tisdag 24 september 2019

En shtetl i Stockholm

Författare: Kenneth Hermele


Kenneth Hermele berättar självbiografiskt om sin uppväxt i en ortodox judisk miljö där hemmet, synagogan och andra judiska familjer bildar en judisk bosättning eller shtetl mitt i Stockholm. Kriget finns ständigt närvarande i familjens minne trots att föräldrarna aldrig kom att uppleva det fysiskt. De hann från polska Suwalki respektive Berlin strax före katastrofen tillsammans med mor- och farföräldrarna. 

Han växte upp under välfärdsåren på 50-talet. Folkhemmet frodades, industrialismen var på väg mot sin peak och det materiella välståndet ökade. Krigsflyktingar var välkomna att vila upp sig ett halvår, men stanna skulle de inte. Alla levde i stor oro för utvisningar, precis som de som flytt från krig i dag. Hermele konstaterar att det var svårare att bli svensk efter kriget än före. Väntan på medborgarskap tog åtta år för morfadern på 20-talet och 15 år för pappan Arthur. 

Han slår knut på sig själv för att bli svensk. Han är ambitiös och pliktinriktad mot alla, men försummar enligt Perla sin familj. Hon anser att tradition och enkelt leverne är viktigare än den modernitet och strävan efter välstånd som driver Arthur. Föräldrarnas olikheter försätter Kenneth och hans bror i en sits där de måste ta en av föräldrarnas parti.

Vi får följa författarens relationer till sin föräldrar och deras önskningar. Arthur som vill föra sitt företag Hermule AB vidare till Kenneth, men som inte alls vill gå honom till mötes. Perla som vill att sonen gifter sig med en judinna och Kenneth som finner kärleken i en icke-judisk kvinna, vilket får Perla att fästa sin sorg på ett tiosidigt brev till sonen.  

Det är en fin skildring av en invandrarfamiljs vedermödor i det nya landet. Boken är illustrerad med ett antal svartvita fotografier och i slutet finns förklaringar till de judiska ord och uttryck som används.

Weyler, 237 s. 

måndag 23 september 2019

Hon den roliga

Författare: Alba Mogensen

En sommarmorgon vilken som helst, efter en rolig festnatt, blir Joan påkörd av en Volvo på landsvägen där hon skulle ha tagit bussen hem till Malmö. Hon är bara några centimeter från att dö får hon höra. Hon ska vara väldigt tacksam att hon lever får hon höra.

I början är det sjukhus, smärtstillande, alldeles för många stygn, kryckor och hälta. Långsamt börjar kroppen återhämta sig, men vad är kvar av Joan, "hon den roliga", den som alltid ville dricka en öl till på festerna? Är hon bara "den som nästan dog" nu?

I lägenheten i Malmö finns också Maccen, Joans bästa vän. Han har förberett sig för att ta hand om Joan när hon kommer hem från sjukhuset och vill vara där för henne. Men hur lätt är det att bli vårdare åt sin kompis? Hur lätt är det att stanna i lägenheten bakom fällda persienner med en linkande illaluktande kropp när sommaren och livet pågår utanför? Och hur förskjuts balansen mellan kompisar när den ena nästan dött och den andra har mer vanliga problem, de kanske inte riktigt räknas nu+ Ett nät av lögner växer mellan de två bästisarna, just när de egentligen skulle behöva varandra som mest.

Alba Mogensen är journalist och bosatt i Malmö. Hon den roliga är hennes romandebut. Det är en bok som passar utmärkt på gymnasiet och lika väl hade kunnat ges ut som unga vuxna-bok. Språket är klart och vackert och det är en berättelse man sugs in i och läser snabbt och med nöje, trots den tunga frågorna om varande, vänskap, sorg, liv och död den behandlar.

Wahlström och Widstrand, 267 sidor.

Det nionde brevet

Författare: Catrin Ormestad


Det nionde brevet börjar 2005 då Gräsös Lea Höjer har gått bort. Hon efterlämnar sig Sumpen, bondgården dit hon kom som föräldralös piga, gifte sig med den sjuke sonen och blev gårdens och öns matriark. När sonen Walter röjer i hennes kvarlåtenskap hittar han en bunt oöppnade brev som visar att hans mor burit på en mörk hemlighet. 

Samtidigt kommer en främling till ön och ber att få tälta på Walters mark. Han presenterar sig som Orlando och söker kontakt med Walter och Walters dotter Juliana, som tillfälligt kommit hem från Indien för att vara med på sin farmors begravning. Orlandos närvaro river upp minnen för Walter från midsommaren 1955 då ett resande tivoli, eller "tattarcirkus" kom till ön och Walter blev förälskad i sitt livs kärlek Hana. De skulle flytta till Australien ihop, men så bröt branden ut i lägret på midsommarafton, lägret förstördes och Hana försvann. 

Catrin Ormestads romandebut är en fängslande historia om fördomar, kärlek, heder, makt, svek och revansch.

Månpocket (Wahlström och Widstrand) 367 s. 

fredag 13 september 2019

Jag kan nästan känna solen

Författare: Ebba Hyltmark

Berättelsen om Siris och Vegas kärlekshistoria är en bultande, brännande saga om kärlek stark som pistolskott. Men samtidigt är detta en utvecklingsroman, berättelsen om Siris resa från den lagom, okomplicerade tjejen som håller sig bakom, låter någon annan fatta besluten, göra valen, vara den spännande. För det blir ju så mycket enklare så. Det är också en bok om syskonrelationer och om sorg, om förväntningar och om roller, de vi tilldelas eller väljer och bär, mer eller mindre frivilligt.

Hyltmarks nya bok hänger ytterst löst samman med den förra, Alla suger och det är ingens fel, huvudpersonerna i den befinner sig ett kort tag på samma fest som huvudpersonerna i Jag kan nästan känna solen, men i övrigt är det ganska olika böcker. Medan jag hade svårt att relatera till personerna i förra boken sugs jag genast in i Siris tankevärld och berörs av hennes våndor. Språket är ungdomligt och direkt och bidrar till att man dras in i den berg-och-dalbane-värld som livet i nionde klass kan vara. Mina associationer går ofelbart till SKAM, samma träffsäkerhet i det svindlande vindlande tonårslivet finns här som där. Det är redan bra, men om Ebba Hyltmark ska fortsätta att ge ut romaner och utvecklas i den här takten kommer det att bli helt formidabelt till slut.

Brombergs, 310 sidor.