön Argonia som är uppdelat i Nordriket och Sandriket. På Argonia finns också örnfolket, ett lilleputtfolk som lever i bergen och dresserar gigantiska örnar till riddjur. I bergen finns också vulkanen Nero som nu hotar att vakna till liv. En gång i tiden har den store trollkarlen Maximus, som också tillhörde örnfolket, stillat vulkanen med hjälp av en magisk ring. Nu behövs ringen igen och det blir Remus och hans örn Aquila som får uppdraget av de äldste att hitta ringens två delar och rädda övärlden. Det är ett farligt uppdrag, men han får hjälp från oväntat håll.
Alltigenom klassiska fantasyingredienser alltså. Spännande läsning för de som gillat Jo Salmsons serier på samma nivå, Almandrarnas återkomst, Tam, Häxfolket och Maros resa.
Lilla Piratförlaget, 91 sidor.
Etiketter:
fantasy,
fåglar,
Hcf,
lättläst,
äventyrsberättelser
Jag och Earl och tjejen som dör
Författare: Jesse Andrews
Greg Gaines är en osäker kille full av självförakt som överlever till liv på high school genom att vara ytligt bekant och accepterad av många fraktioner som möjligt, utan att vara älskad eller hatad av någon. På fritiden gör han och kompisen Earl mer eller mindre utflippade filmer inspirerade av flera av filmhistoriens klassiker. De visar inte filmerna för någon och tycker själva att de är helt värdelösa. Earl lever i en total social misär med en försvunnen pappa, en mamma som dragit sig tillbaka till husets övervåning och en värld av drickande och sociala medier och bröder som ingår i kriminella gäng, sysslar med droger och är våldsamma. Greg tycker det på sätt och vis verkar härligt att ha fri tillgång till datorspelande och att ha noll föräldrainblandning i sitt liv, men hur som helst är det svårt att umgås hemma hos Earl, så de brukar hänga hemma hos Greg. Gregs mamma å sin sida lägger sig oavbrutet i Gregs liv och ständigt i fel saker. När hennes väninnas dotter, en skolkamrat till Greg som han absolut inte umgås med eftersom han inte umgås med någon i skolan utan medvetet håller sig utanför, drabbas av leukemi, mer eller mindre tvingar hon Greg att ta kontakt med henne och börja umgås för att hon behöver muntras upp. Rachel, som tjejen heter, tycker av någon anledning som inte den här läsaren lyckas förstå att Greg är otroligt rolig. De inleder en vänskap som mest går ut på att Greg känner sig obekväm och att Rachel skrattar åt olika extremt dumma saker Greg säger. Earl hänger också på och blir en del av deras gemenskap så småningom. Redan titeln avslöjar att det inte går så bra för Rachels tillfrisknande, behandlingarna är plågsamma och Earl försök att muntra upp Rachel blir allt mer desperata.
Det här är en bok som spretar åt många olika håll. På ett sätt är det en utvecklingshistoria om en omogen, osäker kille. På ett annat sätt är det en rolig bok - eller det tror jag i alla fall att många kommer att tycka - om ett allvarligt ämne och på ett tredje sätt är det en berättelse om dagens väldigt segregerade Amerika. Greg, som är jagberättare, inbjuder inte till någon sympati, tvärt om berättar han helt öppet om sina lägsta tankar och känslor. Snarare känner man medömkan med både Greg och Earl och "tjejen som dör" - som i den här berättelsen mest ändå blir rekvisita i Gregs utvecklingsberättelse. Men i alla avseenden är det en ganska ovanlig bok, en bok som stickar ut, vilket är en kvalitet i sig.
Att den här boken från 2012 nu kommer på svenska kan bero på att filmen Me and Earl and the dying girl hade premiär på Sundancefestivalen i januari och gjorde succé.
B.Wahlströms, 281 sidor
Greg Gaines är en osäker kille full av självförakt som överlever till liv på high school genom att vara ytligt bekant och accepterad av många fraktioner som möjligt, utan att vara älskad eller hatad av någon. På fritiden gör han och kompisen Earl mer eller mindre utflippade filmer inspirerade av flera av filmhistoriens klassiker. De visar inte filmerna för någon och tycker själva att de är helt värdelösa. Earl lever i en total social misär med en försvunnen pappa, en mamma som dragit sig tillbaka till husets övervåning och en värld av drickande och sociala medier och bröder som ingår i kriminella gäng, sysslar med droger och är våldsamma. Greg tycker det på sätt och vis verkar härligt att ha fri tillgång till datorspelande och att ha noll föräldrainblandning i sitt liv, men hur som helst är det svårt att umgås hemma hos Earl, så de brukar hänga hemma hos Greg. Gregs mamma å sin sida lägger sig oavbrutet i Gregs liv och ständigt i fel saker. När hennes väninnas dotter, en skolkamrat till Greg som han absolut inte umgås med eftersom han inte umgås med någon i skolan utan medvetet håller sig utanför, drabbas av leukemi, mer eller mindre tvingar hon Greg att ta kontakt med henne och börja umgås för att hon behöver muntras upp. Rachel, som tjejen heter, tycker av någon anledning som inte den här läsaren lyckas förstå att Greg är otroligt rolig. De inleder en vänskap som mest går ut på att Greg känner sig obekväm och att Rachel skrattar åt olika extremt dumma saker Greg säger. Earl hänger också på och blir en del av deras gemenskap så småningom. Redan titeln avslöjar att det inte går så bra för Rachels tillfrisknande, behandlingarna är plågsamma och Earl försök att muntra upp Rachel blir allt mer desperata.
Det här är en bok som spretar åt många olika håll. På ett sätt är det en utvecklingshistoria om en omogen, osäker kille. På ett annat sätt är det en rolig bok - eller det tror jag i alla fall att många kommer att tycka - om ett allvarligt ämne och på ett tredje sätt är det en berättelse om dagens väldigt segregerade Amerika. Greg, som är jagberättare, inbjuder inte till någon sympati, tvärt om berättar han helt öppet om sina lägsta tankar och känslor. Snarare känner man medömkan med både Greg och Earl och "tjejen som dör" - som i den här berättelsen mest ändå blir rekvisita i Gregs utvecklingsberättelse. Men i alla avseenden är det en ganska ovanlig bok, en bok som stickar ut, vilket är en kvalitet i sig.
Att den här boken från 2012 nu kommer på svenska kan bero på att filmen Me and Earl and the dying girl hade premiär på Sundancefestivalen i januari och gjorde succé.
B.Wahlströms, 281 sidor
Etiketter:
böcker som blivit film,
död,
kompisar,
roliga böcker,
sick-litt,
skolan,
uHce,
USA,
utanförskap,
vänskap
Vår trädkoja med 13 våningar
Författare: Andy Griffiths
Illustratör: Terry Denton
Det här är en helt makalöst skojfrisk och fantasisprutande nonsenberättelse. Substansen är noll, budskapet är att fantasin inte har några gränser. Handlingen är också så pass tunn att den knappt är värd att beskriva, men i korta ordalag handlar den om författaren och illustratören själva, deras liv i den fantastiska och fiffiga trädkojan med tretton våningar och deras bekymmer med att skriva en ny bok.
Boken är med sina nästa 250 sidor ganska tjock, men den är väldigt rikt illustrerad med pratbubblor och serieinslag och har ganska lite text på varje sida vilket gör den snabbläst. Humorn är ganska grabbig, men snäll och detta kommer att vara en perfekt bok för målgruppen strax under Dagbok för alla mina fans. Från sju år och kanske en liten bit upp på mellanstadiet skulle jag tippa.
Aldabeta, 249 sidor.
Illustratör: Terry Denton
Det här är en helt makalöst skojfrisk och fantasisprutande nonsenberättelse. Substansen är noll, budskapet är att fantasin inte har några gränser. Handlingen är också så pass tunn att den knappt är värd att beskriva, men i korta ordalag handlar den om författaren och illustratören själva, deras liv i den fantastiska och fiffiga trädkojan med tretton våningar och deras bekymmer med att skriva en ny bok.
Boken är med sina nästa 250 sidor ganska tjock, men den är väldigt rikt illustrerad med pratbubblor och serieinslag och har ganska lite text på varje sida vilket gör den snabbläst. Humorn är ganska grabbig, men snäll och detta kommer att vara en perfekt bok för målgruppen strax under Dagbok för alla mina fans. Från sju år och kanske en liten bit upp på mellanstadiet skulle jag tippa.
Aldabeta, 249 sidor.
torsdag 22 oktober 2015
Boken utan bilder
Författare: B.J Novak
Det är svårt att beskriva den här boken på ett sätt som gör den rättvisa. Men den är en slags tramshumorbok som skojar med högläsandet och högläsaren (helst en vuxen som läser för ett barn). Den gör detta precis som titeln berättar helt utan bilder, på så sätt är den också en lektion i ordets makt och ett experiment över hur märkliga bokstavskombinationer man kan trycka och sedan försöka läsa upp.
Det här kommer att bli en högläsningsfavorit i många hem, kanske till många föräldrars stora förtvivlan. Men det finns framförallt stora chanser till många goda skratt ihop. Jag kan också tänka mig att många barn i lågstadieåldern tycker att den är jättekul att läsa själv, den kommer att bli en given succé på mitt skolbibliotek.
Gilla böcker.
Det är svårt att beskriva den här boken på ett sätt som gör den rättvisa. Men den är en slags tramshumorbok som skojar med högläsandet och högläsaren (helst en vuxen som läser för ett barn). Den gör detta precis som titeln berättar helt utan bilder, på så sätt är den också en lektion i ordets makt och ett experiment över hur märkliga bokstavskombinationer man kan trycka och sedan försöka läsa upp.
Det här kommer att bli en högläsningsfavorit i många hem, kanske till många föräldrars stora förtvivlan. Men det finns framförallt stora chanser till många goda skratt ihop. Jag kan också tänka mig att många barn i lågstadieåldern tycker att den är jättekul att läsa själv, den kommer att bli en given succé på mitt skolbibliotek.
Gilla böcker.
söndag 18 oktober 2015
Ada Goth och mysteriet på Gasta-Gorma herrgård
Författare och illustratör: Chris Riddell
Den här vackert illustrerade berättelsen jobbar i traditionen försummade barn i slottsmiljö med tillhörande spöken och mystiska händelser. Boken är så väldigt full av allusioner och litterära referenser att jag tror att en ganska stor del av dem går den tänkta läsekretsen över huvudet. Eller kanske räcker det med att man kan sin Disney för att vara road av att Adas guvernanter bland annat hetat Morag Macbee (med en tand och vårta på näsan), Hebe Poppins (som brast ut i sång hela tiden), Jane Ear (som verkade mer intresserad av Lord Goth än av Ada och försvann efter en brand i västra flygeln) eller Nana Darling (som egentligen vara en fårhund)? Och förmodligen tycker man att det är en kul historia i alla fall, det gör i alla fall jag, utan att förstå precis alla referenser, eftersom det är en berättelse proppfull av fantasifulla figurer och skruvade infall.
Ada lever med sin pappa på den enorma Gast-Gorma herrgård. Pappan är djupt märkt av sorgen efter sin hustrus död, en lindanserska som störtat till sin död efter att ha dansat på taket. Lordens åsikt är att barn ska höras men inte synas, därför är Ada tvingad att går runt i ett par klumpiga kängor så att han kan smita undan när hon kommer. Hon påminner nämligen allt för mycket om sin döda mamma så allt Lord Goth mäktar med när det gäller föräldraskap är att dricka te med sin dotter en gång i veckan. I övrigt ägnar han sig åt att fara runt på sina älskade galoppcyklar och att skjuta prick på trädgårdstomtar. En natt väcks Ada av den lilla spökmusen Ishmael. Han hemsöker Ada av skäl som han inte själv förstår, men något står inte rätt till på Gast-Gorma. Tiden för det stora galoppcykelloppet med den efterföljande inomhusjakten närmar sig och det blir allt mer tydligt att inomhusjägmästaren har skumma saker för sig. Ada, som hittills varit ett mycket ensamt barn, lär känna några andra barn som är anställda eller barn till anställda på egendomen och får vara med i deras Vindsklubb. Tillsammans reder de ut vad som är fel och ställer saker och ting till rätta.
Bonnier Carlsen, 224 sidor.
Den här vackert illustrerade berättelsen jobbar i traditionen försummade barn i slottsmiljö med tillhörande spöken och mystiska händelser. Boken är så väldigt full av allusioner och litterära referenser att jag tror att en ganska stor del av dem går den tänkta läsekretsen över huvudet. Eller kanske räcker det med att man kan sin Disney för att vara road av att Adas guvernanter bland annat hetat Morag Macbee (med en tand och vårta på näsan), Hebe Poppins (som brast ut i sång hela tiden), Jane Ear (som verkade mer intresserad av Lord Goth än av Ada och försvann efter en brand i västra flygeln) eller Nana Darling (som egentligen vara en fårhund)? Och förmodligen tycker man att det är en kul historia i alla fall, det gör i alla fall jag, utan att förstå precis alla referenser, eftersom det är en berättelse proppfull av fantasifulla figurer och skruvade infall.
Ada lever med sin pappa på den enorma Gast-Gorma herrgård. Pappan är djupt märkt av sorgen efter sin hustrus död, en lindanserska som störtat till sin död efter att ha dansat på taket. Lordens åsikt är att barn ska höras men inte synas, därför är Ada tvingad att går runt i ett par klumpiga kängor så att han kan smita undan när hon kommer. Hon påminner nämligen allt för mycket om sin döda mamma så allt Lord Goth mäktar med när det gäller föräldraskap är att dricka te med sin dotter en gång i veckan. I övrigt ägnar han sig åt att fara runt på sina älskade galoppcyklar och att skjuta prick på trädgårdstomtar. En natt väcks Ada av den lilla spökmusen Ishmael. Han hemsöker Ada av skäl som han inte själv förstår, men något står inte rätt till på Gast-Gorma. Tiden för det stora galoppcykelloppet med den efterföljande inomhusjakten närmar sig och det blir allt mer tydligt att inomhusjägmästaren har skumma saker för sig. Ada, som hittills varit ett mycket ensamt barn, lär känna några andra barn som är anställda eller barn till anställda på egendomen och får vara med i deras Vindsklubb. Tillsammans reder de ut vad som är fel och ställer saker och ting till rätta.
Bonnier Carlsen, 224 sidor.
Etiketter:
ensamhet,
fantasy,
Hcg,
högläsning,
mysterier,
roliga böcker,
spöken
Kanske som Zlatan
Författare: Johanna Nilsson
I våras kom första boken om Johan, Nästan som Zlatan. Där handlar det om Johans tankar och vedermödor inför att komma in på fotbollsgymnaseit och om den första stora kärleken. Det enda som är problemfritt i den första boken är fotbollen. Nu har Johan nått sina drömmars mål och nya problem uppstår: på fotbollsgymnasiet är Johan inte längre självklart bäst, det finns flera till som vill bli som Zlatan. Konkurrensen är stenhård och plötsligt är han inte nästan som Zlatan, utan bara kanske som Zlatan. Dessutom är det svårare än Johan och Ella trott att ha ett förhållande på distans.
I en liten bok med få ord och korta kapitel berättar Johanna Nilsson en berättelse med stora känslor av både vänskap och kärlek.
Nypon, 41 sidor.
I våras kom första boken om Johan, Nästan som Zlatan. Där handlar det om Johans tankar och vedermödor inför att komma in på fotbollsgymnaseit och om den första stora kärleken. Det enda som är problemfritt i den första boken är fotbollen. Nu har Johan nått sina drömmars mål och nya problem uppstår: på fotbollsgymnasiet är Johan inte längre självklart bäst, det finns flera till som vill bli som Zlatan. Konkurrensen är stenhård och plötsligt är han inte nästan som Zlatan, utan bara kanske som Zlatan. Dessutom är det svårare än Johan och Ella trott att ha ett förhållande på distans.
I en liten bok med få ord och korta kapitel berättar Johanna Nilsson en berättelse med stora känslor av både vänskap och kärlek.
Nypon, 41 sidor.
lördag 17 oktober 2015
Skuggsommar
Författare: Mia Öström
Det är den hetaste sommaren sedan 1892. Rakel är medbjuden - eller medtvingad- till Ellikas familjs sommarö, långt ute i skärgården. Hemma ligger mamma bakom evigt neddragna persienner. Rakel och Ellika är kusiner, deras mammor är systrar. När ni var små var ni så lika, säger de vuxna. Nu är allt annorlunda. Rakel hamnar mitt i ett tonårsuppror, Ellika är också medtvingad till sommarparadiset och hatar sina föräldrar. För Rakel finns inget utrymme för uppror, tassandet kring mammans problem tar all energi. Och nu är hon ju gäst. Ellika hatar Rakel också, för att hon är så snäll och foglig.
När Rakel simmar ut till hopptornet som tillhör ön är två flickor där. De är tvillingar och erbjuder Rakel att de ska lära henne att dyka. Rakel är den försiktiga typen, hon vågar vanligtvis inget. Men det vet ju inte tvillingarna. De erbjuder henne att vara med i Hoppklubben, där får bara modiga vara med och hon måste utföra olika utmaningar för att visa sig värdig.
Ellikas pappa tillkallar en rivningsexpert för att riva hopptornet. Tvillingarna säger att de ska stoppa det, de ska skrämma iväg Ellikas familj från ön innan de hinner riva tornet. Mystiska saker börjar hända på nätterna och både Rakel och Ellika vet att tvillingarna ligger bakom. Men vem är de två flickorna egentligen? Varifrån kommer de? Hur tar de sig till och från ön?
Det här är en berättelse för alla som vuxit ur Ingelin Angerborns böcker. Här samsas den ödesmättade och spöklika stämningen med tonårsuppror. Boken är tonårsklassad, men den kommer att passa utmärkt både för övre delen av Hcg-gruppen och vuxna. Jag tänker mycket på Underbara kvinnor vid vatten när jag läser.
Gilla böcker, 185 sidor.
Det är den hetaste sommaren sedan 1892. Rakel är medbjuden - eller medtvingad- till Ellikas familjs sommarö, långt ute i skärgården. Hemma ligger mamma bakom evigt neddragna persienner. Rakel och Ellika är kusiner, deras mammor är systrar. När ni var små var ni så lika, säger de vuxna. Nu är allt annorlunda. Rakel hamnar mitt i ett tonårsuppror, Ellika är också medtvingad till sommarparadiset och hatar sina föräldrar. För Rakel finns inget utrymme för uppror, tassandet kring mammans problem tar all energi. Och nu är hon ju gäst. Ellika hatar Rakel också, för att hon är så snäll och foglig.
När Rakel simmar ut till hopptornet som tillhör ön är två flickor där. De är tvillingar och erbjuder Rakel att de ska lära henne att dyka. Rakel är den försiktiga typen, hon vågar vanligtvis inget. Men det vet ju inte tvillingarna. De erbjuder henne att vara med i Hoppklubben, där får bara modiga vara med och hon måste utföra olika utmaningar för att visa sig värdig.
Ellikas pappa tillkallar en rivningsexpert för att riva hopptornet. Tvillingarna säger att de ska stoppa det, de ska skrämma iväg Ellikas familj från ön innan de hinner riva tornet. Mystiska saker börjar hända på nätterna och både Rakel och Ellika vet att tvillingarna ligger bakom. Men vem är de två flickorna egentligen? Varifrån kommer de? Hur tar de sig till och från ön?
Det här är en berättelse för alla som vuxit ur Ingelin Angerborns böcker. Här samsas den ödesmättade och spöklika stämningen med tonårsuppror. Boken är tonårsklassad, men den kommer att passa utmärkt både för övre delen av Hcg-gruppen och vuxna. Jag tänker mycket på Underbara kvinnor vid vatten när jag läser.
Gilla böcker, 185 sidor.
fredag 16 oktober 2015
Rör mig inte
Författare Tahereh Mafi
Det är något speciellt med Juliette. Allt levande hon rör vid skadas eller dör. Hennes föräldrar kunde inte ens vidröra henne och därför hävdade de styrande att det bästa var att spärra in henne.
I nästan ett år har Juliette suttit inspärrad i en isoleringscell på ett mentalsjukhus utan någon att prata med, utan närheten och värmen från en annan människa. En dag knuffas en pojke in i Juliettes cell.
Utanför mentalsjukhuset har världen kollapsat och Återetablissemanget har tagit makten. Maten har sinat, naturen såväl som människor och djur dör. Återetablissemanget har lovat att ställa allt tillrätta igen. I själva verket vill de bara kontrollera folket…
Berättelsen tar fart när Juliette räddas och förs ut från mentalsjukhuset. Återetablissemanget vill använda henne och hennes kraft som ett maktredskap, något som hon till varje pris vill förhindra.
Tahereh Mafi har skapat en skrämmande värld. En dystopi där problemen som människorna i romanen möter känns inte helt främmande med de hot som hänger över vår natur idag.
Återetablissemanget säger sig vilja lösa problemen genom att flytta människor från deras bostäder till flyktingläger. De smäller upp industrier och förbjuder allt som kan vara till glädje eller tröst för mänskligheten, som religion, konst och litteratur. Svaga människor får inte plats i den här världen.
Rör mig inte är en spännande och välskriven bladvändare med ett underbart bildspråk. Den slutar när det är som mest spännande, men som tur finns redan nummer två och tre i denna triologi. De heter ”Rädda mig inte!” och ”Sätt mig i brand!”.
Det är något speciellt med Juliette. Allt levande hon rör vid skadas eller dör. Hennes föräldrar kunde inte ens vidröra henne och därför hävdade de styrande att det bästa var att spärra in henne.
I nästan ett år har Juliette suttit inspärrad i en isoleringscell på ett mentalsjukhus utan någon att prata med, utan närheten och värmen från en annan människa. En dag knuffas en pojke in i Juliettes cell.
Utanför mentalsjukhuset har världen kollapsat och Återetablissemanget har tagit makten. Maten har sinat, naturen såväl som människor och djur dör. Återetablissemanget har lovat att ställa allt tillrätta igen. I själva verket vill de bara kontrollera folket…
Berättelsen tar fart när Juliette räddas och förs ut från mentalsjukhuset. Återetablissemanget vill använda henne och hennes kraft som ett maktredskap, något som hon till varje pris vill förhindra.
Tahereh Mafi har skapat en skrämmande värld. En dystopi där problemen som människorna i romanen möter känns inte helt främmande med de hot som hänger över vår natur idag.
Återetablissemanget säger sig vilja lösa problemen genom att flytta människor från deras bostäder till flyktingläger. De smäller upp industrier och förbjuder allt som kan vara till glädje eller tröst för mänskligheten, som religion, konst och litteratur. Svaga människor får inte plats i den här världen.
Rör mig inte är en spännande och välskriven bladvändare med ett underbart bildspråk. Den slutar när det är som mest spännande, men som tur finns redan nummer två och tre i denna triologi. De heter ”Rädda mig inte!” och ”Sätt mig i brand!”.
Fangirl
Författare: Rainbow Rowell
Cath är ett Simon Snow-fan. Att skriva fanfiction om karaktären är meningen med livet enligt Cath. Sedan hon och hennes tvillingsyster Wren var små har de varit uppslukade av Simon Snow-serien. Det hjälpte dem mycket när deras mamma försvann ur deras liv.
Nu ska tvillingarna börja på college och Cath tror att de ska fortsätta göra allt tillsammans - som de alltid gjort. Wren har istället bestämt sig för att inte dela korridorsrum med Cath och att inte ägna all tid åt Fan-fiction.
Cath är utlämnad till en butter rumskompis vars kille hänger i deras rum för jämnan. Hon oroar sig för sin något psykiskt instabila pappa som är kvar hemma - känslig och skör och ovan att vara utan sina flickor. Dessutom retar sig Cath på att hennes lärare i skrivarkursen tycker att fan-fiction är skräp.
Fangirl handlar om att bli vuxen, om livet, vänskap och kärlek. Det är en berättelse om av våga ta plats men också om att våga vara sig själv trots omgivningens förväntningar.
Författaren Rainbow Rowell har efter Fangirl skrivit berättelsen om fanfiction-karaktären Simon Snow. Denna kom ut på engelska i oktober.
Cath är ett Simon Snow-fan. Att skriva fanfiction om karaktären är meningen med livet enligt Cath. Sedan hon och hennes tvillingsyster Wren var små har de varit uppslukade av Simon Snow-serien. Det hjälpte dem mycket när deras mamma försvann ur deras liv.
Nu ska tvillingarna börja på college och Cath tror att de ska fortsätta göra allt tillsammans - som de alltid gjort. Wren har istället bestämt sig för att inte dela korridorsrum med Cath och att inte ägna all tid åt Fan-fiction.
Cath är utlämnad till en butter rumskompis vars kille hänger i deras rum för jämnan. Hon oroar sig för sin något psykiskt instabila pappa som är kvar hemma - känslig och skör och ovan att vara utan sina flickor. Dessutom retar sig Cath på att hennes lärare i skrivarkursen tycker att fan-fiction är skräp.
Fangirl handlar om att bli vuxen, om livet, vänskap och kärlek. Det är en berättelse om av våga ta plats men också om att våga vara sig själv trots omgivningens förväntningar.
Författaren Rainbow Rowell har efter Fangirl skrivit berättelsen om fanfiction-karaktären Simon Snow. Denna kom ut på engelska i oktober.
Den sovande och sländan
Författare: Niel Gaiman
Illustratör: Chris Riddell
Om sagor berättas många gånger kan de få helt andra slut än de hade från början. De kan flätas in och ut ur varandra och ta helt andra vändningar än de vi är vana vid. Om inte alla folksagor som nedtecknats av Bröderna Grim hade stelnat i den form de gav dem hade vi haft en helt annan sagotradition i dag än den vi nu har. I den här rikt illustrerade kortromanen, eller novellen i stort format, spinner Gaiman om och vidare på två av dessa sagor som vi känner så väl från Bröderna Grim: Törnrosa och Snövit.
Det är ett klassiskt sagoäventyr där hjälten är en ung drottning. Hon ställer in sitt förestående bröllop för att ge sig ut och rädda kungariket från något som verkar vara en sömnfarsot. Vid sin sida har hon tre dvärgar. Dem känner hon väl, för hon bodde med dem när hon var yngre. De vandrar genom sovande städer och vakna drömmar och de når det sovande slottet, omgärdat av växande törnrosor. Där finns en mycket gammal kvinna som vaktar. Och där finns en sovande skönhet. Vem, vad, är det drottningen väcker med sin kyss?
Den här berättelsen är tonårsklassad, men jag tror absolut att man kan högläsa den från årskurs två-tre. Den kan vara kul att ha med i ett sagotema för att kunna diskutera hur sagor förändras med tiden och för att jämföra olika versioner av klassiska sagor.
Bonnier Carlsen, 72 sidor.
Illustratör: Chris Riddell
Om sagor berättas många gånger kan de få helt andra slut än de hade från början. De kan flätas in och ut ur varandra och ta helt andra vändningar än de vi är vana vid. Om inte alla folksagor som nedtecknats av Bröderna Grim hade stelnat i den form de gav dem hade vi haft en helt annan sagotradition i dag än den vi nu har. I den här rikt illustrerade kortromanen, eller novellen i stort format, spinner Gaiman om och vidare på två av dessa sagor som vi känner så väl från Bröderna Grim: Törnrosa och Snövit.
Det är ett klassiskt sagoäventyr där hjälten är en ung drottning. Hon ställer in sitt förestående bröllop för att ge sig ut och rädda kungariket från något som verkar vara en sömnfarsot. Vid sin sida har hon tre dvärgar. Dem känner hon väl, för hon bodde med dem när hon var yngre. De vandrar genom sovande städer och vakna drömmar och de når det sovande slottet, omgärdat av växande törnrosor. Där finns en mycket gammal kvinna som vaktar. Och där finns en sovande skönhet. Vem, vad, är det drottningen väcker med sin kyss?
Den här berättelsen är tonårsklassad, men jag tror absolut att man kan högläsa den från årskurs två-tre. Den kan vara kul att ha med i ett sagotema för att kunna diskutera hur sagor förändras med tiden och för att jämföra olika versioner av klassiska sagor.
Bonnier Carlsen, 72 sidor.
torsdag 15 oktober 2015
Det vita rummet
Författare: Sarah N. Harvey
Den här kortromanen berättas växelvis av Amy och Eric. De är ett par, de har varit på en fest tillsammans. Men på morgonen efter har något hänt. Eric får inte kontakt med Amy, ingen vet var hon är. Polisen blir misstänksam, folk på festen säger att de sett Amy och Eric bråka.
Amy vaknar i ett helt vitt rum. Hon vet inte alls hur hon hamnat där. Men hon minns festen, att hon bråkade med Eric som ville gå hem, medan hon ville stanna kvar och dansa med Shawna. Hon känner sig mosig i huvudet. Dörren är låst. I rummet finns inget mer än madrass, stol, bord, mat för några dagar och ett brev. I brevet står att hon måste skriva en uppsats om dagen om de sju dödssynderna, om hon gör det ska inget ont hända henne. Amy gör som det står i brevet men samtidigt letar hon efter sätt att ta sig ut.
Eric märker att någon försöker ge honom skulden för Amys försvinnande. Men han tänker inte heller ge sig, han bryr sig inte om polisen utan börjar göra egna efterforskningar om Amy.
Ramberättelsen visar sig vara ganska orealistisk och schablonartad. Men det är ändå en spännande historia. Själv tycker jag den stora behållningen var Amys funderingar kring dödssynderna och uppsatser som hon skriver. Kan med fördel användas i diskussioner kring etik och moral - vad är egentligen en dödssynd idag?
Nypon, 91 sidor.
Den här kortromanen berättas växelvis av Amy och Eric. De är ett par, de har varit på en fest tillsammans. Men på morgonen efter har något hänt. Eric får inte kontakt med Amy, ingen vet var hon är. Polisen blir misstänksam, folk på festen säger att de sett Amy och Eric bråka.
Amy vaknar i ett helt vitt rum. Hon vet inte alls hur hon hamnat där. Men hon minns festen, att hon bråkade med Eric som ville gå hem, medan hon ville stanna kvar och dansa med Shawna. Hon känner sig mosig i huvudet. Dörren är låst. I rummet finns inget mer än madrass, stol, bord, mat för några dagar och ett brev. I brevet står att hon måste skriva en uppsats om dagen om de sju dödssynderna, om hon gör det ska inget ont hända henne. Amy gör som det står i brevet men samtidigt letar hon efter sätt att ta sig ut.
Eric märker att någon försöker ge honom skulden för Amys försvinnande. Men han tänker inte heller ge sig, han bryr sig inte om polisen utan börjar göra egna efterforskningar om Amy.
Ramberättelsen visar sig vara ganska orealistisk och schablonartad. Men det är ändå en spännande historia. Själv tycker jag den stora behållningen var Amys funderingar kring dödssynderna och uppsatser som hon skriver. Kan med fördel användas i diskussioner kring etik och moral - vad är egentligen en dödssynd idag?
Nypon, 91 sidor.
onsdag 14 oktober 2015
Stjärnlösa nätter
Författare: Arkan Asaad
Det här är den snabblästa versionen av Arkan Asaads uppmärksammade självbiografiska bok med samma namn. Den berättar i lättläst -eller snabbläst- text den lika gripande som fasansfulla historien om hur Amàr mot sin vilja låter sig giftas bort med sin kusin Amina under ett besök i Kurdistan. Han blir utsatt för utfrysning och känner sig tvingad på grund av sin pappas vacklande hälsa. Äktenskapet med Amina blir aldrig annat än en papperskonstruktion och drar olycka över både henne och Amàr. Och alla inblandade faktiskt. Det är en fin berättelse om krocken mellan den kurdiska kulturen och den svenska och det är väldigt bra att den nu också finns i snabbläst variant.
Vilja förlag, 119 sidor.
Hej, snälla!
Författare: Christina Wahldén
Vilken väldigt viktig och bra bok Christina Wahldén har skrivit. I all sin (raffinerade) enkelhet är Hej, snälla! en bok som ligger i så bra som något kan göra i tiden. Boken består av tre delar. Först kommer en berättelse om en kvinna som heter Mia som störs och berörs av en romsk tiggare utanför mataffären. Så småningom får hon kontakt med kvinnan som är gravid och heter Rosa. Mia engagerar sig för Rosa och hennes familj på ett ganska enkelt sätt, men som ändå ger väldigt stora resultat för Rosa. I diskussionerna med Mias bror, som har en väldigt negativ, men kanske ändå ganska vanlig, syn på tiggare, kommer många av de tankar kring tiggeri som folk kan bära på fram.
Bokens andra del är ett porträtt av Luminita Saban som är kvinnan på omslagsfotot. Det ger en fin balans till Wahldéns påhittade berättelse och bidrar till förmänskligandet av denna grupp halvosynliga människor som på gott och ont befolkar vårt samhälle. Tredje delen av boken är en faktadel med ytterst saklig information om migration, flytningar, rättigheter och skyldigheter, vad Sida gör och så vidare. Det finns också tips på länkar för vidare läsning.
Vilja förlag,79 sidor.
Vilken väldigt viktig och bra bok Christina Wahldén har skrivit. I all sin (raffinerade) enkelhet är Hej, snälla! en bok som ligger i så bra som något kan göra i tiden. Boken består av tre delar. Först kommer en berättelse om en kvinna som heter Mia som störs och berörs av en romsk tiggare utanför mataffären. Så småningom får hon kontakt med kvinnan som är gravid och heter Rosa. Mia engagerar sig för Rosa och hennes familj på ett ganska enkelt sätt, men som ändå ger väldigt stora resultat för Rosa. I diskussionerna med Mias bror, som har en väldigt negativ, men kanske ändå ganska vanlig, syn på tiggare, kommer många av de tankar kring tiggeri som folk kan bära på fram.
Bokens andra del är ett porträtt av Luminita Saban som är kvinnan på omslagsfotot. Det ger en fin balans till Wahldéns påhittade berättelse och bidrar till förmänskligandet av denna grupp halvosynliga människor som på gott och ont befolkar vårt samhälle. Tredje delen av boken är en faktadel med ytterst saklig information om migration, flytningar, rättigheter och skyldigheter, vad Sida gör och så vidare. Det finns också tips på länkar för vidare läsning.
Vilja förlag,79 sidor.
måndag 12 oktober 2015
Tsatsiki och Hammarn
Författare: Moni Nilsson
Tsatsiki är tillbaka i en helt ny bok. Nu har han blivit tonåring och hans bästis är Per Hammar, kallad Hammarn. De drömmer om att spendera sommaren i Grekland tillsammans, hos pappa bläckfiskfiskaren. Men problemen hopar sig. Dels den sortens problem som tonåringar kan ha: att tycka att det är pinsamt att få sina första punghår eller fundera på när man ska får hångla. Men också andra problem tränger sig på, vuxenvärldens problem. Som att Morsan och Göran bråkar hela tiden, som att det sitter tiggare på gatan som man vill hjälpa med hur gör man? Och som att pappa bläckfiskfiskaren plötsligt dyker upp utanför porten och vill söka jobb i Sverige, han är drabbad av den Grekiska krisen och hans hotell är hotat av konkurs. Ska det inte bli någon Greklandsresa nu för Tsatsiki och Hammarn?
Nilsson skriver som vanligt både allvarligt och roligt samtidigt. Det är ett rappt berättande och mycket dialog. Ibland blir det lite pratigt och rörigt och på minussidan hamnar också det stereotypa porträttet av familjens klagande granne von Prutt. Men i det sora hela är det en kul, angelägen och frispråkig bok som gärna kan högläsas med de egna tweenisarna hemmavid.
Natur&Kultur, 205 sidor.
Tsatsiki är tillbaka i en helt ny bok. Nu har han blivit tonåring och hans bästis är Per Hammar, kallad Hammarn. De drömmer om att spendera sommaren i Grekland tillsammans, hos pappa bläckfiskfiskaren. Men problemen hopar sig. Dels den sortens problem som tonåringar kan ha: att tycka att det är pinsamt att få sina första punghår eller fundera på när man ska får hångla. Men också andra problem tränger sig på, vuxenvärldens problem. Som att Morsan och Göran bråkar hela tiden, som att det sitter tiggare på gatan som man vill hjälpa med hur gör man? Och som att pappa bläckfiskfiskaren plötsligt dyker upp utanför porten och vill söka jobb i Sverige, han är drabbad av den Grekiska krisen och hans hotell är hotat av konkurs. Ska det inte bli någon Greklandsresa nu för Tsatsiki och Hammarn?
Nilsson skriver som vanligt både allvarligt och roligt samtidigt. Det är ett rappt berättande och mycket dialog. Ibland blir det lite pratigt och rörigt och på minussidan hamnar också det stereotypa porträttet av familjens klagande granne von Prutt. Men i det sora hela är det en kul, angelägen och frispråkig bok som gärna kan högläsas med de egna tweenisarna hemmavid.
Natur&Kultur, 205 sidor.
Min stora stökiga nya familj
Författare: Anja Hitz
När föräldrar skiljer sig och nya familjer bildas kan det bli både besvärligt och bra på samma gång och samtidigt. I Hitz fösta bok på svenska för lite äldre barn är det Rose som är van att leva som ensambarn, ömsom med mamma och ömsom med pappa, som är berättare. Historien tar sin början när mamma bestämmer sig för att flytta ihop med Frank som är änkling och har fem barn. Hans stora stökiga familj och hus blir en chock för Rose. Även för mamman tar det viss tid att anpassa sig till de nya förhållandena. Något annat som Rose måste vänja sig vid är att hennes mamma är med andra barn när hon har pappaveckor, lagar mat åt dem och gör roliga saker med dem. Utan att Rose är med! Och hemma hos pappa verkar det så ensamt och pappa verkar lite ledsen. Det är nog bäst att han också träffar någon tycker Rose och startar ett närdejtingkonto åt honom med hjälp av sina nya plastsyskon.
En fin berättelse som realistiskt och tämligen odramatiskt skildrar nyfamiljer och de krockar som uppstår när olika familjekulturer möts. Min stora stökiga nya familj passar från tvåan till femman och är den första i en serie.
Opal, 132.
När föräldrar skiljer sig och nya familjer bildas kan det bli både besvärligt och bra på samma gång och samtidigt. I Hitz fösta bok på svenska för lite äldre barn är det Rose som är van att leva som ensambarn, ömsom med mamma och ömsom med pappa, som är berättare. Historien tar sin början när mamma bestämmer sig för att flytta ihop med Frank som är änkling och har fem barn. Hans stora stökiga familj och hus blir en chock för Rose. Även för mamman tar det viss tid att anpassa sig till de nya förhållandena. Något annat som Rose måste vänja sig vid är att hennes mamma är med andra barn när hon har pappaveckor, lagar mat åt dem och gör roliga saker med dem. Utan att Rose är med! Och hemma hos pappa verkar det så ensamt och pappa verkar lite ledsen. Det är nog bäst att han också träffar någon tycker Rose och startar ett närdejtingkonto åt honom med hjälp av sina nya plastsyskon.
En fin berättelse som realistiskt och tämligen odramatiskt skildrar nyfamiljer och de krockar som uppstår när olika familjekulturer möts. Min stora stökiga nya familj passar från tvåan till femman och är den första i en serie.
Opal, 132.
Etiketter:
familj,
Hcg,
högläsning,
skilsmässa,
vänskap
söndag 11 oktober 2015
Morfar i smyg
Författare: Ingrid Olsson
Illustratör: Jenny Karlsson
På Fias födelsedag dyker en okänd farbror upp mitt i familjefikan. Det visar sig vara morfar Hasse som Fia inte hade en aning om att hon hade. Fia blir glad, hon vill väldig gärna ha en morfar. Men en som inte alls blir glad är Fias mamma. Hon kör mer eller mindre ut Hasse och sedan vill hon inte alls prata med Fia om vad som har hänt.
Tur då att Fia har Vendela. Hon är världens bästa kompis och jättebra på att komma på grejer. Tillsammans bestämmer de sig för att hitta morfar Hasse och när de så småningom gör det träffar de honom i smyg, eftersom mamma fortfarande inte vill prata om sin pappa.
Så småningom visar det sig att Hasse övergett sin fru och dotter när Fias mamma var bara sex år. Sedan tog han kontakt ett par gånger, men bara för att genast försvinna och svika igen. Därför bestämde Fias mamma när Fia var bebis att hon skulle må bättre utan en morfar, om denna bara svek.
Okonstlat och rakt på sak berättas denna i grunden väldigt allvarliga berättelse om vilka val föräldrar kan och tillåts göra åt sina barn. Om familjerelationer som är svåra och kan gå så fullständigt fel.
I slutändan blir det Fias obändliga vilja att ha sin morfar som får segra, mamma får våga låta sin pappa vara morfar och lägga sin egen rädsla för svek åt sidan.
Texten är inte lättläst, men historien är enkelt berättad. Jag tror att goda läsare från tvåan kan ha nöje av den här boken.
Rabén & Sjögren, 122 sidor.
Illustratör: Jenny Karlsson
På Fias födelsedag dyker en okänd farbror upp mitt i familjefikan. Det visar sig vara morfar Hasse som Fia inte hade en aning om att hon hade. Fia blir glad, hon vill väldig gärna ha en morfar. Men en som inte alls blir glad är Fias mamma. Hon kör mer eller mindre ut Hasse och sedan vill hon inte alls prata med Fia om vad som har hänt.
Tur då att Fia har Vendela. Hon är världens bästa kompis och jättebra på att komma på grejer. Tillsammans bestämmer de sig för att hitta morfar Hasse och när de så småningom gör det träffar de honom i smyg, eftersom mamma fortfarande inte vill prata om sin pappa.
Så småningom visar det sig att Hasse övergett sin fru och dotter när Fias mamma var bara sex år. Sedan tog han kontakt ett par gånger, men bara för att genast försvinna och svika igen. Därför bestämde Fias mamma när Fia var bebis att hon skulle må bättre utan en morfar, om denna bara svek.
Okonstlat och rakt på sak berättas denna i grunden väldigt allvarliga berättelse om vilka val föräldrar kan och tillåts göra åt sina barn. Om familjerelationer som är svåra och kan gå så fullständigt fel.
I slutändan blir det Fias obändliga vilja att ha sin morfar som får segra, mamma får våga låta sin pappa vara morfar och lägga sin egen rädsla för svek åt sidan.
Texten är inte lättläst, men historien är enkelt berättad. Jag tror att goda läsare från tvåan kan ha nöje av den här boken.
Rabén & Sjögren, 122 sidor.
Ishavspirater
Författare: Frida Nilsson
Illustratör: Alexander Jansson
Frida Nilsson är redan en högläsningsfavorit på många skolor med till exempel sina böcker om Hedvig. Här är hon tillbaka med en äkta äventyrsroman!
Siris lillsyster Miki blir rövad av den fruktade piraten Vithuvud. Siri bestämmer sig för att göra det omöjliga: att röva Siri tillbaka, att självmant söka upp Vithuvud på hans hemliga ö, där han utnyttjar barn som arbetskraft i sin gruva. Därifrån har ingen ännu kommit levande. Och det är bråttom. Gruvbarn håller inte länge. Och isen lägger sig, ogenomtränglig och hård, över Ishavet.
På sin väg träffar Siri flera människor som lever på och inte med naturen, som roffar åt sig mer än de behöver och utnyttjar barn, djur eller natur för sin egen vinnings skull. Men hon träffar också Fredrik, skeppskocken som delar hennes öde och blir hennes sanne vän och sammansvurna i uppdraget mot Vithuvud.
Lika kallt som ishavet är, lika isande spännande och iskallt otäckt är det här äventyret, som har full potential att bli en högläsningsklassiker. Frida Nilsson har skapat en alldeles egen värld med vindpinade skär och fläskiga sjöjungfrur, skoningslösa pirater och vassnäbbade valhöns. Jag rekommenderar starkt högläsning från trean och uppåt.
Natur & Kultur, 394 sidor.
Illustratör: Alexander Jansson
Frida Nilsson är redan en högläsningsfavorit på många skolor med till exempel sina böcker om Hedvig. Här är hon tillbaka med en äkta äventyrsroman!
Siris lillsyster Miki blir rövad av den fruktade piraten Vithuvud. Siri bestämmer sig för att göra det omöjliga: att röva Siri tillbaka, att självmant söka upp Vithuvud på hans hemliga ö, där han utnyttjar barn som arbetskraft i sin gruva. Därifrån har ingen ännu kommit levande. Och det är bråttom. Gruvbarn håller inte länge. Och isen lägger sig, ogenomtränglig och hård, över Ishavet.
På sin väg träffar Siri flera människor som lever på och inte med naturen, som roffar åt sig mer än de behöver och utnyttjar barn, djur eller natur för sin egen vinnings skull. Men hon träffar också Fredrik, skeppskocken som delar hennes öde och blir hennes sanne vän och sammansvurna i uppdraget mot Vithuvud.
Lika kallt som ishavet är, lika isande spännande och iskallt otäckt är det här äventyret, som har full potential att bli en högläsningsklassiker. Frida Nilsson har skapat en alldeles egen värld med vindpinade skär och fläskiga sjöjungfrur, skoningslösa pirater och vassnäbbade valhöns. Jag rekommenderar starkt högläsning från trean och uppåt.
Natur & Kultur, 394 sidor.
Etiketter:
Hcg,
högläsning,
kidnappning,
pirater,
syskon,
äventyrsberättelser
Asgård: sagor ur den nordiska mytologin
Författare: Sofi Hjort
Illustratör: Karl Johnsson
I den här boken är det illustrationerna som är den största behållningen. De är snygga och faktiskt ganska otäcka, med starka färger och mycket kontraster. Löpande text varvas med seriesidor och boken hade vunnit på att låta serierna komma in ännu mer. Berättelserna från Asgård är de mest kända och de framförs på vissa ställen av Völvan, som i boken är vår vägvisare och guide i den fornnordiska gudavärlden. Då Völvan talar är texten kursiv och stilen lite pratig, detta kan vara svårläst för vissa elever.
En kul detalj är att de mest framstående gudarna presenteras som "samlarkort" längst bak i boken med krafter, attribut och så vidare listade. Jag tror att boken passar bäst på mellanstadiet och uppåt, gärna som högläsning.
Rabén & Sjögren, 77 sidor.
Illustratör: Karl Johnsson
I den här boken är det illustrationerna som är den största behållningen. De är snygga och faktiskt ganska otäcka, med starka färger och mycket kontraster. Löpande text varvas med seriesidor och boken hade vunnit på att låta serierna komma in ännu mer. Berättelserna från Asgård är de mest kända och de framförs på vissa ställen av Völvan, som i boken är vår vägvisare och guide i den fornnordiska gudavärlden. Då Völvan talar är texten kursiv och stilen lite pratig, detta kan vara svårläst för vissa elever.
En kul detalj är att de mest framstående gudarna presenteras som "samlarkort" längst bak i boken med krafter, attribut och så vidare listade. Jag tror att boken passar bäst på mellanstadiet och uppåt, gärna som högläsning.
Rabén & Sjögren, 77 sidor.
onsdag 7 oktober 2015
Jesus och jag
Författare: Petter Lidbeck
Efter skolan brukar Farrah titta förbi hon Adam. Eller Jesus som mamma kallar honom. Inte för att hon tycker att det är det roligaste, men för att hon inte precis har någon annan att hänga med efter skolan. Adam har en loppisbod, eller kanske mer av en skrotbod faktiskt. En eftermiddag hittar Farrah något där som mest liknar en ficklampa. Men det är det ju rakt inte berättar Adam, för det är en sudd. Om man riktar den mot någon suddas den ut, kommer aldrig tillbaka. Farrah får lova att vara försiktig med den innan hon stoppar den i fickan och går hem.
I skolan är Svea och Nadine elaka mor Farrah som vanligt. Och rätt vad det är har Farrah halat upp sudden ur fickan och suddat ut bägge två. Ingen saknar dem precis, de var både elaka och fula och ganska störiga på lektionerna. På kvällen på tevenyheterna intervjuas deras mammor, men de verkar vara mer intresserade av att prata om hur unga de ser ut för sin ålder...
Det här är en ovanlig och helt oväntad berättelse. Och som vanligt när det gäller Petter Lidbeck är det absurt och vansinnigt roligt, samtidigt finns en bitter underton som gäller delaktighet och utanförskap i samhället. Både Adam, Farrah och Farrahs ensamstående mamma kämpar på på sina fronter för att passa in och för att ta sig igenom dagarna med värdighet. Genom sitt drastiska berättande ger Lidbeck många ingångar till samtal om etik och moral. Det här är absolut perfekt som högläsning från årskurs tre till fyra.
Natur & Kultur, 141 sidor
Efter skolan brukar Farrah titta förbi hon Adam. Eller Jesus som mamma kallar honom. Inte för att hon tycker att det är det roligaste, men för att hon inte precis har någon annan att hänga med efter skolan. Adam har en loppisbod, eller kanske mer av en skrotbod faktiskt. En eftermiddag hittar Farrah något där som mest liknar en ficklampa. Men det är det ju rakt inte berättar Adam, för det är en sudd. Om man riktar den mot någon suddas den ut, kommer aldrig tillbaka. Farrah får lova att vara försiktig med den innan hon stoppar den i fickan och går hem.
I skolan är Svea och Nadine elaka mor Farrah som vanligt. Och rätt vad det är har Farrah halat upp sudden ur fickan och suddat ut bägge två. Ingen saknar dem precis, de var både elaka och fula och ganska störiga på lektionerna. På kvällen på tevenyheterna intervjuas deras mammor, men de verkar vara mer intresserade av att prata om hur unga de ser ut för sin ålder...
Det här är en ovanlig och helt oväntad berättelse. Och som vanligt när det gäller Petter Lidbeck är det absurt och vansinnigt roligt, samtidigt finns en bitter underton som gäller delaktighet och utanförskap i samhället. Både Adam, Farrah och Farrahs ensamstående mamma kämpar på på sina fronter för att passa in och för att ta sig igenom dagarna med värdighet. Genom sitt drastiska berättande ger Lidbeck många ingångar till samtal om etik och moral. Det här är absolut perfekt som högläsning från årskurs tre till fyra.
Natur & Kultur, 141 sidor
Etiketter:
Hcg,
högläsning,
mobbning,
roliga böcker,
utanförskap
En planet i mitt huvud
Författare: Sally Gardner
Ibland, när man läst en bok, vet man inte alls vad man har varit med om. Precis så är det med Sally Gardners andra bok på svenska, En planet i mitt huvud. Det är en dystopi i förfluten tid och Standish Treadwell berättar sin berättelse full av "om inte". Om inte Hans Fielder och hans gäng hade jagat honom den där dagen, om han inte hade hittat fotbollen, om den inte farit över muren, om inte Hector gått för att hämta den... Historien är full av sådana "om inte" och kanske kanske hade den värld som Standish lever i kunnat finnas på 1950-talet, om inte historien tagit en helt annan vändning? Vilket det var tur att den gjorde, för det är ingen munter plats Gardner målar upp. Standish bor med sin morfar i zon 7. De kämpar varje dag för sin överlevnad, för att få tag i mat, för att undkomma skolans mobbare, för att vara så obemärkta som möjligt. Världen är ett hårt och brutalt ställe. Folk blir misshandlade eller dödade framför ens ögon, folk försvinner, som exempelvis Standish förra fröken och hans föräldrar som är borta, utsuddade. Men en dag dyker Hector och hans föräldrar upp i huset bredvid och ljus faller plötsligt in i Standish liv. Hector och han blir vänner och livet får en ny mening.
Så en dag försvinner Hector lika plötsligt som han kom. Den stora månlandningen närmar sig, den som ska bevisa Möderneslandet som oövervinnerligt. För Standish ställs saker och ting på sin spets. Han har kanske inte så mycket att vinna, men inte heller så mycket att förlora.
Ibland, när man läst en bok, vet man inte alls vad man har varit med om. Precis så är det med Sally Gardners andra bok på svenska, En planet i mitt huvud. Det är en dystopi i förfluten tid och Standish Treadwell berättar sin berättelse full av "om inte". Om inte Hans Fielder och hans gäng hade jagat honom den där dagen, om han inte hade hittat fotbollen, om den inte farit över muren, om inte Hector gått för att hämta den... Historien är full av sådana "om inte" och kanske kanske hade den värld som Standish lever i kunnat finnas på 1950-talet, om inte historien tagit en helt annan vändning? Vilket det var tur att den gjorde, för det är ingen munter plats Gardner målar upp. Standish bor med sin morfar i zon 7. De kämpar varje dag för sin överlevnad, för att få tag i mat, för att undkomma skolans mobbare, för att vara så obemärkta som möjligt. Världen är ett hårt och brutalt ställe. Folk blir misshandlade eller dödade framför ens ögon, folk försvinner, som exempelvis Standish förra fröken och hans föräldrar som är borta, utsuddade. Men en dag dyker Hector och hans föräldrar upp i huset bredvid och ljus faller plötsligt in i Standish liv. Hector och han blir vänner och livet får en ny mening.
Så en dag försvinner Hector lika plötsligt som han kom. Den stora månlandningen närmar sig, den som ska bevisa Möderneslandet som oövervinnerligt. För Standish ställs saker och ting på sin spets. Han har kanske inte så mycket att vinna, men inte heller så mycket att förlora.
Bokens författare är liksom dess huvudperson gravt dyslektisk och lärde sig läsa först vid femton års ålder. Den här lilla filmen är en boktrailer och samtidigt en illustration över hur det kan kännas att vara dyslektiker
Lilla Piratförlaget, 271 sidor
Jan Svensson
Författare: Johanna Lindbäck
Jan Svensson är en väldigt vanlig kille. Från sitt ovanligt vanliga namn, till att han är medelbra i skolan och gillar att spela fotboll, som han är hyfsat bra på. När hans familj bestämmer sig för att flytta från Stockholm till Luleå för att pappas man Nicklas fått ett bra jobb där, ser han det som ett spännande äventyr och tror att det kommer att gå bra. Till att börja med. För när första skoldagen kommer, då känner Jan att allt inte alls är spännande eller kul, istället känns allt fel. Ingen är dum (till att börja med), men ingen är heller någon man känt sedan dagis och som vet precis hur man är eller vad man menar. Han fattar inte skämten och i Luleå är det plötsligt något mycket mer onormalt att bo i en familj med två vuxna män än det var på söder i Stockholm. Jans storasyster Klara som tvärt om mot Jan hade oroat sig ganska mycket, smälter snabbt in i den nya kompismiljön. Men för Jan börjar en balans på gränsen. För som Klara säger: "...man kan aldrig vara säker/.../Mobbing bara händer".
Som tur är finns trygga föräldrar och en mycket närvarande och bra lärare och Jan landar så småningom på rätt sida om den där gränsen.
Det här är en bok med väldigt bra tonträff. Jan Svensson är en väldigt trevlig kille att lära känna. Jag tycker att han är besläktad med Nisse i Anna Ehrings Drakhjärta-böcker (läs Petras boktips på den första av de böckerna här). Liksom dem kan man med fördel högläsa den här med mellanstadiebarn, eller så klart låta dem läsa själva.
Lilla Piratförlaget 220 sidor.
Jan Svensson är en väldigt vanlig kille. Från sitt ovanligt vanliga namn, till att han är medelbra i skolan och gillar att spela fotboll, som han är hyfsat bra på. När hans familj bestämmer sig för att flytta från Stockholm till Luleå för att pappas man Nicklas fått ett bra jobb där, ser han det som ett spännande äventyr och tror att det kommer att gå bra. Till att börja med. För när första skoldagen kommer, då känner Jan att allt inte alls är spännande eller kul, istället känns allt fel. Ingen är dum (till att börja med), men ingen är heller någon man känt sedan dagis och som vet precis hur man är eller vad man menar. Han fattar inte skämten och i Luleå är det plötsligt något mycket mer onormalt att bo i en familj med två vuxna män än det var på söder i Stockholm. Jans storasyster Klara som tvärt om mot Jan hade oroat sig ganska mycket, smälter snabbt in i den nya kompismiljön. Men för Jan börjar en balans på gränsen. För som Klara säger: "...man kan aldrig vara säker/.../Mobbing bara händer".
Som tur är finns trygga föräldrar och en mycket närvarande och bra lärare och Jan landar så småningom på rätt sida om den där gränsen.
Det här är en bok med väldigt bra tonträff. Jan Svensson är en väldigt trevlig kille att lära känna. Jag tycker att han är besläktad med Nisse i Anna Ehrings Drakhjärta-böcker (läs Petras boktips på den första av de böckerna här). Liksom dem kan man med fördel högläsa den här med mellanstadiebarn, eller så klart låta dem läsa själva.
Lilla Piratförlaget 220 sidor.
tisdag 6 oktober 2015
Var är Audrey?
Författare Sophie Kinsella
Audrey är 14 år och har inte gått i skolan på flera månader. Det hände något som vi som läsare inte får veta mer om än att tre tjejer, jämnåriga med Audrey, blev avstängda från skolan. Audrey hamnade på sjukhus och lider av social fobi, panikattacker, ångest och depression.
Vid bokens början har det gått en tid och Audrey är hemkommen från sjukhuset. Hon går inte utanför hemmet, klarar inte av att prata med någon annan än sin närmsta familj och bär ständigt ett par mörka solglasögon. Hon går till sin läkare dr. Sarah med jämna mellanrum och av dr. Sarah får Audrey i uppgifter för att öva sin sociala förmåga. En uppgift är att hon ska filma sin omgivning som ”en fluga på väggen”. Audrey filmar och vissa delar av boken är som en manuskripttransaktion.
Under bokens gång får vi följa Audreys sakteliga tillfrisknande. Vi får även uppleva hur hon blir kär i sin brors dataspelskompis Linus.
En stor del av boken handlar om Audreys mammas ständiga jakt på brodern Franks dator och spelande. Mamman har nämligen läst en lista om hur du upptäcker att ditt barn är spelberoende i Daily mail och den listan stämmer på pricken in på Frank.
Sophie Kinsella skriver träffsäkert om föräldrar vs tonåringar i zappandets och datorspelandets tidsålder. Hon berättar om ett allvarligt ämne på ett humoristiskt och lättsamt sätt. Audreys lillebror Felix, 4 år, beskriver en fyraårings söta och samtidigt fullständigt irrationella beteende på pricken.
Etiketter:
depression,
familj,
föräldrar,
kärlek,
mobbning,
nätmobbning,
social fobi,
uHc,
ångest
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)