Häxorna

Författare: Elisabeth Östnäs

Nu är lundaförfattaren Elisabeth Östnäs tillbaka med en ny historisk roman. Skådeplatsen är förflyttad från vikingatid till 1700-tal, det är pestens och häxprocessernas tid. I Skåne, vid Ivösjöns strand, bor Isabella med sin moster Karna i prästens kokhus. Det tjänstgör som pigor men är också byns "kloka gummor" som hjälper till vid barnafödslar och sjukdom. I utkanten av byn bor Isabellas syster Annis med sin make, rackare i trakten, och en hord ungar.

Isabella och Annis är illa sedda i byn, dels för att de är utomäktenskapliga barn, Isabella också för att hon har haft utomäktenskapliga relationer, frivilliga och ofrivilliga, och Annis för att hon är gift med rackaren, den oberörbare. Karna däremot står under prästens beskydd. Dessutom behöver byn dem på grund av deras kunskaper om örter och helande. Men det finns de som tittar snett och kallar dem för häxor.

När en skara soldater söker husrum i byn för att få vård och vila vänder sig Isabellas livsöde på ända. Detta, och att pesten som härjar landet drar sig närmre, leder till att olyckorna hopas och anklagelserna om häxeri blir allt ihärdigare.

Östnäs visar som alltid stor kunnighet kring de historiska detaljerna och man får en realistisk och rå skildring av det brutala livet i början av 1700-talet, men också en fin bild av månghundraårig kvinnlig kunskap och av feministiskt motstånd. Platsen för berättelsen, Hällaby, är en påhittad by, men andra ställen som nämns i i boken såsom Kiaby och Vångaberget, är faktiska geografiska platser. Och att Karna har samma namn som vägfärjan som numera leder ut till Ivön är naturligtvis ingen slump. Språket är klart och rakt och detta, tillsammans med att den är spännande och fängslande, gör boken relativt lättläst. Passar från åttan och uppåt.

Forum, 378 sidor.

Asparna

Författare: Hanna Nordenhök

En ung kvinna, författare, återvänder till sin mors lägenhet på Ramels väg och återupptäcker ett ställe som är ödsligt och befolkat på samma gång. Där tiden stått still men där ändå allt är förändrat. Med sig har hon obearbetade minnen från barndomen. Minnen av en trasig uppväxt och en bror, B., som inte klarat sig så bra som hon. Det finns också någon annans minnen. Nedtecknade minnen från protokoll och dagböcker från en tid för mycket längre sedan, då räddningshemmet i Råby utanför Lund uppfördes. Och det är Råbys ungdomshem som binder denna berättelse om två syskonpar, åtskilja 150 år i tiden, samman. Asparna beskrivs på baksidan som "en hypnotisk roman om en stad och dess förlorade barn" och det tycker jag är en bra beskrivning. Suggestiv är ett annat ord jag skulle kunna välja, drömsk men samtidigt hård i den verklighet som skildras och i detaljrikedomen i protokollstexterna från det gamla räddningshuset. Viljan att tämja och styra kanske inte är den samma som på 1800-talet, men livet är fortfarande en hård plats för utsatta barn.

Passar gymnasiet.

Norstedts, 277 sidor.

En nästan sann historia

Författare: Mattias Edvardsson

I en nästan sann historia har Zackarias just förlorat jobbet som journalist för en av de stora dagstidningarna i Stockholm. Till råga på allt blir han också dumpad av flickvännen Caisa.

Han ser ingen annan utväg än att flytta hem till sin mamma, i Veberöd. Åtminstone tills han har kommit på fötter och fått ihop lite pengar igen.

Väl hemma i Skåne gör sig minnena om vad som hände 1996, då Zackarias var student vid kursen litterärt skapande på Lunds Universitet, påminda. Zackarias lärde känna Adrian, Betty och Fredrik. Deras lärare Li Karpe introducerade dem för en av Sveriges största författare Leo Stark, men en dag försvann denne spårlöst. En av Zackarias vänner anklagades och dömdes för mordet på honom.

 Zackarias bestämmer sig för att använda storyn om vad som egentligen hände det där året för att skriva en bok som han ger arbetsnamnet "Den oskyldige mördaren". När han börjar gräva i sina minnen inser han att dessa inte alltid går att lita på och ställer sig själv frågan om att skildra sanningen eller att skriva en bra historia är viktigast.

Edvardsson drar oss in i en välskriven och mycket läsvärd thriller. För en lundabo är det extra kul att läsa om välkända miljöer.

Brorsan är kung

Författare: Jenny Jägerfeld

Måns åker från Stockholm till Malmö. Det är sommarlov och hans mamma, som jobbar med att dubba tecknade filmer, ska jobba där i några veckor. Pappan är inte med. Anledningen sägs till en början vara att han ska träna på att cykla, han är cyklande klimataktivist, men Måns misstänker att det inte är hela sanningen. Mamma och pappa har bråkat och han är rädd att det är hans fel. Han är också arg på sin pappa.

Måns älskar att skejta. Första dagen testar han ett hopp rakt utför en halvtrappa och ner på bakgården till det hus på Möllan där han och mamma hyr en lägenhet. Han missar lite och brädan försvinner. Strax dyker den dock upp igen tillsammans med en ursinnig heltatuerad kille som pratar bred malmöitiska och skriker åt Måns: "Hållkollpådeinajäääuvlagrajor!"

Dagen efter får han Nora som barnvakt. Hon är några år äldre och dotter till Måns mammas danska mimarkompis Flemming. Nora har den lilla egenheten att hon säger och gör vissa saker fyra gånger i rad. De går till Folkets park och där dyker den arge killen upp igen. Det visar sig att han har fått Måns bräda mitt i planeten och nu vill han att de två ska göra upp i en skateduell. Det slutar med att Måns och killen, som heter Mikkel, blir blodsbröder och de två får tillsammans några fantastiska sommarveckor i Malmö där de gör allt sånt som de kanske kommer att plåga sina framtida barn med att berätta alldeles för många gånger.

Men. Måns har en hemlighet. Det är inte så att han ljuger för Mikkel, men han undanhåller vissa delar av sanningen om sig själv. Oviktiga delar tycker han själv. Avgörande delar tycker Mikkel, visar det sig, när får reda på Måns hemlighet på helt fel sätt.

En kul bok men mycket allvarlig botten om vänskap, om dialekter, om föräldrar, om att våga vara den man är och om att inte vara som alla andra.

Rabén & Sjögren, 142 sidor.

Ballongfararen

Författare: Mårten Sandén

Petrinideckarna är tillbaka med sitt sextonde äventyr. Som lundabo tycker jag att de böckerna som utspelar sig i Lund är allra roligast att läsa. Men även för de som inte har någon lundaanknytning är Ballongfararen en gediget berättad äventyrshistoria med alla barndeckargenrens viktiga ingredienser på plats.

Den här berättelsen tar sitt avstamp i loppisen på Södra Esplanaden där privatpersoner kan sälja loppisprylar varje lördagsmorgon. Peter, som är bokens berättare, är en riktig loppiskung och han tar med sig Oskar för att försöka förklara tjusningen med loppisar för honom. Peter hittar en vacker modell av en luftballong som han prutar till sig, för att mycket snart bli erbjuden en rejält större summa av en annan köpare. Oskar blir eld och lågor: Det är ju precis som i Tintin-albumet Enhörningens hemlighet! Och visst är det mystiskt. Varför ville mannen betala så mycket för modellen? Vad är så speciellt med den? Så klart har deckarklubben Hemliga ögat ett nytt fall! Ett äventyr som tar tvillingarna Petrini och deras deckarkollega Lucy både långt bak i historien, på cykelutflykt till Staffanstorp, på forskningstur till UB och högt upp i luften.

Petrini-deckarna är utmärkta högläsningsböcker från årskurs två eller tre. Egen läsning för goda läsare från samma ålder.

Rabén&Sjögren, 206 sidor.

Stenänglar

Författare: Kristina Olsson

Här kommer tredje boken om kompisarna i Åhus, där det oupphörligt verkar inträffa lite övernaturliga händelser. I första delen, Glasbarnen var det Billie som hade huvudrollen. Hon hade flyttat ifrån Kristianstad och sin bästis Simona till Åhus. Där lärde hon känna Alladin som är huvudperson i andra boken, Silverpojken. Nu är det Simonas tur att få en egen bok.

Simonas mormor bor ensam i ett stort hus, som tidigare varit ett hotell, i Åhus. Nu ska Simona vara där hela påsken, bara hon och mormor och dessutom med kompisarna Billie och Alladin på cykelavstånd. Men inget blir som Simona tänkt sig. Någonting är fel med mormor, hon är inte alls sitt vanliga jag utan trött och frånvarande. Och så händer det skumma saker runt och i huset. De stora statyerna på gräsmattan flyttar sig på nätterna, Simona hör konstiga ljud och ser skuggor i huset. Och när hon berättar för Alladin och Billie verkar de inte riktigt tro henne.

En berättelse om spökerier, gamla hemligheter, oro, sorg och saknad. Lika spännande som de tidigare delarna.

Lilla Piratförlaget, 236 sidor.

Flyt som en fjäril, stick som ett bi

Författare: Elin Nilsson

Allt 14-åriga Miranda vill, är att simma och hon är så bra på det att hon går mot en plats i ungdoms-SM. Hon tränar 9 gånger i veckan och ger järnet varje gång, låter kroppen ta ut sig till max och hon älskar det. Hennes bästa vän sedan de var små är Johanna och de gör allt tillsammans, i alla fall då Miranda inte är på träning. När träningen känns svår har Miranda stöd av glada Johanna som uppmuntrar henne och skriver på sin populära blogg om hur kul de har tillsammans.

Mirandas familj däremot är allt annat än glad och stöttande. Hennes bror Elias kallar hon numera för amöban sedan han gav upp gymnasiet för att istället permanent rulla ner sin rullgardin, stänga sin dörr och leva i konstant mörker framför datorn och World of Warcraft. Miranda hatar honom och det han blivit och hon är ännu mer arg på sina föräldrar som på sin höjd gör halvhjärtade försök att få honom att börja leva ett normalt liv igen. Det går så långt att även mamman säckar ihop i ett uppgivet tillstånd och inte vill stiga upp ur sängen. Pappan är den enda som så och då visar lite tillstymmelse av intresse för hur det går med Miranda och hennes liv med simningen.

Ungefär samtidigt som Miranda lägger in en högre växel med träningen går också startskottet för när vänskapen med Johanna rämnar. Och det gör det med besked. Starka Miranda ser sig som en överlevare och medan betygen i skolan dalar växer hon i resultaten på simningen. Ända tills hennes axel säger ifrån och SM är hotat. Allt i hennes tillvaro hänger nu på en lös tråd och frågan är om hon är stark nog?

Att lyckas skriva en bok om simning, som läsare utan intresse för denna sport kan älska, måste vara en utmaning. Men jag kom på mig själv med att faktiskt gå igång när Elin Nilsson beskriver hur Miranda blir ett med vattnet, hur hennes muskler arbetade med maxtempo och det är intensiva intryck hon får av att vara i simhallen, hennes andra hem.  Språket är snabbt, det känns nära och det känns genomtänkt. Dock är det på flera ställen jag tycker att språket inte tillhör en 14-åring som t.ex. när hon ”livspusslar sig hem från simhallen”? Det finns dock fler exempel text att älska och som står ut och som man gärna läser en gång till som när Miranda beskriver hur hon finner styrka i sin starka kropp: ”jag är vacker så jag ryser” eller hur de jobbiga känslorna förstör hennes ”vattenläge”.  Bokens fokus ligger kring hennes simning och det är då boken är som bäst men även skildringen av den problematiska vänskapen till Johanna är fin. Man känner ångesten och oron mellan raderna och det är trovärdigt. Hennes förhållande till familjen och hennes bror hade jag dock velat veta mer om. Tyvärr lämnas det lite i skymundan och det är synd. Älskar dock beskrivningen av Malmö med omnejd, ett plus.

//ELINA