I Bröd och mjölk skildrar Karolina Ramqvist en flickas uppväxt och hennes relationer till vuxna omkring henne via maten. Centrala är mormoderns risgrynspudding, pannkakorna mamman gräddade när flickan skulle vara själv på kvällen och bullarna som fanns i frysen när mormor varit på besök.
Ramqvist beskriver hur tankarna på mat upptar flickan och hur hon bara kan äta vissa saker och är orolig inför sammanhang där hon kanske ska behöva äta sådant hon inte tycker om. Ramqvist skildrar hur flickan njuter av maten, ändå framstår nästan all mat i boken som motbjudande för mig när jag läser. Som en person som också haft svårt att äta många olika saker som barn känner jag i gen mig i flickans oro. Samtidigt är det tydligt att det är mycket mer än maten som skaver i flickans liv. Hon är ett ensamt och oroligt barn, med en mamma som inte helt och hållet finns där. Pappan är väldigt frånvarande, så till den mån att när han dyker upp är han en skrämmande figur. Förhållandet till morföräldrarna är varmt och tryggt och kompenserar för mycket av det som mamman inte lyckas ge sitt barn.
Det är en fin berättelse av hur man växer upp i, eller in i, en ätstörning och hur den påverkar alla delar av ens liv, såsom maten faktiskt gör. Men det är också en väldigt intressant skildring av relationer utifrån ett bars perspektiv. Ramqvist skriver enkelt och klart men skapar samtidigt tydliga stämningar och det är lätt att leva sig in i flickans situation. Passar gymnasiet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar