Vackra värld, var är du

 

Författare: Sally Rooney

Sally Rooney har gjort succé med sina tidigare böcker Samtal med vänner och Normala människor. Också tv-serien baserad på den senare boken blev en stor framgång. Därför är förväntningarna på hennes nya bok skyhöga. Och det är alltid svårt när man går in i en läsning med den typen av ingång, att göra boken helt och hållet rättvisa. Det blir min lilla brasklapp inför det här boktipset.

Alice är internationell bästsäljarförfattare som efter ett psykiskt sammanbrott dragit sig tillbaka till ett stort hus på landet för att återhämta sig. Hennes bästa vän Eileen är underbetald redaktör på en kulturtidskrift, bor och jobbar i Dublin. I deras trojka ingår också Simon, barndomsvän till Eileen som hon också varit (och är?) kär i. Samtidigt som Alice på sitt håll börjar dejta Felix, en lagerarbetare med ett helt annorlunda förflutet och bakgrund än Alice själv och hennes vänner, inleder Eileen och Simon ett förhållande.

Vi får dels följa de båda väninnorna i noggrant beskrivna vardagsskildringar av vad de gör, vem de träffar och hur de rör sig i livet, berättade i rappt tempo. Dels lär vi känna dem genom långa mejl de skriver till varandra om saker de tänker på men i ganska liten utsträckning om vad de gör. Det är vindlande tankegångar om moral, etik, filosofi, religion och historia. Men mejlen innehåller också en viss underliggande kritik, särskilt från Eileen till Alice om hur den andra lever sitt liv.

Det är ett spännande berättargrepp Ronney valt, som ger henne möjlighet att skildra sina huvudpersoner både utifrån och inifrån. Samtidigt lär vi ändå bara känna deras inre genom vad de väljer att berätta för sin väninna. Även i dialogerna med Simon och Felix får vi en känsla av att de inte alltid säger allt. Eller kanske snarare att de oftast säger saker de kanske tror att den andra vill höra, eller bara de bitar de förmår dela med sig av.

Alla dessa detaljer och tankar gör läsningen lite snårig och krävande. Det är inte lika lätt att bara ge sig hän åt berättelsen och läsäventyret som i de två tidigare böckerna. Men med det sagt är det en riktigt bra och läsvärd bok. Och även om det är en delvis ganska annorlunda bok från de båda tidigare kretsar den kring samma ämnen: vänskap, kärlek, sex, klass, människors oförmåga till kommunikation.

Slutet känns lite snabbt ihopkommet. Men det är lyckligt och det unnar man verkligen de här sökande människorna efter att ha följt dem en tid. Passar gymnasiet.

Breven från Maresi - krönikor från Röda klostret

Författare: Maria Turtschaninoff

I tredje boken om händelserna kring det Röda klostret har vi förflyttats till en ny del av Turtschaninoffs fantasyuniversum: Rovas. Det är därifrån Maresi skickas som litet barn efter flera svåra hungerår till klostret på ön Menos. På Menos växer hon upp och får utbildning och det är hon som är berättare och krönikör i Maresi : krönikor från Röda klostret, som är den första boken som Turtschaninoff skrev om Röda klostret, men den andra i läsordningen. Dessförinnan kommer Naondel : krönikor från Röda klostret. Alla tre utspelar sig i samma värld som också Anaché: myter från Akkade (min favorit! Läs!) och Arra Legender från Lavora.

I slutet av Maresi : krönikor från Röda klostret bestämmer sig Maresi för att återvända till sitt Rovas för att starta en skola. Det är svårt för henne att lämna gemenskapen i Röda klostret, men hon tror starkt på sin sak. Hon börjar skriva brev hem till de hon lämnat efter sig redan under resan tillbaka till barndomshemmet och det är dessa brev som utgör romanen. Resan tillbaka går bra, men hemkomsten blir svårare än hon tänkt sig. Hon reste därifrån när hon var så liten, nu är hon en annan, främmande. Har svårt att passa in, klär sig annorlunda, har håret annorlunda, tänker annorlunda. Och att starta en skola är inte heller lätt. Varför skulle någon släppa i väg barnen från arbetet till att gå och lära sig läsa och räkna och annat de inte har någon nytta av? Dessutom är livet hårt i Rovas, vintrarna är kalla och vädret och skörden och övermakten nyckfulla.

Maresi famlar och går in i återvändsgränder. Men det kommer hjälp från oväntat håll. Och när faran verkligen hotar förmår hon samla sitt Rovas en gång för alla.

Det är en riktigt fin berättelse Turtschaninoff skrivit ihop som på ett bra sätt avslutar trilogin om Röda klostret. Man njuter som vanligt av att vara i Turtschaninoffs världar och i hennes språk och dela hennes romanfigurers tankar.

Förlaget, 347 sidor.

Ord i djupaste blått

Författare: Cath Crowley

Rachel beger sig tillbaka till staden där hon växte upp och som hon lämnade för tre år sedan för att bo med sin moster och för att få en chans att lägga saker bakom sig, att börja om. I huset vid havet där familjen bott de senaste åren vilar sorgen tungt efter att hennes lillebror dött i en drunkningsolycka för ett knappt år sedan. I stan som hon återvänder till finns Henry. Henry som varit hennes stora kärlek men utan att veta om det, Henry vars brev hon ignorerat i tre år eftersom han inte svarat på det kärleksbrev hon lämnade kvar åt honom den där allra sista kvällen, Henry, som å sin sida känner sig sviken och övergiven av sin allra bästa vän och som är hopplös förälskad i den trolösa Amy som ingen annan än han verkar tycka om. Väl tillbaka får hon arbete i Henrys familjs antikvariat. Familjen har beslutat att sälja sin verksamhet som aldrig gått med vinst och nu vill Henrys pappa katalogisera det så kallade "brevbiblioteket" för att bevara det för eftervärlden innan antikvariatet går i graven. Brevbiblioteket är en boksamling som inte är till salu och som består av böcker som människor strukit under i, lämnat anteckningar, meddelanden och hela brev i. Mellan pärmarna på böckerna i brevbiblioteket finns kärlekshistorier och hela livsöden och där någonstans finns kanske också hopp om läkning för Rachels sörjande hjärta.

Historien berättas växelvis av Rachel och Henry och vi får också utdrag av andras berättelser i form av brev lämnade i böckerna i brevbiblioteket. Även Henrys lillasyster George och Rachels döde bror Call spelar viktiga roller. Men den viktigaste rollen i den här berättelsen spelar orden, berättelserna och böckerna. För, som Henry konstaterar, orden är viktiga och: "Om de var meningslösa skulle de inte kunna sätta igång revolutioner och de skulle inte kunna förändra historien och de skulle inte vara det som man tänker på varenda kväll innan man somnar. Om de bara var ord skulle vi inte lyssna på sånger, vi skulle inte tigga om högläsning när vi är små. Om de bara vore ord skulle de inte ha någon mening och det skulle inte ha funnits berättelser redan innan människor kunde skriva. Vi skulle inte ha lärt oss skriva. Om de bara vore ord skulle folk inte förälska sig på grund av dem, få dåligt samvete på grund av dem, ha ont å grund av dem, sluta ha ont på grund av dem..."

Det är en ganska romantiserande berättelse men jag förlåter den på grund av hur den förmedlar kärleken till orden och berättelserna. Både genom berättelsen i sig, det underbara antikvariatet där Henrys familj lever och jobbar bland böcker och historier, och genom hur Crowley formulerar sig i ordval och liknelser som flera gånger ger mig lust att ta fram pennan och göra som brevbibliotekets besökare: ringa in, stryka under, skriva marginalanteckningar.

Den är boken passar boknördar och ordromantiker från åttan och uppåt.

Modernista, 287 sidor.

Hatar alla utom dig

Författare: Alison Raskin och Gaby Dunn

Det här är en brevroman för internetåldern. Bästisarna Ava och Gen börjar college i olika ändar av USA. Ava ska studera manusskrivande i närheten av där de växt upp på västkusten och Gen journalistik på ett ganska alternativt college i Boston.  Det står redan från början klart att separationen är svårare för Ava än för Gen. Hon har alla möjliga typer av tvångsföreställningar, panikångest och en fallenhet för självskadebeteende. Hon skickar sitt första mail till Gen redan innan de har hunnit skiljas åt. Väl på den nya skolan har hon ytterst svårt att orka med det sociala spelet och hitta nya vänner. Gen å sin sida kastar sig vilt ut i sitt nya sammanhang för att utforska både det och sig själv. Texten är omväxlande mail och chattkonversationer som livfullt och riktigt roligt beskriver den nya världen, och de första stegen in i vuxenlivet, på college. När vännerna vid ett tillfälle träffas lämnas luckor – de mailar ju inte längre varandra – bara några fragmentariska meddelande skickas och vi får i efterhand pussla ihop vad som har hänt.

Jag tycker sammantaget att det här var en riktigt härlig bok. Den vilar lite på några amerikanska ya-litteratur klichéer, men håller säg ändå med gott mått på hitsidan om okej och jag skrattar högt flera gånger när jag läser. Även om tjejerna i boken går på college passar den nog bäst för igenkänning hos svenska ungdomar på gymnasienivå.

Gilla böcker, 395 sidor.

Spökflickan

Författare: Katarina Genar

Som så många andra mysrysare börjar den här berättelsen med att huvudpersonen flyttar in i ett gammalt hus. I det här fallet är det Anna som på grund av hennes föräldrars dröm om ett liv på landet, nära havet, tvingas lämna livet och kompisarna i Stockholm för ett liv i en bedagad sommarvilla i ett dåsigt kustsamhälle. I en prolog beskrivs en olycklig flicka som slungar en liten parfymflaska ut i havet. Just denna flaska hittar Anna när hon går på stranden och letar snäckor och fina stenar att dekorera sitt nya rum med. Det är ännu sommar, Anna sörjer sitt gamla liv, känner sig ensam och följer motvilligt med i till byn där det är marknad. Där upptäcker hon att många tittar lite konstigt på dem och hon får höra rykten om att det spökar i deras hus. Anna känner sig obehaglig till mods och om natten drömmer hon om en flicka i gammaldags kläder som leder henne från rum till rum. Flickan verkar leta efter något.

Som tur är möter hon Siri, som efter ett första förfärligt möte blir en ny vän. Siri känner alla i det lilla samhället och vill hjälpa Anna att ta reda på mer om vad som händer i hennes hus.

Genar, som skrivit ett antal mysrysare, var av en, Den magiska kappan, finns med som text i "En läsande klass", har här kommit med ännu en mysig slukarbok som man kan läsa från ettan till femman.

Bonnier Carlsen, 101 sidor.

En allmän teori om glömska

Författare: José Eduardo Agualusa

Ludovicia, kallad Ludo, hamnar i Luanda eftersom hennes syster Odete gifter sig med en gruvingenjör från Angola och hon flyttar med henne dit. Ludo tycker inte om att gå ut, hon är ängslig och håller sig mest inomhus. Hennes svåger ger henne schäfern Fantasma som sällskap. När revolutionen börjar skaka Angola och nationen utropar sig självständigt försvinner systern och svågern och Ludo, som är rädd för allt som händer utanför lägenheten, murar upp en vägg framför lägenhetens dörr. Där innanför, utan annat sällskap än Fantasma, överlever hon i 28 år.

I botten på den här berättelsen ligger en sann historia om en kvinna med samma namn och öde, men författaren José Eduardo Agualusa har kring den diktat en historia och ett persongalleri som skildrar en dramatisk historisk period ur flera olika personers synvinkel. Dessa personers levnadsöden löper över varandra och stundom samman och till sist låter han alla livstrådar löpa samman på ett intrikat sätt.

Det är en förhållandevis lättläst och väldigt vacker berättelse från en del av världen vi inte så ofta får berättelser från på svenska. Den passar företrädesvis gymnasiet.

Leopard förlag, 238 sidor.

Tre saker jag inte vet om dig

Författare: Julie Buxbaum

Sjuhundratrettiotre dagar efter att Jessies mamma dött, trettio dagar efter att hennes pappa drabbats av komplett förvirring, dragit upp Jessie med rötterna och flyttat hem till sin nya fru, en kvinna han träffat via nätet och inte presenterat för sin dotter och sju dagar efter att Jessie börjat på sin nya High School i Los Angeles, får hon ett mejl. Avsändaren är Någon Ingen och han - för det är en han, så mycket avslöjas, och han går på skolan Jessie precis börjat på - erbjuder sig att bli hennes "virtuella andliga vägledare" i den "krigszon" som Wood Valley high school är.

Till en början är Jessie så klart djupt skeptisk. Är det ett practical joke? Är det en snuskgubbe? Men ganska snart kapitulerar hon. Livet i Los Angeles är ensamt, hennes pappa är någon helt annanstans i huvudet, hennes styvmamma är konstig och stressad, hennes styvbror verkar hata henne och skolan är verkligen en djungel av obegripliga koder och allianser. Dessutom är tonen i mejlen varm och Någon Ingen ger henne flera bra råd, till exempel att försöka bli kompis med Dri, vilket hon blir och vilket är början till att komma på fötter i det nya livet. Alltså fortsätter de kontakten, så småningom via chatt och deras vänskap blir allt djupare.

Samtidigt ökar så klart Jessies nyfikenhet. Vem är egentligen Någon Ingen? Dessutom trasslar hon in sig i intrigerna på Wood Valley, bråkar med sin pappa, längtar hem till sin bästis Scarlett i Chicago och kärar ner sig i den otillgänglige Ethan som hon tvingats skriva ett svenskarbete med.

Det här är romantisk feel good i High school-miljö med precis lagom stort inslag av feel bad för att det inte ska bli klistrigt. Det är underhållande och det handlar om bokälskande ungdomar som lär sig dikter utantill för att imponera på varandra, och bara det är ju lite upplyftande, eller hur? Läs!

Lavender Lit, 357 sidor.

Robot

Författare: Malorie Blackman

Claras pappa är en berömd uppfinnare. Sedan lång tid håller han på med ett superhemligt projekt som tar all hans tid och Clara är arg på honom för att han prioriterar bort familjen. Hennes mamma säger att hon måste ha tålamod, pappan vill aldrig tala om eller visa sina projekt innan de är färdiga och helt perfekta. Men Clara är både otålig och nyfiken. Varför mätte pappan hela hennes kropp? Och skannade av hennes hjärna? Vad kan det vara som är så mycket viktigare än hans egen familj?

Eftersom Clara är en ganska ensam tjej - hennes klasskamrater upplever henne som överlägsen och tror att hon tycker att hon är bättre än de eftersom hon har en så berömd pappa - tar hon kontakt med en brevvän via nätet. Maisie är precis som en syster tycker Clara, för henne kan hon berätta allt och Maisie förstår henne på ett sätt som hennes mamma och pappa inte gör.

Så får Clara och hennes mamma äntligen se det hemliga projektet. Eller träffa, kanske man kan säga, för det är en varelse. Den fulaste och mest förfärliga varelse Clara någonsin sett, och det värsta är: pappan har skapat henne med Clara som förebild, gett henne Claras mått och minnen.

Den här lite ovanliga historien bjuder på en spännande twist på slutet. Vem är egentligen onormal, ful och motbjudande?

Argasso, 71 sidor.

Tusen och en chans av Annabel Pitcher

Jag var nyfiken på denna bok redan när jag såg den vackra framsidan och när jag sedan läste handlingen på baksidan var jag såld. Efter att ha läst den lägger jag den till mina favoriter.

Boken handlar om en femtonårig tjej som i boken kallar sig Zoe som börjar skriva till en dödsdömd fånge i Texas som sitter inne för att har mördat sin fru och granne. Zoe valde att skriva till honom under falskt namn för hon är tvungen att berätta om sin hemlighet för någon som kan förstå men inte berätta vidare. Hennes hemlighet är att hon har dödat och kommit undan med det.

Zoe äts nästan upp inifrån av dåligt samvete och det är för att få reda i sina tankar som hon, sittandes i sitt uteskjul, börjar skriva till fången. Genom hennes öppet ärliga brev framskrider handlingen som är lika underbar, kärleksfull och annorlunda som hemsk och oväntad. Sakta rullas det upp vad som hänt i Zoes liv det senaste året. Händelserna som ledde fram till att någon miste sitt liv.

Zoe bor med sin sjukligt överbeskyddande mamma, pappa och två småsystrar. Den ena systern Dot är döv, något man sedan förstår har att göra med varför mamman beter sig så illa som hon gör. Framförallt på grund av mamman är fester och pojkar är inte att tänka på för Zoes del men då deras farfar blir dålig och hon ska passa sina lillasystrar lyckas hon förhandla fram att hon får gå på en fest. Festen ändrar allt, där träffar hon den brunögda pojken som kallar henne fågelflickan. De har en snabb, flörtande dialog men sen är han spårlöst borta. Då dyker istället Max upp, Max populäraste killen i skolan. Som nu visar intresse för henne …

Som läsare grips man tag i riktigt när man förstår kemin mellan henne och Max och man undrar hela tiden vem det är som kommer dö. Man tycker synd om henne och undrar om hon förtjänar att vara så ensam. Är hon hemsk? Vad ska hända?

Jag fastnade så för alla personerna i boken och framförallt deras kemi sinsemellan. Pitcher skriver så att det ligger en hög spänning i både det lilla och stora och jag tilltalas verkligen av formatet med breven!