Storkens och dromedarens sång

 

Författare: Anjet Daanje

Storkens och Dromedarens sång av den nederländska författaren Anjet Daanje är ett läsäventyr av sällan skådat slag. Daanje är i grunden matematiker och fick 2022 fick hemlandets bägge största och viktigaste litterära pris för sin roman. Boken, som är på nästan 800 sidor, är inspirerad av Emelie Brontës liv och av hennes roman Svindlande höjder. Men Storkens och dromedarens sång handlar inte alls som Brontë. Istället följer vi de fiktiva prästdöttrarna Millicent och Eliza May Drayden som lever i Yorkshire under tidigt 1800-tal. Den första person vi möter i berättelsen är liktvätterskan Susan som följer systrarnas liv på håll. Det är hon som till slut får ta hand om Eliza May efter hennes allt för tidiga död. Då har de bägge systrarna hunnit publicera varsin roman under pseudonym, varav Millicents blev en succé och Eliza Mays hårt kritiserad. Eftervärlden intresserar sig dock mer för Eliza Mays bok som hyllas som banbrytande.

Sedan följer vi olika personer vars liv, nära eller från långt håll, sammankopplas med systrarna Draydens. Det är bland annat Agnes Chambers som arbetar med Eliza Mays biografi, hennes dotter Kathleen Chambers, andra människor i England, övriga Europa och USA, och detta medan tiden ringlar sig fram från tidigt 1800-tal till tidigt 2000-tal. Mellan de sammanflätade levnadsödena kommer utdrag ur Eliza Mays roman Haeger Mass, Millicent Draydens brev och Eliza Mays dikter, som i själv verkar är tolkningar av Emelie Brontës dikter. Det känns rimligt att författaren är matematiker för att ha kunnat få ihop det här intrikata bygget.

Vissa teman återkommer i levnadsödena vi följer: systrar (eller syskon) som lever nära och ibland för och genom varandra, tidig sjukdom och död, skapande och skrivande, speglingar och förväxlingar, den sista vilan och begravningar, naturen, tiden och klockor. Det är en roman som är mäktig läsning och lämnar en med en vag undrar över vad man egentligen varit med om. Kanske kan någon som är mer bevandrad i systrarna Brontës liv och författarskap läsa in mer i Storkens och dromedarens sång om dem än vad jag kan, men förkunskap om Brontës är inget måste. Det är en unik läsupplevelse i vilket fall som helst, inte lik någon annan jag varit med om. Översättningen av Joakim Sundström är en riktig bragd. Passar läsnördiga människor från gymnasieålder och uppåt.

Farväl till Panic Beach

 

Författare: Sara Stridsberg

Jag vill skriva det viktigaste först: det här är en helt fantastisk roman. Den berättas av Nina som får ett råd av en sjöman på en bar. Om du inte längre står ut, säger sjömannen, då måste du gå tillbaka till ursprunget, till den hamn där du börjat. Så det är det hon gör när hon ska berätta sin trasiga trassliga familjs historia.

Hon återvänder till Laura, Samuel och Harry som får ett barn tillsammans. Det är Samuel som är pappan, men det är Harry som har gift sig med Laura. Och hon återvänder till Berzeli park, som från början var träskmark. Där rumlade Harry runt en gång i tiden och därutanför, i Nybroviken, bröt Ninas mammas förfäder is.

I stråk av tillbakablickar, minnen, skrönor och drömmar rullas en familjehistoria upp. I centrum står Matti, pappan som inte alls förmådde vara pappa. Och alkoholen, den som alltid flödat. Vi följer med till de eviga somrarna vid Panic Beach, till en vind på lilla Essingen där det tjuvröks, till en lägenhet i Kungstornet. Till övergivna barn, egocentriska vuxna, barndomens skimmer och faror. Och allt cirklar kring det sår – den återvändsgränd som Nina hamnat i och som gör att hon inte längre står ut – hennes syster Eddie som inte orkade bli vuxen eftersom inga vuxna hade visat henne hur det skulle gå till att vara en vettig vuxen. Hur ska man klara av att älska någon när man aldrig fått lära sig hur det går till? När går gränsen för när man inte längre kan förlåta en förälder?

Sara Stridsberg målar upp en förförisk värld. Man vill så gärna älska dess storslagna personage, och man gör det, trots att de är som Berzeli park: ”elegant men med en rå undersida”, stanken från träsket sipprar igenom den vackra ytan.

Detta är en prosa där varje ord står på rätt plats, man dras med i det vackra språket tills man kippar efter andan över de bråddjup som öppnas. Bara läs och njut. Passar för gymnasiet och uppåt.

Björnjägarens döttrar - en berättelse om sju systrar

 

Författare: Anneli Jordahl

När pappan den berömda björnjägaren och snart också mamman dör beslutar sig sju systrar för att ge sig av från den ruckliga fädernegården för att överleva i vildmarken. Målet är att dra sig undan från samhällets krav och övervakning och leva på sina egna villkor, nära naturen. De ska klara sig på jakt och på att sälja saker på höst- och vårmarknaden.

Det går sådär. De sju systrarna är sinsemellan väldigt olika. Den äldsta, Johanna, stod närmst deras far, idoliserar honom hårt och tar utan att diskutera saken på sig ledarskapet och dikterar villkoren för syskongruppen. Fysisk styrka och rått sinnelag hyllas. De super och röker och slåss. De systrar som detta inte passar hånas och misshandlas.

Berättare är en person boende i byn som via intervjuer och iakttagelser försöker skildra de sju berömda systrarnas öde. Resultatet blir en hjärtskärande historia om människor som inte passar in. Inte i samhället och inte i den grupp de tillhör. Systrarnas bild av mamman och hennes berättelse som också kommer fram så småningom är också fruktansvärd.

Jordahl har haft Aleksis Kivis klassiker Sju bröder som inspiration, men historien är flyttad till nutid. Förmodligen är det ett mervärde att ha läst Kvisi, eller åtminstone vara mer bekant med originalet än jag är från min svenska horisont. Förflyttningen till nutid har gjort det lite svårt att få ihop vissa saker, som till exempel hur barnen nästan helt klarat sig undan skolgång och aldrig lärt sig läsa. Eller hur det kommer sig att björnjägarpappan - och hans arvingar - får hållas med att jaga björn fritt i dagens reglerade samhälle. Men det är ändå en spännande, ruskig och läsvärd roman.

Passar gymnasiet.

När vargarna kom

 

Författare: Charlotte McConaghy

Australiensiskan Charlotte McConaghy fick ett stort genomslag med sin förra roman Den sista migrationen som tog upp situationen för den hotade arten silvertärnor. Här får vi återigen möta en naturälskande huvudperson av lite samma snitt som i förra boken. Här är det Inti som kommer till Skottland med sitt forskarteam för att genomföra ett projekt med återinsättning av varg i de skotska högländerna. Hon är ärrad, kapabel och skyr inte våld när det behovs. Men hon lider av den mycket ovanliga diagnosen spegelberöringssynestesi vilket innebär att hon känner beröring som hon ser på andra som om hon själv blev vidrörd, vilket gör det svårt för henne att utföra och uthärda våld. Med sig har Inti mörka minnen och sin tvillingsyster som är djupt traumatiserad.

De båda systrarna har en minst sagt udda uppväxt där de ömsom bott hos sin mamma, en krass kriminalare i Australien, och ömsom levt på självhushåll i skogen i USA med sin allt mer fanatiska far.

I Skottland möts forskningsteamet av stort motstånd. Här lever man på djurskötsel och har av tradition inte inhängande betesmarker. Man fruktar att vargarna ska vara farliga för både boskap och människor. Inti å sin sida menar att det farligaste vilddjuret är människan. Tyvärr inser hon allt för sent hur förfärligt rätt hon har.

Passar gymnasiet och uppåt.

Livlina

Författare: Happy Jankell

Livlina är skådespelaren Happy Jankells debutroman och handlar om 22åriga Liv. Liv lider av hypokondri, eller hälsoångest, och besöker titt som tätt vårdcentralen för alla möjliga besvär. Hon har tjatat till sig skiktröntgen, EKG och olika blodprover, som alla visar att hon är fullt frisk, men hon fortsätter ändå att oroa sig. Ångesten begränsar Liv på olika sätt, hon ställde till exempel i sista sekund in Asienresan som hon och pojkvännen Yack planerat i flera månader. Det slutade med att pojkvännen gjorde slut och reste ensam till Asien. Kvar i Stockholm försöker Liv kämpa mot ångesten och hantera ensamheten på olika sätt, men hon blir alltmer självdestruktiv.

Genom hälsoappen Care Call (som Liv naturligtvis är en flitig användare av) kommer Liv i kontakt med läkaren Mårten. Redan vid deras första samtal beter sig Mårten oprofessionellt och går över gränsen, men han är också generös med recept på lugnande medicin. Liv inleder en relation med läkaren som snart visar sig vara allt annat än hälsosam.

Centralt i romanen är även relationen till storasystern Lina. Systrarna är på många sätt varandras motsatser. Deras pappa dog när de var små och de har hanterat sorgen väldigt olika. Efter pappans bortgång har storasystern och mamman kommit varandra allt närmre, medan Liv känner sig utanför. Liv berättar varken för systern eller mamman om det som händer i hennes liv, men det visar sig också att det inte bara är Liv som bär på hemligheter.


Passar för gymnasiet och uppåt.


Forum, 383 sidor.

Drunkna tyst

Författare: Åsa Leijon

Det är 1980-tal, någonstans på den uppländska landsbygden. Det är snart ett år sedan 16 åriga Jannica försvann. En fredagskväll förra sommaren gick Jannica av bussen och kom sedan aldrig hem. I den lilla byn där alla känner alla florerar ryktena kring Jannicas försvinnande. Har pojkvännen Anders något med försvinnandet att göra? Eller den argsinte grannen Valter? Eller har det något med det där som sker på motellet att göra? De flesta i byn hade en relation till den vackra, sociala och populära Jannica. Och alla tycker synd om Jannicas 12 åriga lillasyster Minna som smyger runt i byn och pratar med sig själv.

Minna väntar på sin syster, hon är säker på att systern kommer att återvända en dag. Minna kan inte berätta för någon om det som hon vet, det är för farligt. Det är framför allt genom Minna som romanen berättas, men vi får också följa de andra invånarna i byn som hanterar sorgen, saknaden och ovissheten på olika sätt. Det visar sig att den lilla byn bär på många mörka hemligheter. 

Drunkna tyst är en spännande roman med ett vackert språk. Passar för gymnasiet och uppåt. 

Albert Bonniers Förlag, 413 sidor. 

Mitt storslagna liv

Författare: Jenny Jägerfeld

Sigge har flyttat från Stockholm till Skärblacka. Förutom att folk pratar lite konstigt och att samhället ständigt stinker ser Sigge inga som helst nackdelar med det. Tvärt om. Nu får han chansen att börja om. Slippa stormobbaren Budde och bli populär. Eftersom mamma söker jobb och har ont om pengar får mamma, Sigge och hans två halvsyskon bo hemma hos mormor, eller Charlotte (engelskt uttal!), som hon hellre vill bli kallad, på hennes Royal Grand Golden Hotell Skärblacka. Där är rummen inredda i femtiotalsstil och det står uppstoppade djur lite överallt. För närvarande finns inga gäster, eftersom Sigges familj ska få plats, förutom Krille Maräng då, en kompis till mormor, förlåt Charlotte, med filmregissörsambitioner.

Men hur blir man populär? Sigge har 59 dagar på sig att ta reda på det. Sen börjar skolan. Han önskar att allt var lika lätt för honom som för lillasyster Majken som hittar en kompis efter två veckor. Själv hittar han istället en fiende, en tjej som bor en bit bort som fotograferar honom i en pinsam situation och lägger ut bilden på sitt instakonta "Blacka news" med två tusen följare. Som hämnd snor Sigge hennes trädgårdstomte och låter den ge sig ut på en liten semesterresa likt sin släkting i Amelie från Montmartre.

Det kryllar av älskvärda och originella karaktärer (mest älskar man mormor Charlotte) och roliga situationer i Jägerfelts nya mellanåldersbok. Samtidigt är det, som alltid hos Jägerfelt, en bok med en stor allvarlig underton. Hur gör man för att passa in i normen? Och hur trång ska man egentligen tillåta normen att vara? Hur mycket kan man och bör man ändra sig för att få vara med? Sigge för ständigt rådet av de vuxna att "vara sig själv" men i den förra skolan blev han mobbad när han visade vem han var. Så hur gör man egentligen? Strunta i vad andra tycker som Charlotte? Göra sin grej trots att man kanske inte är bäst på det som Krille Maräng? Majken och minsta systern Bobo verkar kunna komma undan med att vara hur originella som helst, alla älskar dem ändå.

Perfekt som högläsning på mellanstadiet och för egen läsning för de som gillar lite tjockare böcker.

Rabén & Sjögren, 328 sidor.

Dödvatten

Författare: Lena Ollmark

Vera träffar Max på ett behandlingshem för ungdomar med psykiska problem. Båda är traumatiserade av sorgen efter en nära anhörig som drunknat. Veras mamma som gått genom isen och Max tvillingsyster Julia som dött i en segelolycka. I denna likhet finner de varandra trots att de i övrigt är så olika man kan tänka sig. Vera kommer från små omständigheter och svåra förhållanden med en mamma som  lidit av psykisk ohälsa medan Max kommer från en till syner perfekt överklassbakgrund och hennes döda syster var en känd influencer. Vera har aldrig haft någon riktig bästis innan och njuter av att komma nära Max och Max finner tröst i Veras mörker. Så när Max erbjuder Vera att följa med till familjens semesterparadis på en skärgårdsö över sommaren tackar Vera genast ja.

På Saltöga gård visar det sig dock vila flera mörka hemligheter under den glittriga, polerade fasaden. Samtidigt som familjen ordnar sitt årliga seglarläger för barn känner sig Vera allt mer obehaglig till mods. Saker dyker upp i hennes rum och hon märker att Max ibland döljer saker för henne. Och hela familjen tassar som katten kring het gröt kring frågan om Julias tragiska olycka och död.

Själva spökerierna är mer nedtonade i den här boken än vad vi vanligtvis väntar oss i en bok av Lena Ollmark. Den verkliga faran lurar här i människohamn, det som döljs under ytan, här symboliserad i vattenytan med dess dolda mörka djup. Men det finns också ett spel med fasader, den artiga och polerade överklassfernissan eller den glada käcka bilden i sociala medier och det otäcka i att aldrig vara säker på vad som lurar bakom den. Samtidigt är det också en bok om mänskliga relationer och om psykisk ohälsa bland unga, ett aktuellt och angeläget ämne. Allra sista meningen lämnar oss sprattlande på kroken - vad är det egentligen som har hänt? Skickligt och spännande skrivet.

Passar övre delen av mellanstadiet och högstadiet.

B.Wahlströms, 252

Hålla andan

Författare: Flora Wiström

Flora Wiström är en av Sveriges mest lästa författare i egenskap av bloggare sedan tidiga tonåren med tusentals följare. Hålla andan är hennes andra ungdomsroman. Det är en berättelse om syskonskap som också är ett mysterium, en gåta om ett försvinnande som måste lösas.

Jagberättare är Mina, mellansystern. Det är precis efter studenten, som bara den skulle kunna ställa hennes liv på ända. Istället är det två andra saker som förändrar allt. Mormor dör och storasyster Daria, den framgångsrika tävlingssimmaren, försvinner. Även det faktum att hennes pojkvän gjort slut på ett ganska svinigt sätt bleknar. Medan mamma och pappa försvinner iväg för att reda i mormoderns dödsbo, köper Mina ett klippkort på badhuset för att söka ledtrådar och spår som kan förklara hennes systers försvinnande. Medan Daria i princip vuxit upp på badhuset är det en hotfull plats för Mina. Det hala, hårda kaklet, hårstråna i duschrummet, kisset i bassängen.

Paralellt får vi följa Daria på hennes flykt. Hon har tagit sitt pick och pack och rest till Portugal. Hon är på landsflykt från sig själv, har satt sitt livsöde på paus. Men varför? Vi följer hennes irrande strövtåg i nutid och i de minnen hon har flytt ifrån.

Hemma i badhuset finns Cissi som Mina dras till, Jamal som jobbar i receptionen och som också känner sig övergiven av Daria, Rickard som är Darias tränare som nu blivit övergiven av sitt stjärnskott - vad vet han egentligen om hennes försvinnande - och inte minst lillebror Sam som jobbar i gymmet. Han är obekymrad om Darias försvinnande, har en låt-gå-attityd som Mina inte förstår, men han har fullt upp med sitt.

Wiström har skrivit en roman som med gott mått toppar debuten. Det är en roman som hyllar syskonskapet och problematiserar sexuella övergrepp med ett slut som lämnar mycket kvar till läsaren att reda ut själv. Den passar från nian och uppåt.

Bonnier Carlsen 223 sidor.

Kärleken vi inte förstår

Författare: Bart Moeyaert

Två böcker fanns översatta till svenska av årets ALMA-mottagare Bart Moeyaert, bilderboken Afrika bakom staketet och ungdomsboken Kärleken man inte förstår. Medan bilderboken inte var aktuell för en återutgivning har nu ungdomsboken fått ett nytt liv med en lite annan titel.

Kärleken vi inte förstår är ett kammarspel i tre akter. I centrum står en dysfunktionell mamma och hennes fyra barn. I bokens tre delar kommer och går olika människor i deras liv, men det som är konstant är kärleken, den vi inte riktigt förstår.

Varje kapitel är ett nedslag i familjens liv vid olika kritiska tidspunkter. Berättelserna kretsar kring syskonskapet, syskonens kärlek till varandra och hur de månar och tar hand om varandra. Storasyster Bonnie som är utflyttad, som de är på väg för att besöka i första delen, kommer hem igen i sista delen för att hjälpa sina syskon när mamman inte räcker till. Storebror Axel som vill skydda sina småsystrar, men som till slut ändå måste ge sig av i sista delen av boken. Mellansystern och jagberättaren som bär på både sorg, omsorg, lung och ilska i familjestormarnas öga. Och lillasyster Edie som inte talar så mycket, som tycker om att klättra och som alla syskonen vill skydda och ta hand om.

Det blir otäckt och dramatiskt i första delen där dramat rör sig kring mammas pojkvän Bordzek som besöker Axels rum om nätterna, något som alla vet om utom mamman som inte vill se några fel i sin polske älskare. I andra delen blir det lite tragikomiskt när familjen får ett brev om att mormor, som ingen av barnen har träffat, har dött och lämnat efter sig ett testamente. I det står att de ska ta hand om Skip de Bootsman, en äldre herre som tagit hand om mormodern hennes sista tid. Barnen blir uppspelta över att ärva en mansperson, men mamman är skeptisk, inget gott har någonsin kommit från hennes mamma. Tredje delen går i moll, då har Axel slutligen övergett familjen och den narcissistiska mamman till förmån för "sin Mortimer". Ändå avslutas boken med glimten i ögat när det visar sig att Skip de Bootsman inte kommer att låta mamman glömma vad hon försakat för sin tillfälliga kärlek - just nu en flygares - skull.

Det är en ganska tunn och snabbläst bok, men för den skull inte lättläst. Mycket försiggår under ytan, mycket förbli outtalat och lämnas åt läsaren. I skolan kan den fungera utmärkt i boksamtal på högstadiet. Utan vuxenstöd kräver den sin läsare och passar bättre från gymnasiet och uppåt.

Gilla böcker, 107 sidor.

Hemliga Myran

Författare: Linn Gottfridsson
Illustratör: Emma Adbåge

Genom åren som skolbibliotekarie och storkonsument av barnböcker, är det några lågstadieungar som man verkligen blivit kär i och vill läsa alla nya böcker om. Josefin och Villa Ulla och Dunne till exempel. Och nu under de senaste åren, Frallan och Myran. För oss som inte ha någon stadig kontakt med lågstadiebarn längre är det också underbart att få hänga med de här karaktärerna, som lite tröst och substitut.

Hemliga myran är tredje boken om Myran och nu har det blivit sommarlov. Myrans föräldrar är skilda och hans mamma har fått en ny bebis med Jesper. Lillasystern, som inte ännu har något namn, är så gullig att Myran kan kolla på henne en hel kväll istället för att kolla på tv. Nu ska den nya familjekonstellationen till en stuga vid havet för att fira semester. Men det blir komplikationer. En är avsaknaden av kompisar. En är nattvakande föräldrar och skrikande lillasyster, som alltid verkar hamna i första rummet. En är konstiga hemligheter och en kompis som dyker upp men försvinner alldeles för snabbt igen. Det som räddar allting är att Myran inte är en speciellt komplicerad person. Han tar dagen som den kommer och försöker hänga med, men ibland blir det för mycket, även för godmodiga Myran.

Det finns mycket att läsa mellan raderna i Myranböckerna och de ger mycket att tänka på, både för stora och små läsare. Emma Adbåges illustrationer är en välsignelse. De är så oerhört precisa, man känner igen sig i varje pose eller detalj, och därför svänger de sällsamt skönt ihop med Gottfridssons berättelse.

Rekommenderas för alla från sex år och uppåt.

Rabén och Sjögren, 141 sidor.

Innan ni tog oss

Författare: Lisa Wingate

Innan ni tog oss är baserad på en av USAs mest ökända historier - Memphis barnhem och dess föreståndarinna Georgia Tann, som under åren 1920-1950 kidnappade och sålde fattiga barn till rika familjer över hela landet.

Bokens huvudpersoner har inte funnits i verkligheten, men deras historier är baserade på efterforskning som författaren gjort om vad som hände på Memphis barnhem under 1900-talets första halva.

Det handlar om tolvåriga Rill och hennes fyra yngre syskon som kidnappas från familjens husbåt en kväll då deras pappa fått ta med sig mamman till sjukhus då komplikationer uppstår vid födseln av tvillingsyskon.

Främlingar tar med sig barnen till ett barnhem där de möts av en brutal verklighet. De lever länge med förhoppningen om att föräldrarna kommer komma för att hämta dem, men inser ju längre tiden går att deras öden ligger helt i den elaka mrs Murphys händer.

Varannat kapitel i boken är Rills återblickar till denna förfärliga tid som tolvåring. Vartannat kapitel i boken utspelar sig i nutid och berättas av Avery Stafford, åklagare och senatorsdotter. I första kapitlet får vi möta henne då hon i sin roll som politiker besöker ett ålderdomshem. Här hävdar med bestämdhet en av de boende att armbandet Avery har på sig tillhör henne. Detta och ett fotografi som kvinnan har i sitt rum får Avery att börja nysta i sin familjs historia. 

Innan ni tog oss är en roman med ett historiskt viktigt ämne som också är aktuellt här i Sverige. Man kan jämföra det som hände i Memphis med den historia som nyligen uppdagats om chilenska barn som fördes bort från sina familjer och adopterades bort till svenska familjer så sent som på -70 och 80-talet. 

Boken passar gymnasiet och läsvana högstadieelever. 

 Lavender Lit 340 s.

Feberflickan

Författare: Elisabeth Östnäs

Det är het brittsommar. Luna har svår huvudvärk. Den och hettan gör det svårt att tänka klart. I villan i Professorstaden i Lund har man ätit fårgryta i flera dagar. Värmen har skämt köttet och Lunas far och "hon" har blivit sjuka, sängliggande. "Hon", som Luna inte nämner vid namn, som kom efter att Lunas mamma blivit sjuk och försvunnit. Lunas syster Stella är bortrest och tjänsteflickan Birgit har sin lediga dag. Luna vandrar runt i huset och i sina minnen. Men det är något som är skevt, det finns låsta dörrar, fördragna gardiner, blod.

Det här är en kortroman i dova färger och med klaustrofobisk stämning. Luna är en opålitlig berättare, det är svårt att följa hennes tankar, både för läsaren och henne själv. Vad är det som egentligen har hänt i villan den här kvalmiga septemberdagen? Läsaren är lika intrasslad i Lunas trassliga tankar som Luna själv och frågan är om vi någonsin får någon klarhet.

Passar gymnasiet och uppåt.

Modernista, 127 sidor.

F som i sämst

 Författare: Cilla Jackert

Jonna är sämst i skolan, sämst på att ha kompisar och sämst i familjen. Läraren säger att om hon inte visar vad hon kan, om hon inte försöker bara lite, så kan han inte sätta betyg på henne och då får hon gå om sexan. Panik utbryter i familjen. Föräldrarna, som verkar ha blivit helt fartblinda av hur oerhört lyckad och framgångsrik deras äldsta dotter Miriam är, bestämmer att de två systrarna ska plugga ihop, vilket ingen av dem vill och kanske är det det som får Miriams bägare att rinna över. Eller så är det att Jonna på en nattlig promenad råkar klippa av Miriams långa vackra fläta. Men något är det som gör att Miriams inte längre orkar. Inte längre vill vara den som är bäst i skolan, snällast hemma, bäst på att spela gitarr. Hon lägger sig och vägrar gå upp. Vad händer nu? När Jonna inte längre är sämre än sämst i familjen? Går det att reparera denna minst sagt dysfunktionella familj? En dagbok på vift och en moster som är nykter narkoman spelar också avgörande roller i det här familjedramat. Författare har sagt att hon ville skriva en bok om ett barn "som man inte kan skryta om på Facebook". Det är en annorlunda berättelse med en drastisk och ganska rolig antihjältinna i huvudrollen. Passar femman-sexan.

Rabén & Sjögren

Isdrottninen

Författare: Mårten Melin

Cinas lillasyster är helt besatt av serietidningar med superhjältar. Själv tycker hon att t är ganska töntigt. I skolan hänger hon med Dyana som är hennes enda kompis men som tyvärr är lite av en hemmasittare. Det kan bli lite ensamt bland, i synnerhet när Arvid retas och håller på. Själv har Cina tröttnat på konståkningen. Men eftersom hon inte vill berätta det för sin mamma hänger hon lite för sig själv i skogen. Och det är där det händer. Närkontakt med ett nödlandat rymdskepp ger henne superkrafter av Frozen-mått, hon kan skjuta isbollar och skapa isbanor. Plötsligt har hon vapen mot Arvid och vill se till att han slutar att mobba och förstöra för andra.

Men vem är egentligen förövare och vem är offer? Vem är hjälte och vem är våldsverkare? Vad gör man när något går fel, eller för långt? Och hur bär man sig åt för att inte bli igenkänd, för att byta om? Det är minsann inte lätt att vara superhjälte!

Melin diskuterar lite samma frågor som Karl Modig i Superkrafter på gott och ont men för en yngre målgrupp (mellanstadiet) och väver ihop berättelsen med Skogsbingelvärlden vilket kommer att uppskattas av de som läst Melin tidigare.

Rabén & Sjögren, 162 sidor.

Mizeria

Författare: Melody Farshin

Tvillingarna Ali och Aicha växer upp i en förort. Fastän de är lika gamla och lika på många andra sätt ställs det olika krav på dem och de har helt olika förutsättningar. Båda har hemligheter, saker som de döljer för sin familj. För Aichas del är det Nano, en kille hon träffat i smyg och är kär i. För Alis del är det Osman, hans barndomskompis som hamnat på glid och som föräldrarna tycker är dåligt sällskap men som han inte vill sluta umgås med. Så småningom hamnar deras hemligheter på kollisionskurs med varandra.

Detta är nog den allra första ungdomsboken på svenska som känns som att den verkligen är skriven inifrån en förort, på ortens eget språk och villkor. Det är en hård värld som skildras. Ali beklagar sig till exempel över att han inte hinner tvätta sina svarta kläder mellan begravningarna eftersom så många av hans vänner faller offer för skjutningar. Även om handlingen är nog så dramatisk är den ändå ganska tunn, ibland mer som en ursäkt för att skildra en plats än något annat. Och på slutet går det lite fort, vissa saker blir ologiska i tid och rum, men det förlåter man gärna eftersom boken fyller en lucka och ett behov av representation. Dessutom är den på många sätt en språklig fest.

Det här är författarens litterära debut, passar högstadiet.

Bonnier Carlsen, 135 sidor.

Ut på det djupa

Författare: Ulrika Lidbo

Lidbo kommer här med sin fjärde roman för ungdomar efter debuten med Decembergatans hungriga hundar 2009. Liksom oftast när det gäller Lidbo handlar det om människor på kant med samhället och med tunga bagage. Huvudpersonen Lina är yngst av två systrar. Lina är snäll och skötsam, storasyster Sanna vild och utåtagerande. Ofta är det bara Sanna som syns och märks, hon som försvinner, körs hem av polisen, måste in på behandlignshem. Mamma, som flyttat ihop med en ny man och ska ha ett nytt barn, verkar inte ha energi över att se även Lina, som trots att hon är lugn bär på samma psykiska -och fysiska- bagage som Sanna. Nu är det sommaren efter nian. Från vad som känns som ingenstans har Linas bästis dumpat henne. Så dyker Jessica upp, nyinflyttad från Stockholm och modellsnygg. De verkar finna varandra och framtiden känns lite ljusare. Lina har i hemlighet sökt en danslinje på gymnasiet och drömmer om att komma in men har ingen att dela sina drömmar och planer med. Jessica verkar inte tycka att dansgymnasium är någon bra idé.

Plötsligt finner sig Lina göra saker som hon lovat sig själv att aldrig, bara för att ha lite kul och att passa in. Hon vet inte riktigt längre vem hon är, hon är ute på det djupa och var finns kompisar, mamma och Sanna då?

Barnen i boken känns betydligt yngre än sina 16 år, därför tycker jag att den passar från femman-sjuan, om man står ut med lite festande/supande.

Alfabeta, 232 sidor.

Draugen

Författare: Åsa Larsson, Ingela Korsell
Illustratör: Henrik Jonsson

Den tionde Pax-boken är svart, både i snittet och i handlingen. Dels börjar det mörkt: Viggo och Alrik har fått besked om att de måste lämna Mariefred. Dessutom ska de säras på. Och svarthäxan har kommit kodnyckeln som är målad i bibliotekets tak genom att låta Maran rida Estrid, nu kan hon väcka den uråldriga ondska som vilar fängslad under biblioteket. Dessutom, fick vi reda på i slutet av förra boken, jobbar inte svarthäxan ensam, vem är den mystiska mannen i väldigt välputsade skor som verkar styra över henne?

Men dessutom slutar boken också väldigt mörkt. Det som hela tiden skiljt ut Pax-böckerna från andra böcker för motsvarande åldersgrupp är att folk verkligen dör i de här böckerna. Jag har skrivit om det tidigare i mitt boktips på Näcken. Men då påstod jag att inga huvudpersoner dör, vilket inte längre stämmer. I sista boken gör författarna en Game of Thrones, det vill säga bryter mot alla konventioner och tar livet av en huvudperson (och ja, jag erkänner, jag förlåter dem inte!). Det goda segrar till slut och de bjuder på en stråle av ljus och hopp innan vi stänger pärmarna om Pax för sista gången, men jag gör det med en bitter smak i munnen.

Bonnier Carlsen, 250 sidor.

Ord i djupaste blått

Författare: Cath Crowley

Rachel beger sig tillbaka till staden där hon växte upp och som hon lämnade för tre år sedan för att bo med sin moster och för att få en chans att lägga saker bakom sig, att börja om. I huset vid havet där familjen bott de senaste åren vilar sorgen tungt efter att hennes lillebror dött i en drunkningsolycka för ett knappt år sedan. I stan som hon återvänder till finns Henry. Henry som varit hennes stora kärlek men utan att veta om det, Henry vars brev hon ignorerat i tre år eftersom han inte svarat på det kärleksbrev hon lämnade kvar åt honom den där allra sista kvällen, Henry, som å sin sida känner sig sviken och övergiven av sin allra bästa vän och som är hopplös förälskad i den trolösa Amy som ingen annan än han verkar tycka om. Väl tillbaka får hon arbete i Henrys familjs antikvariat. Familjen har beslutat att sälja sin verksamhet som aldrig gått med vinst och nu vill Henrys pappa katalogisera det så kallade "brevbiblioteket" för att bevara det för eftervärlden innan antikvariatet går i graven. Brevbiblioteket är en boksamling som inte är till salu och som består av böcker som människor strukit under i, lämnat anteckningar, meddelanden och hela brev i. Mellan pärmarna på böckerna i brevbiblioteket finns kärlekshistorier och hela livsöden och där någonstans finns kanske också hopp om läkning för Rachels sörjande hjärta.

Historien berättas växelvis av Rachel och Henry och vi får också utdrag av andras berättelser i form av brev lämnade i böckerna i brevbiblioteket. Även Henrys lillasyster George och Rachels döde bror Call spelar viktiga roller. Men den viktigaste rollen i den här berättelsen spelar orden, berättelserna och böckerna. För, som Henry konstaterar, orden är viktiga och: "Om de var meningslösa skulle de inte kunna sätta igång revolutioner och de skulle inte kunna förändra historien och de skulle inte vara det som man tänker på varenda kväll innan man somnar. Om de bara var ord skulle vi inte lyssna på sånger, vi skulle inte tigga om högläsning när vi är små. Om de bara vore ord skulle de inte ha någon mening och det skulle inte ha funnits berättelser redan innan människor kunde skriva. Vi skulle inte ha lärt oss skriva. Om de bara vore ord skulle folk inte förälska sig på grund av dem, få dåligt samvete på grund av dem, ha ont å grund av dem, sluta ha ont på grund av dem..."

Det är en ganska romantiserande berättelse men jag förlåter den på grund av hur den förmedlar kärleken till orden och berättelserna. Både genom berättelsen i sig, det underbara antikvariatet där Henrys familj lever och jobbar bland böcker och historier, och genom hur Crowley formulerar sig i ordval och liknelser som flera gånger ger mig lust att ta fram pennan och göra som brevbibliotekets besökare: ringa in, stryka under, skriva marginalanteckningar.

Den är boken passar boknördar och ordromantiker från åttan och uppåt.

Modernista, 287 sidor.

PS. Jag gillar dig fortfarande

Författare: Jenny Han

Rara fina Lara Jean är tillbaka i andra delen av tre (avslutande delen kommer i oktober) om hennes kärleksbekymmer, liv och familj. Precis som med den första boken är denna paketerad i ett format som vid första ögonkastet kan kännas ytligt, stereotypt och förutsägbart. Men, som jag skrev när jag tipsade om Till alla killar jag gillat:  "Lara Jean är en karaktär som är både naiv och klok, både överkänslig och modig, både barnslig och vuxen. Alltså en sammansatt, intressant och oförutsägbar karaktär" och det är för Lara Jeans skull man älskar den här boken. Jag tänker faktiskt lite på Billie i Sara Kadefors böcker. Liksom hon är Lara Jean en nästan osannolikt fin förebild, som måste bära en hel del på sina axlar men reder ut det rättrådigt och modigt, med hjärta och tanke. Och detta utan att det blir påklistrat präktigt.

I den här boken är hon tillsammans med Peter Kavinsky på riktigt. Men någon har filmat deras rendez-vouz i bubbelpoolen och publicerar detta och Lara Jean blir utsatt för slut-shaming och näthat. Lara Jean misstänker att det är hennes förra bästis och tillika Peters ex Genevieve som ligger bakom. Ännu ett av hennes förvillade kärleksbrev når sin adressat, nu är det John Ambrose McLaren som hade flyttat som sinom tid fått sitt brev. Förutom de bekymmer detta ställer till med har Lara Jean lillasyster Kitty att ta hand om och sitt arbete på äldreboendet.

Man har absolut störst utdelning av böckerna om man läser dem i ordning. Perfekt sommar-feel-good för lat slukarläsning på stranden eller i hängmattan.

Lavender Lit, 339 sidor.