Nya boken från årets ALMA-mottagare Bart Moeyaert är ett tätt kammarspel som utspelar sig under ett par timmar en eftermiddag hemma hos Biancas mamma. Det rymmer sorg och bråddjup, men också en stillsam humor.
Bianca får under lunchen höra att hennes pappa "och hans Cruz" tycker att det vore enklare om Bianca bara kommer till dem varannan helg i fortsättningen. Eller var tredje. Hon är "ohanterlig". Och mamma säger: "Du vet att du är en tjej som man behöver en bruksanvisning för att förstå". Lillebror Alan ska inte omfattas av det nya arrangemanget, det går inte på grund av hans hälsa. På hans bröstkorg finns ett ärr, precis över hjärtat. Ibland har han svårt att få syre.
Bianca flyr ut till ett hemligt ställe bakom häcken i trädgården. Där kan hon få distans och fundera. Men den här eftermiddagen kan hon inte stanna där så länge, för Alan har besök av en ny kompis som har med sig sin mamma, som visar sig vara den stora stjärnan i den såpopera som Bianca följer, Billie King.
Det blir en eftermiddag då fiktionen flyter ihop med de faktiska skeendena. Perspektiven vänds och vrids, men hela tiden är författaren lojal med sin huvudperson. Språket är enkelt och avskalat och man kan verkligen känna tonåringen Bianca bakom det. Till skillnad från förra boken, Kärleken vi inte förstår som var en allåldersbok, är detta mer en renodlad ungdomsbok som kan passa rätt läsare på högstadiet.
Gilla böcker, 152 sidor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar