Amerikansk jord

 

Författare: Jeanine Cummins

Boken börjar mitt i en massaker. Medan Lydia hukar över sin son Luca inne i duschutrymmet på hennes föräldrars toalett, skjuts hela hennes familj ihjäl ute i trädgården, mördade av en knarkkartell. Polisen kommer, men Lydia vet att det är mest för syns skull. Inget kommer att hända, ingen kommer att gripas eller ställas till svars. Polisen är lika köpt, rädd eller insyltad som alla andra. Nu finns ingen tid att tveka, ingen tid att åka hem och hämta förnödenheter eller vettiga kläder, nu är det försvinna från jordens yta, fly och lämna allt som varit hennes normala liv bakom sig som gäller om hon vill att hon och hennes son ska överleva.

Vägen genom Mexiko, mot den Amerikanska gränsen, går som för så många andra emigranter via taket på ett godståg. Här kan man resa utan biljett, inkognito, och det är vad Luca och Lydia behöver vara om de inte ska bli hittade och mördade. Sedan följer den livsfarliga flera dagar långa vandringen genom öknen för att ta sig över själva gränsen. Om de når så långt...

Jeanine Cummins gjorde världssuccé med den här boken som är både gripande och andlöst spännande. Den berättas på ett enkelt och rättframt språk, omväxlande ur Lydias och Lucas perspektiv. Skildringen av deras strapatsrika resa varvas med tillbakablickar på det liv de lämnat.

Passa gymnasiet.

Yellowface

 

Författare: Rebecca F. Kuang

"Kvällen jag sitter och betraktar Athena Liu dö firar vi hennes avtal med Netflix."

Så lyder den dramatiska inledningen i Rebecca F. Kuangs internationella succe Yellowface.

Athena Liu är huvudpersonen Junes kompis från studietiden. De har läst litteratur och skrivande ihop och därefter har det inte gått något vidare för June medan Athena har gjort världssuccé. Athena har fått allt det June vill ha och nu som sagt dessutom ett avtal om tv-serie. Och trots all Athenas framgång har hon hållit fast vid June som kompis och även om deras vänskap är ytlig och sporadisk, och June inte tycker särskilt mycket om Athena, är det nu de två som firar denna yttersta av framgångar ihop. Kvällen blir sen och urartar i en pannkaksätartävling och sen går det som det går. Athena sätter i halsen, den klibbiga pannkakan sitter där den sitter torts Heimlich manöver och Athena dör framför Junes ögon. 

När June senare kommer hem, chockad och omtumlad, har hon med sig Athenas nyss färdigskrivna råmanus, framknackat på en gammal skrivmaskin. Det är oemotståndligt för June. Berättelsen är bra, en bortglömd historia om kinesiska arbetare under första världskriget, men den är ofärdig. Den behöver skrivas klart och redigeras och hux flux har June gjort romanen till sin, det är för sent för att gå till Athenas mamma och berätta, istället ger hon ut boken som sin. Förlagen tävlar om bokkontraktet och när den ska komma ut föreslår de att den ska göra det under namnet Juniper Song (Song är Junes mellannamn, ett minne från hennes mammas hippietid) istället för June Hayward.

Kritiken låter inte vänta på sig. Vem är June att berätta en historia om kinesiska arbetare? Varför mörkar hon att hon är vit genom det asiatsiktklingande namnet Juniper Song? Är det inte lite skumt att June, som var där när Athena dog, ger ut en bok som skulle kunnat vara skriven av Athena? Debattens vågor går höga, sociala medier kokar och hatet flödar.

Denna thrillerartade berättelse handlar om vem som har rätt att berätta vilka historier. Men också om en förlagsvärld där nålsögat är minimalt, att lyckas är att balansera på en knivsegg och ska du komma in i värmen behöver du slicka uppåt och sparka neråt. Rebecca F Kuang håller oss läsare i sin hand hela vägen, ytterst skickligt vrider hon dramat flera varv så att jag som läsare ömsom är med June och önskar att hon ska komma undan, ömsom avskyr henne. Översättningen av Julia Gillberg flyter sömlöst och jag känner mig helt enig med blurben på omslaget: "Svår att lägga ifrån sig, ännu svårare att glömma".

Poster Girl

 

Författare: Veronica Roth

I en liten stängslad enklav kallad Aperturen i megastaden Seattle-Portland bor Sonya Kantor i ett av fyra förfallna höghus. Hon gör det inte frivilligt. Hon, och andra som varit lojala med Delegationen, sektorns förra styre, har blivit inspärrade där som straff när upproret istället satte nya herrar på tronen, Triumviratet, som nu styr.

Efter att andra som var barn då de spärrades in, och som spärrades in inte för vad de själva gjort utan deras föräldrar, blivit frigivna, är Sonya yngst. Då dyker det plötsligt upp en möjlighet. Triumviratet ger henne en uppgift. Hon ska hitta ett stulet, bortadopterat barn, om hon lyckas vinner hon sin frihet.

Detta är helt klart en författare som vuxit sedan Divergent-serien. Visst var det spännande och drivna böcker, men här hittar vi djupare och mer mångfacetterade karaktärer, färre enkla svar. Och även om detta också är en dystopi, ställs många tankar, som direkt berör vår tid, på sin spets.

Under Delegationen försågs alla medborgare med en "insyn", ett implantat som sätts direkt i ögat på alla nyfödda som gör ungefär det som våra mobiltelefoner gör för oss idag: följer oss var vi går och avslöjar var vi är, hjälper oss att hitta, förklarar världen för oss genom att ge oss information om allt vi någonsin vill veta, hjälper oss att hålla kontakt med andra och håller oss sällskap när vi är ensamma och roar och förströr oss. Men omöjliga att stänga av eller lämna hemma. Dessutom fick Delegationens invånare poäng för allt de gjorde - eller minuspoäng om de gjorde något misshagligt. Invånarna i Aperturen har sin insyn kvar och övervakas fortfarande. De utanför har fått sina borttagna. Eller så sägs det i alla fall

Sonyas uppdrag ger henne en ny inblick i både världen innan upproret och i den nuvarande regimen och tar henne på både skumma och farliga vägar. Här ställs frågor om lojalitet och priset för ett bekvämt liv, om familj, övervakning och vad som är ett meningsfullt liv. En pikant detalj för Sonyas del är att hon som ung flicka förekom på propagandaaffischer för Delegationen, något hon var mycket stolt över då. Så även om hon blir fri och får sin insyn borttagen, kommer hon alltid att bli igenkänd som "Omslagsflickan" (Poster girl). Kan man bli kvitt sitt förflutna? De handlingar man gjort sig skyldig till? Finns det en möjlighet att bli förlåten, eller finns det en gräns för vilka handlingar som är möjliga att förlåta? Och för vem är förlåtelsen till? Den som får den eller ger den? Här serveras som sagt inga enkla svar.

Även om Sonya är en unga vuxen passar den här boken - som är vuxenklassad - från högstadiet och upp, eftersom den förutom svåra moraliska frågor och etiska resonemang som inte förenklas, bjuder på mycket spänning och till och med lite kärlek. Jag har här valt att lägga upp den engelska omslaget, eftersom det var så mycket snyggare än det svenska. Men jag har läst den på svenska i en utmärkt översättning Katarina Falk från Modernista förlag.

Demon Copperhead

 

Författare: Barbara Kingsolver

Damon växer upp i Lee County, Virginia. Det är red necks-land, urfattig landsbygd där det inte finns mycket mer än tobaksodlingar på dekis och söndersprängda nedlagda gruvor. Hans mamma är redan från början ett svagt kort, väldigt ung, bor i en husvagn och har missbruksproblematik. Pappan är död redan innan Damon föds. Hans första barndom är ändå förhållandevis lycklig. Hans bästa vän Maggot tas om hand av sin mormor och morfar, Mr och Mrs Peggot. Av dem matas de med sunda värderingar, hemlagad mat, kärlek och massor av lek och äventyr ute i naturen. Om det bara hade fortsatt så hade livet kanske artat sig väl för pojken som ärvt sitt röda hår och sitt smeknamn, Copperhead, från sin döda far.

Men tyvärr nässlar sig en orm in i paradiset, mamman träffar en man, Stoner, och allt blir annorlunda. En annan orm som inte lämnar Lee County i fred är opioidepidemin som vid den här tiden drar in över USA med full kraft.

Barbara Kingsolver låter oss följa den unge Damon (som alla kallar Demon) väldigt nära. Så skickligt berättar hon med Damons röst och skildrar dem som slarvigt buntas ihop som "white trash", "korkade lantisar" eller "red necks" inifrån, gör dem till verkliga människor. Trots den sorgliga och bitvis oerhört drabbande berättelsen är det en ren njutning att läsa, man vill inte att de 587 sidorna ska ta slut.

En modern David Copperfield  för all som gillade Gun. Love eller  Allt jag fått lära mig. Passar gymnasiet.

Våra förlorade hjärtan

 

Författare: Celeste Ng

Rasism, utanförskap och familjehemligheter är teman som löper genom Ngs två tidigare böcker Små eldar överallt och Säg inget om Lydia. Den nya boken, Våra förlorade hjärtan, tar upp samma tråd, men här befinner vi oss i en framtid efter "Krisen", i ett totalitärt samhälle där allt underkastas en säkerhetslag, PAKT. Det minner lite om Margret Attwoods framtidsdystopi Tjänarinnans berättelse och Ng hävdar liksom Attwood att hon visserligen fantiserat ihop delarna i det universum hon presenterat, men att de var för sig är händelser som har hänt eller skulle kunna hända, i vår verklighet.

Ng återvänder också här till ämnet adoption, eller att på grumliga grunder omhänderta barn, en metod som använts och fortfarande används över hela världen som medel att förtrycka och styra över oliktänkande eller på andra sätt för majoritetssamhället misshagliga grupper, såsom fattiga, ursprungsbefolkningar eller personer med annan hudfärg. Man märker också en tydlig inspiration av de pandemilagar som infördes snabbt, accepterades lättvindigt och begränsade mångas rättigheter och friheter med motivationen att det var för allas trygghet.

I centrum för berättelsen står Bird, tolv år. Hans mamma är borta och varken han eller pappan vet vart hon har tagit vägen och de pratar aldrig om henne. Birds mamma är av kinesiskt ursprung och efterhand som berättelsen går inser vi att mammans närvaro blev ett hot mot Bird. Det är illa nog att ha lite kinesiskt påbrå som Bird själv, men hans helvita pappa kan ändå skydda honom.

I första delen av berättelsen följer vi Bird i skolan, hur han får ett hemligt meddelande från sin mamma och börjar göra efterforskningar i det fördolda efter henne. I andra delen ger sig Bird av på en ensam och farlig resa för att återfinns sin mor. I andra delen möter vi mamman. Hon gömmer sig och förbereder någon slags aktion. I tredje delen, som är den kortaste, befinner vi oss i en tid efter aktionen.

Jag tycker absolut mest om den första delen, då vi lär känna Bird och genom honom samhället han lever i. Vi får också träffa Sadie, hans enda vän. Den enda som vågar vara vän med en som Bird. Sadie är ett av de omhändertagna barnen. Andra delen är mer redovisande. Mamman återberättar sig historia för Bird, vi får bakgrunden till det samhälle de lever i och till hur Birds mamma och pappa träffades. I tredje delen får vi lite hopp, trots allt. Kampen kan fortsätta. Några av oss kommer att orka vidare, inte ge upp.

Det är en riktig bibliotekarieroman det här! Det finns ett avsnitt i början när Bird går till biblioteket och ber om hjälp att hitta en saga som hans mamma har berättat för honom. Han tror att det kan vara en ledtråd till mamman. Först är bibliotekarien lite avvaktande, sen drabbas hon av lusten att hitta och entusiasmen i en spännande referensfråga och går all in. Senare visar det sig att bibliotekarierna är en viktig del av motståndsrörelsen, för "Det är en del av vår jobb, som du vet: information. Samla in den. Spara den. Hjälpa människor att hitta det de söker." Ett nätverk av bibliotekarier skickar små noteringar om försvunna barn i lådor med fjärrlånade böcker, där de rör sig mellan de allt mer glesnande bokraderna i censurerade bibliotek. Det är ett fiffigt sätt att jobba eftersom "folk glömde saker i böckerna hela tiden", och böckerna skickas kors och tvärs över landet utan misstanke. Informationen är för hemlig för att spara, utan lagras i bibliotekariernas vetande, "Ett system som hade sina brister, men en bibliotekaries hjärna har en enorm kapacitet."

Passar gymnasiet och uppåt.

Mot paradiset

 

Författare: Hanya Yanagihara

Efter de enorma framgångarna som Ett litet liv fick, är man som läsare så klart väldigt nyfiken på Yanagiharas nya bok. Den är en lika massiv tegelsten som hennes förra, men där upphör i stort sett likheterna. Mot paradiset är en roman som utgörs av tre berättelser, alla egentligen omfångsrika nog att vara sin egen bok. De tre berättelserna lånar namn på huvudpersonerna, teman och miljöer av varandra, och i ett fall finns ett släktskap mellan protagonisterna.

Den första delen utspelar sig på 1890-talet i New York i en kontrafaktisk historieskrivning. Här är delstaten en del av de Fria staterna som lösgjort sig från de övriga förenta staterna och där homosexuella kan leva fritt. Homosexualitet är ett av de bärande tema som återkommer i alla berättelserna, liksom sjukdom, pappa-son-relationer, klass och ouppfyllda drömmar/ambitioner. David är den sjukliga arvtagaren till en mycket förmögen farfar. När han inte vill ha det uppgjorda äktenskap hans farfar arrangerat åt honom utan istället förälskar sig i den opålitlige skojaren Edward, hotar hans farfar honom med att stryka honom ur sitt testamente.

I andra delen är det 1990-tal och skådeplatsen är åter New York och Hawaii. David bor ihop med den mycket äldre, och rike, Charles. Han hemlighåller sin bakgrund och sin pappas sjukdom. Mot slutet vävs pappans berättelse in i form av ett brev till sonen.

Tredje delen utspelar sig i Zoon åtta, en del av det som varit Manhattan. Det är 2090-tal och landet är märkt av pandemier som blir allt värre för varje gång och staten tar till allt mer auktoritära åtgärder för att stävja dem. Kapitlen varvas med berättelser som utspelar sig 50 år tidigare där vi inledningsvis är på Hawaii, där också författaren växte upp, men huvudpersonerna flyttar så småningom till New York. Här får vi se hur de auktoritära tendenserna kommer smygande pö om pö. Först helt rimliga för att skydda från smitta, sen allt mer omänskliga. Det är tydligt att Hanya Yanagihara skrivit den här delen under påverkan av covidpandemin 2020. Det är plågsam läsning på flera plan. 

Både på grund av omfång och tematik är detta en bok som passar bäst på gymnasiet och uppåt. Den är välskriven, spännande och med karaktärer man gärna lever sig in i, precis som i Ett litet liv. Man frågar sig vad som egentligen är paradisiskt? Vad är det vi människor strävar efter som vill uppnå?

Lyster

 

Författare: Raven Leilani

I denna lätt absurda berättelse börjar Edie dejta Eric, en äldre vit man som hon träffat via en dejtingapp. Eric är gift men säger att han lever i ett öppet förhållande. Efter en lång inledning av förhållandet då de delar en mängd förtroenden men inte har sex, blir Edie allt mer fixerad vid Eric. Sen får hon sparken från jobbet och åker ut ur sin väldigt sunkiga lägenhet i Bushwick, New York och en dag befinner hon sig runtsnokandes i hans hem, dit hon objuden har tagit sig.

Erics fru Rebecca bjuder Edie att flytta in i villans gästrum och hon blir ganska snart ett konstigt mellanting mellan hemhjälp och förebild för parets adopterade dotter Akila, medan Eric och Edie upprättbehåller sitt sexuella förhållande i smyg.

Raven Leilani berättar rappt och humoristiskt och med en hel del referenser som far över huvudet på mig. Under ytan till det lite knasiga händelseförloppet handlar romanen mycket om berättarjagets strävanden som konstnär, hennes förhållande till sina föräldrar, framförallt mamman som har begått självmord, och hennes oförmåga att sätta värde på sig själv. Hon mäter sig själv omvärldens måttstock och ögon på en ung svart kvinna från fattiga förhållanden och det blir intressant när vi får se det krocka med det vita medelklassparets självklara sätt att värdera sig själva.

Passar gymnasiet och uppåt.

Inte av denna världen

 

Yaa Gyasi

Gifty jobbar på ett labb med att undersöka hjärnor på möss för att ta reda på mer om olika beroendebeteenden. När hon arbetar i labbet nås hon en dag av ett telefonsamtal om att hennes djupt religiösa mamma har slutat komma till kyrkan och retirerat till sin säng. Det här har hänt en gång tidigare, när Gifty bara var ett barn. Då blev hon sänd till föräldrarnas födelseland Ghana tills mamman var bättre. Nu beslutar hon att mamman ska komma och bo hos henne, i hennes sovrum, tills hon tillfrisknar.

Vi läsare får omväxlande följa Giftys arbete med djurförsöken, hennes försök att få mamman att äta och dricka eller kanske ta sig ur sängen och hennes familjs historia. Från det att föräldrarna möts på marknaden i Kumasi, via deras flytt till USA, faderns återflytt till Ghana och den förfärliga olycka som drabbade den lilla familjen i det nya landet och som färgat Giftys liv och yrkesval.

Det är en berättelse om immigration, om att vara en minoritet och om allt man förlorar i flytten. Om att växa upp i ett starkt religiöst sammanhang och om att slitas mellan tro och vetenskap. Men också om sorg, uppgivenhet och saknad.

Passar gymnasiet.

Vår bästa tid

Författare: Kiley Reid

25åriga Emira vet inte riktigt vad hon vill göra i livet och extraknäcker tills vidare som barnvakt några dagar i veckan hos den vita, välbärgade familjen Cunningham. Alix, mamman i familjen, är en framgångsrik influencer som precis fått ett bokkontrakt. Familjen flyttade till Philadelphia för att Alix man fått ett bra jobb där, men Alix saknar New York och tycker att människorna i Philadelphia är tråkiga. Alix gillar dock Emira och vill gärna komma barnvakten närmare. Hon vill att Emira ska vet att hon inte är som vilken vit kvinna i Philadelphia som helst – Alix är ju en medveten och rolig person, progressiv och en kvinna i tiden! Men till sin besvikelse verkar Emira inte lika nyfiken på henne.

En sen kväll när Emira är på fest ringer Alix henne och behöver akut hjälp med att passa ena dottern. Emira ställer upp och åker festklädd till familjen och tar med sig barnet till en närbelägen matbutik. I butiken reagerar en säkerhetsvakt på att en ung, svart, festklädd kvinna umgås med ett litet blont barn och anklagar Emira för att ha kidnappat barnet. Det slutar med att barnets pappa får komma dit och reda ut situationen. En man som heter Kelley har filmat hela händelsen och tycker att Emira ska lägga upp klippet på sociala medier för att visa den kränkande, rasistiska behandlingen av säkerhetsvakten. Men Emira vill absolut inte att klippet läggs upp, vilket Kelley respekterar och raderar videon. Kelley och Emira börjar sedan umgås och inleder en relation. Även om Emira bara vill lägga händelsen i mataffären bakom sig kommer händelsen att påverka både henne och människorna i hennes omgivning på flera olika sätt. En aktuell samhällssatir om rasism, klass och privilegier. Passar för gymnasiet.


Albert Bonniers Förlag, 299 sidor.

Institutet

.

Författare: Stephen King

Luke Ellis är på många sätt som vilken tolvåring som helst – han älskar att vara med sina kompisar, spela tv-spel och äta pizza. Men han har också alltid vetat att han är speciell. Han är extremt intelligent och har fått hoppa över flera klasser i skolan. Endast tolv år gammal har han nu blivit antagen till två universitetsutbildningar vid två av USAs mest ansedda universitet och planerar att läsa dessa parallellt, vilket hans lärare inte tvivlar på att han kommer att klara av. Dessutom händer det ibland märkliga saker runt Luke. När han är upprörd kan föremål förflytta sig, falla till marken och gå sönder utan att han rört vid dem. Men detta är inte något som han själv eller hans föräldrar lagt särskilt stor vikt vid. Men det visar sig att det finns andra människor som länge haft koll på Luke och som är intresserade av honom just på grund av detta.

En dag kidnappas Luke och hamnar på Institutet – en byggnad belägen djupt inne i Maines skogar. På Institutet träffar Luke andra barn som också blivit kidnappade. Det visar sig att alla barnen besitter särskilda förmågor – vissa har telepatiska förmågor medan andra, som Luke, har så kallad telekinetisk förmåga. De barn som varit på Institutet längre än Luke berättar att de regelbundet utsätts för obehagliga experiment av de vuxna som arbetar på Institutet men ingen vet varför de är där och vad experimenten har för syfte. Luke får också veta att alla barn så småningom förflyttas till en del av Institutet som kallas för ”den bakre hälften”, men vad som händer när man kommit dit är det inte heller någon som vet.

Institutet är en spännande, skrämmande och välskriven skräckroman och har många beröringspunkter med flera av Stephen Kings tidigare romaner. Romanen väcker flera intressanta tankar om hur vi människor rättfärdigar onda handlingar: är det rätt att låta några människor få lida för att fler ska få det bättre? Även om Institutet är en roman med övernaturliga inslag, är det en roman som i mångt och mycket både handlar om människans bitvis mörka historia och om vår samtid.

Passar för gymnasiet och uppåt.

Albert Bonniers Förlag, 672 sidor.

Mot San Francisco

Författare: Clara Clementine Eliasson

 Mot San Fransisco är löst baserad på den ökända skolskjutningen i San Diego 1979. Romanen handlar om Julie som vi växelvis får följa som tonåring år 1978 och som medelålderskvinna fyrtio år senare. Det är när Julie en dag ser på nyheterna att B rymt från fängelset som Julie slungas tillbaka till den sommar då hon och B lärde känna varandra. Kommer B att söka upp Julie nu, fyrtio år senare?

1978 är Julie 15 år och bor i en förort till San Diego. De vuxna ser Julie som en duktig och artig tonåring, men Julie är framför allt uttråkad och ensam. Julie bor granne med B som går i hennes klass. B har alltid rufsigt hår, hon kastar sudd på pojkarna i klassen under lektionerna och det sägs att hon brukar tända eld på myrstackar. B:s hus är det enda huset på gatan som inte har en välklippt och grön gräsmatta. Alla vuxna i området är misstänksamma mot B och hennes pappa – hur kommer det sig att sådana som de bor där? Julies föräldrar vill att Julie håller sig borta från B, men en natt knackar B på Julies fönster och Julies nyfikenhet och längtan efter att något ska hända får henne att följa med B ut i natten. Efter den natten fortsätter B och Julie att umgås i hemlighet. Julie följer med på allt som B vill göra. En dag föreslår B att de ska stjäla en bil och köra till San Francisco och det är framför allt under denna roadtrip som romanen utspelar sig – sommaren innan det fruktansvärda händer.

En spännande och mörk roman med ett vackert språk. Jag tycker att romanen påminner mycket om Emma Clines Flickorna och passar för gymnasiet och uppåt.

Romanus & Selling, 315 s.

Säg inget om Lydia

Författare: Celeste Ng

Säg inget om Lydia utspelar sig i slutet av 1970-talet i Ohio och handlar om familjen Lee: pappa James, mamma Marilyn och deras tre barn.

16åriga mellandottern Lydia är föräldrarnas ögonsten och genom dottern hoppas de kunna uppfylla de drömmar de själva haft när de var yngre. James, vars föräldrar kommer ifrån Kina, gjorde under sin uppväxt allt för att försöka passa in och bli accepterad i det amerikanska samhället och är glad att Lydia till skillnad mot honom själv verkar vara populär i skolan och ha många vänner. Marilyn, som alltid velat bli läkare men som var tvungen att lägga de planerna på hyllan när hon blev gravid uppmuntrar dottern att göra bra ifrån sig i skolan för att senare kunna komma in på läkarlinjen. Lydia gör allt för att leva upp till föräldrarnas höga förväntningar, men en dag dyker hon inte upp till frukosten och kort därefter hittas hon död i en sjö nära hemmet.

Vad är det som har hänt Lydia? Varför rodde hon ut i sjön mitt i natten? Var det någon som tvingade henne? Föräldrarna söker desperat efter svar och det visar sig snart att föräldrarna inte kände sin dotter så väl som de trott. Familjen Lee har också en mer komplicerad historia än vad den perfekta ytan ger sken av.

Det här är Celeste Ngs debutroman, men den andra som översatts till svenska. Jag tror att de som gillade hennes första bok på svenska, Små eldar överallt, även kommer att tycka om Säg inget om Lydia och det finns flera gemensamma teman: familjehemligheter, rasism och utanförskap.

En både spännande och drabbande roman som passar för gymnasiet och uppåt. 

Albert Bonniers förlag, 263 s.

Will Grayson, Will Grayson

Författare: John Green och David Levithan

John Green och David Levithans gemensamma bok om Will och Will från 2010 kom ut på svenska första gången 2011 under titeln Den andra Will Grayson. När den nu kommer i nyutgåva på Bonnier Carlsen är det med samma titel som det amerikanska originalet.

Berättelsen handlar om två killar som båda heter Will Grayson och som båda har ganska miserabla liv. Den ena Will Grayson lever lite i skuggan av sin jättelike och jättebögige vän Tiny Cooper, som på ett sätt är den här berättelsens verkliga huvudperson. Will själv försöker överleva livet på high school genom att följa två regler: 1. Inte bry sig, och 2. Hålla käften. Den andre Will Grayson är ensam så när som på en tjej som försöker vara kompis med honom, men som han helst inte vill ha något att göra med, lider av psykisk ohälsa och överlever dagarna bara för att på kvällarna får chatta med Isaac, en kille han aldrig träffat men blivit kär i via internet.

En sen kväll, då de båda ofrivilligt befinner sig i en porrbutik och livet har kört ihop sig lite extra för dem båda två, möts Will Grayson och Will Grayson. Det visar sig på många sätt bli en vändpunkt i livet för dem bägge.

Berättelsens epicentrum, Tiny Cooper, håller under tiden på att skriva och sätta upp en musikal om sig själv. Slutet är i musikalstil storslaget och överdrivet, men det är ändå en fin berättelse framför allt om vänskap, men också om kärlekens fallgropar.

Jag erkänner att jag var dåligt påläst och blev lite snopen när det visade sig att jag läste en nio år gammal bok när jag trodde att jag hade beställt en nyhet. Bokens ålder förklarar också en del lite gammaldags teknologi, till exempel träffas de via chattforum på internet och inte via datingappar. Men bortsett från det är det en bra historia.

Bonnier Carlsen, 360 sidor.

Fjädrar

Författare: Jaqueline Woodson

Det här är den andra boken av förra årets ALMA-mottagare Jaqueline Woodson som kommit på svenska. Efter den har också bilderboken Den dag du börjar kommit ut. Båda de här böckerna kretsar kring fenomenet att börja som ny i skolan, att känna sig utanför, att inte passa in. Huvudpersonen Frannie får en ny klasskamrat, en blond och vithyad pojke i en klass, en hel skolan, full av bruna barn. Hon påminner sig hur hon började skolan efter alla andra en termin och hur utanför hon kände sig då. Dessutom tänker hon mycket på sin storebror, som är döv och upplever ett liknande utanförskap som den vita pojken, som på grund av sitt långa blonda hår börjar kallas Jesuspojken. Det finns också ett tema i boken som handlar om godhet och goda gärningar, varifrån de kommer, varför man väljer att göra dem när man lika gärna kan vara elak. Titelns "fjädrar" syftar till en dikt som handlar om hopp och det är ytterligare ett tema i boken. Var kommer hoppet ifrån, hur kommer det sig att man känner det?

Btj har klassat den här boken som tonår medan Adlibris säljer den i kategorin 9-12. Jag känner mig mer böjd att hålla med Adlibris i det här fallet. Det här är en mycket tänkvärd bok för övre delen av Hcg-spannet. Stillsam men med svindlande tankedjup för den som vill tänka stora tankar. Det är en bok i samma anda som Noras citat från SKAM: "Everyone you meet is fighting a battle you know nothing about. Be kind. Always"

Natur & Kultur, 157 sidor

Kvartetten

Författare: Aja Gabel

Att spela tillsammans är som att klä av sig naken inför någon. Att bilda en kvartett är att lägga sin musikaliska karriär i händerna på ett kollektivt öde. I Aja Gables roman, hennes debut, får vi följa fyra musiker som valt att göra just detta. Som helhet är de starkare än var för sig, men samtidigt är ingen starkare än kvartettens svagaste länk.

När vi först stiftar bekantskap med Van Ness stråkkvartett är det 1994 och de gör sin examenskonsert vid konservatoriet. Det är Jana, förstaviolinist, organisatör, perfektionist och streber som för ordet till en början. Sedan får vi omväxlande följa dess fyra medlemmar fram till 2010, genom motgångar och framgångar, kärlek och hat, sjukdom och sorg, smärta och glädje. Förutom Jana är det Henry på altviola, ett sorglöst underbarn med silversked i mun, Brit på på andraviolin, vacker men osäker och kärlekstörstande och på cello Daniel, gruppens äldsta medlem, ständigt arg och misstänksam och hårt arbetande. De fyra musikerna är beroende av varandra, känner varandra bättre än de känner någon annan efter en halv livstid av att ha synkat scheman och utforskat varandras själar genom musiken. Att göra ett livsval kan innebära ett livsval för tre andra personer, att inte orka innebär käppar i hjulet för tre andras musikaliska karriärer.

Kvartetten ger en initierad inblick i det hårda livet som professionell musiker. Det är både fruktansvärt, imponerande och magiskt.

Sekwa förlag, 387 sidor.

Det slutna sällskapet

Författare: Elizabeth Klehfoth

Det är en vådlig sak att marknadsför en bok som något "för alla som älskar Den hemliga historien". Det är som att marknadsföra en bok som "nästa Harry Potter". Det blir ju aldrig så. Elizabeth Klehfoths debutroman, som har den mycket bättre engelska titeln All these beautiful strangers, är en spännande bladvändare i internatskolemiljö, men någon Den hemliga historien är den inte. Om något får den mig att tänka på Lockharts Den ökända historien om Frankie Landau-Banks, även om den också spelar i en lite annan liga.

I centrum för berättelsen står Charlie som börjar tredje året på den  dyra internatskolan Knollwood Augustus Prep. Hon blir -äntligen- inbjuden till det mytomspunna och superhemliga sällskapet A-klubben. Det är ett sådant där sällskap, som likt Basettklubben i Frankie..., förgrenar sig långt efter skoltiden och ger en fördelar genom hela livet genom att man känner och har hållhakar på rätt personer. För att bli medlem måste hon göra ett antal uppdrag, alla långt över gränsen för det tillåtna. I Charlies familjehistoria spökar ett försvinnande. Hennes mamma försvann ur deras liv när Charlie var liten. Pappan blev uthängd för mord i pressen men bevisades oskyldig och mamman antogs ha gett sig av och försvunnit frivilligt. Samtidigt dyker det upp ett dödsfall ur historien på Charlies radar. En pojke ska ha tagit livet av sig på skolan samtidigt som hennes pappa gick där. Charlie, som dittills levt sitt liv som obekymrad, osnuten överklassunge med stort ego, kan inte släppa någon av historierna. Hon anar ett ödesdigert samband. Och plötsligt börjar ett samvete gnaga i Charlie.

Berättelsen korsklipps mellan Charlies berättelse i nutid, hennes mamma Graces berättelse tiden innan hon försvann och pappa Alistairs berättelse från åren då han träffade Grace tills hon dog.

Passar goda läsare i högstadiet samt gymnasiet.

Modernista, 428 sidor.

Gun love

Författare: Jennifer Clement

Pearl växer upp i en bil på en parkering bredvid en trailerpark i en del av Florida som är långt ifrån allt. Hennes mamma fick henne som tonåring och lyckades hålla hela graviditeten och förlossningen hemlig för sin förmögna far, packade ner saker hon trodde hon skulle behöva och saker hon tyckte att hennes dotter hade rätt till och flydde sedan i den Mercury hon fått i sextonårspresent. Parkeringen vid trailerparken var bara tänkt som ett mellanstopp men blir permanent. Mamman jobbar som städare och Pearl går i skolan med sin bästa och enda kompis April May. Världen är inte större än trailerparken, soptippen bortom den, floden med sina alligatorer och skolan. Inne i bilen finns så mycket kärlek och förståelse mellan mamma och Pearl. Utanför bilen kan livet te sig svårförståeligt och hårt. Det är en värld av trasiga individer, folk på rymmen och på samhällets skuggsida. Vapen och droger är vardag. Men så länge det bara är mamma och Pearl är det ändå konstigt nog en bra uppväxt. Allt förändras dock när Eli kommer in i bilden och tar Pearls plats vid mammas sida.

Vi ser världen genom Pearls ögon. Skildrad på det sättet blir det här är en berättelse som är som en magisk saga, trots att den inte innehåller varken sagor eller magi, om man räknar bort de som mamman berättar för Pearl och de drömmar och de drömmer. Språket är enkelt och Pearl är saklig även i de värsta stunder, ändå känns berättandet nästan lyriskt. Pearl är en mycket fin bekantskap och man önskar henne allt gott, men vi får aldrig veta, slutet är öppet men fullt av möjligheter.

Den här boken är vuxenklassad men är berättad helt ur en barnperspektiv. Den passar mogna läsare från nian och uppåt.

Albert Bonniers förlag, 249 sidor

Någon dag

Författare: David Levithan

Efter storsuccén med Jag, en  som kom på svenska 2013 kommer nu tredje boken från Ens och Rihannons universum. Första boken berättade historien ur den kroppslösa Ens perspektiv medan andra, En annan dag berättades ur highschooltjejen Rihannons. Det är kärlekshistorian mellan En och Rihannon som är händelsernas katalysator men båda berättelserna lämnar många lösa trådar och i den här boken försöker David Levithan låta många olika röster komma till tals för att få ett ordentligt avslut på historien. Vi får återträffa En och Rihannon, men också Nathan, killen vars kropp En var i och som trodde sig ha varit besatt av djävulen, X, en annan kroppsskiftare som inte har en lika altruistisk inställning till sitt liv som En har, flera andra kroppsskiftare som flikar in sina berättelser i enstaka kapitel och anonyma personer som chattar med varandra i webbforum. Det blir lite spretigt. Men kanske var detta enda sättet att ge berättelsen om En ett fullständigt och begripligt avslut.

Precis som i de tidigare böckerna diskuterar Levithan frågor om identitet, könsidentitet, genus och kroppens betydelse. Frågor om etik och moral blir också viktiga: vem väljer vi att vara, hur vill vi forma våra liv för att göra så mycket gott som möjligt för oss själva och andra och är det möjligt att utforska helt nya vägar för hur vi lever och är tillsammans? Det är inte alls i klass med Jag, En men ändå helt klart läsvärt. För att få veta hur det går för alla och för de filosofiska funderingarna.

Gilla böcker, 444 sidor.

Allt jag fått lära mig

Författare: Tara Westover

Tara växer upp på en gård i Idaho tillsammans med sina föräldrar och sex syskon. På somrarna hjälper hon sin mamma brygga örter och på vinter arbetar hon på sin pappas skrot. Familjen är mormoner och lever helt avskilda från samhället. Alla syskonen "hemskolas" vilket innebär att de inte fått lära sig ens grunderna i matematik. 

Taras storebror är den som av syskonen som har mest hunger efter kunskap. Han bestämmer sig för att han vill börja skolan och han är den som får Tara att förstå att det finns ett annat liv utanför skroten och läkeväxter. 

Hon är sjutton år första gången hon sätter sin fot i skolan. Hon har då varken hört talas om Förintelsen, Kennedy eller Martin Luther King. 

Ju mer kunskap Tara får desto mer inser hon att hennes familjesituation inte bara handlar om att deras religion. Det handlar också om att hennes far Genes galenskap. Hennes pappa ägnar mycket energi åt att förbereda familjen för domedagen som enligt honom kommer att ske kl 00.00 år 2000. Han har bl.a. en tank med 4000 liter bensin gömd på tomten. Barnen har inga födelsebevis och de har aldrig varit i kontakt med vare sig sjukvård eller myndigheter. 

I Allt jag fått lära mig får vi följa Tara genom barndomen med familjen, mötet med skolan och hennes vidare utbildning till disputerad doktor i idéhistoria vid Harvard. Det är en makaber läsning och om Taras berättelse inte vore verklig hade man inte kunnat tro att sådant kan hända. Hon berättar om avsågade lemmar och bilolyckor där familjemedlemmar om de kommit till sjukhus säkerligen inte hade överlevt, men när det händer hennes familj blir en i raden av olyckor som de tar sig igenom. 

Boken passar från gymnasiet.

Natur & Kultur. 512 s. 

En ocean av kärlek

Författare: Tahereh Mafi

Shirirns inställning till skolan är att ta sig igenom den med så lite kontakt med omvärlden som möjligt. Kontakter med omvärlden skapar känslor och gör att man riskerar att såras och Shirin är bränd. Dels har hennes har hennes familj en tendens att flytta så ofta att hon alltid tvingas överge det hon lärt sig tycka om. Dels är omvärldens fördomar mot tjejer i hijab mer skoningslösa än någonsin just nu bara ett år efter 11 september 2011. Nu är det dags igen. Ny skola, nya fördomar att bemöta. Eller bara ducka. Shirin gör så gott hon kan, men ibland hamnar de i ansiktet på henne på ett sätt som gör att hon måste reagera. Detta har gjort henne till en väldigt arg person, som likt Sana i SKAM ser rasism överallt och använder anfall som bästa försvar.

På den nya skolan börjar allting lite bättre än annars. Shirins bror drar igång ett break dance-lag och de börjar träna tillsammans. Men så korsas hennes vägar av Ocean. Han låter sig inte avspisas av hennes ilska och distans utan är mer trägen än någonsin Romeo under balkongen. Shirin försöker stå emot, men till slut går det inte längre.

Om det här är en Romeo- och Julia- historia så är det inte familjerna som i det här fallet vill tvinga de unga tu isär. Det är istället samhällets konventioner och high school-miljöns stränga hierarki om vem som bör date vem som är bovarna i dramat. Men det finns ändå, trots Shirins familjs fördomsfrihet, något lite grumligt hederstänkrelaterat som är störande. Det självklara i att storebrorsan vaktar på henne, det likaledes självklara i att det är ok att han har tjejer men att hon helst inte bör ha någon pojkvän, muslim eller icke. Det finns där och det skaver. Men med det sagt är det uppfriskande med en ungdomsbok med en hijabi i huvudroll, det är vad jag vet den första på svenska sen Ser mitt huvud tjockt ut i den här.

En roman och kärlek, fördomar och dans som passar från högstadiet och uppåt.

B. Wahlström, 301 sidor.