De fina i Antwerpen kommer från Ixelles. Ruth kommer från "tjugosjuttio", området uppkallat efter postnumret, där de fattiga bor. Invandrarna, de med sämre utsikter. Redan tidigt hittar Ruth på berättelser om sig själv, berättelser som passar henne bättre än vekligheten.
Nu har Ruth kommit långt från sin uppväxts utanförskapsområde. Ett arbete som "konsult" på den mystiska "agenturen" har gett henne tillgång till märkeskläder, den dyraste cykeln, en fin adress, ett tryggt liv åt sig och sonen Em. Men det är fortfarande berättelserna som är hennes främsta tillgång, och trots att hon lämnat tjugosjuttio bakom sig rent fysiskt finns det ständigt med henne.
Tjugosjuttio, där varannan pojke heter Muhammed och därför måste få ett tillnamn. Som Mio, Ems pappa som dog knivhuggen i en gångtunnel. Som Proxymuhammed, vars fall ner för en trappa leder till att Ruth hittar en guldglänsande CD-skiva med något som låter som Mios röst på. Tjugosjuttio där Ruth och Mio var kungar över natten och taken. Tjugosjuttio, som nu ska jämnas med marken och Ruths agentur är anlitad för att styra opinionen åt rätt håll.
Ruth söker efter svar. Varför dog Mio? Varför lämnade hennes mamma pappan? Hur ska hon kunna skydda Em? Hur ska hon kunna berätta sanningen för sin son? Finns den mystiska platsen, "avdelningen för ingenting" som rösten som liknar Mios pratar om på guldskivan? Kan man rädda sig från sitt förflutna genom att fly från det?
Förutom att Anyuru har skrivit en spännande berättelse och fin skildring av en kämpande mamma med mycket i bagaget, har han också skrivit en bok som lägger sig mitt i samtiden. När sanningen är en marknad och allt fler politiker och nationer ägnar sig åt att “flood the zone with shit”, för att ingen längre ska tro på något eftersom alla ändå har sin egen privata version av sanningen, ger Ixelles mycket att tänka på. Att författaren aldrig besökt varken Ixelles eller Antwerpen är också en extra dimension till det här bygget av sanningar och osanningar, fantasier och myter.
Passar gymnasiet och så vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar