Författare och illustratör: Lisen Adbåge
Första boken om Koko och Bosse kom ut 2011 och Koko och Bosse hinner inte! är den tredje. Medan texten på vänster sida berättar en historia berättar illustrationerna som upptar hela högersidan så mycket mer. Koko och Bosse är två personer som bor ihop. Nu ska de åka och bada har Bosse tänkt och det är bråttom, bråttom (varför är det det? - svaret kommer så småningom i bilderna!). Men mycket krånglar, badbyxor och stövel är borta, cykeln har punka och slutligen missar de bussen. "Vi hinner inte" säger Bosse på nästan varje sida och för alla (över)ambitiösa småbarnsföräldrar är igenkänningsfaktorn väldigt stor. Hur man slår knut på sig själv och STRESSAR när barnet egentligen är belåtet med lite: att göra klart legobygget eller att träffa en ny kompis utanför affären. Berättelsens slut blir en lektion för den överstressade föräldern i hur man också kan göra för att få en lyckad sommareftermiddag med sitt barn.
Den här passar ungefär fem till sjuåringar och alla vuxna som har varit eller tänker bli småbarnsföräldrar.
Natur och Kultur, bilderbok.
tisdag 28 april 2015
måndag 27 april 2015
De tysta stegen bakom
Författare och illustratör: Jonna Björnstjerna
Förordet till Björnstjernas kapitelbok för mellanåldern bär rubriken: "Tror du på spöken?" och avslutas: "Historien jag nu ska berätta handlar om ett riktigt spöke. Jag kan inte tvinga dig att tro på den. Men jag vet att den inte är helt osann." Sedan får vi följa Elsa, som de tretton första dagarna hennes familj bor på Ellesbo herrgård, där föräldrarna ska driva pensionat, berättar sin historia. Elsa för sin del är minst sagt avigt inställd till flytten och hela pensionatsidén. När hon börjar klaga inför sina föräldrar på att hon märker konstiga saker och skräms av en kuslig känsla av närvaro, lyssnar föräldrarna inte. De tycker att det hela är trams och skyller på att Elsa tycker att flytten är jobbig och att hon inte vill hjälpa till med iordningställandet av huset. Att Ellesbo hemsöks är helt tydligt, och inte av ett mysigt snällspöke, utan av en ondsint poltergeist vars avsikter är minst sagt vådliga. Elsa söker hjälp hos Andlige Allan, ett medium med affärsverksamhet i den intilliggande byn. Han sysslar med energimassage, kärleksmeditation och är författare till boken Krama din inre delfin. Allan rycker ut. Och sedan är katastrofen en faktum...
Men ena handen uppmanar Björnstjerna sina läsare att verkligen tro på spökerier genom att basera sin roman på verkliga upplevelser under barndomens somrar på Ellesbo. Och vem har inte märkt de där tysta stegen bakom, sett något i ögonvrån som sedan inte finns eller känt sig betraktad trots att ingen är där? Med andra handen driver hon rejält med buissnesen kring medium och new age genom porträttet av Andlige Allan. Detta är en utmärkt slukarbok för alla som exempelvis läst Angerborns eller Lundberg-Hahns spökberättelser. Funkar finfint som högläsning från trean och uppåt också. Illustrationerna är i svartvitt och Björnstjernskt kusliga.
Förordet till Björnstjernas kapitelbok för mellanåldern bär rubriken: "Tror du på spöken?" och avslutas: "Historien jag nu ska berätta handlar om ett riktigt spöke. Jag kan inte tvinga dig att tro på den. Men jag vet att den inte är helt osann." Sedan får vi följa Elsa, som de tretton första dagarna hennes familj bor på Ellesbo herrgård, där föräldrarna ska driva pensionat, berättar sin historia. Elsa för sin del är minst sagt avigt inställd till flytten och hela pensionatsidén. När hon börjar klaga inför sina föräldrar på att hon märker konstiga saker och skräms av en kuslig känsla av närvaro, lyssnar föräldrarna inte. De tycker att det hela är trams och skyller på att Elsa tycker att flytten är jobbig och att hon inte vill hjälpa till med iordningställandet av huset. Att Ellesbo hemsöks är helt tydligt, och inte av ett mysigt snällspöke, utan av en ondsint poltergeist vars avsikter är minst sagt vådliga. Elsa söker hjälp hos Andlige Allan, ett medium med affärsverksamhet i den intilliggande byn. Han sysslar med energimassage, kärleksmeditation och är författare till boken Krama din inre delfin. Allan rycker ut. Och sedan är katastrofen en faktum...
Men ena handen uppmanar Björnstjerna sina läsare att verkligen tro på spökerier genom att basera sin roman på verkliga upplevelser under barndomens somrar på Ellesbo. Och vem har inte märkt de där tysta stegen bakom, sett något i ögonvrån som sedan inte finns eller känt sig betraktad trots att ingen är där? Med andra handen driver hon rejält med buissnesen kring medium och new age genom porträttet av Andlige Allan. Detta är en utmärkt slukarbok för alla som exempelvis läst Angerborns eller Lundberg-Hahns spökberättelser. Funkar finfint som högläsning från trean och uppåt också. Illustrationerna är i svartvitt och Björnstjernskt kusliga.
Etiketter:
föräldrar,
Hcg,
högläsning,
spänning,
spöken,
övernaturliga inslag
tisdag 21 april 2015
I ljusets makt
Författare: Leigh Bardugo
I en fantasyversion av tsartidens Ryssland växer två föräldralösa barn upp på en herrgård omvandlad till barnhem. När Grishan, den ätt av trollkarlar som utgör den andra armén, söker upp barnhemmet för att testa barnen finner de inget, inget som visar att någon av de här barnen skulle vara något utöver det vanliga. Istället tar de två barnen, när de vuxit upp till unga vuxna, värvning i första armén. Hon som kartritare och han som spejare. Och det är hon, Alina som är den här historians berättare. Hon berättar hur regementet under en farofylld resa över Skuggsänkan, eller "Ohavet" som den också kallas, attackeras av volkor, obeskrivliga mörkermonster som anfaller från luften, hur dessa attackerar först pojken, nu den unge mannen, Mel och sedan henne. Sedan blir det lite oklart. Hon uppfylls av ett starkt ljus och svimmar. Och när hon vaknar upp är det som Alina, Solbringaren, den första Grisha med just denna gåva som upptäckts sen urminnes tider. Många vill stå i Solbringaren sken, många vill utnyttja hennes makt. Alinas gåva är farlig för hennes fiender men visar sig också vara farlig för henne själv.
I ljusets makt är den första boken i en trilogi. Det är (rätta mig om jag har fel) första gången Gilla ger ut någonting i fantasygenren och det är ett riktigt bra första kliv på den vägen. Det är spännande från sida ett, man slits med i Alinas våndor i att finna och bemästra sin gåva, hennes irrsteg i maktkampen kring Grishnan och hovet och hennes längtan efter den enda person hon kan minnas att hon verkligen hört ihop med på riktigt, Mel.
Gilla, 296 sidor.
I en fantasyversion av tsartidens Ryssland växer två föräldralösa barn upp på en herrgård omvandlad till barnhem. När Grishan, den ätt av trollkarlar som utgör den andra armén, söker upp barnhemmet för att testa barnen finner de inget, inget som visar att någon av de här barnen skulle vara något utöver det vanliga. Istället tar de två barnen, när de vuxit upp till unga vuxna, värvning i första armén. Hon som kartritare och han som spejare. Och det är hon, Alina som är den här historians berättare. Hon berättar hur regementet under en farofylld resa över Skuggsänkan, eller "Ohavet" som den också kallas, attackeras av volkor, obeskrivliga mörkermonster som anfaller från luften, hur dessa attackerar först pojken, nu den unge mannen, Mel och sedan henne. Sedan blir det lite oklart. Hon uppfylls av ett starkt ljus och svimmar. Och när hon vaknar upp är det som Alina, Solbringaren, den första Grisha med just denna gåva som upptäckts sen urminnes tider. Många vill stå i Solbringaren sken, många vill utnyttja hennes makt. Alinas gåva är farlig för hennes fiender men visar sig också vara farlig för henne själv.
I ljusets makt är den första boken i en trilogi. Det är (rätta mig om jag har fel) första gången Gilla ger ut någonting i fantasygenren och det är ett riktigt bra första kliv på den vägen. Det är spännande från sida ett, man slits med i Alinas våndor i att finna och bemästra sin gåva, hennes irrsteg i maktkampen kring Grishnan och hovet och hennes längtan efter den enda person hon kan minnas att hon verkligen hört ihop med på riktigt, Mel.
Gilla, 296 sidor.
söndag 19 april 2015
Flickan med silverskorna
Författare: Alice Kassius Eggers
Flickan med Silverskorna är Alice Kassius Eggers barnboksdebut. Den handlar om en pojke, Mika, som ser en mystisk men lockande skugga röra sig över skolgården. Han ser att den klättrar upp i klätterställningens torn och han ser att något glimmar. Trots att Mika är ganska mörkrädd ger han sig ut för kanske ta reda på vad den där skuggan hade för sig. Han hittar då ett brev som han med mycket vånda öppnar. Det innehåller några kryptiska rader som är undertecknade med bokstaven A. Brevet och den skumma skuggan ger Mika ingen ro. Han dras mot det här mysteriet trots att han inte är någon äventyrlig person. Han ser skuggan igen, det är en flicka i lång rock och silverskor, han får veta att hon heter Agnes och så småningom tar han kontakt med henne. Det visar sig att det var ödesdigert att Mika tog det där brevet och nu känner Mika ett ansvar att ställa allt till rätta igen, att hjälpa Agnes att ta sig hem.
Den här boken känns väldigt besläktad med Per Nilssons Extra-serie (läs om den första delen här och andra och tredje här). Varje kapitel inleds med ett kursivt avsnitt där Mika sitter instängd i ett trångt utrymme så vi förstår att han kommer att råka illa ut i sina försök att hjälpa Agnes. Ändå är den inte alls så där andlöst spännande som Nilssons böcker var. Universumet bakom Agnes karaktär bottnar inte och jag förstår aldrig heller varför Mikas pappas inneboende Axel förvandlas till storskurk - var han ond från början eller var det något hos Agnes som lockade fram det hos honom? Det är en dyster grundstämning i boken, Mikas lite trevande liv som ambulerande mellan en mamma som jobbar mycket och en lite misslyckad pappa är bra skildrat. Småstadsnoir med övernaturliga inslag skulle man kunna sammanfatta boken med.
Rabén & Sjögren, 175 sidor.
Flickan med Silverskorna är Alice Kassius Eggers barnboksdebut. Den handlar om en pojke, Mika, som ser en mystisk men lockande skugga röra sig över skolgården. Han ser att den klättrar upp i klätterställningens torn och han ser att något glimmar. Trots att Mika är ganska mörkrädd ger han sig ut för kanske ta reda på vad den där skuggan hade för sig. Han hittar då ett brev som han med mycket vånda öppnar. Det innehåller några kryptiska rader som är undertecknade med bokstaven A. Brevet och den skumma skuggan ger Mika ingen ro. Han dras mot det här mysteriet trots att han inte är någon äventyrlig person. Han ser skuggan igen, det är en flicka i lång rock och silverskor, han får veta att hon heter Agnes och så småningom tar han kontakt med henne. Det visar sig att det var ödesdigert att Mika tog det där brevet och nu känner Mika ett ansvar att ställa allt till rätta igen, att hjälpa Agnes att ta sig hem.
Den här boken känns väldigt besläktad med Per Nilssons Extra-serie (läs om den första delen här och andra och tredje här). Varje kapitel inleds med ett kursivt avsnitt där Mika sitter instängd i ett trångt utrymme så vi förstår att han kommer att råka illa ut i sina försök att hjälpa Agnes. Ändå är den inte alls så där andlöst spännande som Nilssons böcker var. Universumet bakom Agnes karaktär bottnar inte och jag förstår aldrig heller varför Mikas pappas inneboende Axel förvandlas till storskurk - var han ond från början eller var det något hos Agnes som lockade fram det hos honom? Det är en dyster grundstämning i boken, Mikas lite trevande liv som ambulerande mellan en mamma som jobbar mycket och en lite misslyckad pappa är bra skildrat. Småstadsnoir med övernaturliga inslag skulle man kunna sammanfatta boken med.
Rabén & Sjögren, 175 sidor.
Pssst!
Författare: Anette Herzog
Illustratör: Katrine Clante
I tolv ganska oberoende kapitel berättar Herzog och Clante i text och bild om Viola, en person i tidiga tonåren. Det handlar om de stora frågorna som barn och ungdomar ofta tänker på och kanske i synnerhet i tonåren; livet, döden, kärleken, växa och att bli vuxen. Om andras förväntningar på en själv, vem man egentligen är och skulle kunna vara eller bli. Boken är huvudsakligen en serieroman där Viola berättar i jagform. Vissa av kapitlen är mer löpande text och vissa har en slags scrapbook-karaktär. Upphovsmännen berättade på Litteralund, där de var inbjudna för att medverka i konferensprogrammet, att de sökt olika uttrycksformer för varje kapitel. Boken fick Danska kulturministeriets illustratörspris 2013 och det är en verkligt fin och välgjord serieroman som passar från årskurs tre och uppåt.
Wibom books, 95 sidor.
Illustratör: Katrine Clante
I tolv ganska oberoende kapitel berättar Herzog och Clante i text och bild om Viola, en person i tidiga tonåren. Det handlar om de stora frågorna som barn och ungdomar ofta tänker på och kanske i synnerhet i tonåren; livet, döden, kärleken, växa och att bli vuxen. Om andras förväntningar på en själv, vem man egentligen är och skulle kunna vara eller bli. Boken är huvudsakligen en serieroman där Viola berättar i jagform. Vissa av kapitlen är mer löpande text och vissa har en slags scrapbook-karaktär. Upphovsmännen berättade på Litteralund, där de var inbjudna för att medverka i konferensprogrammet, att de sökt olika uttrycksformer för varje kapitel. Boken fick Danska kulturministeriets illustratörspris 2013 och det är en verkligt fin och välgjord serieroman som passar från årskurs tre och uppåt.
Wibom books, 95 sidor.
Livet enligt Dunne
Författare: Rose Lagercrantz
Illustratör: Eva Eriksson
Livet enligt Dunne är fjärde boken om Dunne, en karaktär som första gången dyker upp i Lagercrantz' Metteborg-böcker men som nu fått ett helt eget universum. I första boken, Mitt lyckliga liv, börjar Dunne skolan och träffar bästisen Ella-Frida. Allt är så bra och perfekt tills det ofattbara händer att Ella-Frida måste flytta. I nästföljande bok, Mitt hjärta hoppar och skrattar kommer Dunne på kant med några tjejer i klassen och egentligen är det väl inte alls så lyckligt för Dunne ett tag, men hon är en person som inte deppar allt för länge. Men i tredje boken, Sist jag var som lyckligast, händer det ofattbara att Dunnes pappa blir påkörd och riktigt illa skadad. Han måste ligga på sjukhus jättelänge och eftersom Dunne inte har någon mamma får hon bo hos Ella-Frida, som har sommarställe på en ö, över sommaren. Och det är där hon befinner sig när vi träffar henne i Livet enligt Dunne.
Livet är inte så illa på den där ön, Dunne och Ella-Frida badar och säljer kaffe till färjeresenärerna. Varje kväll ringer Dunnes pappa från sjukhuset. Men så en kväll ringer han inte och Dunne grips av den svartaste oro. Varför ringer han inte? Så dyker mormor upp på besök med kusin Svante. Han pratar mycket, Svante, och han berättar att det är inte alls konstigt att pappan inte ringer, för han har skaffat sig en flickvän. Hux flux dyker också pappan upp på ön och med sin flickvän i släptåg. Detta blir för mycket för Dunne. Hon drabbas av avgrundsdjup svartsjuka och när pappa lämnar ön hals över huvud är de fortfarande ovänner.
Det är vänskapen mellan Dunne och Ella-Frida som går som en stark röd tråd genom de här böckerna. Och det är också att Ella-Frida står som en stark och orubblig klippa vid Dunnes sida som räddar henne, och alla klumpiga vuxna, ur den här situationen. Alla uppslag har illustrationer i svartvitt av Eva Eriksson, lika geniala de som texten. De här böckerna är (lite otippat tycker jag själv) väldigt populära som egen läsning bland mina treor. Man kan också med fördel läsa dem högt från f-klass upp till tvåan.
Bonnier Carlsen, 107 sidor.
Illustratör: Eva Eriksson
Livet enligt Dunne är fjärde boken om Dunne, en karaktär som första gången dyker upp i Lagercrantz' Metteborg-böcker men som nu fått ett helt eget universum. I första boken, Mitt lyckliga liv, börjar Dunne skolan och träffar bästisen Ella-Frida. Allt är så bra och perfekt tills det ofattbara händer att Ella-Frida måste flytta. I nästföljande bok, Mitt hjärta hoppar och skrattar kommer Dunne på kant med några tjejer i klassen och egentligen är det väl inte alls så lyckligt för Dunne ett tag, men hon är en person som inte deppar allt för länge. Men i tredje boken, Sist jag var som lyckligast, händer det ofattbara att Dunnes pappa blir påkörd och riktigt illa skadad. Han måste ligga på sjukhus jättelänge och eftersom Dunne inte har någon mamma får hon bo hos Ella-Frida, som har sommarställe på en ö, över sommaren. Och det är där hon befinner sig när vi träffar henne i Livet enligt Dunne.
Livet är inte så illa på den där ön, Dunne och Ella-Frida badar och säljer kaffe till färjeresenärerna. Varje kväll ringer Dunnes pappa från sjukhuset. Men så en kväll ringer han inte och Dunne grips av den svartaste oro. Varför ringer han inte? Så dyker mormor upp på besök med kusin Svante. Han pratar mycket, Svante, och han berättar att det är inte alls konstigt att pappan inte ringer, för han har skaffat sig en flickvän. Hux flux dyker också pappan upp på ön och med sin flickvän i släptåg. Detta blir för mycket för Dunne. Hon drabbas av avgrundsdjup svartsjuka och när pappa lämnar ön hals över huvud är de fortfarande ovänner.
Det är vänskapen mellan Dunne och Ella-Frida som går som en stark röd tråd genom de här böckerna. Och det är också att Ella-Frida står som en stark och orubblig klippa vid Dunnes sida som räddar henne, och alla klumpiga vuxna, ur den här situationen. Alla uppslag har illustrationer i svartvitt av Eva Eriksson, lika geniala de som texten. De här böckerna är (lite otippat tycker jag själv) väldigt populära som egen läsning bland mina treor. Man kan också med fördel läsa dem högt från f-klass upp till tvåan.
Bonnier Carlsen, 107 sidor.
Uppror
Författare: Magnus Nordin
Illustratör: Lars Gabel
Uppror ska enligt förlaget vara den avslutande delen i Nordins zombieserie Varelserna. Som man kan läsa i den första delen, Elias bok handlar de om ett Gotland invaderat av ett zombievirus. Böckerna förtjänar att läsas i ordning och vill man inte ha spoilers för vad som händer i det tre första böckerna kan man sluta läsa det här boktipset nu.
Emma har tvingats med i den hänsynslöse kapten Grips armé och skiljts från sin pojkvän Sebbe. Sebbe som är allt hon har efter att hela hennes familj tagits av zombieviruset. Förhållandena i Grips armé är omänskliga och Grip visar sig ha tvivelaktiga syften. Emma inser att hon inte är säker och måste fly, men det är inte bara för att rädda sitt eget skinn, det är också för att leta efter Sebbe. När hon räddats från en zombieattack i en kyrka av pastor Isak som klädd i kåpa svingar en lie omkring sig så att zombiehuvudena far, inser hon att hon kommer försent. Sebbe har begett sig till Torsburgen där armén håller hus för att leta efter henne.
Det är en hänsynslöst grym, våldsam och splatterblodig historia Nordin har diktat ihop. Illustrationerna av Gabel i svart, vitt och rött är expressiva och lika skoningslösa de. Samtidigt finns ett stråk av absurd humor i berättelsen, som till exempel i bilden av prästen i dödens gestalt som också får pryda omslaget. Slutet är minst sagt öppet, om det nu verkligen är den sista delen lämnar den mycket åt läsarens egen fantasi att sy ihop.
Berghs, 148 sidor.
Illustratör: Lars Gabel
Uppror ska enligt förlaget vara den avslutande delen i Nordins zombieserie Varelserna. Som man kan läsa i den första delen, Elias bok handlar de om ett Gotland invaderat av ett zombievirus. Böckerna förtjänar att läsas i ordning och vill man inte ha spoilers för vad som händer i det tre första böckerna kan man sluta läsa det här boktipset nu.
Emma har tvingats med i den hänsynslöse kapten Grips armé och skiljts från sin pojkvän Sebbe. Sebbe som är allt hon har efter att hela hennes familj tagits av zombieviruset. Förhållandena i Grips armé är omänskliga och Grip visar sig ha tvivelaktiga syften. Emma inser att hon inte är säker och måste fly, men det är inte bara för att rädda sitt eget skinn, det är också för att leta efter Sebbe. När hon räddats från en zombieattack i en kyrka av pastor Isak som klädd i kåpa svingar en lie omkring sig så att zombiehuvudena far, inser hon att hon kommer försent. Sebbe har begett sig till Torsburgen där armén håller hus för att leta efter henne.
Det är en hänsynslöst grym, våldsam och splatterblodig historia Nordin har diktat ihop. Illustrationerna av Gabel i svart, vitt och rött är expressiva och lika skoningslösa de. Samtidigt finns ett stråk av absurd humor i berättelsen, som till exempel i bilden av prästen i dödens gestalt som också får pryda omslaget. Slutet är minst sagt öppet, om det nu verkligen är den sista delen lämnar den mycket åt läsarens egen fantasi att sy ihop.
Berghs, 148 sidor.
Drakula-klubben och spöket
Författare: Sissle Dalsgaard Thompsen
Illsustratör: Rasmus Bergenhöi
Drakulaklubbenböckerna handlar och Vips, som är en tvättäkta vampyr men som i övrigt är en ganska vanlig tjej som går i en vanlig skola, och hennes klasskamrater Leila och Sebastian. Tillsammans har de bildat Drakulaklubben. I den här boken, som är den andra delen, får Drakulaklubben tillfälle att hjälpa Anna i parallellklassen med ett spökbekymmer. Någon knycker Annas nallar och tar upp dem på vinden och hennes föräldrar tror henna inte när hon säger att det är ett spöke. Drakulaklubben sover över och konstaterar att det är ett spöke. Först blir de rädda, men Vips föräldrar förklarar att spöken inte är farliga, de behöver bara hjälp med något de saknar innan de kan fortsätta till den andra sidan. Jakten på det som det här spöket saknar ger Drakulaklubben anledning att besöka ett äldreboende...
Det här är en läsasjälvbok som är rolig snarare än ryslig. Den handlar om vänskap och om att vara annorlunda men accepterad som man är. Illustrationerna är färgglada och roliga.
Hegas, 51 sidor.
Illsustratör: Rasmus Bergenhöi
Drakulaklubbenböckerna handlar och Vips, som är en tvättäkta vampyr men som i övrigt är en ganska vanlig tjej som går i en vanlig skola, och hennes klasskamrater Leila och Sebastian. Tillsammans har de bildat Drakulaklubben. I den här boken, som är den andra delen, får Drakulaklubben tillfälle att hjälpa Anna i parallellklassen med ett spökbekymmer. Någon knycker Annas nallar och tar upp dem på vinden och hennes föräldrar tror henna inte när hon säger att det är ett spöke. Drakulaklubben sover över och konstaterar att det är ett spöke. Först blir de rädda, men Vips föräldrar förklarar att spöken inte är farliga, de behöver bara hjälp med något de saknar innan de kan fortsätta till den andra sidan. Jakten på det som det här spöket saknar ger Drakulaklubben anledning att besöka ett äldreboende...
Det här är en läsasjälvbok som är rolig snarare än ryslig. Den handlar om vänskap och om att vara annorlunda men accepterad som man är. Illustrationerna är färgglada och roliga.
Hegas, 51 sidor.
onsdag 15 april 2015
Yokos nattbok
Författare: Annika Sandelin
Illustratör: Linda Bondestam
En dagbok som skrivs på natten kan väl kallas för nattbok tycker Yoko som delar med sig av sitt liv till oss under ungefär en och en halv skoltermin i fyran. Det handlar om familjen, kompisar - i synnerhet bästisen Anna-, de första tankarna på kärlek, skolan, familjen och olika små upptåg som hon och Anna hittar på. Yoko och hennes syskon är döpta efter olika kända konstnärer eftersom hennes mamma är konstnär. Hon har också en farfar som är änkling och kommer ut som homosexuell och ställer till med bröllop, något som är fint och naturligt skildrat i boken. Så är även skildringen av kompisen Daniel som är kortväxt. Yoko är en person som tänker mycket och oroar sig en hel del, något som också tas upp bra i hennes nattbok.
Skolmiljön känns lite olik den svenska eftersom Yoko bor i Finland. Språket kan också ibland innehålla lite annorlunda ord eller uttryck eftersom finlandssvenskan skiljer sig lite från rikssvenskan. Men klarar man av det är det en alltigenom trevlig och bra bok i dagboksgenren. Plus för Bondestams snygga illustrationer.
Schildts & Söderströms, 148 sidor.
Illustratör: Linda Bondestam
En dagbok som skrivs på natten kan väl kallas för nattbok tycker Yoko som delar med sig av sitt liv till oss under ungefär en och en halv skoltermin i fyran. Det handlar om familjen, kompisar - i synnerhet bästisen Anna-, de första tankarna på kärlek, skolan, familjen och olika små upptåg som hon och Anna hittar på. Yoko och hennes syskon är döpta efter olika kända konstnärer eftersom hennes mamma är konstnär. Hon har också en farfar som är änkling och kommer ut som homosexuell och ställer till med bröllop, något som är fint och naturligt skildrat i boken. Så är även skildringen av kompisen Daniel som är kortväxt. Yoko är en person som tänker mycket och oroar sig en hel del, något som också tas upp bra i hennes nattbok.
Skolmiljön känns lite olik den svenska eftersom Yoko bor i Finland. Språket kan också ibland innehålla lite annorlunda ord eller uttryck eftersom finlandssvenskan skiljer sig lite från rikssvenskan. Men klarar man av det är det en alltigenom trevlig och bra bok i dagboksgenren. Plus för Bondestams snygga illustrationer.
Schildts & Söderströms, 148 sidor.
Mammas bok
Författare: Ingrid Chabbert
Illustratör: Céclie Bondon
Den här bilderboken berättar i milda bilder och på ett poetiskt språk om en flicka som har en mamma som är analfabet: "Mamma hjälper mig inte med läxorna. Fast jo, det gör hon nog, på sitt sätt. Med sitt leende, genom att uppmuntra mig." Att mamman längtar efter att kunna och att livet ter sig fattigare utan läskunnigheten framgår tydligt. Flickan läser istället högt för sin mamma. Men så kommer hon på att hon ju kan lära sin mamma läsa. Hon minns hur hennes fröken gjorde när hon skulle lära henne. På sista uppslaget läser mamman godnattsaga för sitt barn.
En vacker bok om ett ovanligt problem, men som ändå en del barn möter och kan få känna igen sig i här.
Epix, bilderbok.
Illustratör: Céclie Bondon
Den här bilderboken berättar i milda bilder och på ett poetiskt språk om en flicka som har en mamma som är analfabet: "Mamma hjälper mig inte med läxorna. Fast jo, det gör hon nog, på sitt sätt. Med sitt leende, genom att uppmuntra mig." Att mamman längtar efter att kunna och att livet ter sig fattigare utan läskunnigheten framgår tydligt. Flickan läser istället högt för sin mamma. Men så kommer hon på att hon ju kan lära sin mamma läsa. Hon minns hur hennes fröken gjorde när hon skulle lära henne. På sista uppslaget läser mamman godnattsaga för sitt barn.
En vacker bok om ett ovanligt problem, men som ändå en del barn möter och kan få känna igen sig i här.
Epix, bilderbok.
En liten bok om kärlek
Författare: Ulf Stark
Illustratör: Ida Björs
Det här är en söt och hjärtevärmande historia om kärlek i beredskapstidens Sverige. Huvudperson och berättare är Fred. Hans mamma jobbar som spårvagnskonduktör och hans pappa är inkallad. Själv går han i skolan och hjälper till men julgransförsäljningen hos gubben Granfors. Och så är han kär i Elsa som går i hans klass. Elsa med det burriga håret och som är bäst i klassen på armbrytning. För att få råd och styrka för Fred då och då samtal med sin pappas danskostym i garderoben och får svar från den susande ventilen.
Detta är en bok om den första svindlande kärleken och om vardagens små bestyr och upptåg under en väldigt speceill tid i svensk historia. Väldigt stämningsfulla hel- eller halvsides illustrationer i färg förhöjer läsupplevelsen. Fungerar bästa som högläsning eller för väldig duktiga läsare på lågstadiet.
Lilla Piratförlaget, 125 sidor.
Illustratör: Ida Björs
Det här är en söt och hjärtevärmande historia om kärlek i beredskapstidens Sverige. Huvudperson och berättare är Fred. Hans mamma jobbar som spårvagnskonduktör och hans pappa är inkallad. Själv går han i skolan och hjälper till men julgransförsäljningen hos gubben Granfors. Och så är han kär i Elsa som går i hans klass. Elsa med det burriga håret och som är bäst i klassen på armbrytning. För att få råd och styrka för Fred då och då samtal med sin pappas danskostym i garderoben och får svar från den susande ventilen.
Detta är en bok om den första svindlande kärleken och om vardagens små bestyr och upptåg under en väldigt speceill tid i svensk historia. Väldigt stämningsfulla hel- eller halvsides illustrationer i färg förhöjer läsupplevelsen. Fungerar bästa som högläsning eller för väldig duktiga läsare på lågstadiet.
Lilla Piratförlaget, 125 sidor.
Etiketter:
andra världskriget,
Hcf,
högläsning,
kärlek,
Sverige
måndag 13 april 2015
Alberta Ensten och uppfinnarkungen
Författare: Malin Klingenbarg
Illustratör: Ida-Maria Wikström
Alberta bor med sin ganska frånvarande uppfinnarmamma i en liten stuga där hela övervåningen upptas av mammans verkstad. I upptakten till boken händer fyra saker: en illvillig uppfinningstjuv bestämmer sig för att stjäla Albertas mammas idéer och ritningar till den stora uppfinnartävlingen, Alberta får en förskräcklig ny tandställning och ett par enorma nya glasögon, Albertas klasskamrat Tor bestämmer sig för att äntligen ta mod till sig och prata med Alberta samtidigt som hans familj glömmer att köpa biljett till honom när de ska resa bort och bestämmer att han får stanna hemma passad av skolans tråkige rektor. Sedan kan äventyret börja.
Albertas mamma är så upptagen med slutfasen av sitt uppfinnande att hon glömmer handla. Alberta går till affären och glömmer plånboken där. Tor tar hand om den och följer efter henne varpå han råkar komma med på Albertas mammas uppfinnings premiärtur. Snart är de jagade av den elaka uppfinningstjuven och den stackar rektorn hamnar oförskyllt i kläm. De vuxna tänker bara på att vinna uppfinnartävlingen varför barnen får ta saker och ting i egna händer och visar sig vara minst lika uppfinningsrika, men med mer empati, än de vuxna. Det är 23 korta kapitel som lämpar sig fint för högläsning i från årskurs ett till fyra. De retrosnygga bilderna förhöjer berättelsen med den fina galen-uppfinnar-känsla de förmedlar. Boken är nominerad till Nordiska rådets barn- och ungdomslitteraturpris 2015
Fontana media, 122 sidor.
Illustratör: Ida-Maria Wikström
Alberta bor med sin ganska frånvarande uppfinnarmamma i en liten stuga där hela övervåningen upptas av mammans verkstad. I upptakten till boken händer fyra saker: en illvillig uppfinningstjuv bestämmer sig för att stjäla Albertas mammas idéer och ritningar till den stora uppfinnartävlingen, Alberta får en förskräcklig ny tandställning och ett par enorma nya glasögon, Albertas klasskamrat Tor bestämmer sig för att äntligen ta mod till sig och prata med Alberta samtidigt som hans familj glömmer att köpa biljett till honom när de ska resa bort och bestämmer att han får stanna hemma passad av skolans tråkige rektor. Sedan kan äventyret börja.
Albertas mamma är så upptagen med slutfasen av sitt uppfinnande att hon glömmer handla. Alberta går till affären och glömmer plånboken där. Tor tar hand om den och följer efter henne varpå han råkar komma med på Albertas mammas uppfinnings premiärtur. Snart är de jagade av den elaka uppfinningstjuven och den stackar rektorn hamnar oförskyllt i kläm. De vuxna tänker bara på att vinna uppfinnartävlingen varför barnen får ta saker och ting i egna händer och visar sig vara minst lika uppfinningsrika, men med mer empati, än de vuxna. Det är 23 korta kapitel som lämpar sig fint för högläsning i från årskurs ett till fyra. De retrosnygga bilderna förhöjer berättelsen med den fina galen-uppfinnar-känsla de förmedlar. Boken är nominerad till Nordiska rådets barn- och ungdomslitteraturpris 2015
Fontana media, 122 sidor.
Etiketter:
Hcf,
högläsning,
kidnappning,
kompisar,
uppfinningar
söndag 12 april 2015
Den röda pyramiden
Författare: Rick Riordan
I den här boken, som är del nummer ett i Kanekrönikan, för författare Rick Riordan över sitt succékoncept från Percy Jackson- och Olympens hjältar-böckerna till ett antikt egyptiskt kontext. Handlingen berättas i jagform ömsom av syskonen Carter och Sadie och sägs vara en utskrift från en ljudinspelning som författaren kommit över.
Carter och Sadie har lev skilda åt sedan deras mamma dog i en olycka för sex år sedan. Carter har kuskat världen runt med lätt packning med sin pappa som är egyptolog medan Sadie levt ett lugnt och ganska vanligt liv hos morföräldrarna i London. Två gånger om året får pappan träffa sin dotter och det är vid ett av dessa tillfällen, på julafton, som Carters och Sadies äventyr tar sin början. Efter att ha betett sig underligt och mumlat osammanhängande saker och haft en häftig diskussion med en främling som gömt sig utanför morföräldrarnas port, tar pappan dem med till British Museum. Där beter han sig ännu märkligare, får Carter och Sadie att hjälpa honom att låsa in en museiintendent på dennes kontor och spränger därefter Rosettastenen, varpå minst en ondskefull egyptisk gud sätts på fri fot, pappan försvinner i en kista genom golvet och polisen är beredda att arrestera Carter och Sadie. Då träder främlingen som haft en dispyt med deras pappa in och för dem med hjälp av en egyptisk vassbåt genom Duat (andevärlden) till New York där han har sitt hem. Mannen, som är deras farbror Amos, berättar att han och bägge deras försvunna föräldrar är egyptiske magiker. Att de härstammar i rakt nedstigande led från två olika ätter av faraoner. Att deras föräldrar brutit mot "Husets" - de som bestämmer över de egyptiska magikerna - regler på något sätt. Att de själva bär på magiska gåvor så starka att de har fått växa upp åtskilda för att deras krafter tillsammans kan vara okontrollerbara och farliga. Snart visar det sig att världen svävar i omedelbar fara. Huset tror inte på dem, Amos försvinner, deras föräldrar är borta och nu står de ensamma i kampen mot storslagna onda krafter utan annan hjälp än huskatten Muffins. Men Muffins visar sig så klart vara så långt ifrån en vanlig huskatt man kan komma. Och är de verkligen ensamma? Vad är det för röster som talar inom dem? Kommer de att kunna rädda världen? Eller sin pappa?
Stilen här liknar väldigt mycket stilen i Riordans böcker om de grekiska och romerska gudarna och hjältarna. Liksom i dem avbryts berättandet av tillbakablickar och nästan varje gång de stackars barnen lägger huvudet på kudden - eller det egyptiska nackstödet- förs de bort på drömvandringar som ger dem förklaringar och ledtrådar. En annan likhet är den stressande tidsgräns barnen jobbar mot, hinner de inte i tid förgörs världen av de onda makterna. Och även i de här böckerna får Riordan ihop den antika mytologin, dess gudars egenskaper, släktskap och nycker, mycket fint med äventyret barnen är med om. Sadies och Caters berättarröster gör personliga kommentarer som passar dem som moderna barn fångna i ett egyptiskt äventyr och ofta blir det också underhållande och roligt. Men det finns också en allvarlig underton i syskonens saknad och rivalitet och de besvär och problem som afroamerikansk ung man som Carter stöter på. Liksom Olympens hjältar-serien kan man läsa den från mellanstadiet och gärna som högläsning.
Modernista, 581 sidor.
I den här boken, som är del nummer ett i Kanekrönikan, för författare Rick Riordan över sitt succékoncept från Percy Jackson- och Olympens hjältar-böckerna till ett antikt egyptiskt kontext. Handlingen berättas i jagform ömsom av syskonen Carter och Sadie och sägs vara en utskrift från en ljudinspelning som författaren kommit över.
Carter och Sadie har lev skilda åt sedan deras mamma dog i en olycka för sex år sedan. Carter har kuskat världen runt med lätt packning med sin pappa som är egyptolog medan Sadie levt ett lugnt och ganska vanligt liv hos morföräldrarna i London. Två gånger om året får pappan träffa sin dotter och det är vid ett av dessa tillfällen, på julafton, som Carters och Sadies äventyr tar sin början. Efter att ha betett sig underligt och mumlat osammanhängande saker och haft en häftig diskussion med en främling som gömt sig utanför morföräldrarnas port, tar pappan dem med till British Museum. Där beter han sig ännu märkligare, får Carter och Sadie att hjälpa honom att låsa in en museiintendent på dennes kontor och spränger därefter Rosettastenen, varpå minst en ondskefull egyptisk gud sätts på fri fot, pappan försvinner i en kista genom golvet och polisen är beredda att arrestera Carter och Sadie. Då träder främlingen som haft en dispyt med deras pappa in och för dem med hjälp av en egyptisk vassbåt genom Duat (andevärlden) till New York där han har sitt hem. Mannen, som är deras farbror Amos, berättar att han och bägge deras försvunna föräldrar är egyptiske magiker. Att de härstammar i rakt nedstigande led från två olika ätter av faraoner. Att deras föräldrar brutit mot "Husets" - de som bestämmer över de egyptiska magikerna - regler på något sätt. Att de själva bär på magiska gåvor så starka att de har fått växa upp åtskilda för att deras krafter tillsammans kan vara okontrollerbara och farliga. Snart visar det sig att världen svävar i omedelbar fara. Huset tror inte på dem, Amos försvinner, deras föräldrar är borta och nu står de ensamma i kampen mot storslagna onda krafter utan annan hjälp än huskatten Muffins. Men Muffins visar sig så klart vara så långt ifrån en vanlig huskatt man kan komma. Och är de verkligen ensamma? Vad är det för röster som talar inom dem? Kommer de att kunna rädda världen? Eller sin pappa?
Stilen här liknar väldigt mycket stilen i Riordans böcker om de grekiska och romerska gudarna och hjältarna. Liksom i dem avbryts berättandet av tillbakablickar och nästan varje gång de stackars barnen lägger huvudet på kudden - eller det egyptiska nackstödet- förs de bort på drömvandringar som ger dem förklaringar och ledtrådar. En annan likhet är den stressande tidsgräns barnen jobbar mot, hinner de inte i tid förgörs världen av de onda makterna. Och även i de här böckerna får Riordan ihop den antika mytologin, dess gudars egenskaper, släktskap och nycker, mycket fint med äventyret barnen är med om. Sadies och Caters berättarröster gör personliga kommentarer som passar dem som moderna barn fångna i ett egyptiskt äventyr och ofta blir det också underhållande och roligt. Men det finns också en allvarlig underton i syskonens saknad och rivalitet och de besvär och problem som afroamerikansk ung man som Carter stöter på. Liksom Olympens hjältar-serien kan man läsa den från mellanstadiet och gärna som högläsning.
Modernista, 581 sidor.
Den försvunne hjälten
Författare: Rick Riordan
Percy Jackson är tillbaka. Eller det är han faktiskt inte alls, Percy Jackson är spårlöst försvunnen, men Riordans värld, där de antika grekiska och romerska gudarna existerar och deras mänskliga barn vandrar på jorden som missförstådda hjältar med ADHD och dyslexi, är tillbaka. Några av karaktärerna från halvgudslägret känner man också igen. Men i den här serien, som heter Olympens hjältar och i vilken Den försvunne hjälten är den första delen, är det tre nya hjältar som är huvudpersoner. Del två, Den fängslade guden, kom ut samtidigt som ettan och det ska bli sammanlagt fem delar i serien.
Jason vaknar i en skolbuss med total minnesförlust. Alla andra elever bussen verkar veta vem han är men själv är han totalt blank, förutom en stark obehaglig föraning om att han är fel, han ska inte vara där. Men varför eller vem han är vet han inte. Det tror sig dock hans bästis Leo och hans flickvän Piper veta. De är på skolutflykt från en skola för vanartiga barn med sin "tränare" Hedge. Hedge är den enda i bussen som tittar misstänksamt på Jason, som liksom Jason fattar att han inte borde vara där. Bussen tar dem till Grand Canyon där en av medeleverna visar sig vara en stormande som försöker förgöra Jason, Piper och Leo, som alla visar sig vara halvgudar, men misslyckas och för med sig Hedge (som visar sig vara en beskyddarsatyr) innan han försvinner. Jason, Leo och Piper blir hämtade till halvblodslägret som vi känner igen från Percy Jackson-serien och där uppenbaras så småningom deras identiteter, vilka gudar som är deras föräldrar och vilket deras första uppdrag kommer att vara. Samtidigt är alltså Percy Jackson den försvunne hjälten, som bokens titel syftar på och Percys och Jasons öden visar sig vara ihopflätade...
Det händer mycket i den här boken, livsfarliga resor, möten och bataljer avlöser varandra. Berättarperspektivet skiftar mellan de tre huvudpersonerna och skeendet avbryts av tillbakablickar på deras uppväxt och barndom samt drömsyner de har under resan. Det pratas och förklaras en hel del, även under full strid är monster och hjältar förbluffande snackesaliga (om jag hade en cyklop framför mig som ville grilla mig till middag skulle jag kanske springa min väg istället för att disputera med den, men det valet gör inte hjältarna i den här berättelsen). Det är inte precis något som stör, utan tvärt om något som behövs för att få händelseförloppet att gå ihop med de antika gudaberättelserna, något som Riordan lyckas fint med. Har man gillat Percy Jackson, och det gjorde jag, gillar man det här med. Eftersom gudarnas närvaro i vår värld blir anakronistisk och deras försök att modernisera sig ofta humoristiska, vilket ungdomarnas kommentarer till de vansinniga skeendena också är, är det också en underhållande skröna. Boken är tonårsklassad men det funkar bra för goda läsare, eller som högläsning, från mellanstadiet.
Bonnier Carlsen, 537 sidor.
Percy Jackson är tillbaka. Eller det är han faktiskt inte alls, Percy Jackson är spårlöst försvunnen, men Riordans värld, där de antika grekiska och romerska gudarna existerar och deras mänskliga barn vandrar på jorden som missförstådda hjältar med ADHD och dyslexi, är tillbaka. Några av karaktärerna från halvgudslägret känner man också igen. Men i den här serien, som heter Olympens hjältar och i vilken Den försvunne hjälten är den första delen, är det tre nya hjältar som är huvudpersoner. Del två, Den fängslade guden, kom ut samtidigt som ettan och det ska bli sammanlagt fem delar i serien.
Jason vaknar i en skolbuss med total minnesförlust. Alla andra elever bussen verkar veta vem han är men själv är han totalt blank, förutom en stark obehaglig föraning om att han är fel, han ska inte vara där. Men varför eller vem han är vet han inte. Det tror sig dock hans bästis Leo och hans flickvän Piper veta. De är på skolutflykt från en skola för vanartiga barn med sin "tränare" Hedge. Hedge är den enda i bussen som tittar misstänksamt på Jason, som liksom Jason fattar att han inte borde vara där. Bussen tar dem till Grand Canyon där en av medeleverna visar sig vara en stormande som försöker förgöra Jason, Piper och Leo, som alla visar sig vara halvgudar, men misslyckas och för med sig Hedge (som visar sig vara en beskyddarsatyr) innan han försvinner. Jason, Leo och Piper blir hämtade till halvblodslägret som vi känner igen från Percy Jackson-serien och där uppenbaras så småningom deras identiteter, vilka gudar som är deras föräldrar och vilket deras första uppdrag kommer att vara. Samtidigt är alltså Percy Jackson den försvunne hjälten, som bokens titel syftar på och Percys och Jasons öden visar sig vara ihopflätade...
Det händer mycket i den här boken, livsfarliga resor, möten och bataljer avlöser varandra. Berättarperspektivet skiftar mellan de tre huvudpersonerna och skeendet avbryts av tillbakablickar på deras uppväxt och barndom samt drömsyner de har under resan. Det pratas och förklaras en hel del, även under full strid är monster och hjältar förbluffande snackesaliga (om jag hade en cyklop framför mig som ville grilla mig till middag skulle jag kanske springa min väg istället för att disputera med den, men det valet gör inte hjältarna i den här berättelsen). Det är inte precis något som stör, utan tvärt om något som behövs för att få händelseförloppet att gå ihop med de antika gudaberättelserna, något som Riordan lyckas fint med. Har man gillat Percy Jackson, och det gjorde jag, gillar man det här med. Eftersom gudarnas närvaro i vår värld blir anakronistisk och deras försök att modernisera sig ofta humoristiska, vilket ungdomarnas kommentarer till de vansinniga skeendena också är, är det också en underhållande skröna. Boken är tonårsklassad men det funkar bra för goda läsare, eller som högläsning, från mellanstadiet.
Bonnier Carlsen, 537 sidor.
Splods öga
Författare: Neil Gaiman
Illustratör: Chris Riddell
Det här är ren och skär berättarglädje, framsprutad i hundranitti över etthundrafemtio storstilta och rikligt illustrerade sidor.
En pappa, som lånat sina drag påtagligt mycket från författaren Gaiman själv, lämnas ensam med sina två barn av en överbeskyddande curlingfru som lagat all mat de behöver under hennes bortvaro och gett sin make noggranna instruktioner om fritidsaktiviteter och så vidare. Trots det misslyckas pappan med det mest uppenbara: att de till att det finns frukostmjölk hemma. Således ger han sig ut för att köpa. Han dröjer väldigt, tycker barnen, och när han kommer hem kräver de en förklaring. Det är då berättelsen om Splods öga brakar loss. Pappan berättar hur han tillfångatagits av ondskefulla aliens (inte en utan två gånger), rest med en uppfinnarstegosaurus i dennas Svävande-Boll-Person-Transport, gått på plankan bland pirater, bilvit hotad till livet av wumpirer (sic!), stulit den helige vulkanguden Splods öga (också två gånger) rest hit och dit i tiden, blivit räddad av den intergalaktiska dinosauriepolisen och mycket, mycket mer. När han kommer tillbaka har han fortfarande mjölken med och trots att han förlorat den flera gånger och att den varit nära att orsaka universums slut är den inte ens sur.
Det här är en fest för dem som gillar nonsenshumor, galenskaper och absurditeter. För egen läsning kan duktiga läsare från årskurs två klara av den, för högläsning rekommenderar jag den i mindre grupp så att alla kan se de generösa och detaljerade fantasispäckade bilderna.
Bonnier Carlsen, 150 sidor.
Illustratör: Chris Riddell
Det här är ren och skär berättarglädje, framsprutad i hundranitti över etthundrafemtio storstilta och rikligt illustrerade sidor.
En pappa, som lånat sina drag påtagligt mycket från författaren Gaiman själv, lämnas ensam med sina två barn av en överbeskyddande curlingfru som lagat all mat de behöver under hennes bortvaro och gett sin make noggranna instruktioner om fritidsaktiviteter och så vidare. Trots det misslyckas pappan med det mest uppenbara: att de till att det finns frukostmjölk hemma. Således ger han sig ut för att köpa. Han dröjer väldigt, tycker barnen, och när han kommer hem kräver de en förklaring. Det är då berättelsen om Splods öga brakar loss. Pappan berättar hur han tillfångatagits av ondskefulla aliens (inte en utan två gånger), rest med en uppfinnarstegosaurus i dennas Svävande-Boll-Person-Transport, gått på plankan bland pirater, bilvit hotad till livet av wumpirer (sic!), stulit den helige vulkanguden Splods öga (också två gånger) rest hit och dit i tiden, blivit räddad av den intergalaktiska dinosauriepolisen och mycket, mycket mer. När han kommer tillbaka har han fortfarande mjölken med och trots att han förlorat den flera gånger och att den varit nära att orsaka universums slut är den inte ens sur.
Det här är en fest för dem som gillar nonsenshumor, galenskaper och absurditeter. För egen läsning kan duktiga läsare från årskurs två klara av den, för högläsning rekommenderar jag den i mindre grupp så att alla kan se de generösa och detaljerade fantasispäckade bilderna.
Bonnier Carlsen, 150 sidor.
Etiketter:
fantasy,
Hcf,
roliga böcker,
rymden,
science fiction,
tidsresor
lördag 11 april 2015
Vit som snö
Författare: Salla Simukka
Salla Simukka är en av de internationella författare som är aktuella på Litteralund nästa vecka. Inte så långväga internationell, bara från Finland. Men ändå, det läses mer ungdomslitteratur översatt från engelska än från våra grannspråk i Sverige, även från Finland som vi ändå delar ett språk med. Vit som snö är del två i en trilogi som inleddes med Röd som blod som kom på svenska i höstas och avslutas med Svart som ebenholts i höst. Den fungerar att läsa fristående från den första delen även om man nog har ännu större behållning av trilogin om man läser den i rätt ordning.
Lumikki befinner sig i Prag dit hon åkt ensam för att komma ifrån familjen. Mamma och pappa har varit kvävande beskyddande efter alla de otäckheter Lumikki råkade ut för i den första delen i trilogin och som man får lite förkunskaper om i de inledande kapitlen här. Lumikki är van vid att klara sig själv och inte lita på någon, något hon lärt sig den hårda vägen efter många år som mobbingoffer. I hennes familj råder dessutom en tystnadens kultur, de är inte vana vid att vara nära varandra varken i ord eller fysiskt. Hon flyr också en kärlekssorg. I Prag blir hon uppsökt av en flicka som säger sig vara hennes okända storasyster. Lumikki har svårt att tro på det, men så många bitar passar in att hon undan för undan blir övertygad om att hon har fått (tillbaka) en storasyster. Lenka, som hon heter, bor på ett mystiskt ställe med några som hon kallar sin familj. Lumikkis inblandning i "familjen" är ovälkommen, så ovälkommen att hon plötsligt svävar i livsfara. Och inte bara Lumikki. Ett våldsamt dåd är planerat och det blir en svettig jakt genom ett underskönt men stekhett Prag på liv och död.
Det här är en riktigt spännande deckare eller thriller med en handlingskraftig och mångfasetterad huvudperson. Trådar läggs ut så att man blir väldigt sugen på nästa del. En bladvändare helt enkelt.
Rabén & Sjögren, 204 sidor.
Salla Simukka är en av de internationella författare som är aktuella på Litteralund nästa vecka. Inte så långväga internationell, bara från Finland. Men ändå, det läses mer ungdomslitteratur översatt från engelska än från våra grannspråk i Sverige, även från Finland som vi ändå delar ett språk med. Vit som snö är del två i en trilogi som inleddes med Röd som blod som kom på svenska i höstas och avslutas med Svart som ebenholts i höst. Den fungerar att läsa fristående från den första delen även om man nog har ännu större behållning av trilogin om man läser den i rätt ordning.
Lumikki befinner sig i Prag dit hon åkt ensam för att komma ifrån familjen. Mamma och pappa har varit kvävande beskyddande efter alla de otäckheter Lumikki råkade ut för i den första delen i trilogin och som man får lite förkunskaper om i de inledande kapitlen här. Lumikki är van vid att klara sig själv och inte lita på någon, något hon lärt sig den hårda vägen efter många år som mobbingoffer. I hennes familj råder dessutom en tystnadens kultur, de är inte vana vid att vara nära varandra varken i ord eller fysiskt. Hon flyr också en kärlekssorg. I Prag blir hon uppsökt av en flicka som säger sig vara hennes okända storasyster. Lumikki har svårt att tro på det, men så många bitar passar in att hon undan för undan blir övertygad om att hon har fått (tillbaka) en storasyster. Lenka, som hon heter, bor på ett mystiskt ställe med några som hon kallar sin familj. Lumikkis inblandning i "familjen" är ovälkommen, så ovälkommen att hon plötsligt svävar i livsfara. Och inte bara Lumikki. Ett våldsamt dåd är planerat och det blir en svettig jakt genom ett underskönt men stekhett Prag på liv och död.
Det här är en riktigt spännande deckare eller thriller med en handlingskraftig och mångfasetterad huvudperson. Trådar läggs ut så att man blir väldigt sugen på nästa del. En bladvändare helt enkelt.
Rabén & Sjögren, 204 sidor.
Skjut!
Författare: Thomas Halling
Illustratör: Jonas Kärn
Det här är andra boken om Wille, en kille som egentligen inte gillar att spela fotboll, och hans klass 5b. I första boken vann klassen skolturneringen tack vara det strategiska tänkande Wille lärt sig genom att spela schack och datorspel. Nu ska de få möta andra skolor i finalomgången av skolmästerskapet. Det kommer att bli tufft, kommer Willes strategier att hjälpa dem igenom? Och hur går det för laget om de inte kan hålla sams, bråket med Christian som började i första boken fortsätter. Christian som är bäst i klassen på fotboll, men som inte kan hålla sitt humör i styr. Och hur är det egentligen med klassens andra fotbollsstjärna, Moa? Hon verkar intresserad av Wille... Vill hon vara ihop med honom? Vågar han det?
För att vara en bok om en kille som inte gillar fotboll så handlar den väldigt mycket om just fotboll. Det är ingående matchreferat som är lite svåra att hänga med i för en fotbollsanalfabet som undertecknad. Lite vänskap, relationer och kärlek kommer också in, men främst är det en bok för fotbollsälskare. Det handlar om elever i femman och passar för läsning från fyran eller kanske trean. Hade eleverna inte så tydligt varit femteklassare och om omslagsbilden inte signalerat barnsligare innehåll än vad det egentligen är, hade den funkat som lättläst för sexor, kanske sjuor, också.
Alfabeta, 109 sidor
Illustratör: Jonas Kärn
Det här är andra boken om Wille, en kille som egentligen inte gillar att spela fotboll, och hans klass 5b. I första boken vann klassen skolturneringen tack vara det strategiska tänkande Wille lärt sig genom att spela schack och datorspel. Nu ska de få möta andra skolor i finalomgången av skolmästerskapet. Det kommer att bli tufft, kommer Willes strategier att hjälpa dem igenom? Och hur går det för laget om de inte kan hålla sams, bråket med Christian som började i första boken fortsätter. Christian som är bäst i klassen på fotboll, men som inte kan hålla sitt humör i styr. Och hur är det egentligen med klassens andra fotbollsstjärna, Moa? Hon verkar intresserad av Wille... Vill hon vara ihop med honom? Vågar han det?
För att vara en bok om en kille som inte gillar fotboll så handlar den väldigt mycket om just fotboll. Det är ingående matchreferat som är lite svåra att hänga med i för en fotbollsanalfabet som undertecknad. Lite vänskap, relationer och kärlek kommer också in, men främst är det en bok för fotbollsälskare. Det handlar om elever i femman och passar för läsning från fyran eller kanske trean. Hade eleverna inte så tydligt varit femteklassare och om omslagsbilden inte signalerat barnsligare innehåll än vad det egentligen är, hade den funkat som lättläst för sexor, kanske sjuor, också.
Alfabeta, 109 sidor
fredag 10 april 2015
Livet som minimonster
Författare: Hanna Hallmén
Fotograf: John Hallmén
Här kommer uppföljaren på Minimonster i naturen som kom förra våren. Den här boken är liksom den förra baserad på barnet Brunos upptäcktsfärder i naturen kring hemmet och illustreras av väldigt vackra och ibland väldigt läskiga färgfoton på insekter i extrem förstoring. Man får se bland annat harkrank och tvestjärt som man aldrig sett dem förr. Och man får veta väldigt mycket spännande om guldögonsländan (ni vet det där lilla ljusgröna flygfäet som ibland i mängd invaderar mellanrummet mellan sängen och väggen i sommarstugan) som gör att ens respekt för dessa små liv blir mycket större. Men ibland frågar jag mig om vissa barn kanske inte kan bli mer rädda för än intresserade av insekter av en sån här bok? Att se stickmyggans fjälliga snabel i all sin ruskighet kanske gör en mer rädd för myggstick? Och vargspindels giftkäkar får åtminstone mig att rysa. Så vissa känsliga läsare varnas...
Rabén & Sjögren, 29 sidor
Fotograf: John Hallmén
Här kommer uppföljaren på Minimonster i naturen som kom förra våren. Den här boken är liksom den förra baserad på barnet Brunos upptäcktsfärder i naturen kring hemmet och illustreras av väldigt vackra och ibland väldigt läskiga färgfoton på insekter i extrem förstoring. Man får se bland annat harkrank och tvestjärt som man aldrig sett dem förr. Och man får veta väldigt mycket spännande om guldögonsländan (ni vet det där lilla ljusgröna flygfäet som ibland i mängd invaderar mellanrummet mellan sängen och väggen i sommarstugan) som gör att ens respekt för dessa små liv blir mycket större. Men ibland frågar jag mig om vissa barn kanske inte kan bli mer rädda för än intresserade av insekter av en sån här bok? Att se stickmyggans fjälliga snabel i all sin ruskighet kanske gör en mer rädd för myggstick? Och vargspindels giftkäkar får åtminstone mig att rysa. Så vissa känsliga läsare varnas...
Rabén & Sjögren, 29 sidor
Etiketter:
7-9 år,
9-12 år,
faktaböcker,
naturvetenskap
Ylande hundens öde
Författare: Sam Hay
Illustratör: Simon Cooper
Det här är tredje boken i serien Zombiedjur. Första boken, Hungriga hamsterns återkomst har jag skrivit lite om i ett inlägg på Lilla skolbiblioteksbloggen. Tvåan heter Spökkattens hämnd. Grundplotten i alla böckerna är att huvudpersonen Joe, som högst av allt önskar sig ett husdjur men inte får något för hans mamma är allergisk (finns det något mer klassiskt barnboksupplägg?) har fått en magisk amulett från det antika Egypten av sin gamelmorbror som är någon typ av upptäcktsresande. Morbrodern säger att den ska kunna uppfylla Joes innersta önskan. Men det som händer är att han blir de odödadjurens - zombiedjurens - beskyddare. I varje bok är det ett husdjur som nyligen dött, oftast på ett ganska våldsamt sätt, som inte kan få ro i sin grav förrän Joe hjälpt dem att reda ut något mer sin förre ägare. Det problematiska är att djuren är äckliga, slemmiga, stinkande, väldigt envetna och i det här fallet dessutom ylande och de ställer till en himla massa trubbel för Joe. Det är bara Joe som kan se eller höra djuren, men andra kan så klart se om de stökat till eller förstört något och då är det alltid Joe som för skulden.
I den här boken åker Joe på vildmarksläger med klassen och allt hade varit jättekul om inte rektorns odöda hund dyker upp och kräver Joes hjälp. Man tycker så himla synd om Joe och man undrar varför gamelmorbror Charlie ville ställa till det så för honom. I slutändan lyckas han lösa djurens problem så klart, men knappt hinner han pusta ut innan nästa zombiehusdjur dyker upp. Nästa bok lär handla om en akvariefisk.
Berghs, 103 sidor.
Illustratör: Simon Cooper
Det här är tredje boken i serien Zombiedjur. Första boken, Hungriga hamsterns återkomst har jag skrivit lite om i ett inlägg på Lilla skolbiblioteksbloggen. Tvåan heter Spökkattens hämnd. Grundplotten i alla böckerna är att huvudpersonen Joe, som högst av allt önskar sig ett husdjur men inte får något för hans mamma är allergisk (finns det något mer klassiskt barnboksupplägg?) har fått en magisk amulett från det antika Egypten av sin gamelmorbror som är någon typ av upptäcktsresande. Morbrodern säger att den ska kunna uppfylla Joes innersta önskan. Men det som händer är att han blir de odödadjurens - zombiedjurens - beskyddare. I varje bok är det ett husdjur som nyligen dött, oftast på ett ganska våldsamt sätt, som inte kan få ro i sin grav förrän Joe hjälpt dem att reda ut något mer sin förre ägare. Det problematiska är att djuren är äckliga, slemmiga, stinkande, väldigt envetna och i det här fallet dessutom ylande och de ställer till en himla massa trubbel för Joe. Det är bara Joe som kan se eller höra djuren, men andra kan så klart se om de stökat till eller förstört något och då är det alltid Joe som för skulden.
I den här boken åker Joe på vildmarksläger med klassen och allt hade varit jättekul om inte rektorns odöda hund dyker upp och kräver Joes hjälp. Man tycker så himla synd om Joe och man undrar varför gamelmorbror Charlie ville ställa till det så för honom. I slutändan lyckas han lösa djurens problem så klart, men knappt hinner han pusta ut innan nästa zombiehusdjur dyker upp. Nästa bok lär handla om en akvariefisk.
Berghs, 103 sidor.
Etiketter:
Hcg,
husdjur,
lättläst,
roliga böcker,
zombies
Gårdens stjärnor
Författare: Martin Howard
Illustratör: Andy Janes
Det finns så många olika aspekter på kvalitet när man pratar om barnböcker. I den här bokens fall så ligger kvaliteten i att den bygger på en känd och älskad karaktär: det animerade tokroliga Fåret Shaun. Det är den första boken i serien Fåret Shaun - berättelser från bondgården. Den handlar om att Shaun blir inspirerad av Bonden som ska ställa upp i en talangtävling, att ställa till en talangjakt på gården. Det blir en tävling mellan hönsen och fåren. Hönsen ser ut att ha alla trumf på hand medan det går sämre för fåren. Shaun är dock beredd att ta till alla tillgängliga medel för att fåren ska kamma hem vinsten och tävlingen blir en nagelbitare ända till sista numret.
Handlingen är ganska rörig och det finns en hel del svåra ord, så även om boken ger ett ganska lättläst intryck med stor stil och mycket roliga bilder, är den inte helt lättläst. Men som skolbibliotekarie är man konstant på jakt efter roliga böcker och i den genren kan den tillföra något och locka till läsning hos de som känner igen och lärt sig älska Fåret Shaun via andra medier. Boken avslutas med instruktioner till egna aktiviteter: hur man kan lära sig att själv rita Fåret Shaun och hur man gör en ballonghund, något som också är sympatiskt.
B Wahströms, 93 sidor
Illustratör: Andy Janes
Det finns så många olika aspekter på kvalitet när man pratar om barnböcker. I den här bokens fall så ligger kvaliteten i att den bygger på en känd och älskad karaktär: det animerade tokroliga Fåret Shaun. Det är den första boken i serien Fåret Shaun - berättelser från bondgården. Den handlar om att Shaun blir inspirerad av Bonden som ska ställa upp i en talangtävling, att ställa till en talangjakt på gården. Det blir en tävling mellan hönsen och fåren. Hönsen ser ut att ha alla trumf på hand medan det går sämre för fåren. Shaun är dock beredd att ta till alla tillgängliga medel för att fåren ska kamma hem vinsten och tävlingen blir en nagelbitare ända till sista numret.
Handlingen är ganska rörig och det finns en hel del svåra ord, så även om boken ger ett ganska lättläst intryck med stor stil och mycket roliga bilder, är den inte helt lättläst. Men som skolbibliotekarie är man konstant på jakt efter roliga böcker och i den genren kan den tillföra något och locka till läsning hos de som känner igen och lärt sig älska Fåret Shaun via andra medier. Boken avslutas med instruktioner till egna aktiviteter: hur man kan lära sig att själv rita Fåret Shaun och hur man gör en ballonghund, något som också är sympatiskt.
B Wahströms, 93 sidor
En natt i stallet
Författare: Anna Hansson
Illustratör: Margareta Nordqvist
En ny lättläst hästbokserie är alltid välkommen. Här har vi första delen i Stallet Lyckan med lättläst text av Anna Hansson och med Margareta Nordqvists illustrationer som som alltid är både levande, gulliga och inkännande. Huvudperson är Lina. Hon och bästisen Moa hänger i stallet, den bästa platsen att vara på tycker de båda. Nu ska det bli övernattning där. Lina har dock ett problem: hon är mörkrädd och vågar inte vara med på övernattningen. Eftersom hon känner att hon är på tok för gammal för mörkrädsla och nattlampor vågar hon inte berätta om det här problemet för Moa, utan tvingas ljuga. Hennes pappa uppmuntrar henne att våga prata med sin bästis och det hela löser sig på bästa sätt.
Jag tyckte verkligen om tonen i den här boken. Till exempel att det var pappan som tog samtalet med dottern om mörkrädsla och relationer och att kompisen Moa tog problemet på ett så där obekymrat sätt som barn oftast gör när det kommer till kritan. Flickorna i den här boken är äldre än de i BUS-serien, men texten är mer lättläst. Den kommer att funka fint som lättläst på mellanstadiet, men eftersom problematiken med mörkrädsla är något som även yngre barn kan känna igen sig i kan den också funka för lågstadiebarn som inte riktigt klarar Sigge-böckerna ännu.
Nypon, 23 sidor
Illustratör: Margareta Nordqvist
En ny lättläst hästbokserie är alltid välkommen. Här har vi första delen i Stallet Lyckan med lättläst text av Anna Hansson och med Margareta Nordqvists illustrationer som som alltid är både levande, gulliga och inkännande. Huvudperson är Lina. Hon och bästisen Moa hänger i stallet, den bästa platsen att vara på tycker de båda. Nu ska det bli övernattning där. Lina har dock ett problem: hon är mörkrädd och vågar inte vara med på övernattningen. Eftersom hon känner att hon är på tok för gammal för mörkrädsla och nattlampor vågar hon inte berätta om det här problemet för Moa, utan tvingas ljuga. Hennes pappa uppmuntrar henne att våga prata med sin bästis och det hela löser sig på bästa sätt.
Jag tyckte verkligen om tonen i den här boken. Till exempel att det var pappan som tog samtalet med dottern om mörkrädsla och relationer och att kompisen Moa tog problemet på ett så där obekymrat sätt som barn oftast gör när det kommer till kritan. Flickorna i den här boken är äldre än de i BUS-serien, men texten är mer lättläst. Den kommer att funka fint som lättläst på mellanstadiet, men eftersom problematiken med mörkrädsla är något som även yngre barn kan känna igen sig i kan den också funka för lågstadiebarn som inte riktigt klarar Sigge-böckerna ännu.
Nypon, 23 sidor
lördag 4 april 2015
Tom Gates fantastiska värld och Tom bästa ursäkter (och andra bra grejer)
Författare: Liz Pichon
Den första boken om Tom Gates kom förra året. Det är en bok i kölvattnet av "Dagbok för alla mina fans" enorma succé, berättad på liknande sätt med text satt med handskriven stil. Det är pojke-skriver-dagbok-genren som inleddes med Adrian Mole-böckerna av Sue Townsend på 80-talet, fortsatte med Jacobssons och Olssons Bert-böcker här i Sverige. Och nu är det alltså Tom Gates som berättar om sitt liv hemma och i skolan i text och bild. I första boken handlar det om hur han och bästisen Derek startar ett band, Dog Zombies, om Toms otaliga försök att reta gallfeber på sin storasyster Delia, om hans vedermödor i skolan (där han hela tiden försöker smita undan med minsta möjliga insats) och om en konsert med favvogruppen Dude3 som han väldigt väldigt gärna vill gå på. I andra boken känns temana igen. Det är en skoluppgift som släpar efter, Delia som får sina fiskar varma och rep med bandet. Som nu dessutom har sin allra första spelning på gång.
Det är bra att det kommit något mer att erbjuda alla som läst klart Kinneys böcker och det här är snyggt och roligt och många av mina elever tycker att det är ännu bättre. Eftersom det är text varvat med mycket illustrationer är det ganska snabbläst. Personligen har jag aldrig kunnat känna igen mig i den där oförsonliga syskonrivaliteten som finns i många barnböcker (i synnerhet från Storbritannien) men samtidigt ger det boken en komisk vinkel så det kan vara förlåtet.
Etiketter:
England,
grafisk roman,
Hcg,
kompisar,
roliga böcker,
skolan,
syskon
onsdag 1 april 2015
Vild
Författare: Brandon Mull
Mull är känd bland svenska läsare framför allt för serien om Fabelhaven (läs Emelies recension av första delen i den serien här). Här är han aktuell med fösta delen i en ny serie, Spirit Animals.
I Vild för vi möta fyra barn från olika delar av en värld, Erdas, som till viss del liknar vår. De är alla elva, på sitt tolfte år och ska alla genomgår nektarceremonin, då man kan frammana ett andedjur. Nu visar det sig att Conor, Abeke, Meilin och Rollan inte kallar fram vilka andedjur som helst, de frammanar "de fyra fallna" som kommer tillbaka för att rädda Erdas undan krig och undergång. Nu ska de fyra barnen lära känna sina andedjur, sina nya förmågor och varandra för att tillsammans kunna samarbeta i sitt farliga och viktiga uppdrag.
Upplägget med andedjur för tanken till Pullmans Guldkompassen men i övrigt påminner serien mer om exempelvis Gregor från Ovanjord, där ett barn blir utsett till världsräddare och ger sig ut på uppdrag med långa förflyttningar och slag med en grupp människor och djur med olika förmågor. Det är ett sympatiskt upplägg med två pojkar och två flickor med ursprung från fyra olika kontinenter och med olika förmågor och egenskaper som inte speglar det traditionellt kvinnliga och manliga. Nästa bok i serien, Jagad, skrivs av Maggie Stiefvater som är mest känd bland svenska läsare för tonårsfantasyn Frost. Det låter lovande, tycker jag.
Raben&Sjögren, 250 sidor
Mull är känd bland svenska läsare framför allt för serien om Fabelhaven (läs Emelies recension av första delen i den serien här). Här är han aktuell med fösta delen i en ny serie, Spirit Animals.
I Vild för vi möta fyra barn från olika delar av en värld, Erdas, som till viss del liknar vår. De är alla elva, på sitt tolfte år och ska alla genomgår nektarceremonin, då man kan frammana ett andedjur. Nu visar det sig att Conor, Abeke, Meilin och Rollan inte kallar fram vilka andedjur som helst, de frammanar "de fyra fallna" som kommer tillbaka för att rädda Erdas undan krig och undergång. Nu ska de fyra barnen lära känna sina andedjur, sina nya förmågor och varandra för att tillsammans kunna samarbeta i sitt farliga och viktiga uppdrag.
Upplägget med andedjur för tanken till Pullmans Guldkompassen men i övrigt påminner serien mer om exempelvis Gregor från Ovanjord, där ett barn blir utsett till världsräddare och ger sig ut på uppdrag med långa förflyttningar och slag med en grupp människor och djur med olika förmågor. Det är ett sympatiskt upplägg med två pojkar och två flickor med ursprung från fyra olika kontinenter och med olika förmågor och egenskaper som inte speglar det traditionellt kvinnliga och manliga. Nästa bok i serien, Jagad, skrivs av Maggie Stiefvater som är mest känd bland svenska läsare för tonårsfantasyn Frost. Det låter lovande, tycker jag.
Raben&Sjögren, 250 sidor
Etiketter:
djur,
fantasy,
Hcg,
högläsning,
mångfald i litteraturen
Men jag är kär i henne
Författare: Mårten Melin
Men jag är kär i henne är en prequel till Trasig, Unga poeters sällskap och Inte vara utan av samma författare. Här möter vi Max för fösta gången och här skriver han sin första dikt. En dikt som också får avgörande betydelse för händelseförloppet.
Max klass är på klassresa, de har vunnit en tävling och får åka på skidresa till fjällen. Max kan inte åka skidor, men det kan Hanna. Hanna är en tjej som tar för sig. Hon är intresserad av Max, men Max är egentligen kär i Anja. Hanna ser till att på olika sätt hålla sig i närheten av Max (väldigt nära!) och de blir ihop. Men är inte Max egentligen kär i Anja?
Mönstret med en lite med passiv och osäker kille som flyter med och låter saker hända och en försigkommen tjej känns igen från andra av Melins romaner. Att skriva om försiktiga sexuella kontakter på samma otvungna vis som han skriver om spirande kärlek är ett annat Melinskt drag som återfinns i den här boken. Det är snabbläst och okomplicerat om invecklade och komplicerade saker som kärlek, relationer och sex.
Nypon, 50 sidor
Men jag är kär i henne är en prequel till Trasig, Unga poeters sällskap och Inte vara utan av samma författare. Här möter vi Max för fösta gången och här skriver han sin första dikt. En dikt som också får avgörande betydelse för händelseförloppet.
Max klass är på klassresa, de har vunnit en tävling och får åka på skidresa till fjällen. Max kan inte åka skidor, men det kan Hanna. Hanna är en tjej som tar för sig. Hon är intresserad av Max, men Max är egentligen kär i Anja. Hanna ser till att på olika sätt hålla sig i närheten av Max (väldigt nära!) och de blir ihop. Men är inte Max egentligen kär i Anja?
Mönstret med en lite med passiv och osäker kille som flyter med och låter saker hända och en försigkommen tjej känns igen från andra av Melins romaner. Att skriva om försiktiga sexuella kontakter på samma otvungna vis som han skriver om spirande kärlek är ett annat Melinskt drag som återfinns i den här boken. Det är snabbläst och okomplicerat om invecklade och komplicerade saker som kärlek, relationer och sex.
Nypon, 50 sidor
Draken i spegeln
Författare: Michael Dahl
Illustratör: Luigi Aime
Den här är andra av hittills två och så småningom fyra delar av serien "Drakblod". Första och andra delen bygger inte på varandra, har olika huvudpersoner och kan läsas i vilken ordning som helst. Grundplotten är att vissa barn föds med drakblod i sina ådror. De kännetecknas av ett födelsemärke i form av en drake på armen. Erik, som är den här bokens huvudperson har plågats av mardrömmar om drakar. En mystisk läkare söker upp hans föräldrar för att hjälpa till. Samtidigt tar Violet kontakt med Erik. Hennes bror har blivit bortförd av samme läkare och sedan dess är han spårlöst försvunnen. Violet bönfaller Erik om hjälp.
Det är både spännande och väldigt snabbläst. Illustrationerna är suggestiva och snygga. Samtidigt innehåller de en del ologiskheter som irriterar mig. En annan sak som irriterar mig är flickan som tigger den manlige hjälten in spe om hjälp. Men det är ju två delar kvar, kanske får vi läsa om handlingskraftiga flickor som subjekt i dem.
Nypon, 69 sisor
Illustratör: Luigi Aime
Den här är andra av hittills två och så småningom fyra delar av serien "Drakblod". Första och andra delen bygger inte på varandra, har olika huvudpersoner och kan läsas i vilken ordning som helst. Grundplotten är att vissa barn föds med drakblod i sina ådror. De kännetecknas av ett födelsemärke i form av en drake på armen. Erik, som är den här bokens huvudperson har plågats av mardrömmar om drakar. En mystisk läkare söker upp hans föräldrar för att hjälpa till. Samtidigt tar Violet kontakt med Erik. Hennes bror har blivit bortförd av samme läkare och sedan dess är han spårlöst försvunnen. Violet bönfaller Erik om hjälp.
Det är både spännande och väldigt snabbläst. Illustrationerna är suggestiva och snygga. Samtidigt innehåller de en del ologiskheter som irriterar mig. En annan sak som irriterar mig är flickan som tigger den manlige hjälten in spe om hjälp. Men det är ju två delar kvar, kanske får vi läsa om handlingskraftiga flickor som subjekt i dem.
Nypon, 69 sisor
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)