Sju minuter över midnatt inleds med ett förord, där författaren Patrick Ness förklarar att han fått ta över en manusidé från författaren Siobhan Dowd efter "hennes allt för tidiga död". Sedan kastas vi rakt in i handlingen. De första meningarna lyder: "Monstret dök upp precis efter midnatt, som de gör. Conor var vaken när monstret kom."
Monstret är den stora idegranen på kyrkogården, som tagit monsterskepnad och vandrat ner för att hämta Conor. Monstret är också bergets ryggrad, flodens tårar, allt det som är otämjt och omöjligt att tämja i världen. Konstigt nog blir Conor inte alls rädd. Han har värre rädslor att kämpa emot, han har sett värre monster.
Ett av monsterna är mammas sjukdom. Hon är mycket sörsvagad av många långa och uttröttade behandlingar som inte precis verkar hjälpa. Conor stänger sig inne i sitt skal för att mota plågorna. Monstet blir så småningom en följeslagare genom sorgen. Men en farlig följeslagare, det gör att Conor gör våldsamma, otäcka saker. Eller är det Conor själv? Till sist tvingar monstret Conor att se sin värsta fasa, sin värsta skam, i ögonen och därigenom kan han försonas med sitt liv igen.
Detta är en ovanlig och spännande bok om en ung person skräck att förlora en förälder och alla de komplicerade tankar och känslor som kan uppstå. Dessutom vackert illustrerad av Jim Kay med mörka, spretiga bilder i kollageteknik.
Se en tjusig boktrailer här: