Markus Zusaks nya epos handlar om bröder och föräldrar, om våld, kärlek, galopphästar och husdjur, om döden och döendet, om lidandet och lidelse, om att svika eller stå kvar och om att bygga en bro. Det är en bok av det slaget som kräver att man låter den styra, följer med i den aningen krävande stil Zusak har valt, men många uppbrutna stycken och inskjutna förvarningar om vad som komma skall, och ger sig hän. Berättarstrukturen är inte heller helt enkel, romanen berättas hela tiden i två tidsplan. I nutid åker den äldsta brodern till en håla någonstans och gräver upp en gammal skrivmaskin, "det gamla tröskverket", som har tillhört hans farmor en gång. På det hamrar han fram familjens historia allt sedan föräldrarnas uppväxt, i sagda håla, och i en stad i forna Östeuropa. Sammantaget ger detta en förhöjning åt romanen som gör den svår att leva sig in i, trots att handlingen är nog så dramatisk. Passar på gymnasiet.
Nordstedts, 536 sidor.
Den där boken har jag tänkt att läsa snart. Hoppas så klart att jag gillar den.
SvaraRadera