Utpost - första boken

 

Författare: Dmitrij Gluchovskij

I Moskvarikets utkant, vid stranden av Volga, finns Utposten. Här härskar Polkan och vaktar så att ingen kommer över bron. Fast vad skulle ens kunna komma över bron? På andra sidan finns ingenting, tomma städer bara. Får man anta, för andra sidan syns inte, den är dold av den giftiga dimma som tät och grön stiger upp ur floden. 

Men så en dag dyker verkligen någon upp ur dimman. En munk, eller en predikant? En kyrkans man i alla fall. Men han är döv och man får inte mycket vettigt ur honom.

Jegor, Polkans styvson, är nyfiken. Så nyfiken att han snor åt sig en gasmask och i smyg ger sig ut på bron. Vad han får se där är fasansfullt. När det sen dyker upp en grupp kosacker från Moskva som beger sig över floden, förmår han sig inte varna dem. 

I Dmitrij Gluchovskijs nya dystopiska serie möter vi en mörk framtid. Marken är förgiftad, världen har krympt, maten är knapp och torftig. Vi möter också småstadens människor och konflikter, som oavsett om världens undergång närmar sig eller ej är sig ganska lika. Någon är poppis, någon annan utstött, någon förälskad, någon alkis, någon blir på smällen, någon vill vara hjälte och någon drömmer om att åka till Moskva.

Det är ingen munter läsning, men det är spännande. Vad döljer sig på andra sidan floden? Vad vill predikanten? Hur går det för kosackerna? Ska Michelle någonsin ta sig till Moskva? Utposten - första boken är vuxenklassad, men de ganska vilsna ungdomarna Jegor och Michelle utgör centrum för berättelsen och är möjligen de enda (spoiler alert) som överlever till nästa bok. 

Passar härdade läsare från åttan.

Alaska

Författare: Anna Woltz

Sommaren har varit tom. Det känns som att Parker inte har något kvar. Mamma bara jobbar och pappa är helt avstängd efter det hemska som hände. Hunden Alaska, som var Parkers allra bästa vän lämnades bort innan sommaren. Saknaden efter Alaskas nos mot benet är hela tiden närvarande. Men första skoldagen ser hon Alaska. Hon tillhör den nya dryga klasskompisen.

Sven har inte heller något som han bryr sig om. Sedan han blev sjuk har han behövt sluta med allt som är kul. Simma, cykla, leva. Mamma och pappa är livrädda för att något ska hända och har inte ens lämnat honom ensam. Nu ska han börja i en ny skola och han är säker på att han kommer att få ett anfall och förstöra allt direkt. 

Parker kan inte motstå längtan efter sin hund. Alaska kan inte tvingas leva ett liv med en hemsk människa. Hon hoppar på sin cykel mitt i septembernatten, cyklar till Alaskas hus, drar på sig en rånarluva och bryter sig in. Alaska ska bli hennes igen.

Alaska är en bok som det går väldigt snabbt att komma in i. Både Parker och Sven är huvudperson i sitt eget liv och ser till en början allt ur enbart sitt eget perspektiv. Det är så snyggt beskrivet hur mycket en människa går igenom inuti som inte syns utanpå. Hur mycket ensamhet som ryms och vilken skranglig osäker bro man måste våga sig över för att lära känna en annan person. 

Passar mellanstadiet och uppåt.

Mot paradiset

 

Författare: Hanya Yanagihara

Efter de enorma framgångarna som Ett litet liv fick, är man som läsare så klart väldigt nyfiken på Yanagiharas nya bok. Den är en lika massiv tegelsten som hennes förra, men där upphör i stort sett likheterna. Mot paradiset är en roman som utgörs av tre berättelser, alla egentligen omfångsrika nog att vara sin egen bok. De tre berättelserna lånar namn på huvudpersonerna, teman och miljöer av varandra, och i ett fall finns ett släktskap mellan protagonisterna.

Den första delen utspelar sig på 1890-talet i New York i en kontrafaktisk historieskrivning. Här är delstaten en del av de Fria staterna som lösgjort sig från de övriga förenta staterna och där homosexuella kan leva fritt. Homosexualitet är ett av de bärande tema som återkommer i alla berättelserna, liksom sjukdom, pappa-son-relationer, klass och ouppfyllda drömmar/ambitioner. David är den sjukliga arvtagaren till en mycket förmögen farfar. När han inte vill ha det uppgjorda äktenskap hans farfar arrangerat åt honom utan istället förälskar sig i den opålitlige skojaren Edward, hotar hans farfar honom med att stryka honom ur sitt testamente.

I andra delen är det 1990-tal och skådeplatsen är åter New York och Hawaii. David bor ihop med den mycket äldre, och rike, Charles. Han hemlighåller sin bakgrund och sin pappas sjukdom. Mot slutet vävs pappans berättelse in i form av ett brev till sonen.

Tredje delen utspelar sig i Zoon åtta, en del av det som varit Manhattan. Det är 2090-tal och landet är märkt av pandemier som blir allt värre för varje gång och staten tar till allt mer auktoritära åtgärder för att stävja dem. Kapitlen varvas med berättelser som utspelar sig 50 år tidigare där vi inledningsvis är på Hawaii, där också författaren växte upp, men huvudpersonerna flyttar så småningom till New York. Här får vi se hur de auktoritära tendenserna kommer smygande pö om pö. Först helt rimliga för att skydda från smitta, sen allt mer omänskliga. Det är tydligt att Hanya Yanagihara skrivit den här delen under påverkan av covidpandemin 2020. Det är plågsam läsning på flera plan. 

Både på grund av omfång och tematik är detta en bok som passar bäst på gymnasiet och uppåt. Den är välskriven, spännande och med karaktärer man gärna lever sig in i, precis som i Ett litet liv. Man frågar sig vad som egentligen är paradisiskt? Vad är det vi människor strävar efter som vill uppnå?

Häxorna

Författare: Elisabeth Östnäs

Nu är lundaförfattaren Elisabeth Östnäs tillbaka med en ny historisk roman. Skådeplatsen är förflyttad från vikingatid till 1700-tal, det är pestens och häxprocessernas tid. I Skåne, vid Ivösjöns strand, bor Isabella med sin moster Karna i prästens kokhus. Det tjänstgör som pigor men är också byns "kloka gummor" som hjälper till vid barnafödslar och sjukdom. I utkanten av byn bor Isabellas syster Annis med sin make, rackare i trakten, och en hord ungar.

Isabella och Annis är illa sedda i byn, dels för att de är utomäktenskapliga barn, Isabella också för att hon har haft utomäktenskapliga relationer, frivilliga och ofrivilliga, och Annis för att hon är gift med rackaren, den oberörbare. Karna däremot står under prästens beskydd. Dessutom behöver byn dem på grund av deras kunskaper om örter och helande. Men det finns de som tittar snett och kallar dem för häxor.

När en skara soldater söker husrum i byn för att få vård och vila vänder sig Isabellas livsöde på ända. Detta, och att pesten som härjar landet drar sig närmre, leder till att olyckorna hopas och anklagelserna om häxeri blir allt ihärdigare.

Östnäs visar som alltid stor kunnighet kring de historiska detaljerna och man får en realistisk och rå skildring av det brutala livet i början av 1700-talet, men också en fin bild av månghundraårig kvinnlig kunskap och av feministiskt motstånd. Platsen för berättelsen, Hällaby, är en påhittad by, men andra ställen som nämns i i boken såsom Kiaby och Vångaberget, är faktiska geografiska platser. Och att Karna har samma namn som vägfärjan som numera leder ut till Ivön är naturligtvis ingen slump. Språket är klart och rakt och detta, tillsammans med att den är spännande och fängslande, gör boken relativt lättläst. Passar från åttan och uppåt.

Forum, 378 sidor.

Ingenting mindre än ett mirakel

Författare: Markus Zusak

Markus Zusaks nya epos handlar om bröder och föräldrar, om våld, kärlek, galopphästar och husdjur, om döden och döendet, om lidandet och lidelse, om att svika eller stå kvar och om att bygga en bro. Det är en bok av det slaget som kräver att man låter den styra, följer med i den aningen krävande stil Zusak har valt, men många uppbrutna stycken och inskjutna förvarningar om vad som komma skall, och ger sig hän. Berättarstrukturen är inte heller helt enkel, romanen berättas hela tiden i två tidsplan. I nutid åker den äldsta brodern till en håla någonstans och gräver upp en gammal skrivmaskin, "det gamla tröskverket", som har tillhört hans farmor en gång. På det hamrar han fram familjens historia allt sedan föräldrarnas uppväxt, i sagda håla, och i en stad i forna Östeuropa. Sammantaget ger detta en förhöjning åt romanen som gör den svår att leva sig in i, trots att handlingen är nog så dramatisk. Passar på gymnasiet.

Nordstedts, 536 sidor.

Alla är ledsna nu för tiden

Författare: Bart Moeyaert

Nya boken från årets ALMA-mottagare Bart Moeyaert är ett tätt kammarspel som utspelar sig under ett par timmar en eftermiddag hemma hos Biancas mamma. Det rymmer sorg och bråddjup, men också en stillsam humor.

Bianca får under lunchen höra att hennes pappa "och hans Cruz" tycker att det vore enklare om Bianca bara kommer till dem varannan helg i fortsättningen. Eller var tredje. Hon är "ohanterlig". Och mamma säger: "Du vet att du är en tjej som man behöver en bruksanvisning för att förstå". Lillebror Alan ska inte omfattas av det nya arrangemanget, det går inte på grund av hans hälsa. På hans bröstkorg finns ett ärr, precis över hjärtat. Ibland har han svårt att få syre.

Bianca flyr ut till ett hemligt ställe bakom häcken i trädgården. Där kan hon få distans och fundera. Men den här eftermiddagen kan hon inte stanna där så länge, för Alan har besök av en ny kompis som har med sig sin mamma, som visar sig vara den stora stjärnan i den såpopera som Bianca följer, Billie King.

Det blir en eftermiddag då fiktionen flyter ihop med de faktiska skeendena. Perspektiven vänds och vrids, men hela tiden är författaren lojal med sin huvudperson. Språket är enkelt och avskalat och man kan verkligen känna tonåringen Bianca bakom det. Till skillnad från förra boken, Kärleken vi inte förstår som var en allåldersbok, är detta mer en renodlad ungdomsbok som kan passa rätt läsare på högstadiet.

Gilla böcker, 152 sidor.

Mitt hjärta är ditt

Författare: Shivaun Plozza
En ungdomsbok från Australien är roligt som omväxling. Men den här berättelsen skiljer sig inte så mycket i anslag, ton och tematik än många av sina amerikanska motsvarigheter, därför tar det ett tag för mig att förstå att jag befinner mig down under.

Huvudperson och berättare är Marlowe som för snart precis ett år sedan fick ett nytt hjärta. Allt har gått bra, hon har överlevt sin utmätta tid och nu borde hon leva lycklig i alla sina dagar. Men det är lättare sagt än gjort. Att ha bytt sitt eget hjärta, även om det var ett dåligt, opålitligt hjärta, mot någon annans, någon som inte fick leva lycklig i alla sina dagar, är inte okomplicerat. Marlowe är förvirrad, skuldtyngd och känner sig otillräcklig. Hon får för sig att om hon bara fick veta mer om personen som gett henne det nya hjärtat, om hon fick lära känna familjen och tacka den, skulle hon kunna gå vidare. Men familjen vars döda anhörigas hjärta hon fått har tackat nej till vidare kontakt.

Som om inte detta vore nog har Marlowe en av de där förfärliga ungdomsboksmammorna som förväntar sig att bestämma allt om sitt unga vuxna barn. Marlowes mamma har varit tvungen att ta många beslut åt sin dotter när hon varit sjuk och hon verkar ha svårt att sluta med det. Hon är inte bara en överbeskyddande militant vegan, hon vill också bestämma vad Marlowe ska äta, vem hon ska umgås med, vad hon ska känna. Därför är det fullt förståeligt att Marlowe går bakom ryggen på henne och i smyg börjar efterforska sitt nya hjärtas ursprung och dessutom inleder någon slags (om är till en början väldigt fientlig) relation med slaktarsonen i huset bredvid.

Anslaget är, trots berättelsens allvarliga ämne, lätt och humoristiskt. Marlowe kryddar sin berättelse med en lite galghumoristisk krass ton. Marlowes bror Pip, som varje dag dyker upp i nya mycket fantasiutmanande kreationer som ”en astronaut som kraschat i Stilla havet och blivit en haj”, piggar också upp.

Passar 6-9 och tidigare åren på gymnasiet.

Gilla böcker, 380 sidor.

Monsterallergi del 1 - Monsterhuset

Upphovsmän: Katja Centomo, Francesco Artibani, Alessandro Barbucci, Barbara Canepa

Efter den totala succén med Amulett-böckerna fortsätter Hegas att presentera riktigt bra översatta serieromaner. Monsterallergi kommer med de två första delarna nu i vår, nummer två som kom ut samtidigt med del ett har undertiteln De osårbaras pyramid.

Elena Potatis är antihjältinnan som flyttar till ett nytt område, en äldre del av en storstad, och försöker lära känna lite nya kompisar. Tvillingarna Patty och Tatty har bestämda åsikter om vem Elena ska umgås med och Zick som bor i grannhuset har en extremt snobbig katt och är allergisk mot allt. I skolan hamnar hon i slagsmål redan första dagen. Detta, plus att hennes katt försvinner och Elena behöver hjälp att leta efter den, gör att hon trots hans initiala motvillighet, blir kompis med Zick, som visar sig vara en kille med väldigt ovanliga förmågor.

Det är spännande, lekfullt, fantasifullt och snyggt, helt enkelt en bok som kommer att falla många serieälskare i smaken. Hegas rekommenderar själva boken för 9-12 år, jag tycker att den passar alla som gillar serier från ettan till sjuan. Däremot är det inte precis lättläst, utan en bok som kräver lite mer av sin läsare, både när det gäller att avkoda bild, text och underliggande budskap.

Hegas, tecknad serie.

Isaks universum

Författare: Anna Ehring

Isaks mamma är doktor i kemi och hon har berättat att ingenting försvinner, allting sprider sig. I vattnet känner Isak at det är sant, han blir något mer än armar och ben, kanske en säl eller en späckhuggare. Det är i vatten hans kropp helst vill vara. Det är därför han vill förklara när Blenda säger att han ”bara” låg och flöt i bassängen. Det handlade ju om kolatomer och universum, inte bara om att flyta. Isaks bästis Albin kan inte följa med till badhuset för han får eksem och astma av kloret. Men annars är de tillsammans så mycket de kan. Det är Albin som tycker att de måste få Blenda att förstå, vilket blir upptakten till ett ödesdigert missförstånd.

Språket är trots de stora frågorna boken tar upp enkelt och Isaks universum kan läsas själv på mellanstadiet, den är lite tunnare än Drakhjärtaböckerna, men är också en fin högläsningsbok.

Bonnier Carlsen, 143 sidor

Nelly B's hjärta - ett protokoll

Författare: Aris Fioretos

Nelly har alltid varit lite för mycket. Hon har sökt sig till spänningen och farten. Några år i Stockholm på konstakademin bekräftar för henne att hon är annorlunda, har svårt att passa in. Folk har svårt att veta var de har henne och hon får problem med de sociala interaktionerna. I Stockholm får hon upp ögonen för moln och det leder henne vidare till en önskan att flyga. Men hjälp av enorm envishet blir hon antagen som elev och blir Tysklands första kvinnliga flygare. I flygningen finner hon utlopp för all sin energi, hon blir ett med maskinen och elementen. Som motvikt finns hennes make, den lugna flygarkamraten Paul och tillsammans startar de en flygarskola och utvecklar nya flygplansmodeller. Men kriget kommer emellan och tär hårt på förhållandet. Sedan är det Nellys hjärta. Hon drabbas av yrsel när hon flyger och specialistläkaren konstaterar att hon har ett medfött hjärtfel och bör stanna på marken. Förhållandet till Paul blir omöjligt, Nelly försöker skapa sig ett nytt liv på marken. Då träffar hon Irma och förälskelsen är omedelbar.

Det underbara med den här boken är hur tätt in på livet vi kommer Nelly. Aris Fioretos fångar henne i ordval och stämningar på ett sätt som får oss att verkligen leva med henne, både under det febriga förhållandet med Irma som bli allt mer destruktivt för Nelly, men också i de tillbaka blickar till uppväxten och åren i Stockholm och under kriget som hon tar oss med på.

Idén till boken kommer från den verkliga berättelsen om Mellie Beese som var Tysklands första aviatris, men det har mindre betydelse. Berättelsen om Nellie B står helt på egna ben. Den passar på gymnasiet och uppåt.

Norstedts, 316 sidor.

Rymlingarna

Författare: Ulf Stark
Illustratör: Kitty Crowther

Almapristagren Crowther och Stark lärde känna varandra när Stark skrev den svenska texten till Sagor om natten. Deras gemensamma projekt Rymlingarna hann Stark tyvärr inte se fantastiska bilderna till. Men han skulle gissningsvis ha varit nöjd, för de är strålande. Crowthers arbete med färger och dagrar är underbart och bilderna nästan lyser och kompletterar mycket fint Ulf Starks berättelse.

Det är en liten kapitelbok, i ungefärligen samma format som En liten bok om kärlek, Amy, Aron och Anden och Åskan, alltså en utmärkt högläsningsbok med bilder av riktigt fina illustratörer.

Man känner sig hemma i Ulf-Stark-land. Smått fyrkantiga föräldrar -pappan tandläkare så klart- och en egensinnig huvudperson som vill gå sin egen väg. Pojken i den här berättelse älskar sin farfar som ligger på sjukhuset med benbrott och svagt hjärta. Pojkens pappa och farfar kommer inte lika bra överens som pojken och farfadern. De bråkar mest och pappan lider av att se sin tjocka kraftfulla pappa ligga på sjukhuset och bli smalare och svagare. Därför börjar pojken åka dit i smyg. Och det är då pojken och farfadern börjar smida planer på att rymma. En sista gång vill farfadern se sitt älskade hus i skärgården, ta farväl av det och smaka sin älskade framlidna frus lingonsylt.

Det krävs mod, list, lögner och en god vän för att sätta planerna i verkat. Men pojken har tillgång till allt detta och det blir en lagom spännande utflykt och en vacker berättelse om livet och döden. I farfaderns gestalt känner jag igen mycket från Simones morfar från Dårfinkar och dönickar och det känns fint att Stark återvänder till den smått koleriska och mycket egensinnige gubben i slutet av sitt författarskap. Det är också rörande att läsa en berättelse om döden och döendet, skriven av Ulf Stark så nära hans egen bortgång. Men också trösterikt; morfadern konstaterar i boken att lite av farmor finns kvar i lingonsylten hon kokade eftersom hon gav den sin tid och sina tankar. Och just så är det med Starks alla böcker, inte så lite av honom finns fortfarande kvar.

Passar som högläsning och egen läsning från tvåan till femman.

Lilla Piratförlaget, 139 sidor

Sjöhästar

Författare: Niklas Mesaros

Sjöhästar är en görasluthistoria. Det är Nilo som berättar och det börjar med att Nasim säger att de ”kanske behöver en paus” och alla vet ju att par inte tar pauser, det är bara som man säger när man vill göra slut och inte vågar. Nilo vänder sig direkt till Nasim, i duform och berättar hur de träffades första gången för fem år sedan och om den kärlek de har haft och som de kanske inte längre har.

Det är den första roman jag läser som konsekvent använder sig av ”en” som generaliserande pronomen. För mig skapar det distans, eftersom jag är ovan och det hakar upp språket för mig. Dessutom låter Mesaros alla i romanen prata med en istället för man. Taxichaufförer, busschaffisar och så vidare och det gör det ännu svårare för mig, för folk pratar inte så. Än i alla fall. Men å andra sidan är det intressant att se det genomfört i en hel roman och om det nu är så att vårt språk är på väg i den riktningen måste någon gå i täten. Vi får väl se om det i framtiden kommer att betraktas som framsynt eller som en konstig parentes i vårt språkbruk.

Mesaros skildrar en rå verklighet med hatbrott och plötslig sjukdom. Samtidigt är det också en väldigt idealiserad värld vi möter, med karaktärer och situationer som man skulle kunnat drömma ihop. Hur kommer sjöhästarna in i bilden då? Jo, sjöhästar sjunker till botten tillsammans när de parar sig. Är det värt det, eller är det bättre att släppa taget?

Passar gymnasiet och uppåt.

Rabén & Sjögren, 164 sidor.

Hjärtat är en knuten hand

Författare: Ingrid Ovedie Volden

Oliver och Aline går i samma klass men de känner inte varandra. Oliver hänger med sina kompisar och Aline är den nya tjejen som inte pratar med någon. Båda har de drabbats av att föräldrar gör val, val som de inte själva kan påverka och som välter deras liv över ända. Olivers mamma lämnar pappan för en annan man och pappan hamnar i total förtvivlan och kris. Alines pappa som är musikproducent vill bo i stan för att vara närmre sitt jobb. Alines strategi är att inte bli kompis med någon, inte anpassa sig och på så sätt tvinga familjen att flytta tillbaka.

I skolan får de ett projekt där de ska välja ett av kroppens organ och jobba med det ämnesövergripande. Aline väljer hjärtat. Oliver har annat att tänka på än skolan, hans pappa hamnar på sjukhus efter en misstänkt hjärtattack. Men på kardiologen möts de plötsligt, Oliver som är där för att träffa pappan och Aline som är där för att ta reda på fakta till sitt projekt.

I den här oerhört varma berättelsen som omväxlande berättas av Oliver och Aline för vi följa dem i och igenom kris och kärlek. Hjärtat har en central plats i boken, både som muskel, livsuppehållande organ och som symbol för kärleken. Men även ögat, som Oliver så småningom väljer spelar sin roll, även om man, som Aline ringat in i sin favoritbok Lille prinsen "kan bara se riktigt med hjärtat. Det väsentliga är osynligt för ögat"

Passar fyran- sexan.

Natur & Kultur, 287 sidor.

Alla tillsammans

Författare: Sara Kadefors

Älskade älskade Billie, är det slut nu? Jag skriver ju som bekant sällan om uppföljningsdelar, men Billie har en särskild plats i mitt hjärta, så det blir ett undantag nu. Det här är tredje boken om Billies öden och äventyr i hålan Bokarp. Första delen heter Avgång 9:42 till nya livet, andra Du är bäst och här har vi alltså vad jag tror är den avslutande delen om Billie som är familjehemsplacerad hos familjen Persson.

I den här boken börjar det knaka på allvar i makarna Perssons relation. Familjen, som tidigare varit så mån om att göra allting tillsammans, påtvingade söndagsutflykter och krampaktigt fredagsmys, glider nu isär. Mange och Petra ska bo växelvis i villan, och snart är skilsmässan ett faktum. Samtidigt går Billies relation med Duoglas in i något som Billie inte kan kontrollera. Douglas vill vara ihop, men vill Billie det? Hon vill visserligen vara tillsammans med Douglas jämt, men hon vill också ha sin frihet och styra sig själv. och mitt i detta märker Billie hur hon plötsligt blir någon annan än den vanliga Billie, någon hon inte alls vill vara.

I den här boken det blir uppenbart för Billie hur mycket hon har investerat i Bokarp och hur hopplöst den känns att behöva börja om någon annanstans. Det blir också tydligt att Billie också kan vara en sån som behöver hjälp av andra och tar emot det, inte bara står pall och fixar biffen åt alla som faller isär runt omkring henne. Och familjen Persson i Bokarp lär sig att det finns många olika sätt att vara alla tillsammans.

Även om det är sorgligt att det är slut är det ett högst värdigt avsked. En bok att både skratta åt och känna hugg i hjärtat av när man läser och att älska lika mycket som Kadefors tidigare böcker om Billie. Den passar från trean till sexan och blir jättebra som högläsning.

Bonnier Carlsen. 154 sidor.

Mellan vinter och himmel

Författare: Elin Bengtsson

Det här är Elin Bengtssons debutroman från 2013. Jag har tidigare skrivit här om Ormkunkslandet som kom ut 2016. Likheten mellan de båda böckerna är, som jag skrev i det förra boktipset, att det är en syskonrelation som står i centrum. Men till skillnad från Margot och Mika i Ormbunkslandet, som står mycket nära varandra, finns en hård distans bröderna Martin och Andreas. Nu är Andreas svårt sjuk, har bara månader kvar att leva. Martin plågas av mardrömmar och känner skuld, nu borde han vara den perfekta brorsan och ta vara på tiden med Andreas, stället flyr han in i sin musik och i ett självuppfyllande förhållande med Sara, den vackraste flickan i världen. Andreas å sin sida både beundrar och hatar sin storebror. Men han måste hålla samman familjen och trösta mamman eftersom Martin bara vänder sig bort. Och dessutom ska han ju dö och han vet inte hur.

Det är en väldigt sorglig bok, men också irriterande, eftersom Martin är en väldigt irriterande huvudperson. Man blir lättad när Sara får nog och talar om för honom att han är ett stort jävla ego, lämnar honom med sin pretentiösa gitarr på en frusen strand.

Passar från nian och uppåt.

Natur & Kultur, 141 sidor.

Lycklig den som Dunne får

Författare: Rose Lagercrantz
Illustratör: Eva Eriksson

Att återigen, nu för sjätte gången, få sällskapa med Dunne är så klart roligt. Den här berättelsen utspelar sig i princip under en enda väldigt lång dag på sportlovet. Dunnes pappa har återigen betett sig ganska ovuxet och dragit till Italien och lämnat Dunne hos mormor och morfar under lovet. Dessutom framkommer det att han både förlovat sig och gjort slut med Vera utan att berätta något för Dunne. Men innan Dunne får reda på det längtar hon så mycket efter Ella Frida att hon bestämmer sig för att åka till Norrköping för att ge bort sig själv som födelsedagspresent till Ella Frida som fyller år just i början av sportlovet. Eftersom det inte finns någon som kan köra henne får hon åka tåg alldeles själv. Det är första gången Dunne åker tåg själv och det lite läskigt men går fint ända tills hon kommer fram och ingen möter henne på stationen. Som tur är finns Vera i Norrköping.

Det går undan i den här boken, många turer för Dunne och även för läsaren att hänga med på. Och några trådar lämnas dinglande i slutet, vilket på ett sätt är bra för det borgar för fler Dunne-böcker, men kanske kan vara förvirrande för yngre läsare. Kanske den i mitt tycke svagaste Dunneboken hittills, men så är det å andra sidan en serie med väldigt högt betyg och väldigt mycket att leva upp till. Eva Erikssons illustrationer i svartvitt följer och förhöjer som vanligt berättelsen fint.

Bonnier Carlsen, 187 sidor.

Låg vargarna komma

Författare: Carol Rifka Burnt

Låt vargarna komma kom på svenska 2013 och är en berättelse om AIDS-epidemins New York på 1980-talet. Men det är också en berättelse om syskonskap och ensamhet, om förbjuden kärlek och om att inte passa in. I centrum av berättelsen står June. Månaderna innan hennes morbror och tillika avgudade gudfar Finn dör i AIDS målar han ett porträtt av henne och hennes storasyster Greta. Greta som varit Junes allra bästa kompis men som nu distanserat sig från June och är elak och nedlåtande. När en okänd man dyker upp på parkeringen utanför begravningskapellet berättar Greta för June att det var han som mördade Finn och så småningom får June reda på att mannen, som heter Toby, var Finns "specielle vän", pojkvän med andra ord. Han har bott tillsammans med Finn i den lägenhet June tagit för givet varit bara Finns i alla år men hållits hemlig. Och han blir inte insläppt på begravningen.

För June är sorgen efter Finn enorm, samtidigt känns det som något förbjudet att sörja en morbror på det sättet. Dessutom kastas June ner i en avgrund av svartsjuka eftersom det går upp för henne att Finn haft hemligheter för henne, att han haft fler och kanske mer, speciella vänner än henne och att hon inte kände honom så bra som hon trodde. Men det går också upp för henne att den enda som sörjer Finn som hon är Toby och han är också hennes bästa länk till minnena av Finn, så när han tar kontakt med henne går hon med på att träffa honom. I smyg så klart, eftersom hon känner till sin mammas inställning. Och sakta växer en vänskap mellan två skeppsbrutna fram, en vänskap som så småningom ska överbrygga "all svartsjuka och avund och skam som vi bar omkring på", som startar med Junes mammas ovilja att låta Finn älska vem han vill men som till slut läker sprickan mellan June och Greta.

En vacker och sorglig bok som kan läsas från sjuan och uppåt. Med fördel kan man kombinera med att se Torka aldrig tårar utan handskar och Angels in America som att få en bredare inblick i en tid som ligger nära oss men som känns ganska okänd för dagens unga generation.

Gilla böcker, 415 sidor.

Det tunna sväret

Författare: Frida Nilsson
Illustratör: Alexander Jansson

Det här är en bok som har tagit lite tid för mig att läsa eftersom jag har läst den högt. För svärdet må vara tunt, men boken den är tjock, en bit över 500 sidor går Nilssons nya äventyrsberättelse loss på.

Sasjas mamma är svårt sjuk i cancer. Knölen hon har är inoperabel och nu väntar man bara på Döden. Sorgen är så svår och outhärdlig, att förlora sin mamma är för tungt att bära. Därför döper Sasja om sin mamma till Semilla. Det är Semilla som ska dö, inte mamma.

Den natten Döden ska hämta Semilla följer Sasja efter och hamnar i Dödens rike. Han är fast besluten om att överlista döden och ta Semilla med sin hem till pappa igen. Men det blir ingen lätt utmaning. Först måste han ta sig tvärs över Dödens ö och på vägen undvika alla dödens undersåtar som vill skydda Döden från hans farliga tilltag. Som tur är får han vänner på resan: Trine, en liten grispojke som är en mästare på att leka, Prinsessan, en hundflicka som är den klokaste vän att få och Höder, en örnpojke som är snäll och modig som ingen annan. Tillsammans hjälps de åt att stå upp mot väder och vind och vuxna och orättvisor i detta sällsamma Dödens rike.

Precis som i Ishavspirater har Frida Nilsson skapat ett nytt universum, en egen värld med sin helt unika mytologi. Förväntningarna, som så klart är så klart väldigt höga, infrias inte. Det här är en mellanbok, ett äventyr som blivit lite för fladdrig och vidlyftigt, som går lite för många turer och som har ett språk som är för omständligt. Berättelsen känns också lite för lång, upplösningen kommer 150 sidor efter att man förväntar sig den. Men med det sagt så har vi både gråtit och fnissat när vi läst. Jag rekommenderar den i första hand för högläsning, för lite mer tålmodiga lyssnare.

Natur & Kultur, 517 sidor.

Crossover

Författare: Kwame Alexander

Josh Bell är en baskettalang av stora mått. På planen kallas han Filth McNasty efter en jazzlåt hans pappa gillar och när han är på planen med sin tvillingbror JB är deras lag oslagbart. Joshs och JB's pappa är en pensionerad basketlegend som slutat spela på grund av en skada han inte velat operera och numera får han nöja sig med att spela med sina söner och heja på deras matcher.

Konflikten i den här boken är att JB träffar en tjej och blir hals över huvud kär och Josh känner sig utanför och svartsjuk. Dessutom visar det sig att det inte bara är knät som är svagt på tvillingarnas pappa, värre saker hotar hans hälsa.

Personligen blir jag illa berörd av den sortens föräldraförebilder som pappan i den här boken representerar, hans agerande (till exempel på sönernas matcher) och tvillingarnas beteenden visar på en föråldrad gapig, inskränkt manlighet som man tack och lov inte möter så ofta i svensk barnlitteratur. Men det här är en amerikansk översättning och kanske speglar den en verklighet som finns där. Och hur som helst är det inte alls för storyn man ska läsa det här boken utan för språket. För inte visste jag innan jag läste det här att basket kunde vara poesi och att matchreferat kunde rappas fram. Jason Diakité gör här sin debut som skönlitterär översättare och gör det med den äran. Språket sjunger och leker, orden och bokstäverna hoppar över sidorna så att det är en ren fröjd.

Natur & Kultur, 239 sidor.

Flora Banks förlorade minne

Författare: Emily Barr

Flora bor i Cornwall i England med sina överbeskyddande föräldrar. Sedan hon var tio år lider hon av anterograd minnesförlust. Det innebär att hon kan minnas saker ett par tre timmar, men inget sedan hon var tio år gammal lagras i hennes långtidsminne. Det gör att hon flera gånger om dagen måste påminna sig själv om att hon är 17 år, var hon är, vem hon pratar med vart hon är på väg och så vidare. Hon löser detta genom att skriva ner saker på sina armar, på lappar och i sin anteckningsbok som hon alltid bär med sig.

Men så händer det något som Flora plötsligt minns. Hon är på en strand på natten och hon kysser en kille, Drake. Drake är hennes bästis Pages pojkvän som precis har haft en avskedsfest, för han ska åka till Svalbard och plugga. Det komplicerar situationen så klart. Page och Flora blir ovänner och Drake reser iväg. I samma veva måste Floras föräldrar åka till Paris där Floras bror ligger svårt sjuk, så de försvinner också hemifrån. Och kvar är Flora. Själv hemma. Med detta enda minne: hon kysste Drake på en strand.

Originaltiteln på den här boken är The One Memory of  Flora Banks och den är egentligen mer logisk. För det är kring detta enda minne allt kretsat för Flora. Till och med i hennes förvirrade tillstånd av minnesförlust förstår hon att detta är något oerhört, att hon plötsligt minns något. Hon är helt ensam och med den logik hon kan uppbåda är det Drake som har fått henne att minnas. Drake kanske kan bota henne och han finns på Svalbard. Alltså måste Flora ta sig till Svalbard.

Det här är sick-litt i arktisk miljö. Men det är inte så mycket en kärlekshistoria som en berättelse om mod och ensamhet, om att leva i ett konstant nu och om människors godhet. För Flora måste, på grund av sitt tillstånd, lita väldigt mycket på andra människor. Och det visar sig att det oftast går bra. Åtminstone på Svalbard.

Alfabeta, 317 sidor.