Författare: Linn Gottfridsson
Illustratör: Emma Adbåge
Myran är en pojke som går i förskoleklass. Han är älskar katter och är bästis med Henny som har en lös tand. På rasterna leker de med sitt snigelrike och andra viktiga grejer. Nu är våren på väg och då ska klassen ut och leta vårtecken, som alla förskoleklasser tycks göra på våren. Andra saker som händer i Myrans liv är att hans föräldrar pratar allt mer på engelska med varandra. Bråkar, tycker Myran att de gör. Diskuterar säger hans mamma och pappa. Och så flyttar det in en ny granne, Diego heter han och är ett år äldre och ganska vild. De åker pulka i trapphuset tillsammans.
Linn Gottfridsson har tidigare arbetet som manusförfattare men detta är hennes litterära debut och en riktigt fin sådan tycker jag. Det är en bok perfekt bok om vardagslivet, kompisarna och familjen med mycket fin inkänning och tonträff. Emma Adbåges illustrationer är som vanligt på pricken och fyllda av små intressanta detaljer.
En liten förvirring kanske infinner sig om man börjar associera med Bengt Ingelstams böcker om Matte och Myran med illustrationer av Lisen Adbåge som kom ut på Bonnier Carlsen och senare Ord & visor, de har ingenting med denna nya bok att göra.
Detta blir finfin högläsning i förskoleklassen eller hemma för sina fem, sex eller sjuåringar.
Rabén & Sjögren, 127 sidor.
lördag 30 januari 2016
En Myras liv
Etiketter:
Hcf,
högläsning,
kompisar,
skilsmässa,
skolan,
Sverige,
vänskap
Mamma Medusa
Författare och illustratör: Kitty Crowther
Den här udda berättelsen börjar en blåsig natt då två barnmorskor beger sig till Medusas hus. Det är dags för lilla Iris att födas. Någonstans långt inifrån Medusas hårsvall kommer hon, och hon är förtjusande. Så fin, skimrande som pärlemor. Skyddad, inlindad i och vårdad av sin mammas hår, växer Iris upp. Det är bra och tryggt men så småningom börjar Iris längta ut. Hon vill göra egna erfarenheter, träffa nya vänner. Men mamma Medusa är inte redo att släppa henne, inte riktigt ännu.
När jag hör namnet Medusa är min första association monstret med ormhår i den Grekiska mytologin. Hon som blev sådan som straff för att hon blivit våldtagen. Medusa förstenade folk som såg hennes ansikte och blev så småningom halshuggen av av Perseus. Även efter döden hade Medusas huvud en förstenande effekt. Men Crowthers Medusa är något annat. När jag ser hennes teckningar av det långa håret som skyddar, hjälper, motar bort och fångar in, tänker jag snarare på Doris och hennes starka hår i Lindenbaums Doris drar från förra året. Det är intressant att det kommer två bilderböcker under samma år där det kvinnliga håret skildras på ett helt nytt sätt. Inte som tecken på skönhet eller vänhet, utan som ett utslag för skydd eller integritet.
Det är fint att Rabén & Sjögren ger ut ALMA-belönade Crowthers bilderbok på svenska. Det behövs böcker som är tokiga och konstiga och som får oss att tänka. I bilderna finns vissa drag av inspiration från Tove Jansson, trots att de är omisskännligt Crowtherska. De är både vackra, skrämmande och humoristiska och ger mycket att upptäcka och fundera omkring.
Rabén & Sjögren, bilderbok
Den här udda berättelsen börjar en blåsig natt då två barnmorskor beger sig till Medusas hus. Det är dags för lilla Iris att födas. Någonstans långt inifrån Medusas hårsvall kommer hon, och hon är förtjusande. Så fin, skimrande som pärlemor. Skyddad, inlindad i och vårdad av sin mammas hår, växer Iris upp. Det är bra och tryggt men så småningom börjar Iris längta ut. Hon vill göra egna erfarenheter, träffa nya vänner. Men mamma Medusa är inte redo att släppa henne, inte riktigt ännu.
När jag hör namnet Medusa är min första association monstret med ormhår i den Grekiska mytologin. Hon som blev sådan som straff för att hon blivit våldtagen. Medusa förstenade folk som såg hennes ansikte och blev så småningom halshuggen av av Perseus. Även efter döden hade Medusas huvud en förstenande effekt. Men Crowthers Medusa är något annat. När jag ser hennes teckningar av det långa håret som skyddar, hjälper, motar bort och fångar in, tänker jag snarare på Doris och hennes starka hår i Lindenbaums Doris drar från förra året. Det är intressant att det kommer två bilderböcker under samma år där det kvinnliga håret skildras på ett helt nytt sätt. Inte som tecken på skönhet eller vänhet, utan som ett utslag för skydd eller integritet.
Det är fint att Rabén & Sjögren ger ut ALMA-belönade Crowthers bilderbok på svenska. Det behövs böcker som är tokiga och konstiga och som får oss att tänka. I bilderna finns vissa drag av inspiration från Tove Jansson, trots att de är omisskännligt Crowtherska. De är både vackra, skrämmande och humoristiska och ger mycket att upptäcka och fundera omkring.
Rabén & Sjögren, bilderbok
Lilla Sticka i landet Lycka
Författare: Martin Widmark
Illustratör: Emilia Dziubak
Riktigt hur vackert omslaget till den här boken är framgår inte av den här omslagsbilden. Förmodligen inte heller om man köper den i biblioteksband eller plastad, men i förlagsband skimrar omslaget i guld och glänsande gröntoner. Det här är en bok där illustrationerna bär texten, som visserligen är en fin och finurlig berättelse, men som trots det ändå inte fullt ut matchar bilderna som är i en klass för sig. Medan författaren är storkändis för oss i Sverige är illustratören än så länge en doldis, men i sitt hemland Polen är Dziubak både prisbelönt och hyllad enligt förlaget.
Som en saga vid läggdags berättas den här historien. Huvudperson och berättare är Julia, eller Lilla Sticka. När hennes bror plötsligt och oförklarligt försvinner blir hon otröstlig. En dag åker hon kälke rakt ner i en istunnel och hamnar i landet Lycka. Där är alla lyckliga och lilla Sticka får vara med om de mest sällsamma äventyr. Men det finns en mörk sida i landet Lycka. Den giriga krabban kräver varje år ett nytt barn som ska dyka efter pärlor under vattenfallet åt honom. Lilla Sticka finner sin bror blad de tillfångatagna barnen och kommer på en plan för att befria sig och dem.
Det är klassiska barnboksingredienser som utnyttjas på ett utmärkt sätt av Widmark. Det är lätt att läsa in referenser både till klassiska sagor, klassiker som Alice i Underlandet och nyare böcker som till exempel Tyra och Storgrubblaren eller den i höstas Augustprisnominerade Isahavspirater.
Bonnier Carlsen, bilderbok.
Illustratör: Emilia Dziubak
Riktigt hur vackert omslaget till den här boken är framgår inte av den här omslagsbilden. Förmodligen inte heller om man köper den i biblioteksband eller plastad, men i förlagsband skimrar omslaget i guld och glänsande gröntoner. Det här är en bok där illustrationerna bär texten, som visserligen är en fin och finurlig berättelse, men som trots det ändå inte fullt ut matchar bilderna som är i en klass för sig. Medan författaren är storkändis för oss i Sverige är illustratören än så länge en doldis, men i sitt hemland Polen är Dziubak både prisbelönt och hyllad enligt förlaget.
Som en saga vid läggdags berättas den här historien. Huvudperson och berättare är Julia, eller Lilla Sticka. När hennes bror plötsligt och oförklarligt försvinner blir hon otröstlig. En dag åker hon kälke rakt ner i en istunnel och hamnar i landet Lycka. Där är alla lyckliga och lilla Sticka får vara med om de mest sällsamma äventyr. Men det finns en mörk sida i landet Lycka. Den giriga krabban kräver varje år ett nytt barn som ska dyka efter pärlor under vattenfallet åt honom. Lilla Sticka finner sin bror blad de tillfångatagna barnen och kommer på en plan för att befria sig och dem.
Det är klassiska barnboksingredienser som utnyttjas på ett utmärkt sätt av Widmark. Det är lätt att läsa in referenser både till klassiska sagor, klassiker som Alice i Underlandet och nyare böcker som till exempel Tyra och Storgrubblaren eller den i höstas Augustprisnominerade Isahavspirater.
Bonnier Carlsen, bilderbok.
måndag 25 januari 2016
Regnballongen
Illustratör och författare: Liniers
Om två syskon en regnig lördag handlar den här vackra berättelsen. De går upp, de äter frukost, de leker i regnet och de ser en regnbåge. Mycket mer än så är det inte. Men det är en förtjusande berättelse i all sin enkelhet, där det äldre barnet leder och lockar det yngre genom den lediga dagens möjligheter. Det är mycket läsvänligt med få och mest korta ord i bubblorna, det kan således passa mycket bra i läsinlärning och lästräning.
Det är kul att serieutgivningen för lite yngre barn verkar ha tagit lite fart. Cosmos Comics är ett nytt förlag med ambitionen att ge ut lättlästa serier för barn mellan 6 och 12 år. På insidan av bakpärmen finns råd om hur man läser serier med barn och fakta för lärare och pedagoger. Extramaterial utlovas också på hemsidan, men något sådant kan jag inte hitta, kanske är det ännu under uppbyggnad. Upphovsmannen Ricardo Liniers Siri är från Argentina. Han har tecknat strippar i dagstidningen La Nación i tio år och hans serier är utgivna på många olika språk, men detta är hans första bok på svenska.
Cosmo Comics, teknad serie.
Om två syskon en regnig lördag handlar den här vackra berättelsen. De går upp, de äter frukost, de leker i regnet och de ser en regnbåge. Mycket mer än så är det inte. Men det är en förtjusande berättelse i all sin enkelhet, där det äldre barnet leder och lockar det yngre genom den lediga dagens möjligheter. Det är mycket läsvänligt med få och mest korta ord i bubblorna, det kan således passa mycket bra i läsinlärning och lästräning.
Det är kul att serieutgivningen för lite yngre barn verkar ha tagit lite fart. Cosmos Comics är ett nytt förlag med ambitionen att ge ut lättlästa serier för barn mellan 6 och 12 år. På insidan av bakpärmen finns råd om hur man läser serier med barn och fakta för lärare och pedagoger. Extramaterial utlovas också på hemsidan, men något sådant kan jag inte hitta, kanske är det ännu under uppbyggnad. Upphovsmannen Ricardo Liniers Siri är från Argentina. Han har tecknat strippar i dagstidningen La Nación i tio år och hans serier är utgivna på många olika språk, men detta är hans första bok på svenska.
Cosmo Comics, teknad serie.
Kalas och katastrof
Författare: Marie Oscarsson
Illustratör: Helena Bergendahl
"Vänner 4-ever" heter den här nya serien i förlagsserien LÄTTattLÄSA som är Bonnier Carlsens böcker för nybörjarläsare. Det här är, liksom de väldigt populära böckerna om klass 1b av Bross i samma serie, en vardagsnära berättelse. Huvudperson är Emilia som snart ska ha kalas. Hon har skrivit alla inbjudningskorten själv och ska dela ut dem i skolan. Lite osäker är hon - hon och pappa bor inte så stort, så de kan bara bjuda tjejerna i klassen och fröken har sagt att man bara får dela ut inbjudningar i skolan om man bjuder alla. Men det visar sig att fröken har förståelse för den avgränsningen, det är okej att dela ut inbjudningar i skolan om man bjuder alla tjejer. Men så inträffar katastrofen. Emilia har glömt Julia som började i klassen förra veckan. Nu blir alla arga på Emilia och Emilia blir förtvivlad. Allt som kändes så underbart med att ha kalas känns nu helt förstört.
Besvär med kalasinbjudningar: vem som ska bjudas och hur det ska delas ut har alla, både elever, lärare och föräldrar, haft. Berättelsen om Emilia har därför stor igenkänningsfaktor. Om man vill kan den leda till diskussioner omkring problemet. Inte minst kan man fråga varför just gränsen vid kön är helt okej att dra medan andra gränsdragningar är uteslutna (för att som i det här fallet distribuera inbjudningar i skolan). Texten av rutinerade Marie Oscarsson är bra i sin enkelhet och likaså bilderna av Helena Bergendahl.
Bonnier Carlsen, 61 sidor.
Illustratör: Helena Bergendahl
"Vänner 4-ever" heter den här nya serien i förlagsserien LÄTTattLÄSA som är Bonnier Carlsens böcker för nybörjarläsare. Det här är, liksom de väldigt populära böckerna om klass 1b av Bross i samma serie, en vardagsnära berättelse. Huvudperson är Emilia som snart ska ha kalas. Hon har skrivit alla inbjudningskorten själv och ska dela ut dem i skolan. Lite osäker är hon - hon och pappa bor inte så stort, så de kan bara bjuda tjejerna i klassen och fröken har sagt att man bara får dela ut inbjudningar i skolan om man bjuder alla. Men det visar sig att fröken har förståelse för den avgränsningen, det är okej att dela ut inbjudningar i skolan om man bjuder alla tjejer. Men så inträffar katastrofen. Emilia har glömt Julia som började i klassen förra veckan. Nu blir alla arga på Emilia och Emilia blir förtvivlad. Allt som kändes så underbart med att ha kalas känns nu helt förstört.
Besvär med kalasinbjudningar: vem som ska bjudas och hur det ska delas ut har alla, både elever, lärare och föräldrar, haft. Berättelsen om Emilia har därför stor igenkänningsfaktor. Om man vill kan den leda till diskussioner omkring problemet. Inte minst kan man fråga varför just gränsen vid kön är helt okej att dra medan andra gränsdragningar är uteslutna (för att som i det här fallet distribuera inbjudningar i skolan). Texten av rutinerade Marie Oscarsson är bra i sin enkelhet och likaså bilderna av Helena Bergendahl.
Bonnier Carlsen, 61 sidor.
torsdag 21 januari 2016
Hemma
Författare och illustratör: Carson Ellis
Den här stora fina bilderboken av debuterande Carson Ellis börjar med två enkla påståenden: "Hemma är ett hus på landet. Hemma är en lägenhet" Men sen flippar det snabbt ut allt mer. Vi får se skohem, atlantishem, underjordiska hem, asagudahem och - lite med jordnära - franska hem, prydliga hem och stökiga hem. Boken avslutas med frågor: "Var är ditt hem? Var är du?"
Bokens färgskala är lite murrigt jordiga färger och den erbjuder en stillsam resa i tanken kring vad som är ett hem och varför. Säkert kommer många läsare att känna sig manade att svara på frågorna i slutet och berätta, rita, måla, skriva om sitt hem, i dröm eller verklighet.
Natur & Kultur, bilderbok.
Den här stora fina bilderboken av debuterande Carson Ellis börjar med två enkla påståenden: "Hemma är ett hus på landet. Hemma är en lägenhet" Men sen flippar det snabbt ut allt mer. Vi får se skohem, atlantishem, underjordiska hem, asagudahem och - lite med jordnära - franska hem, prydliga hem och stökiga hem. Boken avslutas med frågor: "Var är ditt hem? Var är du?"
Bokens färgskala är lite murrigt jordiga färger och den erbjuder en stillsam resa i tanken kring vad som är ett hem och varför. Säkert kommer många läsare att känna sig manade att svara på frågorna i slutet och berätta, rita, måla, skriva om sitt hem, i dröm eller verklighet.
Natur & Kultur, bilderbok.
Löss
Författare: Bengt-Erik Engholm
Illustratör: Jojo Falk
En bok med klivarning i förordet, kan det vara något? I likhet med det här upphovsmannaparets förra bok, Snor, får vi här mer fakta än vi visste att vi ville ha om ett fenomen mycket nära oss. Faktiskt förvånar det mig att ingen gjort en faktabok om löss tidigare med tanke på vilken plåga de nu för tiden är på alla lågstadieskolor. Den här boken kommer att vara perfekt högläsning i början av terminen både hemma och i skolan. Och när man har läst kliar det så mycket i huvudet att man genast går och kammar. Bra va? Engholm berättar med att direkt tilltal med barnen om olika löss, lössens liv och de bästa sätten att bli av med dem. Den har fått ett större format än Snor och de tidigare faktaböckerna av det här paret, vilket jag tycker är bra.
Och nu går jag och kammar mig.
Natur & Kultur, faktabilderbok.
Illustratör: Jojo Falk
En bok med klivarning i förordet, kan det vara något? I likhet med det här upphovsmannaparets förra bok, Snor, får vi här mer fakta än vi visste att vi ville ha om ett fenomen mycket nära oss. Faktiskt förvånar det mig att ingen gjort en faktabok om löss tidigare med tanke på vilken plåga de nu för tiden är på alla lågstadieskolor. Den här boken kommer att vara perfekt högläsning i början av terminen både hemma och i skolan. Och när man har läst kliar det så mycket i huvudet att man genast går och kammar. Bra va? Engholm berättar med att direkt tilltal med barnen om olika löss, lössens liv och de bästa sätten att bli av med dem. Den har fått ett större format än Snor och de tidigare faktaböckerna av det här paret, vilket jag tycker är bra.
Och nu går jag och kammar mig.
Natur & Kultur, faktabilderbok.
måndag 18 januari 2016
Kampen mot superbitcharna
Författare: Audhild A. Solberg
Anne Bea går i sjunde klass och har en enda kompis, Nils. Nils och hon har varit bästisar sedan första klass och hans kärleksfulla smeknamn på henne sedan de var små är Annebino, ett smeknamn som delvis var en ihopblandning som Nils hade gjort med Anne Beas namn och hennes funktionsnedsättning som är att hon är född med albinism. Och om Nils självklara vänskap är en stark ljuspunkt i Anne Beas liv, så är delar av den övriga klassen det omvända. Det är nämligen Thea som styr och ställer i klassen. Thea har trakasserat Anne Bea sedan dagis, kallat henne missfoster, retat hanne för hennes kraftiga synnedsättning och krossat hennes glasögon.
Nu är skolans årliga talangjakt under uppseglande. Ganska snart visar det sig att Thea har blivit inbjuden att sjunga med skolans populäraste band, Fuck Justin, och i sin tur har bjudit in alla tjejer i klassen att dansa med henne. Alla utom Anne Bea, det vill säga. Det blir droppen. Anne Bea och Nils bestämmer sig för att slå tillbaka mot Thea och hennes gäng superbitchar. De ska ställa upp i talangjakten med en egen låt och visa superbitcharna och resten av skolan att de också är att räkna med.
Det är alltid bra när annorlunda livsöden skildras i litteraturen och en bok om någon som har en förhållandevis ovanlig och okänd funktionsnedsättning och albinism är så klart ett välkommet tillskott. Anne Bea är intressant som huvudperson på det sättet att hon inte på något sätt idealiseras, hon skildras med både bra och sämre sidor. Vänskapen med Nils är också väldigt fint beskriven. Vad jag däremot har svårare för är det väldigt endimensionella porträttet av Thea och hur hon i maximal ondska mobbar Anne Bea och tillåts fortsätta med det hela skoltiden igenom utan någon som helst förklaring till det beteendet och så gott som utan någon vuxen inblandning. Så enkel och rakt på är sällan utanförskap och mobbing i verkligheten. Den bygger oftast på mer subtila rörelser och är därigenom mycket svårare att slå tillbaka emot.
B. Wahlströms, 250 sidor.
Anne Bea går i sjunde klass och har en enda kompis, Nils. Nils och hon har varit bästisar sedan första klass och hans kärleksfulla smeknamn på henne sedan de var små är Annebino, ett smeknamn som delvis var en ihopblandning som Nils hade gjort med Anne Beas namn och hennes funktionsnedsättning som är att hon är född med albinism. Och om Nils självklara vänskap är en stark ljuspunkt i Anne Beas liv, så är delar av den övriga klassen det omvända. Det är nämligen Thea som styr och ställer i klassen. Thea har trakasserat Anne Bea sedan dagis, kallat henne missfoster, retat hanne för hennes kraftiga synnedsättning och krossat hennes glasögon.
Nu är skolans årliga talangjakt under uppseglande. Ganska snart visar det sig att Thea har blivit inbjuden att sjunga med skolans populäraste band, Fuck Justin, och i sin tur har bjudit in alla tjejer i klassen att dansa med henne. Alla utom Anne Bea, det vill säga. Det blir droppen. Anne Bea och Nils bestämmer sig för att slå tillbaka mot Thea och hennes gäng superbitchar. De ska ställa upp i talangjakten med en egen låt och visa superbitcharna och resten av skolan att de också är att räkna med.
Det är alltid bra när annorlunda livsöden skildras i litteraturen och en bok om någon som har en förhållandevis ovanlig och okänd funktionsnedsättning och albinism är så klart ett välkommet tillskott. Anne Bea är intressant som huvudperson på det sättet att hon inte på något sätt idealiseras, hon skildras med både bra och sämre sidor. Vänskapen med Nils är också väldigt fint beskriven. Vad jag däremot har svårare för är det väldigt endimensionella porträttet av Thea och hur hon i maximal ondska mobbar Anne Bea och tillåts fortsätta med det hela skoltiden igenom utan någon som helst förklaring till det beteendet och så gott som utan någon vuxen inblandning. Så enkel och rakt på är sällan utanförskap och mobbing i verkligheten. Den bygger oftast på mer subtila rörelser och är därigenom mycket svårare att slå tillbaka emot.
B. Wahlströms, 250 sidor.
torsdag 14 januari 2016
Askfödd
Författare: Sabaa Tahir
I ett slags apartheidsamhälle i ett arkaiskt ökenlandskap utspelar sig fantasyroman Askfödd, första boken i en serie. Vi får växelvis i vart annat kapitel följa Laia, en flicka som tillhör de lärda, ett erövrat folk som lever som lever ett fattigt förtryckt liv i Imperiet, och Elias, en högättad (åtminstone på sin mors sida) krigare. Elias tar snart examen från militärakademin Blackcliff, en skolan där unga pojkar och ett åtal flickor under benhårda förhållande skolas till Masker, ett slags supersoldater som används för att kuva de besegrade folken i Imperiet.
Laias familj, som består av mormor, morfar och en bror, råkar ut för en räd från just en sådan Mask. Morföräldrarna dödas och hennes bror tillfångatas. Laia söker i desperation upp motståndsrörelsen, i vilken hennes föräldrar en gång ingått och i vilkens tjänst de dödats, för att få hjälp att befria sin bror. Elias står precis inför examen på Blackcliff. Efter examensceremonin meddelas att några av de som tagit examen kommer att vara med om prövningar för att utse en ny kejsare. Elias, hans bästa vän Helene, hans ärkefiende Marcus och dennes medlöpare och tvillingbror Zak blir de utvalda och kampen mellan dem är på liv och död. Under tiden skickas Laia på ett självmordsuppdrag av motståndsrörelsen: hon ska infiltrera Blackcliff som slav och spionera på den ökända och totalt hjärtlöst och skoningslöst grymma Kommendanten som är skolans överhuvud. De båda ungdomarnas öden närmar sig varandra långsamt och tvinnas så småningom samman.
Det bjuds inte på så många överraskningar i den här boken, det är en kille som kan strida, men ogillar våldet fast han är väldigt bra på det, en flicka som är vacker men fattig och klok, lite kärlekskomplikationer, de onda är riktigt onda och skoningslösa och inte så lite endimensionella och de goda är tappra och modiga. Men visst, det är riktigt spännande och underhållande för stunden.
B.Wahlström, 511 sidor.
I ett slags apartheidsamhälle i ett arkaiskt ökenlandskap utspelar sig fantasyroman Askfödd, första boken i en serie. Vi får växelvis i vart annat kapitel följa Laia, en flicka som tillhör de lärda, ett erövrat folk som lever som lever ett fattigt förtryckt liv i Imperiet, och Elias, en högättad (åtminstone på sin mors sida) krigare. Elias tar snart examen från militärakademin Blackcliff, en skolan där unga pojkar och ett åtal flickor under benhårda förhållande skolas till Masker, ett slags supersoldater som används för att kuva de besegrade folken i Imperiet.
Laias familj, som består av mormor, morfar och en bror, råkar ut för en räd från just en sådan Mask. Morföräldrarna dödas och hennes bror tillfångatas. Laia söker i desperation upp motståndsrörelsen, i vilken hennes föräldrar en gång ingått och i vilkens tjänst de dödats, för att få hjälp att befria sin bror. Elias står precis inför examen på Blackcliff. Efter examensceremonin meddelas att några av de som tagit examen kommer att vara med om prövningar för att utse en ny kejsare. Elias, hans bästa vän Helene, hans ärkefiende Marcus och dennes medlöpare och tvillingbror Zak blir de utvalda och kampen mellan dem är på liv och död. Under tiden skickas Laia på ett självmordsuppdrag av motståndsrörelsen: hon ska infiltrera Blackcliff som slav och spionera på den ökända och totalt hjärtlöst och skoningslöst grymma Kommendanten som är skolans överhuvud. De båda ungdomarnas öden närmar sig varandra långsamt och tvinnas så småningom samman.
Det bjuds inte på så många överraskningar i den här boken, det är en kille som kan strida, men ogillar våldet fast han är väldigt bra på det, en flicka som är vacker men fattig och klok, lite kärlekskomplikationer, de onda är riktigt onda och skoningslösa och inte så lite endimensionella och de goda är tappra och modiga. Men visst, det är riktigt spännande och underhållande för stunden.
B.Wahlström, 511 sidor.
tisdag 12 januari 2016
Mitt år av längtan
Författare och illustratör: Dasha Tolstikova
Dasha Tolstikova växte upp i ett Sovjetunionen på väg mot sitt fall. I den här grafiska romanen skildrar hon ett år av sitt liv då hon bodde med sina morföräldrar medan hennes mamma studerade i USA. Boken är vacker, direkt och osentimental i både text och bild. Med enkla linjer och rakt språk berättar Dasha om livet: känslorna, vännerna, skolan, familjen och allt annat som hör till i en tolvårings liv. Dashas tankar är lätta att känna igen och identifiera sig med, men inblickarna i sovjetvardagen, där ungdomarna åker på skrivarläger, ser på pjäser av absurdistiska poeter och "har djupa samtal" i skolkorridoren, känns exotiska. Det är ett stycke samtidshistoria Tolstikova förmedlar, där en världshändelse som Sovjetunionens fall silas genom en flickas huvud, där kompisars svek eller pojken hon är kär i framstår som bra mycket viktigare.
Mot slutet av boken flyttar Dasha med sin mamma till USA för att stanna i ett år. Det hade varit underbart med en uppföljare om det året. Tolstikova kommer till Sverige i vår, bland annat till Lund under Litteralundveckan, där hon ska ha bildworkshop med högstadie- och gymnasieelever. Det ska bli mycket spännande att se resultatet av det arbetet.
Det borde verkligen ges ut fler bilderböcker för mellanåldern!
Natur & Kultur, 168 sidor.
Dasha Tolstikova växte upp i ett Sovjetunionen på väg mot sitt fall. I den här grafiska romanen skildrar hon ett år av sitt liv då hon bodde med sina morföräldrar medan hennes mamma studerade i USA. Boken är vacker, direkt och osentimental i både text och bild. Med enkla linjer och rakt språk berättar Dasha om livet: känslorna, vännerna, skolan, familjen och allt annat som hör till i en tolvårings liv. Dashas tankar är lätta att känna igen och identifiera sig med, men inblickarna i sovjetvardagen, där ungdomarna åker på skrivarläger, ser på pjäser av absurdistiska poeter och "har djupa samtal" i skolkorridoren, känns exotiska. Det är ett stycke samtidshistoria Tolstikova förmedlar, där en världshändelse som Sovjetunionens fall silas genom en flickas huvud, där kompisars svek eller pojken hon är kär i framstår som bra mycket viktigare.
Mot slutet av boken flyttar Dasha med sin mamma till USA för att stanna i ett år. Det hade varit underbart med en uppföljare om det året. Tolstikova kommer till Sverige i vår, bland annat till Lund under Litteralundveckan, där hon ska ha bildworkshop med högstadie- och gymnasieelever. Det ska bli mycket spännande att se resultatet av det arbetet.
Det borde verkligen ges ut fler bilderböcker för mellanåldern!
Natur & Kultur, 168 sidor.
måndag 11 januari 2016
Gudarna
Författare: Elin Cullhed
Det utspelar sig i Tierp. Det är gymnasietid. Det är Jane, Lilly och Bita. De är bästisar, mitt i sina feministiska uppvaknanden och i opposition mot omvärlden. De bestämmer sig för att de inte längre kan kallas tjejer utan istället måste kallas för gudar. Det är logiskt, slå ihop brudar med guzz så blir det gudar. Det finns en massa andra regler också. Till exempel du ska inte lyssna på Håkan Hellström, du ska inte leka med några jävla barbies. Det är Jane, eller Janne som hon kallas av alla utom rektorn, som är berättare.
Lilly har ett förhållande med skolans snyggaste och mest uppskattade elev, Daniel. De har BDSM-sex som urartar och Lilly råkar väldigt illa ut. Janne och Bita söker upp rektorn för att få hjälp och Janne tar även upp problemet med skolans tjejgrupp, men vuxenvärlden kan inte se bortom Daniels perfekta yta och misstror gudarna. Då bestämmer de sig för att ta saken i egna händer och utkräva hämnd. Det hela är dock komplicerat, Lilly har fortfarande starka känslor för Danne. Dessutom finns en tredje person inblandad, någon som har filmat övergreppet.
Om det inte kändes lite taget hade den här boken kunnat heta "Fucking Tierp". Den är full av hat mot orten, vuxenvärlden, Jannes föräldrar som nyligen separerat, skolan, världsordningen. Det är fylla, förvirring, svek, oönskade graviditeter och könssjukdomar. Och jag frågar mig under läsningen: är det verkligen så här mörkt? Huvudpersonernas tänkande och handlande känns i bland omoget, ologiskt och förvirrat (vilket i och för sig är logiskt när det handlar om tonåringar). Handlingen är lite spretig, flera trådar lämnas oavslutade, vilket stör mig. Ändå är det på sina ställen språkligt briljant och roligt mitt i mörkret. Läsningen igenom brottas jag med känslan av att jag inte alls vet vad jag tycker och är det inte alltid svårast med böcker som man faktiskt inte vet vad man tycker om? Men en sak är säker och det är att Gudarna inte lämnar en oberörd.
När jag har läst klart tar jag upp en helt annan bok och läser: "De fruktansvärda glappen mellan tanke och ord, vilja och uttryck, verklighet och overklighet, samt det som växer i dessa glapp, är vad den här berättelsen handlar om."* och tänker att det gjorde ju Gudarna också.
Natur & Kultur, 238 sidor.
*citatet är taget från Andersson, L. Egenmäktigt förfarande
Det utspelar sig i Tierp. Det är gymnasietid. Det är Jane, Lilly och Bita. De är bästisar, mitt i sina feministiska uppvaknanden och i opposition mot omvärlden. De bestämmer sig för att de inte längre kan kallas tjejer utan istället måste kallas för gudar. Det är logiskt, slå ihop brudar med guzz så blir det gudar. Det finns en massa andra regler också. Till exempel du ska inte lyssna på Håkan Hellström, du ska inte leka med några jävla barbies. Det är Jane, eller Janne som hon kallas av alla utom rektorn, som är berättare.
Lilly har ett förhållande med skolans snyggaste och mest uppskattade elev, Daniel. De har BDSM-sex som urartar och Lilly råkar väldigt illa ut. Janne och Bita söker upp rektorn för att få hjälp och Janne tar även upp problemet med skolans tjejgrupp, men vuxenvärlden kan inte se bortom Daniels perfekta yta och misstror gudarna. Då bestämmer de sig för att ta saken i egna händer och utkräva hämnd. Det hela är dock komplicerat, Lilly har fortfarande starka känslor för Danne. Dessutom finns en tredje person inblandad, någon som har filmat övergreppet.
Om det inte kändes lite taget hade den här boken kunnat heta "Fucking Tierp". Den är full av hat mot orten, vuxenvärlden, Jannes föräldrar som nyligen separerat, skolan, världsordningen. Det är fylla, förvirring, svek, oönskade graviditeter och könssjukdomar. Och jag frågar mig under läsningen: är det verkligen så här mörkt? Huvudpersonernas tänkande och handlande känns i bland omoget, ologiskt och förvirrat (vilket i och för sig är logiskt när det handlar om tonåringar). Handlingen är lite spretig, flera trådar lämnas oavslutade, vilket stör mig. Ändå är det på sina ställen språkligt briljant och roligt mitt i mörkret. Läsningen igenom brottas jag med känslan av att jag inte alls vet vad jag tycker och är det inte alltid svårast med böcker som man faktiskt inte vet vad man tycker om? Men en sak är säker och det är att Gudarna inte lämnar en oberörd.
När jag har läst klart tar jag upp en helt annan bok och läser: "De fruktansvärda glappen mellan tanke och ord, vilja och uttryck, verklighet och overklighet, samt det som växer i dessa glapp, är vad den här berättelsen handlar om."* och tänker att det gjorde ju Gudarna också.
Natur & Kultur, 238 sidor.
*citatet är taget från Andersson, L. Egenmäktigt förfarande
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)