Ihågkom oss till liv

 

Författare: Joanna Rubin Dranger

Joanna Rubin Dranger forskar i sin judiska familjs historia - lägger pussel och berättar samtidigt ett stycke nutidshistoria. Författaren letar efter familjemedlemmar som försvunnit och dokumenterar familjens historia samtidigt som hon berättar för oss om sitt arbete med boken. 

Allt berättas i bild och text och bygger på intervjuer, gamla brev, foton och olika listor över överlevande och döda, rättegångsprotokoll och urkunder av alla slag. 

Den här boken berör mig på djupet och smärtpunkten nås när författaren till slut förstår att “de försvann” betydde att hennes morfar Davids mamma, hans syster Sonia och Sonias lille som Feivel blev mördade i Treblinka eller Auschwitz. 

Citat: “På kvällarna ligger jag bredvid min lilla Perla när hon ska sova. Det susar i elementen, allt är hemvant och som vanligt, men mörkret och ondskan kryper in i mig. Det jag läser och får reda på, detaljerna, bilderna av vad de fick utstå förmörkar allt. Allt. Jag blir rädd.” 

Boken kan passa från åk 9 och upp.

En shtetl i Stockholm

Författare: Kenneth Hermele

Kenneth Hermele berättar självbiografiskt om sin uppväxt i en ortodox judisk miljö där hemmet, synagogan och andra judiska familjer bildar en judisk bosättning eller shtetl mitt i Stockholm. Kriget finns ständigt närvarande i familjens minne trots att föräldrarna aldrig kom att uppleva det fysiskt. De hann från polska Suwalki respektive Berlin strax före katastrofen tillsammans med mor- och farföräldrarna. 

Han växte upp under välfärdsåren på 50-talet. Folkhemmet frodades, industrialismen var på väg mot sin peak och det materiella välståndet ökade. Krigsflyktingar var välkomna att vila upp sig ett halvår, men stanna skulle de inte. Alla levde i stor oro för utvisningar, precis som de som flytt från krig i dag. Hermele konstaterar att det var svårare att bli svensk efter kriget än före. Väntan på medborgarskap tog åtta år för morfadern på 20-talet och 15 år för pappan Arthur. 

Han slår knut på sig själv för att bli svensk. Han är ambitiös och pliktinriktad mot alla, men försummar enligt Perla sin familj. Hon anser att tradition och enkelt leverne är viktigare än den modernitet och strävan efter välstånd som driver Arthur. Föräldrarnas olikheter försätter Kenneth och hans bror i en sits där de måste ta en av föräldrarnas parti.

Vi får följa författarens relationer till sin föräldrar och deras önskningar. Arthur som vill föra sitt företag Hermule AB vidare till Kenneth, men som inte alls vill gå honom till mötes. Perla som vill att sonen gifter sig med en judinna och Kenneth som finner kärleken i en icke-judisk kvinna, vilket får Perla att fästa sin sorg på ett tiosidigt brev till sonen.  

Det är en fin skildring av en invandrarfamiljs vedermödor i det nya landet. Boken är illustrerad med ett antal svartvita fotografier och i slutet finns förklaringar till de judiska ord och uttryck som används.

Weyler, 237 s. 

Vi kommer snart hem igen

Författare: Jessica Bab Bonde 
Illustratör: Peter Bergting

Vi kommer snart hem igen är den hjärtskärande titeln på en serieroman som samlat berättelser från sex svenska förintelseöverlevare. flera av dem har åkt runt i svenska skolor och berättat sina historier, men nu finns det anledning att fundera på hur dessa levande historieböckers erfarenheter ska kunna bevaras för omvärlden. Ett liknande projekt var Om inte nu så när? Om inte vi så vem?, en föreställning som spelades på Malmö Stadsteater hösten 2012. Då hade man nedtecknat och dramatiserat tre överlevares berättelser som ett sätt att föra historien vidare. För om inte nu så när? Och om inte vi gör det, vem gör det då?

Jag har läst många berättelser om förintelsen, men den här har, i och med serieromanens effektiva berättarform, en nästan outhärdlig densitet som gör att den sticker ut. Det är både de sanna vittnesutsagor om ofattbar grymhet och de drabbande illustrationer som gör det omöjligt att värja sig. Jag läser i små portioner, aldrig mer än två berättelser om dagen för att härda ut. Precis som i Vi som överlevde av Michael Bornstein och Debbie Bornstein Holinstat som jag läste i höstas, var de som berättar barn när de fängslades av nazister och utsattes för en av historiens största brott mot mänskligheten. Att det handlar om barn, liksom att man valt tecknad serie som form gör den lätt att ta till sig för unga läsare. Förlaget rekommenderar den från 9-12. Jag tror absolut att så unga barn kan läsa den, men de får inte lämnas ensamma i sin läsning. Och den kommer att passa lika bra på högstadiet och gymnasiet. Bergtings illustrationer är hållna i dova färgskalor och är påfallande odramatiska, men väldigt otäcka. Det känns som att han enbart försökt göra en stillsam återgivning av hur det kan tänkas ha varit, verklighetsbakgrunden gör ytterligare dramatisering överflödig.

Boken innehåller också ett förklarande förord, en karta över förintelsens Europa med de städer och läger som nämns i berättelsen markerade, fakta om andra världskriget i form av viktiga datum och en ordlista med svåra ord, samt lite tips på vidare läsning.

Natur & Kultur, tecknad serie.

Pojken från längesen

Författare: Kerstin Lundberg-Hahn
Illustratör: Elisabeth Widmark

Toves mamma gillar att fynda antikviteter på nätet. En dag hittar hon en annons på ett gammalt skåp som säljes "p.g.a. spöke". De skojar lite om att köpa det men mamman tycker att det är för dyrt. En tid senare hittar de skåpet på återvinningscentralen och räddar det ur containern med brännbart. Tove får ha det lilla skåpet i sitt rum. Och mycket riktigt innehåller det ett spöke. Eller i alla fall en vilsen, sorgsen själ. Florian, som han heter, tar med Tove på en resa tillbaka i tiden för att berätta sitt öde.

Välskrivet som alltid när det gäller Lundberg-Hahn, lärorikt till viss mån om romers utsatthet under andra världskriget och lite småspännande på ett lättillgängligt sätt. Fina lite murrigt ödesmättade illustrationer av Elisabeth Widmark som gjort ett par mer bruksaktiga barnböcker tillsammans med Minna Paananen tidigare. Passar låg- och melllanstadiet.

Rabén & Sjögren, 173 sidor

Vi som överlevde

Författare: Michael Bornstein och Debbie Bornstein Holinstat

Michael Bornstein var en av de yngsta överlevande när Auschwitz befriades av Röda armén i januari 1945. Under sitt liv har han inte velat berätta så mycket om den tiden ens när hans barn frågat, han har inte velat blicka bakåt, inte heller velat rota i smärtsamma minnen, utan hela tiden se framåt. Men när han upptäckte att en blid av honom själv publicerats på en förintelseförnekarsida på nätet, som ett bevis för att berättelserna om Auschwitz var lögner, kände han att tiden var kommen för honom att berätta sin historia. Han gör det i den här boken tillsammans och med hjälp av sin dotter Debbie Bornstein Holinstat.

Michael föds 1940 i ett redan ockuperat Polen, i staden Zarki som har en stor judisk befolkning. Ovanligt länge får familjen bok kvar i sitt hus i vad som kallas för ett "öppet ghetto". Michaels pappa blir ordförande i det lokala juderådet, en position som delvis är en förbannelse men som också ger honom möjlighet att med list och mutor göra livet lite bättre för den judiska befolkningen och skjuta upp den slutgiltiga deponeringen av alla Zarkis judar i det längsta. Familjen är hela tiden, trots allt mer förfärliga omständigheter, benhårt beslutade om att överleva också detta, att blicka framåt oavsett vad som händer. Det är sammantaget en makalös berättelse om mänsklig överlevnadsvilja, men också om en serie lyckliga omständigheter som gör att det lilla barnet Michel fortfarande är vid liv när lägret befrias.

Många berättelser om förintelsen tar slut när tyskarna förlorar kriget och lägren öppnas. Men här får vi följa Michel och hans familj en bit till. Och det är bra, för trots att de inte längre är koncentrationslägerfångar har de en lång väg tillbaka till ett normalt liv. Bornstein berättar om makalösa familjeåterföreningar, uppgrävda familjeskatter, annekterade hus och en helt fantastisk geist att kämpa vidare för att återuppbygga sitt liv. Han berättar också hur han gjort efterforskningar och intervjuer för att fylla de många luckor som finns i hans minne från det här tiden. Det här är en bok som kan användas så väl i historieundervisningen som i undervisning i källkritik och ett oerhört viktigt dokument idag när det är allt färre kvar av de som kan berätta de här historierna.

B. Wahlströms, 286 sidor.

Min brorsa heter Noa

Författare: Anna-Clara Tidholm
Illustratör: Joanna Hellgren

Saga bor i ett högt hus på ett berg där det alltid blåser mycket. Längre ner i samma hus bok Anisa som är Sagas bästis. De leker, äter middag hos varandra, går ut med granntantens hund och andra vanliga saker som bästisar gör. Saga har en storebror som heter Noa. Nu är han plötsligt arg nästan hela tiden. Han säger att Anisa inte "är riktig" och de ser honom spraya hakkors på en stor sten i en damm. När de frågar Noa om hakkorsen säger han att de är bra, för nazisterna hade sådana och nazister är bäst, tycker han. Saga och Anisa undrar om hakkorsen och nazisterna så de googlar lite på det och får läsa alla möjliga hemska saker. "Oh my God, sa Anisa och ville inte titta mera". Men de båda tjejerna har sett nog, de är på det klara med att nazism inte är bäst.

Det blir allt bråkigare kring Noa, han struntar i skolan och till slut försvinner han hemifrån. Istället kommer en polis och frågar saker om Noa. Han har gjort saker man inte får, inte bara klottrat i centrum.

Det här är en lättläst rakt-på-sak-bok om ett väldigt tufft,ämne. Den som läser den kan inte förbli oberörd och den kommer att väcka många frågor hos den unga läsegrupp den är tänkt för. Man kan också välja att ha den som högläsningsbok för att skapa öppningar för diskussioner.

Alfabeta, 60 sidor.

Hanna Mendels chans

Författare: Suzy Zail

Hanna bor med sin familj i det judiska gettot i Ungerska Debrecen när alla gettots invånare blir uppmanade att samlas för transport någon annanstans eftersom gettot ska stängas. Hanna, hennes syster och föräldrarna tas till en uppsamlingsplats och vidare till Auschwitz-Birkenau. Hanna trodde att de var trygga i gettot. Hon har precis hade fått stipendium till musikkonservatoriet i Budapest och tänker sig en framtid i idolen Clara Schulmans fotspår, nu slås allt i spillror. Familjen splittras och när mamman förvirrar sig allt längre in i galenskap och blir flyttad till sjukavdelningen, finns bara Hanna och hennes syster Erika kvar och bägge är fast beslutade om att kämpa och göra vad som krävs för att överleva.

För Hanna öppnas en chans när lägrets sadistiske kommendant vill ha en pianist som ska komma till hans hus varje dag och underhålla honom och hans gäster. Även om det är vedervärdigt att spela för den grymme och nyckfulle kommendanten gör det att Hanna slipper det tunga arbetet utomhus och att hon får tillfällen att komma över mer mat som hon delar med sin syster och använder till att muta sig till fördelar från barackens kapo. Hon möter också kärleken på ett helt oväntat håll. Med både tur, beslutsamhet och mod, men även en del fulare metoder, blir Hanna så småningom en av de få som överlever dödslägret. Men hon vet inte vad som har hänt med familj, har någon av dem överlevt?

Suzy Zail är dotter till en överlevare och berättar den här historien för att hon tycker att det är viktigt för framtida generationer att försöka förstå förintelsens fasor. Det är en helt fiktiv historia även om vissa platser och händelser och personer är byggda på verkliga händelser och personer.

Jag tycker att det på ett sätt är en alldeles för enkel och banalt berättad historia för att skildra de här horribla skeendena i mänsklighetens historia. Samtidigt är enkelheten av boken styrkor. Den raka och okonstlade berättelsen gör den lättillgänglig för målgruppen som enligt mig är högstadiet eller de som behöver mer lättläst på gymnasiet. Perfekt att läsa under ett andravärldskrigettema för den som inte mäktar med Boktjuven men behöver något mer att bita i än Flickan som älskade potatis.

Berghs förlag, 280 sidor.