Katten Nils åker till månen

Illustratör: Johanna Kristiansson
Författare: Joakim Gunnarsson

Katten Nils är tillbaka i sitt inte mindre än femte album. Precis som i tidigare delar varvas finns en längre historia och att antal korta med komiska berättelser på mellan fem och en sida. I den längre berättelsen åker Nils som man förstår av titeln till månen med sina vänner.

Roliga och läsvänliga serier kan man inte få för många av till skolbiblioteket. Passar låg- och mellanstadiet.

Rabén & Sjögren, tecknad serie.

Till Vial : 8.400 dagar kvar

Författare: Henrik Ståhl

Jag har tidigare ondgjort mig över fenomenet "kändis eller vuxenboksförfattare skriver barnbok". Följaktligen hade jag mina förväntningar lågt nedskruvade jag började läsa denna bok av för detta bolibompaprogramledaren Henrik Ståhl aka Stålhenrik. Men till min stora förtjusning kom alla mina fördomar helt på skam, för Till Vial är en mycket välskriven, gastkramande spännande, sorglig och tänkvärd bok.

Berättelsen handlar om Gladys och hennes bror Keaton, två barn som är ensamma på en enorm rymdfarkost, eller ett rymdsprång som det heter i boken, på färd genom universum mot planeten Vial. Rymdsprånget heter Otösan efter det japanska ordet för pappa. Det har lämnat jorden efter att den blivit obeboelig på grund av krig och Vial skulle bli mänsklighetens andra chans. Men något har gått väldigt fel. Var för är barnen ensamma på skeppet? Och är de ensamma på skeppet? På omslaget ser man en siluett skymta i en upplyst dörröppning bakom barnen. Och kommer de att komma fram? Har inte Otösans dator visat att det är 8400 dagar kvar i flera dagar nu?

Långsamt vecklas historien ut för oss, vart annat kapitel är vi ombord på väg mot Vial med Gladys och Keaton. Vart annat kapitel följer vi Gladys liv innan Otösan och händelserna som ledde fram till den nuvarande situationen. Att Keaton är född på rymdsprånget får vi veta ganska tidigt och så småningom förklaras hur det kommer sig att barnen är ensamma ombord (om de nu är det...) och var barnens mamma har tagit vägen. Vi får också veta att det kanske någonstans finns ett mammarymdskepp, Okasaan, på väg genom rymden mot Vial från någon annan stans på jorden.

Boken är Hcg-klassad, men jag tycker absolut att detta är en bok som passar äldre barn. Gladys är 14 år när berättelsen börjar. Dessutom innehåller den väldigt hårda och grafiska beskrivningar av hur krigets fasor drabbar den lilla familjen innan de ger sig iväg med Otösan. Hur det ligger döda människor på gatan och hur folk blir ihjälskjutna eller nedtrampade i en folkmassa. Språket kräver också sin läsare, det är inte tillkrånglat men innehåller tunga resonemang. Därför tycker jag att omslaget, trots att det är väldigt snyggt och suggestivt, är ett olyckligt val. Det signalerar både yngre huvudpersoner och yngre målgrupp. Jag rekommenderar den för egen läsning för 13-16 år och gärna som högläsning för 9 år och uppåt.

Bonnier Carlsen, 176 sidor

Rymdpiloterna och Kapten Zenoks onda önskan

Författare: Magnus Ljunggren
Illustratör: Johanna Kristiansson

Efter succén med Riddarskolanböckerna har Magnus Ljunggren levlat upp till mer text och lite äldre målgrupp och från historisk tid till framtid. I Rymdpiloterna-serien, som nu får sin första bok i äventyret med Kapten Zenoks onda önskan, är det fortfarande tre barn som står i centrum, men de ska inte lära sig till riddare, utan till rymdpiloter och scenen har förändrats från riddarborg till rymdstationen Hajen. Boken börjar med en sorglig händelse, rymdstationen Hajens kapten dör genom ett vådligt fall. Hans assistent Zenok vill efterträda honom, men blir nedröstad. Detta gör honom hämndlysten och till slut verkar det bara vara list från en ung blivande rymdpilot som står mellan Hajen och fullständig undergång.

Allt är berättat med samma frejdiga fart och fläkt som i Riddarskolan, ackompanjerat av Johanna Kristianssons knasroliga bilder. Textmängden är på Lassemaja-nivå ungefär med bilder på alla sidor men bryts här och var av med heluppslagsillustrationer och serierutor. Det gör att berättandet känns fritt och lekfullt. För vissa läsare kommer det nog att kännas rörigt, men för de flesta kul och lockande.

Passar lågstadiet.

Bonnier Carlsen, 109 sidor.

En klurig jul

Författare: Ingelin Angerborn
Illustratör: Per Gustavsson

Rabén & Sjögren fortsätter sin utgivning av adventsböcker som de började 2012 med Stark/Erikssons Jul i Stora Skogen. Formatet är stort med helsidesillustrationer och ett kapitel per dag 1- 24 december. Precis som tidigare utgivning är det välkända svenska (eller internationella) författare och illustratörer, i det här fallet mysrysdrottningen Ingelin Angerborn flankerad av en av mina favoritillustratörer, Per Gustavsson.

Den här berättelsen börjar hemma hos Rutan. Där ska familjen börja julpynta men stöter på problem. Saker försvinner. Saxen, hammaren, osthyveln. Rutan är lite ensam, hon är ensambarn och hennes bästis Elsa har flyttat. Men så småningom ska det visa sig att hon inte är så ensam som hon tror, det finns en hemlig långväga gäst i lägenheten. Dessutom kan man få nya vänner på fler oväntade håll.

Årets bok är lite mer lättviktig i jämförelse med till exempel God jul lilla lök och Skorstensjul, men är ändå en fin och härlig smällkaramell att njuta av i advent.

Läs om fler av Rabén & Sjögrens adventsböcker här.

Rabén & Sjögren, 101 sidor.

Slutet

Författare: Mats Strandberg

Äntligen gör Strandberg ungdomsbokscomeback efter succén med Cirkeltrilogin. Nu med en dystopi i nutid, en bok som av förklarliga skäl aldrig kommer att få någon uppföljare.

I prologen möter vi Simon samma dag som beskedet kommer: en kompet är på väg mot jorden och kommer att förinta allt om knappt fyra månader. Det är sent på vårterminen, det blir ett sista  långt sommarlov. Sen, 16 september, är allt slut.

Att slutet är inte bara nära utan helt oomtvistligt och exakt utsatt med klockslag och allt ställer allt på sin spets. Allt det där vi gör för att det ska bli bra sen, för att lyckas med något i framtiden, för att få lön som kan räcka till en semesterresa, allt det är nu fullständigt meningslöst. Vem vill jobba med soptömning de sista månaderna av sitt liv? Hur lönt är det att utreda brott? Vem vill arbeta på en anstalt? Och vad gör man med fångarna som sitter där?

Simon och hans vänner super (mest hembränt och maskrosvin, något annat finns snart inte att tillgå), ligger utan skydd, festar nätterna igenom, knarkar. Och allt det kunde nog ha varit gott och väl för honom om det inte hade varit för att Tilda gör slut. Hon vill göra mer, leva fullt ut på alla fronter, dessa sista månader. Tilda är en av de där duktiga flickorna som satsat extremt mycket på sin framtid. Mycket framgångsrik simmare med oändliga timmar i simhall bakom sig och duktig i skolan. Nu vill hon inte längre veta av Hampus och för honom verkar det som att han ska få leva sina sista månader i livet med krossat hjärta.

Historiens andra berättare är Lucinda, Tildas barndomsbästis. Lucinda har dödlig cancer, för henne var tiden utmätt redan innan kometen. Nu blir allt lite bättre för henne eftersom hon kan sluta medicinera och mår lite bättre. Lucinda berättar sin historia i appen TellUs, ett projekt som är ett försök att samla och bevara berättelser från Jorden.

När Tilda plötsligt försvinner flätas Simons och Tildas berättelser samman. Det som från början enbart var en undergångsberättelse blir en kriminalgåta samtidigt som det är en historia om mänskliga drivkrafter, om etik och moral, om familjen och relationer och om kärlek.

Vad skulle du själv göra dina sista månader på jorden? Om det inte fanns några påföljder? Och heller inget hopp? Falla för en kometförnekarideologi? Eller gå med i en religiös sekt som lovar ett liv på andra sidan? Fortsätta jobba som läkare/lärare/politiker? Fortsätta att sköta om dina krukväxter? Strandberg serverar så klart inga svar, men en uppsjö av intressanta frågor.

Rabén & Sjögren, 512 sidor.

Zita i rymden

Författare och illustratör: Ben Hatke

Den här serieromanen kom ut för ett år sedan ungefär och är den första i en trilogi om Zita som av misstag hamnar i rymden. Men innan hon hamnar där är hon ett helt vanligt barn som leker med sin kompis Josef då de hittar en manick som ser ut som en knapp i en grop som liknar ett litet meteoritnedslag. Zita vill väldigt gärna prova att trycka på knappen - för vad kan häda, liksom - men Josef säger nej. Zitas nyfikenhet blir dock för stor, hon trycker på knappen och Josef dras in i en portal av några spindelaktiga tentakler och är borta. Zita blir så klart förfärad, men trots panik och rädsla bestämmer hon sig för att följa efter för att rädda sin vän.

Berättelsen bjuder på ett spännande äventyr på en planet långt borta, med märkliga varelser, monster, robotar, jättestora möss och en trollkarl som inte har bara rent mjöl i påsen. Hatkes illustrationer är både snygga och gulliga och innehåller mycket fart och rörelse. Berättandet är uppbyggt kring bilderna i första hand och flera uppslag innehåller bara enstaka ord. Men det finns också partier med mer text som kräver att man kan läsa ganska bra för att förstå hela historien.Boken är uppdelar på fem kapitel. Jag tycker att den kan passa för serieintresserade från tvåan till femman.

Hegas, tecknad serie.

Sköldpaddor hela vägen ner

Författare: John Green

Aza, huvudperson och berättare i John Greens efterlängtade Sköldpaddor hela vägen ner, lider av svåra tvångstankar. Mest rör dessa hennes kropp, bakterier och andra mikrober som befolkar den och sjukdomar hon kanske har eller håller på att dra på sig och ett sår hon har på ena fingret som hon tvångsmässigt pillar upp så att det aldrig läker. Hon fastnar lätt i tankespiraler där hon trängs längre och längre in i en galenskap hon inte klarar av att bryta. Aza har en bästa vän sedan evigheter, Daisy, som på många sätt är en typisk ungdomsboksbästis: frejdig, gör och säger vad hon känner för, är lojal mot Aza trots hennes psykiska besvär, är en fena på allt som har med internet att göra och drar med Aza på upptåg. Nu har Daisy fått nys på att det finns en belöning förknippad med tips som kan leda till återfinnandet av en välkänd snuskrik företagsledare som bor i samma stad som de. Och eftersom Aza dessutom råkar känna hans son Davis sedan läger de var på tillsammans när de var små, tänker Daisy, som kommer från en familj med väldigt dåligt med pengar, att de ska snoka i fallet och kamma hem belöningen.

Men så klart går det inte exakt som Daisy tänkt sig, eftersom verkligheten vanligtvis är mer komplicerad än den fanfiction hon roar sig med att skriva. Oundvikligen utvecklas det till en kärlekshistoria mellan Aza och Davis. En kärlek med komplikationer eftersom den ena är svårt psykiskt sjuk och den andra är föräldralös miljardärson med något slag pappaansvar för sin förtvivlade lillebror.

Styrkan i boken är beskrivningen av Azas psykiska tillstånd, och de existentiella resonemang som Aza för dels med sig själv men också i viss mån med Davis och beskrivningen av Azas och Daisys vänskap, som trots att den får en fnurra på tråden är fantastiskt och trofast. Man skulle också kunna diskutera vad som är "galet" och "normalt" i jämförelsen mellan Azas och Daisys liv å ena sidan och Davis och hans brors liv å andra sidan. I det resonemanget spelar djuret på omslaget, som inte är en ödla utan en tuatara (en väldigt förmögen tuatara), en avgörande roll.

Bonnier Carlsen, 292 sidor.

Armstrong - den första musen på månen

Författare och illustratör: Torben Kuhlmann

Kuhlmann gör här en uppföljare till Lindbergh - den äventyrliga berättelsen om en flygande mus. Här handlar det dock istället, som titeln berättar, en månresa istället för en atlantflygning. Den numera åldrade musen från Lindbergh... dyker upp som mentor och stöd för den äventyrliga lilla musen som är huvudperson i den här boken. Han är så intresserad av månen och i sina efterforskningar har han kommit fram till månen är ett klot av sten. De andra mössen tror dock att månen är en ost. För att bevisa att de har fel bestämmer han sig för att göra en resa till månen. Detta är före människorna tagit sig till månen med Apollo 11 och Kuhlmann låter människor hitta musens ritningar och inspireras av dem när de ska ut på sin resa till månen.

Det är helt klart illustrationerna som är den här bokens starka sida och stora behållning. I många fall berättar bilderna det som man också kan läsa i texten, varför texten hade tjänat på att kortas ner till att bara berätta det som bilderna inte förmedlar. Det är en bilderbok för lite äldre barn, förlagets rekommendation är från sex år, men från fem går nog fint. Däremot funkar den upp på mellanstadiet tack vare de fantastiska illustrationerna och den kan också vara rolig att använda som inspiration eller högläsning när man studerar rymden på alla stadier. Längst bak kommer ett faktaavsnitt om rymdresor.

Lilla piratförlaget, bilderbok.

Pluto är ingen planet

Författare: Annelie Drewsen
Illustratör: Mia Maria Güettler

Edwin är en kille som är väldigt intresserad av rymden och som har det lite svårare n andra att passa in i skolans vardag. På rasterna är han ganska ensam, ingen lägger märke till honom utom Hampus som retas. Men när hans lärare säger att de ska prata om rymden i skolan tror han nästan inte att det är sant, så bra verkar det. Glädjen förbyts dock snart i ilska när Edwins lärare påstår att stjärnsystemets planeter är nio och att Pluto är en av dem. Hur kan någon ha så fel, undrar Edwin, dessutom en lärare! Hur kan någon bli så arg helt plötsligt undrar nog klasskamraterna.

Men Pluto är ju ingen planet, och ingen människa heller. Som tur är finns det de som kan förstå Edwin och hjälpa honom. Skolbibliotekarien Bernt är en, mamma är en annan. Sen dyker också Vera upp.

Det här är en bok som handlar om vad som händer inne i huvudet på ett ganska ensamt barn och hur det kan kännas att vara en sån som har svårare än andra att acceptera oordning och fel och ha svårt att kommunicera det. Den passar som högläsning på lågstadiet.

Rabén & Sjögren, 88 sidor.

Diabolic

Författare: S.J. Kincaid

Det här är Kincaids första bok på svenska och vårens andra stora dystopi för ungdomar. Men liksom Dödens märken lutar den mer åt science fiction-hållet än mot renodlad dystopi. Den utspelar sig i en fjärran galax där en härskande klass, grandokrater, härskar över "vanligt folk" opulensen, genom att senatorskap och kejsartitel går i arv. Grandograterna lever väldigt artificiella liv i fort eller skepp som ligger i omloppsbanor kring olika solar medan opulensen bor under hårdare förhållande på planeter. Detta är ett "post-kunskapssamhälle" skulle man kunna säga. Man är helt beroende av avancerad teknologi och maskiner för att överleva, men eftersom det finns maskiner som lagar och servar maskinerna har man för länge sedan glömt kunskapen bakom. Kejsaren har bannlyst all typ av ny kunskapsinhämtning till förmån för religion, för att på så sätt fortsatt kunna ha kontroll över opulensen som nu är beroende av grandokratins teknologi. Grandokratin å sin sida hänger sig åt dekadens i form av skönhetsoperationer, extravaganta kläder och allehanda droger.

Bokens huvudperson är Nemesis. Hon är ingen riktig människa, utan en Diabol. Diaboler är humanoider framavlad för att vara en speciell persons privata skydd. Egenskaper som muskelstyrka, reaktionsförmåga, hörsel och aggressivitet är kraftigt förstärkta hos henne. Hon är knuten till Sidonia, en senatorsdotter som liksom alla grandokraters barn har fått sin egen diabol.

Mellan Sidonia och Nemeses växer ett band starkare än vad vanligt är mellan diaboler och deras ägare. Så när det utgår et kejserligt dekret om att alla diaboler är förbjudna - de har nämligen visat sig vara lite väl farliga i sitt försvar av deras anknutna person - och ska avlivas, ser Sidonia till att Nemesis skonas. Senator Impyrean, Sidonias pappa, har kejsarens ögon på sig för att han i hemlighet samlar på sig förbjuden kunskap. Och när Sidonia plötsligt blir kallad till hovet, som någon slags gisslan eller hållhake på Senatorn gissar de, bestämmer familjen sig för att skicka Nemesis i hennes ställe. Sedan är spelplanen lagd för denna rymdskröna om maktspel, intriger, förvecklingar och kärlek.

Spännande helt klart, passar högstadiet och gymnasiet.

B. Wahlströms, 505 sidor.

Dödens märken

Författare: Veronica Roth

Diviergent-författaren Veronica Roth är tillbaka med en ny serie som lanseras stort med gemensamt släpp i hela världen. I den nya serien lämnar Roth dystopigengen till förmån för mer klassisk scifi.

Dödens märken utspelar sig i en annan galax där nationsplaneter cirkulerar kring en sol, styrda av en rådsförsamling. På planeter Thuvhe bor Akos med sin bror och syster och föräldrar. Mamman är orakel och kan se och förutspå framtiden. Både Akos och hans bror är så kallat "ödesgynnade" vilket innebär att de bär på ett förutbestämt öde. På planeterna tillber eller vördar man "Flödet", en kraft som cirkulerar i galaxen och som också ger alla en "flödesgåva" i tidiga tonåren. Halv planeten Thuvhe bebos av Shotet-folket, ett från början fredligt nomadfolk av samlare och återvinnare som nu förråats under en envåldshärskare och förbittrats av att inte vara erkända som nation av Rådsförsamlingen. Akos och hans bror rövas som barn från Thuvhe till Shotet av tyrannen Ryzeks soldater. De hamnar då i Cyras värld. Cyra är Ryzeks syster. Hennes flödesgåva är att alltid känna flödet i sig som en konstant smärta och att överföra denna smärta till alla som hon rör vid. Hennes grymme bror använder henne som tortyrredskap, hon är hatad av många och alla är rädda för henne, så hon lever ett väldigt ensamt liv. Men när det visar sig att Akos flödesgåva är att neutralisera flödet, att han när han lägger sin hand på Cyra tar bort all hennes smärta, får Cyra Akos som tjänare. De två bestämmer sig för att utbyta tjänster: Cyra ska lära Akos att slåss och Akos läs Cyra brygga smärtstillande drycker och andra dekokter. Långsamt börjar de två ärkefienderna bli vänner.

Som framgår av det ovan är det ett ganska komplicerat universum Roth har byggt upp och den är inte alldeles lätt att tränga in i. Jag kämpade i drygt 100 sidor innan jag var fångad, men efter den ansträngningen blev det ganska spännande till sist. Framförallt är tanken på hur olika människors förutbestämda öden påverkar dem och driver dem att försöka ändra ödets gång, och vilket pris det kan få, som intresserar mig. På minussidan är att fiktionen inte riktigt håller. Det där som fantasyförfattare ofta säger, att det är dubbelt så viktigt att vara realistisk i ett påhittat universum, stämmer och det funkar inte fullt ut här, det finns ologiskheter i fiktionen. Sen irriterar jag mig på att om man nu uppfinner en helt ny värld och visar prov på all de fantasifullhet som då krävs, varför låter man vissa saker oreflekterat följa med från vår värld, som att till exempel kvinnor är eleganta i långa svepande klänningar och män är krigare i rustningar?

Passar högstadiet och gymnasiet, alla som har gillat Divergentserien kommer att vilja läsa den här tegelstenen.

Modernista, 448 sidor.

Ett veck i tiden

Författare: Madeleine L'Engle

Att Modernista nu satsar på en återutgivning av L'Engles flerfaldigt prisbelönade och klassikerklassade Ett veck i tiden från 1963 beror på att det planeras en Disneyfilm baserad på den. Jag undrar om det räcker för att få läsare att ta sig an den, men det är en vacker utgåva och det är trevligt att den återigen finns att köpa för svenska läsare.

Berättelsen kretsar kring Meg vars pappa försvunnit under ett hemligt regeringsuppdrag. Hennes mamma är vetenskapsman och arbetar i laboratoriet hemma. Hon har också en lillebror, Charles Wallace, som antyds ha särskilda gåvor och två tvillingbröder. En ovädersnatt när Meg, Carles Wallace och deras mamma sökt skydd i köket dyker den originella Fru Vadå upp. Hon verkar veta saker om deras pappas försvinnande och nästa dag söker Meg och Charles Wallace upp Fru Vadå i en stuga i skogen där hon bor med Fru Vem. Grannpojken Calvin dyker upp och gör dem sällskap. Senare på kvällen kommer de två fruarna tillsammans med Fru Vilken till barnens trädgård och förklarar att de måste ge sig av för att befria pappan. Charles Wallace, Calvin och Meg och de tre fruarna färdas med hjälp av en så kallad tesserakt genom tid och rum i universum, besöker olika planeter, träffar olika typer av varelser, möter både obeskrivlig ondska och djup godhet och återvänder till sist hem med pappan.

Jag tycker inte att berättelsen hållit helt för tidens tand. Även om Meg är historiens huvudperson och hjältinna, måste hon flertalet gånger bli ledd, stöttad eller hållas i handen av Calvin och sin lillebror och Calvin kallar henne hela tiden saker som "lilla dumbom", "din lilla idiot" och "flicka lilla". Jag upplever berättelsen som babblig och ologisk och jag har dessutom lite svårt att tänka mig att det stora flertalet svenska barn kan ta till sig det kristna budskapet som ligger som en underton i boken. L'Engle var inspirerad av kvantfysik och med all sannolikhet var hennes bok banbrytande när den kom ut, men nu finns mycket annat som är bättre i genren. Ett veck i tiden är utgiven som ungdomsbok men jag tror att den kommer den att fungera bäst som högläsning för barn åtta år och uppåt, eller för de storläsande barnen i samma ålder.

Modernista, 169 sidor.

En glass i granngalxen

Författare: Mårten Sandén
Illustratör: Per Gustavsson

En glass i granngalaxen är en helt fristående fortsättning på upphovsmännens En stackars liten haj (som förövrigt finns som förtjänstfull scentolkning av Obanteatern). Eller, egentligen inte en fortsättning, utan en parallell historia. Det är Emma och Rufus som är på väg hem från fotbollsträningen. Emma går och tänker på en historia hon vill skriva när hon helt oväntat träffar på en Blobb utanför porten. Blobben vill ha glass och så vill den åka hem till granngalaxen. Emma ringer Rufus som har hittat två Långöron i sitt rum. De tjatar också om att äta glass och att åka hem. Under vägen mot Saragassohavet, där rymdvarelserna kan beama upp sig, träffar de alla möjliga udda varelser i busskön. Och en liten pojke med en haj i en väska.

Jag får en känsla av att Sandéns och Gustavssons fantasi gått igång på bifigurerna i En stackars liten haj och att de gett sig hän. Resultatet är en berättelse full av bubblande berättarlusta, galna infall och fantasifulla detaljer. Framför allt Gustavsson har tagit ut svängarna i skapandet av detta absurdistiska, lekfulla men ändå dunkla och lätt dystopiska universum. I slutet får alla glass och alla får komma hem. Och Emma har fått stoff till sin historia.

Rabén & Sjögren, bilderbok.

Professor Astrokatt i rymden

Författare: Dominic Walliman
Illustratör: Ben Walliman

Sjukt snygg i generöst format och med präglade silverstjärnor på den retromatta pärmen är den här faktaboken om rymden. Sidorna är på matt papper och illustrationerna har en air av femtiotal över sig. Professor Astrokatt, den smartaste katten i stan, tar med oss på en rymdresa bland universums mysterier, upptäckta och oupptäckta hemligheter. Han tar oss från Big Bang till stjärnor och galaxer, han förklarar planeternas storlek med hjälp av frukter, han berättar om månen och om rymdresor och tar oss till och med på en tripp till framtiden.

Min erfarenhet är att barn dissar även de mest välgjorda faktaböcker ifall de enbart innehåller den här typen av väldigt stiliserade bilder (de vill ha foton eller i brist på det fotorealistiska illustrationer), men väldigt många vuxna kommer att falla för den här boken. Och som gemensam högläsning vuxen och barn tillsammans tror jag att den kan göra succé.

Opal, faktabilderbok.

Splods öga

Författare: Neil Gaiman
Illustratör: Chris Riddell

Det här är ren och skär berättarglädje, framsprutad i hundranitti över etthundrafemtio storstilta och rikligt illustrerade sidor.

En pappa, som lånat sina drag påtagligt mycket från författaren Gaiman själv, lämnas ensam med sina två barn av en överbeskyddande curlingfru som lagat all mat de behöver under hennes bortvaro och gett sin make noggranna instruktioner om fritidsaktiviteter och så vidare. Trots det misslyckas pappan med det mest uppenbara: att de till att det finns frukostmjölk hemma. Således ger han sig ut för att köpa. Han dröjer väldigt, tycker barnen, och när han kommer hem kräver de en förklaring. Det är då berättelsen om Splods öga brakar loss. Pappan berättar hur han tillfångatagits av ondskefulla aliens (inte en utan två gånger), rest med en uppfinnarstegosaurus i dennas Svävande-Boll-Person-Transport, gått på plankan bland pirater, bilvit hotad till livet av wumpirer (sic!), stulit den helige vulkanguden Splods öga (också två gånger) rest hit och dit i tiden, blivit räddad av den intergalaktiska dinosauriepolisen och mycket, mycket mer. När han kommer tillbaka har han fortfarande mjölken med och trots att han förlorat den flera gånger och att den varit nära att orsaka universums slut är den inte ens sur.

Det här är en fest för dem som gillar nonsenshumor, galenskaper och absurditeter. För egen läsning kan duktiga läsare från årskurs två klara av den, för högläsning rekommenderar jag den i mindre grupp så att alla kan se de generösa och detaljerade fantasispäckade bilderna.

Bonnier Carlsen, 150 sidor.

Uppstigandet

Författare: Karen Bao

Phaet Theta är uppvuxen i bas IV på månen. Månkommittén håller invånarna i ett stramt grepp, fria medier - eller fria tankar eller val - existerar inte. Phaet, som lever ett tryggt, om är strävsamt och ganska knappt, liv med sin mamma och två småsyskon och med bästisen Umbriel vid sin sida, har ingenting emot det. Hon gillar kanske inte alla Kommitténs beslut, men de har ju sett till att hålla människorna i månkollonin vid liv i den fientliga livsmiljön, då är det okej att människorna å sin sida håller Kommittén vid makten.

En dag förändras allt brutalt. Pheats mamma Mira blir fängslad och bortforslad, familjen krävs på en stor summa pengar för sjukvårdskostnader och så småningom borgenspengar, pengar de inte är i närheten av att ha. De blir hänvisade till "Härberget", ett slags fattighus för samhällets sjuka och utstötta. Pheat vill rädda sina syskon från ett öde hon tror är lika med döden och väljer därför att, alldeles för ung, gå in som menig i Milisen. Om hon klarar sig bra, blir en av de bästa rekryterna under utbildningen, kommer hon att tjäna tillräckligt med pengar för att försörja sina syskon och få ut sin mamma.

Träningen och uttagningarna är benhårda. Phaet klarar sig bra tack vare sin beslutsamhet och hjälp från ett oväntat håll. Men utbildningen förändrar Phaet mer än hon hade kunnat tänka sig, hon distanseras från sin familj och Umbriel. Hon förstår saker om livet på Månen hon aldrig hade upptäckt tidigare. Och om sin mamma, vem är hon egentligen, och vad är sanningen bakom historien om hennes pappas försvinnande?

Är man ett fan av Divergent till exempel, är det här en utmärkt serie att fortsätta med. Författaren Karen Bao, vars debut det här är, har skapat en realistisk och spännande, om än skrämmande värld, i vilken Jorden är ett laglöst land av miljöförstört klimatkaos och Månen är en rå diktatur.

Modernista, 303 sidor

Mars: Din guide till den röda planeten

Författare: Erik Mellgren
Bild: Erica Jacobson

Med en berättande, humoristisk och ibland aningen sarkastisk ton så berättar den här boken allt du behöver veta inför en resa till planeten Mars. Hur lång tid resan tar och när du bör du åka så resan inte varar i flera år. Bland sevärdheter finner du bland annat den största vulkanen i solsystemet - Olympus Mons på hela 55 mil tvärsöver!

Det som är bra med Mars är att Marsåret är dubbelt så långt jämfört med ett år på jorden. Och ett dygn är 37 minuter längre. Så för den som känner sig stressad kan det bli rena avkopplingsresan. Du får dessutom reda på varför vår månad mars heter likadant som planeten Mars.

Under rubriken väder och vind får vi reda på att det blåser mycket på mars men eftersom luften är så tunn så känns knappt vinden och ont om syre är det också eftersom luften innehåller en massa koldioxid - samma gas som i läsk. Guiden varnar också för bluffsajter på nätet som vill sälja mark på Mars. Det går inte att köpa mark på Mars! Inte än så länge i alla fall.

Funderar du på att åka så ha i åtanke att många rymdfarkoster har försvunnit, kört vilse och kraschat på vägen - så kör försiktigt!