Tills döden skiljer oss åt - The walking dead

Författare: Robert Kirkman
Illustratör: Tony Moore

Hur överlever man när samhället inte längre fungerar? I den grafiska romanserien The walking dead har en zombieepedemi slagit ut samhället. Endast ett fåtal människor har överlevt. Tills döden skiljer oss åt är den första delen och börjar med att småstadspolisen Rick Grimes vaknar upp på ett övergivet sjukhus efter att ha legat en längre tid i koma. Under tiden har allt förändrats. Trots zombietemat är det en realistisk skildring. Det är snarare relationerna mellan överlevarna som står i fokus. Författaren själv berättar i förordet om att The walking dead syftar till att utforska hur människor hanterar extrema situationer. På många sätt är de interna konflikterna ett större hot än de attackerande zombierna.

Den grafiska serien ligger till grund för TV-serien med samma namn.

På förlagets sida finns en lärarhandledning riktad mot högstadiet/gymnasiet.

Oraklets gåta

Författare: Rick Riordan

Apollon har förargat pappa Zeus och blir som straff förvandlad till dödlig och skickad till jorden. Han vaknar upp i en gränd i New York och befinner sig vara en finnig, lite lätt överviktig tonåring. Alla hans gudliga förmågor är borta, dock inte hans uppblåsta tro på sig själv och hans överdimensionerade egenkärlek. I gränden dyker också Meg, en okänd halvgud, upp. Hon räddar Apollon från två huliganer och gör anspråk på Apollon. Nu är han knuten till denna ohängda barnunge och måste tjäna och lyda henne tills han fullgjort sina prövningar som dödlig och kan få bli upphöjd till gud igen. Sådan är upptakten till Riordans nya serie "Apollon", där varje kapitel inleds med en haiku (eftersom Apollon är poesins gud) och en profetia om man har riktig otur kan komma i form av en Limerick.

Bland det första Meg och Apollo gör är leta sig hem till Percy Jackson och med hans hjälp ta sig till halvblodslägret på Long Island. Riordan flätar med lätt hand ihop sina olika bokserier och man har nog bäst utbyte av Apollon-serien om man först läst Percy Jacksonböckerna och Olympenshjältarböckerna (även referenser till Magnus Chase-böckerna finns). Men för den som ändå har svårt att hänga med bland gudanamn och andra antika företeelser finns en flera sidor lång ordlista längst bak som man kan få hjälp av. Precis som Riordans tidigare böcker är den en allåldersbok, man kan ha glädje av den från mellanstadiet och uppåt. De mer avancerade referenserna till antik mytolog kanske bara en vuxen läsare kan ta till sig, men den actionspäckade berättelsen är rolig för alla.

Bonnier Carlsen, 384 sidor.

Grymheten

Författare: Scott Bergstrom

Gwendolyn lever en ganska sorglig tillvaro som kringflackande diplomatbarn. Tränar elitgymnastik, utstår mobbning på de fina privatskolor hon som diplomatunge får gå på och sörjer sin döda mor. När hennes far en dag inte kommer hem från ett utlandsuppdrag får hon reda på att han inte vara någon vanlig skrivbordsdiplomat utan tvärt om hemlig agent i CIA’s tjänst. Efter inte så lång tid avtar hans kollegors sökande efter honom och då tar Gwendolyn saken i egna händer och rymmer till Europa för att själv leta rätt på honom.

Å ena sidan är detta ännu en berättelse om en ungdom som osannolikt förvandlas från genomsnittligt barn (visserligen tränad gymnast men ändå) till skicklig kallhamrad mördarmaskin på några veckor. Å andra sidan är berättelsen spännande, Gwendolyn en sympatisk huvudperson och språket glimmar till här och var som oväntat vackert. Så för de som vill ha en modern äventyrsroman med högt tempo som tar oss på en våldsexposé genom Schengen-Europas under värld av droghandel, människohandel och girighet, är detta ett mycket gott alternativ. Jag vet inte mycket mer om författaren än att detta är hans debutroman. Slutet lämnar en öppning för uppföljare, så kanske får vi träffa Gwendolyn igen. Passar högstadiet.

B.Wahlströms, 423.

Supermans superkrafter, Batman hur började det, Superman möter Bizzarro

I

Författare: Johan Sazkalis

Illustratör: Luciano Veccio, Andie Tong

Lättlästförlaget Hegas gör en stor satsning på Superhjältar i höst. Först ut är tre titlar som handlar om Stålmannen (som här kallas Superman) och Batman (inte heller han får ha sitt svenska namn Läderlappen kvar). De tre titlarna är på tre olika nivåer i Hegas lättsästsystem: Supermans superkrafter på tre prickar, Batman hur började det på fyra och Superman möter Bizzaro på fem. Alla är genomgående med färgillustrationer och de två svårare böckerna har dessutom en ordlista längst bak som hjälper till med svåra ord.

Så klart, som alltid när det gäller superhjältegenren är berättelserna kraftigt manligt dominerade, men i berättelsen om Bizzarro får två barn, en pojke och en flicka vara med och vara hjältar och stjärnreportern Lois Lane dyker också upp. Hegas lovade, när de presenterade sina böcker på Förlagsdagen i Lund i veckan, att det kommer äventyr med kvinnliga hjältar också.

Supermans superkrafter berättar om Clark Kants barndom och hur han upptäcker sina superkrafter och till slut blir en superhjälte. I Batman hur började det är det Bruce Waynes barndom och förvandling till superhjälte vi får följa. I tredje boken, Superman möter Bizzarro får vi följa två barn på skolutflykt. Deras största intresse är fotografi och journalistik och deras dröm är att bli berömda som Lois Lane en dag. Deras resa blir äventyrlig, först kraschar bussen in i ett broräcke och de blir räddade från att ramla i floden av Superman. Sedan stöter de på den missförstådde, korkade, men egentligen snälle Supermanklonen Bizzarro, ett möte som kunde gått illa men då är återigen Superman där och ställer allt till rätta och även Bizzarro vara hjälte och hjälpa Superman med slutstriden.

Allt som allt är det lättviktigt, färgglatt, fartfyllt och underhållande och jag tror att många barn kommer att lockas till läsning av superhjältarna.

Hegas, 32, 43 och 53 sidor.

Det lånade mörkrets riddare

Författare: Dave Rudden

Denizen är tolv år och bor på ett sånt där barnhem som förhoppningsvis bara finns i mellanåldersböcker nu för tiden. Fullt av ledsna barn med mer eller mindre krossade drömmar och mer eller mindre ondskefulla, eller i var fall uttråkade, vuxna. Strax efter hans trettonde födelsedag får han plötsligt veta att han har en faster och att denna faster vill träffa honom. Denizen har inga höga förväntningar, vem denna faster än är så har hon hållit sig undan från honom de elva år han bott på barnhemmet, så hon kan ju inte vara någon bra person. Men han hoppas i alla fall kunna ställa frågor om sina föräldrar som han vet är döda, men som han inte var något annat om.

Den som hämtar honom på barnhemmet är definitivt inte hans faster. Mannen, som presenterar sig som Grey, har hållning som en militär och leende som en inbrottstjuv. På bilresan mot Fasterns hus inträffar en incident av övernaturligt slag, som ställer Denizens världsbild på ända. Så när han upptäcker att hans faster bor in ett borgliknande hus, är ledare i en kader av en hemlig riddarorden, vars uppgift är att bekämpa de mörkerkrafter som sipprar in i vår värld från parallellverkligheten Tenebrae, är han lite förberedd.

Man hade ju kunnat tro att det var svårt eller kanske omöjligt att spinna fram en helt ny och spännande fantasyskapelse om kampen mellan ljus och mörker, ont och gott. Men Rudden lyckas med att ge oss något som är både spännande och lite annorlunda, trots den slitna (i barnbokssammanhang) barnhemsinledningen. Språket är målande, späckat av metaforer och stundtals humoristiskt. Denizen är en ovillig hjälte, liksom Harry Potter är han ofta rädd och känner sig feg. Men han har precis som Potter också en känsla för rätt och fel och en starkt behov av att försvara de han tycker om och de som är svagare än han. En bok för alla som är sugna på ett riktigt härligt fantasyäventyr.

Modernista, 272 sidor.

Krigarens svärd

Författare: Rick Riordan

Efter att Riordan har utforskat den grekiska gudavärlden i Percy Jackson-böckerna, den romerska i Olympens hjältar och den egyptiska mytologin i Kanekrönikan, var det väl bara en tidsfråga innan turen skulle komma till asagudarna. Och här har vi nu Magnus Chase, som liksom Percy är halvgud med en mänsklig mamma och en gud till pappa. När vi möter Magnus är han ännu helt ovetande om detta och lever som uteliggare på Bostons gator sedan hans mamma dog i en olycka med övernaturliga vargar för ett par år sedan. Väldigt snart kastas vi dock in i äventyret. Redan i femte kapitlet befinner sig vår hjälte i strid med eldjätten Surt på en bro. Det går inte så bra för Magnus, han dör men fångas upp av en valkyria och hamnar i Valhall bland andra de som dött med vapen i hand i hjältemodig strid. Där kunde han ju roat sig med att öva inför ragnarök och äta festmåltider i evig tid, men så klart är det inte så enkelt. Det så kallade Sommarsvärdet är försvunnet, Magnus måste hitta det, hindra det från att hamna i Surts händer och fjättra Fenrisulven som sitter lite löst, allt för att förhindra att Ragnarök börjar redan nästa vecka.

Som vanligt hos Riordan är det mycket dialog, mycket humor och späckat med roliga anakronismer. Det balanserar på gränsen till fjanterier, utan att någonsin snubbla över. Berättandet är rappt och man sugs med i äventyret som drar oss i flygande fläng genom asarnas nio världar. Som nordbo kan man ha sina invändningar mot att Riordan har låtit Boston vara navet mellan de nio världarna, rimligare vore ju att det var någonstans på vår hemmaplan.

Det här är perfekt sommarslukarläsning, eller varför inte som familjehögläsning eller ljudbok på bilsemestern. Precis som Percy Jacksson-böckerna är den här tonårsklassad men det funkar bra för goda läsare från mellanstadiet.

Bonnier Carlsen, 528 sidor.

Den försvunne hjälten

Författare: Rick Riordan

Percy Jackson är tillbaka. Eller det är han faktiskt inte alls, Percy Jackson är spårlöst försvunnen, men Riordans värld, där de antika grekiska och romerska gudarna existerar och deras mänskliga barn vandrar på jorden som missförstådda hjältar med ADHD och dyslexi, är tillbaka. Några av karaktärerna från halvgudslägret känner man också igen. Men i den här serien, som heter Olympens hjältar och i vilken Den försvunne hjälten är den första delen, är det tre nya hjältar som är huvudpersoner. Del två, Den fängslade guden, kom ut samtidigt som ettan och det ska bli sammanlagt fem delar i serien.

Jason vaknar i en skolbuss med total minnesförlust. Alla andra elever bussen verkar veta vem han är men själv är han totalt blank, förutom en stark obehaglig föraning om att han är fel, han ska inte vara där. Men varför eller vem han är vet han inte. Det tror sig dock hans bästis Leo och hans flickvän Piper veta. De är på skolutflykt från en skola för vanartiga barn med sin "tränare" Hedge. Hedge är den enda i bussen som tittar misstänksamt på Jason, som liksom Jason fattar att han inte borde vara där. Bussen tar dem till Grand Canyon där en av medeleverna visar sig vara en stormande som försöker förgöra Jason, Piper och Leo, som alla visar sig vara halvgudar, men misslyckas och för med sig Hedge (som visar sig vara en beskyddarsatyr) innan han försvinner. Jason, Leo och Piper blir hämtade till halvblodslägret som vi känner igen från Percy Jackson-serien och där uppenbaras så småningom deras identiteter, vilka gudar som är deras föräldrar och vilket deras första uppdrag kommer att vara. Samtidigt är alltså Percy Jackson den försvunne hjälten, som bokens titel syftar på och Percys och Jasons öden visar sig vara ihopflätade...

Det händer mycket i den här boken, livsfarliga resor, möten och bataljer avlöser varandra. Berättarperspektivet skiftar mellan de tre huvudpersonerna och skeendet avbryts av tillbakablickar på deras uppväxt och barndom samt drömsyner de har under resan. Det pratas och förklaras en hel del, även under full strid är monster och hjältar förbluffande snackesaliga (om jag hade en cyklop framför mig som ville grilla mig till middag skulle jag kanske springa min väg istället för att disputera med den, men det valet gör inte hjältarna i den här berättelsen). Det är inte precis något som stör, utan tvärt om något som behövs för att få händelseförloppet att gå ihop med de antika gudaberättelserna, något som Riordan lyckas fint med. Har man gillat Percy Jackson, och det gjorde jag, gillar man det här med. Eftersom gudarnas närvaro i vår värld blir anakronistisk och deras försök att modernisera sig ofta humoristiska, vilket ungdomarnas kommentarer till de vansinniga skeendena också är, är det också en underhållande skröna. Boken är tonårsklassad men det funkar bra för goda läsare, eller som högläsning, från mellanstadiet.

Bonnier Carlsen, 537 sidor.

Vit som snö

Författare: Salla Simukka

Salla Simukka är en av de internationella författare som är aktuella på Litteralund nästa vecka. Inte så långväga internationell, bara från Finland. Men ändå, det läses mer ungdomslitteratur översatt från engelska än från våra grannspråk i Sverige, även från Finland som vi ändå delar ett språk med. Vit som snö är del två i en trilogi som inleddes med Röd som blod som kom på svenska i höstas och avslutas med Svart som ebenholts i höst. Den fungerar att läsa fristående från den första delen även om man nog har ännu större behållning av trilogin om man läser den i rätt ordning.

Lumikki befinner sig i Prag dit hon åkt ensam för att komma ifrån familjen. Mamma och pappa har varit kvävande beskyddande efter alla de otäckheter Lumikki råkade ut för i den första delen i trilogin och som man får lite förkunskaper om i de inledande kapitlen här. Lumikki är van vid att klara sig själv och inte lita på någon, något hon lärt sig den hårda vägen efter många år som mobbingoffer. I hennes familj råder dessutom en tystnadens kultur, de är inte vana vid att vara nära varandra varken i ord eller fysiskt. Hon flyr också en kärlekssorg. I Prag blir hon uppsökt av en flicka som säger sig vara hennes okända storasyster. Lumikki har svårt att tro på det, men så många bitar passar in att hon undan för undan blir övertygad om att hon har fått (tillbaka) en storasyster. Lenka, som hon heter, bor på ett mystiskt ställe med några som hon kallar sin familj. Lumikkis inblandning i "familjen" är ovälkommen, så ovälkommen att hon plötsligt svävar i livsfara. Och inte bara Lumikki. Ett våldsamt dåd är planerat och det blir en svettig jakt genom ett underskönt men stekhett Prag på liv och död.

Det här är en riktigt spännande deckare eller thriller med en handlingskraftig och mångfasetterad huvudperson. Trådar läggs ut så att man blir väldigt sugen på nästa del. En bladvändare helt enkelt.

Rabén & Sjögren, 204 sidor.

Stridens arena

Författare: Chris Bradford

Stridens arena är lite som Erebos av Poznanski korsat med Collins Hungerspelen, fast lättläst. Perfekt att sätta i händerna på de som tycker att en actionspäckad dystopi är den perfekta läsningen, men som inte vill ha riktigt så mycket text.

Huvudperson är Scott. Han lever ett hårt liv som gatubarn i ett framtida samhälle där ett dataspelsföretag tag it över det mesta. Gatubarnens enda hopp för att komma ifrån gatan är att få en plats som provspelare på Stridens arena, det mest realistiska stridsspelet någonsin. Då får de också plats på spelföretagets barnhem, fri tillgång till mat, en säng och chansen att vinna den stora pokalen.

Scott tar sig till barnhemmet, men har inte varit där länge innan både han och vi läsare förstår att något är skumt. Stridens arena är farligt på riktigt. Kommer Scott och hans nyfunna vänner Kate och Röda Ninjan klara sig undan?

Argasso förlag, 130s.

På flykt

Författare: Tim Bowler

I tredje boken om Blade jagas han vidare av myndigheter och andra krafter. Eller "maktisar", "äckel" och "kannibaler" som Blade - eller Glidarn eller vad han nu heter - kallar dem.

I tvåan, Komma nära, lät han för första gången på länge någon komma nära honom. Det visade sig ödesdigert. I tredje boken har den gamla kvinnan som kallar sig Mary dykt upp igen. Hon har räddat Blade från någon som var ute efter honom och har tagit honom svårt skadad till ett sjukhus. Men Blade känner sig inte trygg där och snart är han på flykt igen.

Språket i de här böckerna är avskalat, för att inte säga korthugget. Drivet framåt, tempot, är högt. Som läsare dras man med i flykten, nästan med andan i halsen. Hela tiden undrar man: Vad är det egentilgen? Vem är Blade? Vem jagas han av? Varför? I ytterst små portioner pyttsar Tim Bowler ut information. Och så är det en annan sak: samvetet. Det har vaknat hos Blade. Och det ställer till problem.

Nummer fyra, Blind rädsla, finns också ute nu, även om den inte nått mitt skolbibliotek ännu.

Spela död

Författare. Tim Bowler

Nu har det kommt en ny actionspeckad serie för de lite äldre barnen, Blade. I första boken, Spela död, får vi möte huvudpersonen Blade när han, på flykt från myndigheterna och förmodligen något mer, lever "under jorden" i en stad. Vi får snabbt veta att han redan sedan sjuårsåldern burit kniv och haft problem med polisen. Nu lever han sedan ett antal år tillbaka som officiellt död. Han håller sig undan, snor plånböcker, passerar obemärkt, ligger lågt.

Men det det förflutna kommer ikapp honom. Några eller någon är ute efter honom. Situationen kompiceras av en gamal dam, en tjej och ett litet barn. De är hårdkokt, spännande och engagerande. Fortsättning följer i Komma nära och På flykt som också är utgivna.

Vampire Academy

Författare: Richelle Mead
Klassning: uHce

Jag har precis, med samma törst som en utsvulten vampyr, slurpat i mig senaste delen i serien Vampire Accedemie, Löftet. Serien, som handrar om Rose Hathaway, en dhampir som lever i en värld helt lik vår. Men i Roses värld existerar både hallvvampyrer, som hon själv, och riktiga vampyrer. Av dessa finns det två sorter, moroi och strigoi. Moroi är goda, kloka vampyrer med olika magiska gåvor. Strigoi är vampyrer så som vi känner dem, ondskefulla och odöda. Båda sorterna livnär sig på människoblod, men moroi dödar aldrig, de förlitar sig på frivilliga donatorer. En annan skillnad är att moroi föds som moroi, medan strigoi skapas. Dhampirer är frukten av ett förhållande mellan en moroi och en dhampir och oftast är det mamman som är dhampir. Många dhampirer uppfostras, precis som Rose har, till att bli beskyddare åt moroi.

I första delen, Törst får vi lära känna Rose och hennes bästa kompis Lissa medan de två är på rymmen från sin skola. De har givit sig iväg för att det finns krafter på skolan som skadar Lissa. Mellan Rose och Lissa finns förutom att de är bästisar ett märkligt band och båda tror att Rose är förutbestämd att bli Lissas beskyddare. De återförs hur som helst till skolan. Lissa är den sista av en kunglig ätt och för värdefull för moroisamhället för att leva vind för våg i otrygghet i människovärlden. Åter på skolan måste Rose ta igen vad hon missat under deras rymning och får då den tuffe Dimitri som mentor. Naturligtvis tar det inte lång tid innan de bägge börjar känna otillåtna känslor för varandra. Samtidigt tätnar intrigerna på skolan och det händer alltfler konstiga saker kring Lissa, som mår allt sämre.

I andra delen befinner sig skolans elever i en avlägsen sportstuga, eftersom en stor strigoiattack väntas. En ny person kommer in i handlingen, Adrian, en bortskämd moroi som har samma typ av magiska förmågor som Lissa. Dessutom är han intresserad av Rose, som inte tar hans uppvaktning på allvar, och besöker henne i hennes drömmar. Tredje delen, Skuggkysst, har fått sitt namn av vad som nu uppdagats: bandet mellan Rose och Lissa beror på att Lissa, som har helande krafter, har uppväckt Rose från de döda, Rose är vad som kallas "skuggkysst".

Tredje delen slutar i katastrof för Rose. Hon och Dimitri har äntligen bestämt sig för att de inte längre kan avstå från kärleken till varandra, trots deras plikter som beskyddare. Men efter en svår attack av strigoi, där flera dödas, återvänder inte Dimitri. Rose tror först att han blivit dödad, men inser snabbt att det är ännu värre. Han har blivit uppväckt till strigoi. Hon påminner sig om ett löfte de båda gett varandra: om den ena blev förvandlad, skulle den andra söka upp den och förgöra den.

Nu är vi alltså på fjärde delen. Rose har ensam och hals över huvud begivit sig till Ryssland, med sikte på Sibirien, dit hon hört att strogoiDimitri återvänt. Även om boken lider lite av att den hela tiden försöker återberätta saker som hänt i de tidigare delarna ifall någon läsare mot all förmodan inte skulle ha läst dem, så är det precis lika härligt rafflande spännande som i de tidigare delarna. Rose lär känna en alkemist, en människa som är någon slags länk mellan människovärlden (som inte vet något om vampyrvärlden) och vampyrvärlden. Hon träffar Dimitris mamma och övriga familj. Hon lär också känna ett par som har samma skuggkyssta band som hon och Lissa har, fast dessa är man och hustru. Hon lider hela tiden av att ha lämnat Lissa, som hon ändå följer genom att ibland "titta in" i hennes tankar. På så sätt får vi läsare också förlja vad som händer på skolan. Adrian dyker också upp i hennes drömmar igen.

Rose är en kul huvudperson att följa. Hon är visserligen otroligt snygg, men hon är också både rapp i käften, sarkastisk, dumdristigt modig, handlingskraftig, tjurigt stolt och chosefri. Hon är verkligen inte någon liten donna som står vid sidan och väntar på att prinsen ska befria henne, utan hon kastar sig rakt in för att beskydda svagare, eller bara för att ge någon hon tycker illa om på käften. Vampire Academy rekomenderas varmt till alla som känner sig färdiga med Bella Swans trånande och vill ha lite riktig action. Givetvis parat med romantik, spänning och lite flärd.