Gosale: Tre idioters äventyr

 

Författare: Faiaz Dowlatzai

Tawab, Mamad och Norak växer upp i Balkh i Afganistan. Det är ett konservativt, fattigt samhälle i slutet av på 1900-talet, men det kunde lika gärna ha varit 1800-tal om man bortser från automatvapen och droger. Tawab är berättare, vetgirig och nyfiken. Norak är grannens son, han kan förklara mycket som Tawab inte förstår och Mamad, den tredje i deras gäng är kanske den enda som lever ett ännu eländigare liv än Tawab. De tre pojkarna tillhör olika folkgrupper, men håller ändå ihop i vått och torrt.

Livet för Tawab går ut på att frysa, hungra, bli slagen av sin storebror, som missbrukar både sin ställning som familjens överhuvud och diverse substanser, samla ved, reta sin lille brorson och hitta på hyss med Norak och Mamad. Även om det finns ljusglimtar är det snudd på outhärdligt hur fullt av umbäranden livet är för Tawab, hans familj och hans vänner är.

Familjen beger sig på flykt i Afghanistan, varför förstår aldrig Tawab, och ingen vill förklara det för honom heller, men återkommer så småningom till sin gård. När så småningom ingenting längre finns kvar för Tawab i Balkh, beslutar han och hans två kompisar sig för att fly.

Efter långa och svåra resor kommer de tre vännerna till Sverige. Här är tillvaron, jämfört med den i Afghanistan och det de upplevt på sin flykt, rena rama lyxen. Och det är nu hela hans liv kommer ifatt honom, när kampen är över och han sitter i en skön fåtölj. Vad är meningen med allt? Vad ska jag göra med mitt liv?

Faiaz Dowlatzai är journalist bosatt i Stockholm och född i Balkh i Afghanistan. I Gosale: Tre idioters äventyr kan man gissa att han hämtat inspiration från sitt eget liv. Och även om berättelsen är väldigt dyster är det spännande och intressant. Att få dela ett levnadsöde, så långt från det man själv upplevt är en viktig sak. En annan viktig sak är att få lära känna Tawab och hans sökande efter kunskap och förklaringar i en obegriplig omvärld och att följa de "tre idioternas" vänskap.

Fröken Island

 

Författare: Audur Ava Ólafsdóttir

Hekla, döpt efter vulkanen, reser som ung vuxen från sin uppväxtby till Reykjavik. Hon vill skriva. Hon är redan publicerad, men bara under manlig pseudonym. Det är 60-tal och världen är trång - för att inte säga omöjlig - för en kvinna som vill bli författare. Hennes bägge bästa vänner är redan i storstaden. Ísey som blivit gravid och varit tvungen att gifta sig alldeles för tidigt, och Jón John som är homosexuell och vill tjäna ihop pengar för att ta sig utomlands, någonstans där det är lättare att leva som den man är.

Hekla tar jobb på en restaurang, blir tafsad på och en särskilt äcklig typ upphör aldrig att tjata på henne att hon ska ställa upp i Fröken Island. Efter jobbet skriver hon på sin roman och träffar Ísey, som kämpar med att acceptera livet som hemmafru och också börjat skriva, och Jón John som försöker navigera i den omöjliga tillvaron. Det är året då Martin Luther King håller sitt tal och Surtsey kastar sig upp ur havet i en plym av ånga och aska. 

Författarna och poeterna sitter på olika caféer och dricker och Tekla blir tillsamman med en av dem. "Poeten" kallar hon honom, trots att det är oklart hur mycket han diktar. Hon vågar inte berätta för honom att hon skriver, så hon gör det i smyg hemma hos sin vän.

Det är både tragikomiskt och gastkramande att se världen så som den presenteras för Tekla. Poeten som konstaterar att det är konstigt att de mest utlånade författarna på biblioteket är två kvinnor eftersom det finns så få och de som finns är så dåliga, ger Tekla en kokbok i julklapp trots hennes uppenbara ointresse för matlagning och, när han till slut avslöjat att hon skriver och är publicerad, säger "Det är ingen som har bett dig om att skriva. Varför måste du göra allt likadant som jag?" Ísey konstaterar: "Män föds till poeter. De är i konfirmationsåldern när de påtar sig det oundvikliga ödet att vara genier. Det spelar ingen roll om de skriver böcker eller inte. Kvinnor blir könsmogna och föder barn..."

Vi är nära Tekla hela tiden i den här berättelsen. Ser världen med hennes ögon. Det är en skildring som kan tyckas karg på ytan, men där under mullrar av detaljer. Som en vulkan just innan dess utbrott.

Passar gymnasiet och uppåt.

Åsnesommar

 

Författare: Andrea Abreu

När sommaren drar in över kanarieön Tenerife lägger sig ett tjockt molnlock över de centrala delarna av ön. För alla som inte har turen att befinna sig vid kusten blir livet hett och kvavt.

Huvudpersonen och hennes bästis Isora drar runt "i kvarteret", badar fötterna i kanalen, leker med barbie eller myglar sig in på en IT-kurs för att kunna smygchatta på Kulturcentrets datorer. De är i de gamlas värld, mormödrarnas och farmödrarnas och andra tanters. Mammorna är iväg och städar åt de rika nere vid kusten. Männen jobbar på byggen eller har stuckit med någon annan tant.

Yttervärlden bryter in mest i form av snabbt förbiflimrande referenser, babyborndockor, pokemons, en dickpic i chatten. Och nine-eleven som inte blir något annat än ett irritationsmoment, för de vanliga dagsåporna blir inställda den dagen. I övrigt är det en skitig och rå värld, uråldrig och oerhört lokal.

Här rör sig vår huvudperson och jagberättare i omgivningar som är till lika delar trygga och välkända som totalt oförutsägbara och skrämmande. Och hela tiden cirklar hennes liv kring Isora. Isora som kräks som en katt när hon ätit. Isora som tänker snabbt, kan prata med vem som helst och vågar vad som helst. Isora som (kärleksfullt?) kallar henne Shit. Isora som hon älskar mest i hela världen.

Den här vackra och hemska barndomsskildringen, om en sommar i en cirka tioårings liv på en ö långt bort från "den moderna världen", är en liten bok med ett stort innehåll. Den tar bland annat upp teman som klass, ätstörningar, vänskap, kärlek och hbtq. Passar gymnasiet och uppåt.

Babetta

 

Författare: Nina Wähä

Katja och Lou träffas på teaterlinjen på gymnasiet. De blir snabbt oskiljaktiga. De avslutar varandras meningar, sover tillsammans, duschar och festar tillsammans. Till en början är det Katja som är "bäst" på teater och Lou dras till henne på grund av det. Men under gymnasiet ändras rollerna. Lou får filmroller. Katja misslyckas med provfilmningar. När de slutar gymnasiet har Lou fått en roll i en internationell storfilm medan Katja hankar sig fram med en halvprofessionell frigrupp och caféjobb, söker scenskolan tusen gånger utan att någonsin komma in.

Efter gymnasiet ses de så fort Lou kommer till Stockholm. Eller åtminstone när hon är i Stockholm och hör av sig till Katja, det är svårt att veta. Hon lever ju ett så hektiskt liv, Lou. Men nu har hon hört av sig och vill att Katja, som är romanens jagberättare, ska komma och tillbringa sommaren i Frankrike med henne. Katja släpper allt och kommer. Som hon alltid har gjort när Lou kallat. Inte för att hon någonsin haft så mycket att släppa, men ändå.

Berättandet är väldigt filmiskt. Wähä korsklipper den lättjefulla tillvaron i huset i Frankrike, där Lou bor med sin betydligt äldre man, en känd filmfotograf, med bilder från gymnasietiden och åren som följt därpå. Hon låter också Katja återberätta nyckelscener från Lous genombrottsfilm "Babatta" och inlemmar på så sätt Lous skådespelarpersona med den "verkliga" Lou.

I det luxuösa huset gör de inte mycket mer än ligger vid poolen, Lou träffar olika personliga tränare och de blir serverade fantastisk mat av en hushållerska. Mat som Lou petar i och Katja slukar med god aptit. Strax visar det sig att den kände filmfotografen också har aptit på ett och annat som han inte tvekar att ta för sig av. 

Ju längre romanen pågår, ju mer får läsaren känslan av att berättarperspektivet skevar och detta får sin kulmen i slutet där det kommer att kapitel med rubriken "Directors cut" som presenterar ett helt alternativt slut. Katja framstår som en allt mer opålitlig berättare. Det hon låter oss se, det hon väljer att berätta, hur mycket av det är sant? Vad är en yta hon själv vill skapa, ett perspektiv som passar henne i stunden?

Just detta, att låta berättandet i sig spela en roll, är det enda som påminner om Wähäs förra roman, Testamente. Det var en myllrande släktkrönika, en berättelse som spände över bredd i både tid och personage, med en allvetande berättare som la sig i och gjorde sig synlig. Babetta är mer av ett kammarspel, med en jagberättare som kanske lurar oss.

Den passar utmärkt på gymnasiet.

Vänligheten

Författare: John Ajvide Lindqvist

En dag står det en låst, gul container i Norrtälje hamn. Ingen vet hur den kom dit eller vad den innehåller. När Containern så småningom öppnas görs en makaber upptäckt. Containern innehåller också något annat, något som sipprar ut och sprider sig i staden och gör Norrtälje till en allt mörkare, dystrare och ovänligare plats. 

Max och Johan är barndomsvänner och nu i 30 årsåldern. Båda provade lyckan i Stockholm efter studenten men har av olika anledningar återvänt till Norrtälje. På fritiden spelar de minigolf eller pokémon go. Det är när de spelar pokémon go som de träffar bästisarna Siw och Anna för första gången. Det är Siw som dragit med sig Anna på pokémonjakt, Anna hade hellre stannat hemma och druckit vin. Johan tycker inte alls om de två jämnåriga kvinnorna, men Max och Siw börjar prata. Det kommer så småningom visa sig att Max och Siw har något mycket speciellt gemensamt och båda vet att något fruktansvärt håller på att hända med deras hemstad.

Vänligheten är en drygt 700 sidor lång bladvändare. En både spännande skräckroman och en träffsäker samtidsskildring. Passar för gymnasiet och uppåt.

Ordfront förlag, 715 s.

Roxy

Författare: Alice Dadgostar

Att läsa Roxy är som att kliva rakt in i huvudet på en intellektuell ung vuxen och sen bara hänga med. Alice Dadgostars debutroman är en sorts stream of consciousness författad i tredje person.

Det är våren 2018 och Roxy hänger med gänget, går på olika pubar och klubbar i Malmö, går på skrivarskola och försöker få ihop det med olika killar som alla är hopplösa på olika sätt. Mest Josef, som hon är kär i på riktigt men som har för många diagnoser för att de ska kunna ha ett förhållande. Roxy undviker sin mamma för att slippa höra hennes rädslor, nervositet och tjat, och kanske också slippa sin egen rädsla för att växa upp och inte kunna leva upp till allt som mamman varit. Samtidigt är saknaden djup efter det som de två hade. Roxy är slagfärdig och rolig och hon och hennes kompisar gör ständigt blixtsnabba analyser av vår samtid. Sedan slutar det plötsligt, mitt i skedet, precis som det började.

Jag sörjer att jag inte får "veta hur det går" för Roxy, samtidigt vet jag att det inte är det som är poängen med berättelsen. Den är bara ett utsnitt, livet här och nu, berättat i ett andetag och när vi blinkar har vi gått vidare och är någon annanstans i livet.

Albert Bonniers förlag, 136 sidor.

Välj mig

Författare: Christina Lindström

Silje har haft en mardrömssommar och när skolan börjar för hösten hoppas hon på att allt ska börja om. Eller bli som förr. Mia kommer äntligen tillbaka från sin semester i Värmland, och Mia vet inget om Siljes helvetessommar, hon är garanten för att allt ska vara som vanligt. Men i en en kommun med knappt sextusen invånare vet alla nästan allt och det dröjer inte länge innan även Mia vet. Varför har inte Silje berättat? Och sen visar det sig att det finns saker som "alla" vet som inte Silje vet. Visste Mia? Varför har hon inte berättat?

Och mitt i detta, när livet är som skörast och allting vacklar, dyker Alvin upp. Eller dyker upp och dyker upp, han har väl alltid funnits där, men Silje har nog aldrig sett honom ur den här vinkeln förut. Ögonen har något i sig som gör att världen stannar upp lite och Silje måste hålla andan.

Det här är en bok med en känsla och en tonträff som man läser max en om året, utan tvekan den bästa svenska ungdomsboken i år. För mig går den in på tio i topp bästa böcker alla kategorier jag läst i år. Silje går i nian men det är närmast ett sidospår i boken. Vissa saker som är centrala i en niondeklassares liv, som till exempel gymnasievalet vävs in i berättelsen, men huvudpersonens ålder har faktiskt inte så stor betydelse när litteratur är så här bra. Det är en bok om livet och döden, vänskapen och kärleken, de stora, ålderslösa frågorna. Det är också en berättelse om att bo på en liten ort där alla "vet" allt om "alla" och vad det kan föra med sig för en familj i kris.

Jag hoppas att Välj mig får riktigt många läsare, även utanför det gäng som vanligtvis läser ungdomsböcker. Christina Lindström går verkligen från klarhet till klarhet som författare. Detta är hennes första bok  för äldre barn med en tjej i huvudperson och det går lik bra det. Man älskar Silje med hennes fel och brister, humor och slagfärdighet och sorgsenhet lika mycket som man älskat Fille, Jack, Hugo och Kevin. Kul att detta är den tredje ungdomsromanen i höst satt i svensk glesbygd. Tre belägg är en trend, eller hur? Glesbygdsvågen är här!

B. Wahlströms, 268 sidor.

Bli kvar

Författare: Maja Hjertzell

Vad är oddsen för att det inom ett par månader ska komma ut två ungdomsböcker av svenska författare som handlar om unga vuxna i glesbygd? Inte så stora om du frågar mig, men Maja Hjertzells nya roman och debuterande Linda Jones Bete sig behandlar liknande teman. I Bli kvar möter vi Lukas. Sommaren efter studenten har gått. Bästisen Daniel har redan gett sig av för lumpen och utlandstjänstgöring och nu är det Sophie som ska i väg till Göteborg för att studera. Lukas har bestämt sig för att bli kvar. Vad skulle det vara för fel med det? Jobba på macken, repa med bandet. Någon måste väl göra det också? Men sista natten innan Sophie ska åka hamnar de två i säng med varandra. För Lukas är det en  - som han trodde - ouppnåelig dröm som gör i uppfyllese. Men vad betyder det för Sophie? Inte mer än att hon ändå kan ge sig av, som ingenting?

Det som står klart i Hjertzells bok är att det finns en stark förväntan på ungdom i glesbygd att ge sig iväg, att bli något, göra något av sitt liv. Lukas opponerar sig mot det. Varför är livet med nödvändighet bättre på en annan plats? Även Stina i Bete sig har förväntningarna på sig att åka i väg och plugga. När hon till slut ger sig av gör hon det på helt fel sätt, vad är det för knäppt beteende av en ungdom att ge sig av ännu längre ut i skogen? Nu ser jag fram emot att läsa ut Christina Lindströns Välj mig som även den utspelar sig utanför storstadsområdena, i Lappland eller Västerbotten där jakt och fiske ligger lika nära till hands som hos Erika i Bete sig.

Så visst är detta en roman och livsval, om den förvirrande tiden efter gymnasiet då livet ska börja på riktigt, om stad kontra landsbygd. Men det är också en hjärtknipande kärlekshistoria som till ganska stor del utspelar sig inne i den ordkarge Lukas huvud, hos hans malande tankar och i hans enorma längtan efter att vara med Sophie.

Passar högstadiet ocg gymnasiet.

Gilla böcker, 142 sidor.

Hon den roliga

Författare: Alba Mogensen

En sommarmorgon vilken som helst, efter en rolig festnatt, blir Joan påkörd av en Volvo på landsvägen där hon skulle ha tagit bussen hem till Malmö. Hon är bara några centimeter från att dö får hon höra. Hon ska vara väldigt tacksam att hon lever får hon höra.

I början är det sjukhus, smärtstillande, alldeles för många stygn, kryckor och hälta. Långsamt börjar kroppen återhämta sig, men vad är kvar av Joan, "hon den roliga", den som alltid ville dricka en öl till på festerna? Är hon bara "den som nästan dog" nu?

I lägenheten i Malmö finns också Maccen, Joans bästa vän. Han har förberett sig för att ta hand om Joan när hon kommer hem från sjukhuset och vill vara där för henne. Men hur lätt är det att bli vårdare åt sin kompis? Hur lätt är det att stanna i lägenheten bakom fällda persienner med en linkande illaluktande kropp när sommaren och livet pågår utanför? Och hur förskjuts balansen mellan kompisar när den ena nästan dött och den andra har mer vanliga problem, de kanske inte riktigt räknas nu+ Ett nät av lögner växer mellan de två bästisarna, just när de egentligen skulle behöva varandra som mest.

Alba Mogensen är journalist och bosatt i Malmö. Hon den roliga är hennes romandebut. Det är en bok som passar utmärkt på gymnasiet och lika väl hade kunnat ges ut som unga vuxna-bok. Språket är klart och vackert och det är en berättelse man sugs in i och läser snabbt och med nöje, trots den tunga frågorna om varande, vänskap, sorg, liv och död den behandlar.

Wahlström och Widstrand, 267 sidor.

Jag kan nästan känna solen

Författare: Ebba Hyltmark

Berättelsen om Siris och Vegas kärlekshistoria är en bultande, brännande saga om kärlek stark som pistolskott. Men samtidigt är detta en utvecklingsroman, berättelsen om Siris resa från den lagom, okomplicerade tjejen som håller sig bakom, låter någon annan fatta besluten, göra valen, vara den spännande. För det blir ju så mycket enklare så. Det är också en bok om syskonrelationer och om sorg, om förväntningar och om roller, de vi tilldelas eller väljer och bär, mer eller mindre frivilligt.

Hyltmarks nya bok hänger ytterst löst samman med den förra, Alla suger och det är ingens fel, huvudpersonerna i den befinner sig ett kort tag på samma fest som huvudpersonerna i Jag kan nästan känna solen, men i övrigt är det ganska olika böcker. Medan jag hade svårt att relatera till personerna i förra boken sugs jag genast in i Siris tankevärld och berörs av hennes våndor. Språket är ungdomligt och direkt och bidrar till att man dras in i den berg-och-dalbane-värld som livet i nionde klass kan vara. Mina associationer går ofelbart till SKAM, samma träffsäkerhet i det svindlande vindlande tonårslivet finns här som där. Det är redan bra, men om Ebba Hyltmark ska fortsätta att ge ut romaner och utvecklas i den här takten kommer det att bli helt formidabelt till slut.

Brombergs, 310 sidor.

Vi går varvet

Författare: Ina Lagerwall

När Liv börjar skolan igen efter sommarlovet hatar hon sitt namn och tänker bara på att få vara med Jessa och Bella. Det får hon också ibland. Men hon vet aldrig när det kommer en elak kommentar och trots att hon försöker vara så oansenlig som möjligt passar hon aldrig helt in. Hon sneglar oroligt mot Lisa, den enda som bor nästan lika långt ut på landet som hon. Hon verkar inte bry sig om vad folk tänker om henne, hon går med leriga gummistövlar till skolan och skuttar omkring på skolgården.

Så blir Liv medlurad till en teatergrupp av sin moster och där träffar hon Samuel och Frallan. De bryr sig inte heller om vad andra tycker och de låter ingen trycka ner dem med elakheter. Inge annan heller. Långsamt gror en förändring i Liv. Hon börjar hänga med Admira som är ny i klassen och som säger "Be kind. Always".

En fin och tröstande berättelse om att gå från lekande barn in i högstadiets intriger och att lyckas hålla den moraliska kompassen rätt. Att inte duka under för elakheter och om att navigera rätt i vänskap och den första spirande kärleken. Passar femman till sjuan.

Rabén & Sjögren, 150 sidor.

Ett annat jag

Författare: Petter Lidbeck, Carin Gerhardsen

Gerhardsens är ett okänt namn i barnbokssammanhang, men här hon är i stabilt sällskap av Petter Lidbeck. Och som alltid när det gäller Lidbeck så är det litteratur som känns och som håller en naglad vid boksidorna, från första till sista sidan. Vi kastas mellan scenerna och olika delar av världen och så småningom uppstår ett mönster. En monstruös plan - eller är det ett välgörande forskningsprojekt - läggs i dagen. Det är internationell brottslighet, det är oskyldiga barn som dör och det är samtidigt helt vanliga tonåringar som hamnar i väldigt ovanliga situationer. Amanda och hennes moster Bim ger sig tillsammans med Amandas klasskompis Rasmus ut på en road trip genom Europa med sanningen som mål. Men det visar sig bli en väldigt farlig resa.

Det här är action på riktigt som passar perfekt på mellanstadiet. Slutet öppnar för en möjlighet till fortsättning, så låt oss hoppas att detta är den första av många fler spännande böcker om Projekt Gemini.

Rabén & Sjögren, 179 sidor.

Den fantastiska Ivan

Författare: Katherine Applegate
Illustrationer: Patricia Castelao

Den fantastiska Ivan är en gorillahane, en silverrygg, som sitter i en bur i en galleria, närmare bestämt "cirkusgallerian och spelhallen vid avfart 8". Där finns också en avdankad cirkuselefant, Stella, några papegojor, en dresserad pudel, vildhunden Bob och lite andra djur. Varje dag kommer folk och tittar på Ivan där han sitter i sin glasbur och beskådar cirkusföreställningen med den halta Stella och pudeln. Men allt färre. Ägaren Mack bestämmer sig för att han behöver en ny attraktion och en liten ensam babyelefant införskaffas.

Vi följer den här berättelsen helt ur Ivans perspektiv. Han berättar i tillbakablickar om sin barndom, vad han tycker och tänker om gorillor, människor, schimpanser och en hel massa andra ting. Ivan gillar att måla. Han har fått kritor och papper och hans alster säljs i souvenirbutiken i gallerian.

Det är en vemodig berättelse om djur som far riktigt illa, baserad på en sann historia om en gorilla som bodde 27 år i en liknande galleria. Men Ivans berättarperspektiv tillför en viss lakonisk komik och det är en fin skildring av vänskap och trofasthet. Kapitlen är korta och textraderna glesa, varför den trots sin tjocklek ändå är någorlunda lättläst. Den passar goda läsare från tvåan och upp till mellanstadiet.

B. Wahlströms, 311 sidor.

Hilda och hamsterstölden

Författare: Christina Lindström
Illustratör: Annika Lundholm Moberg

Bok nummer två om Hilda (ettan, Hilda och världens kalas kom förra året) höjer sig snäppet över ettan. I förra boken låg fokus på Hilda och hennes familj. I den nya boken ligger fokus på kompisdynamik och Hildas mamma, som hade en viktig roll i bok ett, är en försumbar statist.

Hildas bästis Bella vill spara till en hamster och Hilda och den tredje bästisen Henning ställer upp och gör en pengainsamling. Hamstern blir snart verklighet. Men det är lätt att bli lite för avundsjuk på en hamster och ett tu tre är det någon som råkar stjäla den.

Den här boken är avsevärt mer humoristisk än bok ett. Den är berättad strikt ur Hildas perspektiv och hennes drastiska sätt att se världen på blir ofta roligt. Samtidigt är det stora och allvarliga ämnen som berörs. När har man till exempel sonat sitt brott? Hur många gånger ska man behöva säga förlåt? Och sen är det Bella, hon är en stark person, som vågar säga ifrån och står upp för sina vänner, men hon har också en tendens att domdera över dem, hur funkar balansen där? Här finns mycket att prata om.

Lagom för lågstadiet. Passar utmärkt för läsgrupper.

B. Wahlströms, 96 sidor.

Vilma och den lösa tanden

Författare och illustratör: Abby Hanlon

Vilma som kallas Vilda av helt förklarliga skäl är tillbaka med sin fjärde bok på svenska (första boken Vilmas vilda värld kom 2016). Precis som i tidigare böcker varvar Abby Hanlon löpande text med illustrationer och pratbubblor i ett hejdlöst tempo. Och precis som författarens berättarlust är Vilma just hejdlös, hejdlöst fantasifull och hejdlöst rolig.

Vissa saker känns igen från första boken, hennes syskon irriterar fortfarande ihjäl sig på henne och försöker sätta dit henne på ganska elaka sätt, men blir övertrumfade av Vilmas vilda fantasi. Gloria Glufs finns kvar som en ovälkommen gäst precis som Vilmas trogna låtsaskompis Mary. Det som är genialt med berättelserna om Vilma är att Vilmas jämnåriga går sömlöst in och ur Vilmas fantasier (om de nu är fantasier, vem vet!) och att de hela tiden berör vardagsnära saker för ett lågstadiebarn. Nu är det som titeln antyder tappandet av den första tanden som är på tapeten.

Vilma-böckerna passar alla som gillar fart och fläkt och skämt och äventyr, från lågstadieåldern och uppåt.

Alfabeta, 155 sidor.

Skuggan

Författare: Helen Ekeroth

Huvudpersonen Nuwa ljuger sig in på drakberidarskolan. Hon är outsider och underdog bland många av de andra eleverna som kommer från huvudstaden och känner folk vid kejsarens hov. Det finns hemligheter i hennes förflutna som hon vill ta reda på mer om och hon innehar magiska egenskaper som är lite över det vanliga. Tack vare att hon är en lojal vän, modig och lite dumdristig hamnar hon både i svårigheter och lyckas, på lite olika plan.

Trots det lite väl igenkännbara upplägget är berättelsen spännande hela vägen igenom. Ekeroth har lyckats skapa en sån där värld som det är spännande att vara i. Jag har varit inne på det här förut och det är enligt mig en oerhört viktig ingrediens för en lyckad fantasyroman. Man vill sitta med Nuwa och hennes vänner i alkoverna i biblioteket, småskoja och och studera textrullar, tassa in i köket hos Nanaj och få en rykande kopp te innan gryningen, hänga i boden där drakskötarna fettar in seldonen efter en lyckad flyglektion. Det är där berättelsens nerv ligger och det är tack var det jag ser fram emot nästa bok.

Skuggan som är första delen i trilogin om Drakberidaren passar goda läsare från fyran och uppåt.

Rabén & Sjögren, 363

I Kalifornien skälver jorden

Författare: Anna Hörnell

Melin har svårt med sociala sammanhang, får lätt ett tryck över bröstet och måste rabbla pi-decimaler för att lugna sig. Ändå längtar hon ut och bort från den håla hon vuxit upp i, bort från inskränkta mobbare och till ett större sammanhang. Lösningen blir att komma och bo med sin kusin Madi i en liten ort i Kalifornien där hon ska läsa ett år på college. I Kalifornien ska hon äntligen få skälva, andas och leva på riktigt. Kanske bli kär.

Melin har ganska mycket emot sig. Ett namn som ingen kan uttala, en ganska bossig kusin som direkt positionerar Melin som "lillkusin" och så där där trycket, osäkerheten, pi-decimalerna. Det visar sig att det behövs ansenliga mängder alkohol för att Melin ska våga så mycket som att möta en blick eller öppna munnen. Turligt nog har hon kommit till ett minst sagt alkoholindränkt sammanhang. Det festas tungt varje helg och de roligaste, galnaste och bästa festerna hålls i Rafaelpalatset. Snart är Melin och Madi återkommande gäster där och dras in i en cirkus av röriga relationer, alkohollekar, droger, sena nätter, pranks och hångel. Karusellen snurrar allt snabbare, mot den totala katastrofen.

Boken, som är Anna Hörnells skönlitterära debut, känns självupplevd. Gissningsvis har författaren lånat mycket från sitt eget liv till berättelsen, ändå saknas tyvärr den totala trovärdigheten som man kan finna i det självbiografiska. Hörnell får mig inte helt på kroken helt enkelt, jag klickar inte med Melin alls, förstår inte varför hon vill vara på ett ställe där hon måste supa sig till redlöshet för att våga vara. Jorden skälver bara en ytterst kort stund, det är mer fylleträsk än  jordbävning i I Kalifornien skälver jorden. Men med det sagt kan den nog ändå finna sina läsare i de som kan känna igen sig i att vara väldigt osäkra och vilja mer än de vågar. Passar nian och uppåt.

Vox, 310 sidor.

Ali vill inte gå till skolan

Författare: Sylviane Jaoui
Illustratör: Annelore Parot

"Kompisgänget" är en ny bokserie från Hegas på deras näst lättaste nivå. Böckerna är satta med typsnittet Dyslexie som är utformat för att vara så läsvänligt som möjligt för dyslektiker. De två första böckerna, Ali vill inte gå till skolan  och Elias kan inte sluta spela kom i december. Böckerna liknar mer tecknade serier än kapitelböcker och allt berättande tar plats i bild eller i tydliga gula pratbubblor. Problemen är av vardagsnära natur och i alla böckerna möter vi fem kompisar som bor i samma hus.

I den här berättelsen är det som titeln berättar Ali som oroar sig för att börja skolan igen efter lovet. Hans oro smittar först av sig på de andra men sedan lyckas de tillsammans vända situationen genom att göra listor på allt de tycker är roligt i skolan. Sist finns ett uppslag med pyssel där man uppmanas göra egna "lycko-kort" med saker som gör en glad i livet.

Det är en snygg bok med fina illustrationer, barnens känslor avspeglas i färg och motivval och trots att det inte finns någon berättande text utan enbart dialog kommer berättelsen fram med all önskvärd tydlighet. Min enda invändning är att budskapet känns lite väl klämkäckt. Passar f-3.

Hegas, 29 sidor.

Rymdpiloterna och Kapten Zenoks onda önskan

Författare: Magnus Ljunggren
Illustratör: Johanna Kristiansson

Efter succén med Riddarskolanböckerna har Magnus Ljunggren levlat upp till mer text och lite äldre målgrupp och från historisk tid till framtid. I Rymdpiloterna-serien, som nu får sin första bok i äventyret med Kapten Zenoks onda önskan, är det fortfarande tre barn som står i centrum, men de ska inte lära sig till riddare, utan till rymdpiloter och scenen har förändrats från riddarborg till rymdstationen Hajen. Boken börjar med en sorglig händelse, rymdstationen Hajens kapten dör genom ett vådligt fall. Hans assistent Zenok vill efterträda honom, men blir nedröstad. Detta gör honom hämndlysten och till slut verkar det bara vara list från en ung blivande rymdpilot som står mellan Hajen och fullständig undergång.

Allt är berättat med samma frejdiga fart och fläkt som i Riddarskolan, ackompanjerat av Johanna Kristianssons knasroliga bilder. Textmängden är på Lassemaja-nivå ungefär med bilder på alla sidor men bryts här och var av med heluppslagsillustrationer och serierutor. Det gör att berättandet känns fritt och lekfullt. För vissa läsare kommer det nog att kännas rörigt, men för de flesta kul och lockande.

Passar lågstadiet.

Bonnier Carlsen, 109 sidor.

Triangel

Författare: Nic Stone

Två bästisar sedan alltid, Jupiter och Cortney, där den första är lesbisk och den andra i hemlighet hopplöst förälskad i den första, blir en triangel när Rae flyttar till stan. Jupiter är attraherad av Rae, Cortney är svartsjuk men blir också smickrad av den uppmärksamhet han får av Rae, som är kär i både Jupiter och Cortney. Men eftersom den lesbiska kärleken förvirrar henne väljer Rae till sist att leva ut sina känslor för Cortney, vilket i sin tur gör Jupiter svartsjuk, hon som trodde att hon bara älskade Cortney på ett högst platoniskt vis. Låter det förvirrande? Det är det, speciellt för de inblandade tonåringarna vars känslor och attraktioner flammar hett åt alla möjliga olika håll.

Den här romanen berättas ur tre olika perspektiv, först Cortneys, sedan Raes och sist Jupiters. Författaren, vars första bok på svenska det här är, säger att hon skrivit den här boken eftersom det är en bok hon själv hade behövt när hon var ung eftersom  "[a]tt vara den man är och älska den man älskar är inte alltid enkelt, men det är alltid värt det". Det är en berättelse om att komma ut ur en garderob man aldrig varit inne i, eller kanske om att förstå att vi alla har något typ av garderob vi måste kämpa oss ut ur.

För mig är anslaget och tonen väl amerikansk för att jag ska känna igen mig i karaktärerna, den ger mig lite samma känsla som jag fick av Du känner mig så väl, en annan bok om identitet, kärlek och sexualitet i en amerikansk kontext. Men kanske är det annorlunda för dagens unga som är än mer skolade i amerikansk populärkultur och för de som gillat just Du känner mig så väl är detta ett utmärkt boktips. Den passar högstadiet och tidiga åren på gymnasiet.

Lavender Lit, 320 sidor