måndag 27 september 2010

Ursäkta att man vill bli lite älskad

Författare: Johanna Thydell


Thydells nya bok handlar om vänskap och kärlek men framför allt om att tycka att tillvaron är svårbegriplig och svårhanterlig och att man gör fel och är fel hela tiden.


Huvudpersonen Nora är synnerligen vanlig, inte speciellt bra på något, utan särskilda intressen och inte särskilt älskad eller åtrådd av någon. Eller, jo, det är hon ju i och för sig, av en kille i hennes franskagrupp, men han är så liten och ful, det gills inte riktigt. Tycker Nora.


Det mest lyckade med Nora är hennes bästa vän, Lisa, som är helt rätt. På alla sätt. Och Nora är egentligen rätt tillfreds med tillvaron så länge hon har Lisa. När hon plötsligt inte har det längre är allt annat oväsentligt. Utan Lisa är inget bra. Inte ens kärleken.


Det bästa med den här boken är Noras ordspråk ("noriska ordspråk") som står här och var på sidorna. Svarta och humoristiska tankar om livet. Annars är jag inte helsåld, faktiskt. Jag gillar språket, drivet i texten, men är mindre förtjust i handlingen och personerna.

Den femte mannen


Författare: Petter Lidbeck
Klassning: Hcg
I serien om Pella och hennes kompisar, tvillingarna Tyra och Siri, utkommer nu Petter Lidbeck med sin åttonde bok. Jag tycker att "Tre tjejer"-serien utmärker sig som en av de allra bästa barndeckarna och den nya boken håller helt klart måttet.
Pella har precis fyllt år. Nu ska hon till Danmark och bo med pappa och pappas snuskigt rika fru Bettina och lillebror Niels. Hon hoppas på ett riktigt fint födelsedagsfirande och så ska hon passa Niels alldelas själv en hel dag. Precis innan hon åker händer något olustigt. En man hittas död efter en smitningsolycka. I fickan har han en lapp med Pellas namn och moblinummer. Tvillingarna, men den ohängda Siri i spetsen, försöker spekulera i vad som ligger bakom det hela, men kommer inte fram till något bra.
I Danmark blir dock inget som Pella tänkt sig. Först verkar pappa och Bettina helt glömt bort hennes födelsedag och när sedan Pella ska trösta sig med att gå med Niels till hamnen för att köpa glass, händer det värsta: en svart skåpbil svänger upp framför dem, dörren öppnas och innan Pella vet ordet av sliter två män åt sig Niels med glass, sulky och allt och hivar in honom i skåpbilen. Och trots ett galet heroiskt räddningsförsök från Pellas sida, är Niels och skåpbil snart borta.
Det visar sig att det finns en koppling till mannen som hade Pellas mobilnummer i fickan. Han har kartlagt Pella för att komma åt Niels. Kidnapparna är ute efter pengar och Pella utnyttjas för att lämna över en lösensumma på fem miljoner kronor. Men mer om utvecklingen i denna rafflande historia ska absolut inte nämnas här, bara att tvillingarna så klart har ett finger med i spelet. Jämfört med tidigare böcker lämnas mindre utrymme åt Siris och Tyras gnabb och även åt Siris rap-och pruttinslag (även om de inte löms bort helt!). Titeln anspelar på ett finurligt sätt på Mankells Den femte kvinnan. På minussidan kan sägas att upplösningen kanske är lite väl banal - de slipade kidnapparna klantar till det lite overkligt mycket i slutet. Men det är en liten invändning mot en i övrigt välskriven och mycket spännande bok.

fredag 24 september 2010

Han hette Skellig


Författare: David Almond
Klassning: Hcg

Nyligen utkom en ny bok av David Almond på svenska, Svarta vingar heter den. Det föranledde mig att läsa en äldre bok av honom, Han hette Skellig som kom 2000 och i ny upplaga på En Bok för Alla 2005. Nu finns den tyvärr inte att köpa längre, men bibliotek och antikvariat har ju den. Och det är tur, för det är en fantastisk bok!

Huvdnperson är Michael. Hans familj har nyss flyttat till ett nytt hus med stort renoveringsbehov. Samtidigt blir hans nyfödda lillasyster svårt sjuk och hans mamma åker in och ut på sjukhuset med henne. Det nya huset ligger långt från den gamla skolan, där han ändå har valt att gå kvar. Pappa renoverar huset och allt är en enda röra i Michels liv.

På den djungellika tomten står ett fallfärdigt skjul, "garaget" har mäklaren optimistiskt kallat det. Michel får inte gå in, det anses för farligt. Ändå dras han dit. Längst in skjulet hittar han så något. En varelse. Först tror han att det är en död person. Sedan ser han att den på något sätt lever. Den pratar, men den bara ligger där längst in i skjulet, överlever på smådjur och insekter som kommer i dess väg. Han - för det är en mansliknanade varelse - vill inte prat med Michael, men så småningom får Michael ur honom att han vill ha huvudvärkstabletter och "27 och 53". Av en händelse förstår Michael att numren är rätter på den lokala kinamatsresturangen. Han och pappan beställer hämtmat och han tar med sig resterna till skjulet. Varelsen slickar njutningsfullt i sig: "'Gudarnas föda' viskar han '27 och 53'". Michael känner på hans rygg. Det finns något konstigt under hans kavaj, något sticker ut ovanför skulderbladen. Något fjädrande.

Tillvaron blir allt mer kaotisk för Michael. Bebisens tillstånd försämras och hon blir inlagd på sjukhus. Det ligger något eller någon som han inte vet vad det är i skjulet och kanske dör. Han vet inte vad han ska ta sig till. Så träffar han granflickan Mina. Hon undervisas hemma av sin mamma, eftersom de i Wiliam Blakes anda inte tror skolan om något gott. Hon är en mycket fri själ. Michael stannar hemma från skolan några dagar när allt känns så jobbigt att han inte orkar gå dit. Mina visar honom ett ugglebo och så småningom vågar han visa Mina varelse i det fallfärdiga uthuset. För Michael är det en stor lättnad bara det att någon annan ser det han ser så att han slipper tvivla på sitt förstånd. Tilsammans bestämmer de sig för att rädda varlesen - som till slut avslöjar att han heter Skellig - ur skjulet.

Det här är en berättelse om förändring och kris, om att växa som människa och om att våga se nya saker och tro på det omöjliga. Det är en förunderlig och lite magisk berättelse, som är både sorglig, spännande och lite kuslig. Det är en bok som borde läsas av människor i alla åldrar från en nio år eller så. Att slukas under täckat eller att läsas högt tillsammans.

tisdag 21 september 2010

Nattens barn

Författare: Benni Bödker

Vampyrer och spänning i ett behändigt format!

Nattens barn är namnet på en bokserie bestående av de fyra böckerna Vampyrfesten, Blod är liv, Draktecknet och Ondskans grav. Det som tilltade mig då jag läste böckerna är att de är välskrivna, spännande, har ett behändigt format och att vampyrerna är klassiska vampyrer med långa vassa tänder. Böckerna är för åldern 9-12 år, men kan definitivt även rekommenderas till äldre elever då bokserien blir lagom lång om alla böckerna läses i en följd. För den ovande läsaren har böckerna ett lagomt stort format som inte känns avskräckande (cirka 120 sidor per bok).

Förlaget skriver...
Det är sent 1800-tal och mystiska saker försiggår i staden. Vargar stryker omkring på nätterna och blodlösa lik hittas på morgnarna. Hemma hos syskonen Edvard och Agnes talar man inte om vampyrer. Edvard tror som de flesta andra att de existerar, medan Agnes menar att det bara är gammalt skrock. Allt ställs på sin spets då deras avlidna syster anklagas för att ha förvandlats till en vampyr. Syskonen måste rentvå henne och undersöka vad som egentligen sker omkring dem. En dag dyker den svartklädda Mina upp på kyrkogården. Hon fångar omgående Edvards hjärta och inviterar dem till en fest, där gästerna är ovanligt bleka ... (Bonnier Carlsen)

Frökens nya klass

Författare: Jo Hoestlandt

Den här lästräningsboken lät väldigt lockande i lektörsomdömet. En fröken som ska börja med en helt ny klass (eventuellt hennes första?) efter sommarlovet och som är jättenervös. Hon kan varken äta, sova eller sitta still och hennes man och son gör sitt bästa för att lugna henne. När hon väl kommer till skolan lugnas hon av att ta hand om en ny liten elev i klassen som är lika nervös som hon själv. Lät gulligt och roligt tyckte jag.

Tyvärr visade det sig när jag läste boken att språket är styltigt, krystat och fullt med märkliga formuleringar som gör texten svårläst. Sonen är lillgammal och töntig, fröken oproportionerligt rädd. Dessutom förekommer ett par partier som känns både omoderna och olämpliga; fröken vill krypa upp i sin mans knä för att söka skydd och när hon klär sig på morgonen väljer hon bort ett par byxor för att de får henne att se tjock ut (på bilden ser hon ut som Barbie). Mycket tveksamt. Typografiskt är sidorna inte heller lämpliga för lästräning. Jag vet inte var jag ska placera den här boken faktiskt. Hade jag inte redan stämplat och märkt den hade den åkt tillbaka till BTJ.
Någon annan som läst och tyckt något om den?

Det är så logiskt, alla fattar utom du

Författare: Lisa Bjärbo

Lisa Bjärbo, som tidigare har skrivit om barns syn på dödssynder och som är aktuell på litteralund i höst, har romandebuterat med boken "Det är så logiskt, alla fattar utom du".

Johan är vansinnigt förälskad i sin barndomsvän, Ester, något han är fast besluten att aldrig låta henne få veta. Ester är i sin tur förälskad i smala hårdrockskillar, just nu Adam. Johan försöker dölja sina känslor för Ester, men det är inte så lätt när hon bubblar på om Adam-adam-adam hela tiden och svartsjukan rasar i Johan. Inte blir det lättare av att han tvingas hantera sina föräldrars skillsmässa samtidigt. Men så börjar det en ny tjej i klassen och Johan börjar umgås med henne. När Adam visar sig vara en stor skit och Ester inser att Johans beteende kanske kan ha berott på svartsjuka börjar hon se honom med nya ögon, men då är det möjligen redan försent.

Läsaren får följa Ester och Johan i vartannat kapitel, en inte helt originell men alltid tacksam metod för att få fram de olika karaktärernas perspektiv. Historien är överhuvudtaget inte originell, men väl underhållande och extremt träffsäker i dialogen. Kommer älskas av många läsare i typ sexan och uppåt.

måndag 20 september 2010

Cirkusflickan

Författare: Camilla Lagerqvist

Klassning: Hcg

I Camilla Lagerqvists förra bok Det brinner i mitt huvud (som jag inte har läst) träffar huvudpersonen en tjej vars farmor eller mormor hade varit cirkusprinsessa. Om den personens hårda uppväxtår vid en cirkus i början av 1900-talet handlar nu hennes nästa bok,Cirkusflickan. Den lär vara löst baserad på en sann historia. Så här börjar den:

"Jag var sex år när min mamma sålde mig till en cirkus. Hon fick pengar till en varm yllekappa och ett par handskar i skinn." Efter den meningen är man fast. Man vill inte sluta läsa. Man vill bara fortsätta och fortsätta att läsa om Elsa. Hur hon blir upptäckt av cirkusdirektörskan Madame Zenitha när hon ballanserar på en hal bropelare vid fisktorget, hur hennes mamma inför hot om barnavårdsnämnden lämnar bort henne, hur hon med hugg och slag tränas till kautschukbarn och lindanserska, hur hon får artistnamnet Elisaveta, hur hon gör allehanda udda bekantskaper vid cirkusen, hur hon gör succé och blir berömd. Vid sidan av berättelsen om Elsa får man läsa breven från mamman. Dessa får Elsa dock inte ta del av. Sveket från mamman känns för Elsa obegripligt och oförlåtligt. Men trots all umbäranden växer Elsa allt mer in in cirkuslivet, som blir hennes värld.

Detta är en ovanlig barnbok. Ämnet är ovanligt, historiska böcker är ganska ovanligt. Men det är riktigt riktigt bra. Vi får följa Elsa uppväxt på cirkusen från 1917 då hon är sex år, tills hon är vuxen och äntligen kan göra sina egna val i livet.

Nyckelbarnen

Författare: Sara Kadefors

Klassning: Hcg

Huvudperson i Sara Kadefors nya bok är Siri. Hon bor som enda barn med mamma och pappa som jobbar väldigt mycket. De reser också en del del i jobbet, så när kommunen sparar och stänger fritidsklubben blir det många långa och tråkiga eftermiddagar ensam i lägenheten för Siri. I samma trapp bor Linn och Leo. Linn som har en ensamstående mamma som är "bohem" (enligt sig själv) och Leo, en väldigt sprallig kille som har ganska lätt att få utbrott för än det ena, än det andra och vars föräldrar verkar ha mer fullt upp med sina tävlingshundar än med Leo och hans bror. Efter ett tag börjar Siri, Linn och Leo hänga tillsammans på eftermiddagarna. De hittar ett hemligt ställe bakom en trappa vid ett köpcentrum som de gör till sitt.

I skolan är det inte så bra. Fröken har kort stubin, ger sig på de svaga eleverna istället för att stötta dem och ger gång på gång Leo skulden för saker han inte har gjort. En dag i matsalen kulminerar det. Leo blir dramatiskt utslängd efter att ha fått skulden för att ha slängt mat i huvudet på fröken. Istället är det frökens gullgosse Nizar som är boven. Siri står inte ut med orättvisan, utan går till rektorn för att protestera. Trots protestlistor, och att Nizar till slut erkänner att det var han, får barnen ingen upprättelse, rektorn håller fröken om ryggen och sviker eleverna. Mitt i allt detta upptäcker Siri sin mamma, som skulle vara på jobbresa i Japan, promenera in i en trappuppgång på stan. Vad är det som händer? Varför sviker och ljuger alla vuxna? Ilskan växer i Siri och hennes kompisar. Det gör också törsten efter hämnd på de som inte lyssnar på dem.

Kadefors roman känns träffsäkert nutida. Man känner sig helt på barnens sida och oroar sig hela tiden för hur det ska gå för dem när mer eller mindre harmlösa bus växer till allt större aktioner.

Kortets hemlighet och Sorgfjärli

Författare: Ewa Christina Johanssons och Ingelin Angerborn

Klassning: Hcg

Kortets hemlighet är utgiven på Hegas förlag, vilket innebär att den är lättläst. Det innebär också att den inte går att köpa hos vanliga bokhandlare, med den finns på de flesta bibliotek. Det är andra, mycket fristående delen, om Ella och hennes tvillingsyster Ida. Den första heterTavlans hemlighet. I den här boken har Ellas familj hyrt ett gammalt torp över sommaren. Redan i första kapitlet händer det läskiga grejer: Ella förvillar sig i en dimma. Hon går mot ljudet av kyrkklockor, stöter ihop med kyrkväggen och ser där ett blodigt handavtryck. Så skingras dimman plötsligt och handavtrycket är borta. Ella fortsätter att se och höra märkliga saker. Hon blir nyfiken på en gamal historia som utspelat sig kring kyrkan och gör efterforskningar. Systern Ida är däremot inte intresserad alls. Hon tycker det är mer läskigt än spännande med spöken och vill hellre gå och bada.

Med Sorgfjäril tar Angerborn ännu ett steg ut ur "klant-facket" där hon varit ett tag med böckerna om vilda-Tilda på senare tid Klant och Kompani. Jag tycker att det är ett mycket lyckat steg. Här är det också en flicka som är huvudperson, Alice, som mot sin vilja flyttat till ett stort kråkslott på landet med mamma, lillebror Emanuel och mammas man Peter. Bakom sig lämnar hon allt som hon är van vid; bästisen Sofia och framför allt Leo, som är något mer än en bästis.

Redan första dagen landar en stor fjäril på hennes hand och sitter där länge. Konstigt nog känner Alice det som om den vill henne något. Ganska snart får Alice och henne mamma också höra att det går rykten om att det spökar i deras hus, som kallas för "Spanska slottet" i folkmun, eftersom det byggdes av en man som var gift med en spansk kvinna. Alice tror inte på spöken. Men det händer allt fler mystiska saker i huset. Telefonerna krånglar, Alices klockradio hakar upp sig och står och blinkar på 19:29, Internet funkar inte och när det gör det får Alice inte igång webbkameran som hon har för att hålla kontakten med Leo. En glasfigur i form av en fjäril försvinner oförklarligt. Och fjärilarna, de stora vackra fjärilarna, som Alice tar reda på heter Sorgmantel, dyker upp på de konstigaste ställen. Hela tiden får Alice den där känslan av att de vill henne något.

Ännu värre är att lillebror Emanuel vid ett tillfälle försvinner. Emanuel är fem år, men lite efter i utvecklingen vad gäller tal och förstånd, men han är väldigt duktig på att rita. Han kan också fastna i vad mamman kallar "tankeglapp". Fast Alice tycker att det ser ut som om han tittar på något, något som bara han kan se. En gång höjer han till och med handen till en vinkning. När Emanuel kommer fram igen, lika oförklarligt som han försvann, säger han något om att "pluga sa Emanuel inte gå".

Det är väldigt lätt att associera till böcker som Tordyveln flyger i skymningen eller Agnes Cecilia, en sällsam historia av Maria Gripe när man läser Sorgfjäril. Angerborn lyckas skapa precis den där magiska och lite otäcka stämningen som Gripe var expert på. Angerborn skildrar också mycket fint kärleken mellan syskonen Alice och Emanuel. Boken handlar också om barnets utsatthet; Alice som har mycket goda familjeförhållanden både socialt och materiellt, är ändå helt utlämnad åt de vuxnas beslut att flytta henne från den miljö där hon trivs och har sitt sammanhang och sina vänner. I det nya huset blir hon dubbelt utlämnad, där krafter som hon inte vill tro på får mystiska saker att hända.

onsdag 15 september 2010

Lilla E ger sig ut på resa


Författare: Charlotta Lannebo

Klassning: Hcf


Förra året kom Lilla E ger sig ut på resa ut. Den utspelar sig under julaftonsnatten och är utmärkt högläsning, både när som helst och när julen börjar närma sig. Lilla E, som är bokens huvudperson, får en finfin rullväska i julklapp av sin mormor. Lille E är en kompetent tjej, hon vet hur man ska packa en väska. Hon vet också hur man tar sig till stationen, om man vill ta tåget och ge sig ut på resa. Och det vill man ju, när man nu har fått en så bra väska. Sagt och gjort; när alla andra i huset ligger och sover traskar Lilla E iväg genom natten till tågstationen. På stationen möter hon en hjälpsam konduktör och snart träffar hon också Valdemar som bor på en bänk på tunnelbanestationen. Valdemar saknar en viktig kokbok. Lilla E bestämmer sig för att leta rätt på den åt honom. Vägen genom Stockholmsnatten kantas av möten med kloka och spännande människor. Mitt vuxenjag skriker: "Men varför skickar ingen hem ungen!", jag får nästan ont i magen av tanken på det lilla barnet på egen hand i natten. Men Lilla E är som sagt kompetent. Hon klarar sig. Och så är det ju en saga. Spännande, och med lyckligt slut!

måndag 13 september 2010

Vampire Academy

Författare: Richelle Mead
Klassning: uHce


Jag har precis, med samma törst som en utsvulten vampyr, slurpat i mig senaste delen i serien Vampire Accedemie, Löftet. Serien, som handrar om Rose Hathaway, en dhampir som lever i en värld helt lik vår. Men i Roses värld existerar både hallvvampyrer, som hon själv, och riktiga vampyrer. Av dessa finns det två sorter, moroi och strigoi. Moroi är goda, kloka vampyrer med olika magiska gåvor. Strigoi är vampyrer så som vi känner dem, ondskefulla och odöda. Båda sorterna livnär sig på människoblod, men moroi dödar aldrig, de förlitar sig på frivilliga donatorer. En annan skillnad är att moroi föds som moroi, medan strigoi skapas. Dhampirer är frukten av ett förhållande mellan en moroi och en dhampir och oftast är det mamman som är dhampir. Många dhampirer uppfostras, precis som Rose har, till att bli beskyddare åt moroi.

I första delen, Törst får vi lära känna Rose och hennes bästa kompis Lissa medan de två är på rymmen från sin skola. De har givit sig iväg för att det finns krafter på skolan som skadar Lissa. Mellan Rose och Lissa finns förutom att de är bästisar ett märkligt band och båda tror att Rose är förutbestämd att bli Lissas beskyddare. De återförs hur som helst till skolan. Lissa är den sista av en kunglig ätt och för värdefull för moroisamhället för att leva vind för våg i otrygghet i människovärlden. Åter på skolan måste Rose ta igen vad hon missat under deras rymning och får då den tuffe Dimitri som mentor. Naturligtvis tar det inte lång tid innan de bägge börjar känna otillåtna känslor för varandra. Samtidigt tätnar intrigerna på skolan och det händer alltfler konstiga saker kring Lissa, som mår allt sämre.
I andra delen befinner sig skolans elever i en avlägsen sportstuga, eftersom en stor strigoiattack väntas. En ny person kommer in i handlingen, Adrian, en bortskämd moroi som har samma typ av magiska förmågor som Lissa. Dessutom är han intresserad av Rose, som inte tar hans uppvaktning på allvar, och besöker henne i hennes drömmar. Tredje delen, Skuggkysst, har fått sitt namn av vad som nu uppdagats: bandet mellan Rose och Lissa beror på att Lissa, som har helande krafter, har uppväckt Rose från de döda, Rose är vad som kallas "skuggkysst".
Tredje delen slutar i katastrof för Rose. Hon och Dimitri har äntligen bestämt sig för att de inte längre kan avstå från kärleken till varandra, trots deras plikter som beskyddare. Men efter en svår attack av strigoi, där flera dödas, återvänder inte Dimitri. Rose tror först att han blivit dödad, men inser snabbt att det är ännu värre. Han har blivit uppväckt till strigoi. Hon påminner sig om ett löfte de båda gett varandra: om den ena blev förvandlad, skulle den andra söka upp den och förgöra den.

Nu är vi alltså på fjärde delen. Rose har ensam och hals över huvud begivit sig till Ryssland, med sikte på Sibirien, dit hon hört att strogoiDimitri återvänt. Även om boken lider lite av att den hela tiden försöker återberätta saker som hänt i de tidigare delarna ifall någon läsare mot all förmodan inte skulle ha läst dem, så är det precis lika härligt rafflande spännande som i de tidigare delarna. Rose lär känna en alkemist, en människa som är någon slags länk mellan människovärlden (som inte vet något om vampyrvärlden) och vampyrvärlden. Hon träffar Dimitris mamma och övriga familj. Hon lär också känna ett par som har samma skuggkyssta band som hon och Lissa har, fast dessa är man och hustru. Hon lider hela tiden av att ha lämnat Lissa, som hon ändå följer genom att ibland "titta in" i hennes tankar. På så sätt får vi läsare också förlja vad som händer på skolan. Adrian dyker också upp i hennes drömmar igen.
Rose är en kul huvudperson att följa. Hon är visserligen otroligt snygg, men hon är också både rapp i käften, sarkastisk, dumdristigt modig, handlingskraftig, tjurigt stolt och chosefri. Hon är verkligen inte någon liten donna som står vid sidan och väntar på att prinsen ska befria henne, utan hon kastar sig rakt in för att beskydda svagare, eller bara för att ge någon hon tycker illa om på käften. Vampire Academy rekomenderas varmt till alla som känner sig färdiga med Bella Swans trånande och vill ha lite riktig action. Givetvis parat med romantik, spänning och lite flärd.

Den magiska hajtanden


Författare: Eva Susso

Klassning: Hcf


Den magsika hajtanden är en liten kapitelbok med bilder av Anna Höglund som kommit ut på Raben & Sjögren. Den handlar om Margot och hennes storasyster Moa som tillbringar sommarlovet hos Moster My och hennes sambo Kärran i Trutviken. Moster My driver bageri och Kärran kör ut leveranser. Jan-Torvald finns också där, Margot tycker inte om när han och Moa ska leka själva, hon känner sig utanför och vill att Jan-Torvald ska vara hennes bästis istället. När saker och ting blir jobbiga förlitar sig Margot på sin magiska hajtand, som hon bär i ett snöre kring halsen. Just den här dagen får Margot och Moa i uppdrag att leverara lite nybakade wienerbröd till en fest. Vägen dit är krångligare än vad de tänkt sig och det händer flera saker som ställer till det för systrarna. Då är det tur att Margot har den magiska hajtanden, det tycker till och med Moa, som inte ens trodde på att den fungerade.


Är det tänkt att bli fler böcker om Margot och Moa i Trutviken? Det känns så, för boken inleds med en karta och med teckningar på persongalleriet, på känt lassemajamanér. Dessutom känns slutet abrupt, man blir inte riktigt färdig med folket i Trutviken på den här lilla tunna boken. Ett par invändningar: Om det nu står i texten: "Min syster Moa är lång och smal. Jag som heter Margot är kort och knubbig." Varför väljer då Höglund att rita två pinnsmala töser, av vilka den kortare visseligen har lite rundare huvud? Och visst är det trevligt att Moster Mys sambo Kärran helt okommenterat är en kvinna, de pussas lite i trädgårdssoffan. Men varför måste hon vara avbildad som en snudd på nidbild av en lesbisk kvinna? Och slutligen: jag vet, eftersom jag läser mycket barnböcker, att man i Stockholm (och kanske på andra ställen?) säger "sexårs". Men det gör man inte överallt. Här säger vi "förskoleklass" eller "f-klass" och jag är osäker på om mina ettor eller f-klassare skulle förstå begreppert sexårs.

måndag 6 september 2010

Dagbok från hönshuset

I sin senaste bok Dagbok från hönshuset skildrar Barbro Lindgren sitt och sina husdjurs liv och öden på gården Ugglan på Gotland. Där finns hönor, ankor, katter och en hund. Hönorna går in och ut ur hönshuset, ruvar ägg, blir tagna av räven och dör, försvinner och kommer tillbaka. Lindgren ger sig ut på jakt efter nya ankor eller höns, köper ögondroppar till en anka och hämtar hem rymlingar från grannens sädesmagasin. Det är många olika hönor och kycklingkullar att hålla reda på, men det gör kanske inte så mycket, man kan njuta av de olika små berättelserna ändå. Novellerna följs av Kristina Digmans helt fantastiska bilder. Inledningsvis finns en översikt över de olika husen på Ugglan. En gamal Lorangafan som jag kan inte låta bli att associera till de röda husen där Loranga och hans familj kamperar. Likheterna med Loranga slutar dock där. Eller också är det de inte gör. Kanske är det så att Lindgren nu, precis som när hon skrev om Loranga, skriver det hon själv tycker är intressant och roligt att skriva om och om företeelser i sin närhet. När hon var i trettioårsåldern hamnade hon då mitt i prick med vad småbarnsföräldrar tycker är kul att läsa med sina barn. Nu, förtio år senare, har hon skrivit en puttrig och småmysig bok som passar utmärkt för damer i samma ålder att gona sig åt. Förhoppningsvis hittar de några barnbarn eller äkta makar de kan läsa högt för. Varför Raben ger ut den här boken som en barnbok förstår jag inte. Vad är egentligen en barnbok? Är inte det en intressant fråga för en nystartad barnboksblogg?

Bara vara Jennie

Författare: Solveig Olsson-Hultgren
Klassning: Hcg

Vi får följa nioåriga Jennie från första skoldagen i trean till första skoldagen i fyran. Jennie bor med sin mamma och lillebror. Hennes pappa är för länge sedan försvunnen och mamman har för några år sedan även separerat med lillebroderns pappa. När vi kommer in i berättelsen ligger Jennie i sin säng, dagen innan skolstarten, och oroar sig för dels att hennes mamma inte ska sy upp hennes nya byxor, dels att mamman inte ska väcka henne så att hon kommer för sent första dagen och dels att mamman ska vara berusad när hon kommer till skolan. De två första farhågorna slår in, inte den tredje eftersom mamman inte följer med alls utan ligger utslagen i sin säng.

På detta följer 100 sidor fullständig misär. Sorgligare bok har jag sällan läst. Mamman bara dricker och dricker och Jennie försöker desperat ta hand om sig själv och lillebror utan att omvärlden får veta. Det är bara lillebroderns pappa, hennes före detta styvpappa, som hon vädjar om hjälp, men han har dessvärre en ny fru som inte alls vill veta av hans tidigare familj.

Jag ställer mig tveksam till målgruppen för den här boken. Eftersom Jennie bara är nio år och går i trean kommer det vara svårt att få äldre barn att läsa boken, samtidigt som den är för svår, både språkligt och innehållsligt, för de yngre. Kanske en mogen tjej i trean som vill ha sorgliga böcker?