Helena Thorfinn har tidigare skrivit två böcker som utspelar sig Bangladesh. Nu har hon förflyttat sig till ett annat utvecklingsland och det är Myanmar eller Burma som är skådeplatsen här. Dit kommer Katja, en förbisprungen kommunal mellanchef. Hon ska bo hos sin systerson Simon som jobbar med bistånd och är tillsammans med Trish, en halvsvensk prästdotter som sysslan med techstartup. Tillsammans med Trish föräldrar och en brokig skara andra människor bor de i "Bonnies hus" (Bonnie är Trishs färgstarka svenska mamma) och där finner sig Katja också en plats.
I Yangon möts det gamla och det nya, den uråldriga buddistiska läran och den ännu äldre folktron, lever sida vid sida med Internet som rullas ut i rekordfart i den nyvaknade demokratin. Techfolket jublar över den jungfruliga marknaden och Trish företag expanderar snabbt.
Men alla är inte lika glada över att demokrati och yttrandefrihet så snabbt vinner mark. Både militären och munkklostren ser sitt inflytande naggat i kanten. Mörka krafter ser till att underblåsa de oroligheter som finns i landet och på grund av brist på information - eller väldigt ensidig information - eskalerar situationen snart till att bli riktigt farlig.
Helena Thorfinn var själv i Myamnar under den tid då massiva attacker av fejknyheter och hatkampanjer på Facebook var en av orsakerna till etnisk rensning och folkmord på gruppen rohingyer. Romanen visar på hur problematiskt det blev när utvecklingen från totalitärt land där man bara har statsstyrda mediekanaler, till ett internet som i stort sett bara består av Facebook, gick så fort att befolkningens känsla för källkritik inte alls hann med. Den visar också med all önskvärd tydlighet hur techjätten vägrar ta något som helst ansvar för den verklighet den skapar.
Berättelsen handlar också om Pyu Pyu i regionen Rakhine där många rohingyer bor. Hon har haft ett förhållande med en muslimsk man och fått ett barn med honom och är därför utstött. Mohammed som mannen heter har försvunnit och Pyu Pyu skickar parets gemensamma barn till ett kloster i Yangon för att skydda henne från förföljelser. Vi får följa livet i Bonnies hus och Katjas sökande efter en mening efter den kraschade karriären i Sverige. Hon utforskar meditationen och finner kärleken. Trishs resa från helt aningslös yttrandefrihetsförespråkare ("teknologin är neutral, vi kan inte skylla på motorvägen om någon krockar på den") till antihatespeash-aktivist går kanske lite fort, men man köper det ändå eftersom det är en bra historia, berättad ut flera olika personers synvinkel och med tempo och driv.
Passar främst gymnasiet och uppåt.
