Författare: Flora Wiström
Flora Wiström har skrivit två ungdomsromaner, Stanna och Hålla andan. Här kommer nu hennes första vuxenklassade bok. Liksom i de båda tidigare böckerna möter vi en ung kvinnlig huvudperson. Men medan de två tidigare berättelserna kretsar kring tiden efter gymnasiet har det här gått några år. Huvudpersonen Ida har hunnit börja jobba som fotograf och separera från en sambo. Men det är ändå i första hand kring barndomen historien kretsar, och de minnen som väcks till liv hos Ida då hennes pappa tar med henne till sitt nyinköpta hus på Västkusten.
Pappan har under ett antal formativa år haft ett förhållande med en kvinna som helt tydligt tillhört en högre samhällsklass. Det förkommer slott där pappan får hålla efter parken, ett sommarhus på en ö dit Ida och hennes syster får komma, men inte helt på lika villkor. Det krävs att de jobbar lite och uppför sig ordentligt. Det finns en plastsyster som är av lite finare slag, jobbar som modell och måste få vila upp sig. Samtidigt är Ida en hjärtskärande kontaktsökande och moderslängtande liten flicka som hamnar i kläm i de vuxnas relationstrassel och när förhållandet avslutas lämnas med ett hål som ingen pratar om.
Berättandet skruvar sig kring dolda eller outtalade saker och som läsare får vi ledtrådar till vad som hänt lite i taget. Men mycket lämnas vi med själva, även efter att boken är slut, vilket är bra, Wiström litar på att vi kan fylla i, tänka själva. Det är en luftig och snabbläst roman med många svindlande djup och försiktigt simma över.
Passar gymnasiet, kanske i första hand åk 3, och uppåt.