Poster Girl

 

Författare: Veronica Roth

I en liten stängslad enklav kallad Aperturen i megastaden Seattle-Portland bor Sonya Kantor i ett av fyra förfallna höghus. Hon gör det inte frivilligt. Hon, och andra som varit lojala med Delegationen, sektorns förra styre, har blivit inspärrade där som straff när upproret istället satte nya herrar på tronen, Triumviratet, som nu styr.

Efter att andra som var barn då de spärrades in, och som spärrades in inte för vad de själva gjort utan deras föräldrar, blivit frigivna, är Sonya yngst. Då dyker det plötsligt upp en möjlighet. Triumviratet ger henne en uppgift. Hon ska hitta ett stulet, bortadopterat barn, om hon lyckas vinner hon sin frihet.

Detta är helt klart en författare som vuxit sedan Divergent-serien. Visst var det spännande och drivna böcker, men här hittar vi djupare och mer mångfacetterade karaktärer, färre enkla svar. Och även om detta också är en dystopi, ställs många tankar, som direkt berör vår tid, på sin spets.

Under Delegationen försågs alla medborgare med en "insyn", ett implantat som sätts direkt i ögat på alla nyfödda som gör ungefär det som våra mobiltelefoner gör för oss idag: följer oss var vi går och avslöjar var vi är, hjälper oss att hitta, förklarar världen för oss genom att ge oss information om allt vi någonsin vill veta, hjälper oss att hålla kontakt med andra och håller oss sällskap när vi är ensamma och roar och förströr oss. Men omöjliga att stänga av eller lämna hemma. Dessutom fick Delegationens invånare poäng för allt de gjorde - eller minuspoäng om de gjorde något misshagligt. Invånarna i Aperturen har sin insyn kvar och övervakas fortfarande. De utanför har fått sina borttagna. Eller så sägs det i alla fall

Sonyas uppdrag ger henne en ny inblick i både världen innan upproret och i den nuvarande regimen och tar henne på både skumma och farliga vägar. Här ställs frågor om lojalitet och priset för ett bekvämt liv, om familj, övervakning och vad som är ett meningsfullt liv. En pikant detalj för Sonyas del är att hon som ung flicka förekom på propagandaaffischer för Delegationen, något hon var mycket stolt över då. Så även om hon blir fri och får sin insyn borttagen, kommer hon alltid att bli igenkänd som "Omslagsflickan" (Poster girl). Kan man bli kvitt sitt förflutna? De handlingar man gjort sig skyldig till? Finns det en möjlighet att bli förlåten, eller finns det en gräns för vilka handlingar som är möjliga att förlåta? Och för vem är förlåtelsen till? Den som får den eller ger den? Här serveras som sagt inga enkla svar.

Även om Sonya är en unga vuxen passar den här boken - som är vuxenklassad - från högstadiet och upp, eftersom den förutom svåra moraliska frågor och etiska resonemang som inte förenklas, bjuder på mycket spänning och till och med lite kärlek. Jag har här valt att lägga upp den engelska omslaget, eftersom det var så mycket snyggare än det svenska. Men jag har läst den på svenska i en utmärkt översättning Katarina Falk från Modernista förlag.

Våra förlorade hjärtan

 

Författare: Celeste Ng

Rasism, utanförskap och familjehemligheter är teman som löper genom Ngs två tidigare böcker Små eldar överallt och Säg inget om Lydia. Den nya boken, Våra förlorade hjärtan, tar upp samma tråd, men här befinner vi oss i en framtid efter "Krisen", i ett totalitärt samhälle där allt underkastas en säkerhetslag, PAKT. Det minner lite om Margret Attwoods framtidsdystopi Tjänarinnans berättelse och Ng hävdar liksom Attwood att hon visserligen fantiserat ihop delarna i det universum hon presenterat, men att de var för sig är händelser som har hänt eller skulle kunna hända, i vår verklighet.

Ng återvänder också här till ämnet adoption, eller att på grumliga grunder omhänderta barn, en metod som använts och fortfarande används över hela världen som medel att förtrycka och styra över oliktänkande eller på andra sätt för majoritetssamhället misshagliga grupper, såsom fattiga, ursprungsbefolkningar eller personer med annan hudfärg. Man märker också en tydlig inspiration av de pandemilagar som infördes snabbt, accepterades lättvindigt och begränsade mångas rättigheter och friheter med motivationen att det var för allas trygghet.

I centrum för berättelsen står Bird, tolv år. Hans mamma är borta och varken han eller pappan vet vart hon har tagit vägen och de pratar aldrig om henne. Birds mamma är av kinesiskt ursprung och efterhand som berättelsen går inser vi att mammans närvaro blev ett hot mot Bird. Det är illa nog att ha lite kinesiskt påbrå som Bird själv, men hans helvita pappa kan ändå skydda honom.

I första delen av berättelsen följer vi Bird i skolan, hur han får ett hemligt meddelande från sin mamma och börjar göra efterforskningar i det fördolda efter henne. I andra delen ger sig Bird av på en ensam och farlig resa för att återfinns sin mor. I andra delen möter vi mamman. Hon gömmer sig och förbereder någon slags aktion. I tredje delen, som är den kortaste, befinner vi oss i en tid efter aktionen.

Jag tycker absolut mest om den första delen, då vi lär känna Bird och genom honom samhället han lever i. Vi får också träffa Sadie, hans enda vän. Den enda som vågar vara vän med en som Bird. Sadie är ett av de omhändertagna barnen. Andra delen är mer redovisande. Mamman återberättar sig historia för Bird, vi får bakgrunden till det samhälle de lever i och till hur Birds mamma och pappa träffades. I tredje delen får vi lite hopp, trots allt. Kampen kan fortsätta. Några av oss kommer att orka vidare, inte ge upp.

Det är en riktig bibliotekarieroman det här! Det finns ett avsnitt i början när Bird går till biblioteket och ber om hjälp att hitta en saga som hans mamma har berättat för honom. Han tror att det kan vara en ledtråd till mamman. Först är bibliotekarien lite avvaktande, sen drabbas hon av lusten att hitta och entusiasmen i en spännande referensfråga och går all in. Senare visar det sig att bibliotekarierna är en viktig del av motståndsrörelsen, för "Det är en del av vår jobb, som du vet: information. Samla in den. Spara den. Hjälpa människor att hitta det de söker." Ett nätverk av bibliotekarier skickar små noteringar om försvunna barn i lådor med fjärrlånade böcker, där de rör sig mellan de allt mer glesnande bokraderna i censurerade bibliotek. Det är ett fiffigt sätt att jobba eftersom "folk glömde saker i böckerna hela tiden", och böckerna skickas kors och tvärs över landet utan misstanke. Informationen är för hemlig för att spara, utan lagras i bibliotekariernas vetande, "Ett system som hade sina brister, men en bibliotekaries hjärna har en enorm kapacitet."

Passar gymnasiet och uppåt.

Jag stannar här

Författare: Marco Balzano

I det tysktalande Sydtyrolen, i norra Italien lever den unga kvinnan Trina när fascismen börjar ta över landet. Tyska, som är modersmålet för Trina och alla som bor i den lilla alpbyn Curson förbjuds som officiellt språk. Trina som vill bli lärarinna, måste istället lära sig Italienska. Den fascistiska regimen hotar dessutom byn genom att planera för att bygga en damm för vattenkraft som skulle översvämma hela byn.

Samtidigt pågår helt vanliga saken i den ungas Trinas liv. Vänskap, ungdomsförälskelser, span på den spännande Erich. Vi får följa hennes liv genom äktenskap och barn, genom fascismen och genom hela kriget, och genom det hela tiden allt mer påträngande dammbygget.

Det är Trinas egen röst vi möter, hon berättar genom att adressera sig till sin dotter. Och vi kommer henne så nära, och man känner så mycket med henne genom det hårda liv av strävan och umbäranden som ett liv i en fattig alpby innebär. Därtill kommer den omänskliga behandlingen de får av både fascister och nazister och dessutom alla de fasor kriget leder till.

Samtidigt är det en så klok och vacker berättelse, med så många bra formuleringar som säger oss så mycket om att vara människa. Jag tycker också att den har mycket att säga om vår egen nutid, när olika typer av extremism återigen försöker slita vårt samhälle itu. Vissa bybor söker sig mot Tyskland och mot nazismen, för att slippa undan fascismens ok. Andra flyr till Österrike för att komma undan dammbygget. Vissa, som Trinas familj, vill stanna kvar till varje pris. Byn slits isär av olika tryck utifrån.

Det är också en bok om moderskap, om relationen mellan Trina och hennes egen mor, men framförallt den enorma saknaden efter hennes egen dotter.

När jag började läsa boken insåg jag inte att Curson var en by som finns (fanns) på riktigt. Den fascinerande bilden på omslaget är inget fotomontage som jag först trodde, utan ett äkta foto. Bildgoogla Curon så får ni se.

Passar främst gymnasiet.

Skuggan

Författare: Helen Ekeroth

Huvudpersonen Nuwa ljuger sig in på drakberidarskolan. Hon är outsider och underdog bland många av de andra eleverna som kommer från huvudstaden och känner folk vid kejsarens hov. Det finns hemligheter i hennes förflutna som hon vill ta reda på mer om och hon innehar magiska egenskaper som är lite över det vanliga. Tack vare att hon är en lojal vän, modig och lite dumdristig hamnar hon både i svårigheter och lyckas, på lite olika plan.

Trots det lite väl igenkännbara upplägget är berättelsen spännande hela vägen igenom. Ekeroth har lyckats skapa en sån där värld som det är spännande att vara i. Jag har varit inne på det här förut och det är enligt mig en oerhört viktig ingrediens för en lyckad fantasyroman. Man vill sitta med Nuwa och hennes vänner i alkoverna i biblioteket, småskoja och och studera textrullar, tassa in i köket hos Nanaj och få en rykande kopp te innan gryningen, hänga i boden där drakskötarna fettar in seldonen efter en lyckad flyglektion. Det är där berättelsens nerv ligger och det är tack var det jag ser fram emot nästa bok.

Skuggan som är första delen i trilogin om Drakberidaren passar goda läsare från fyran och uppåt.

Rabén & Sjögren, 363

Hjärtat stannar sist

Författare: Margret Atwood

I ett nära förestående dystopiskt USA lever Charmaine och Stan i sin bil efter att ha förlorat jobb och bostad i den ekonomiska krisens spår. De sover på olika parkeringsplats, flyr från våldsverkare och hankar sig fram på den lilla lön Charmaine får på sitt servitrisjobb. Charmaine är positiv och naiv till sin läggning, trots mörka barndomsminnen - eller kanske på grund av - vill hon helst blicka framåt och göra det bästa av situationen. Stan är mer grubblande och tillvaron i bilen tär på honom och deras förhållande. Så när de får erbjudandet om att flytta till ett bättre och enklare liv i tvillingstäderna Internharmoni-Positron krävs inte mycket övertalning, trots att de skriver på på livstid, har de väl bestämt sig finns ingen väg ut.

Varannan månad lever de nu i ett fint hus med trevliga jobb, Charmaine på bageriet och Stan på skoterdepån i Internharmoni. Varannan månad lever de på fängelset Positron och jobbar oavlönat för det allmännas bästa. Oavsett har de det rent, mat för dagen och mer därtill.

Men vad gör det med en människa att leva under övervakning och berövas sina livsval? Både Charmaine och Stan söker spänning utanför mallen, var och en på sitt sätt och så småningom spricker bubblan. De visar sig ha varit lätta byten i någon annans behov av redskap, både för att upprätthålla projektet Internharmoni-Positron - och för att störta det.

Det här är en väldigt mörk berättelse, men icke desto mindre bjuder den på ett visst mått av humor, nästan på slappsticknivå. Det är en spännande och underhållande samtidssatir med fin personteckning - i synnerhet porträttet av Charmaine dröjer sig kvar hos mig.

Norstedts, 348 sidor.

Ödmården

Författare: Nils Håkansson

I ett av klimatförändringar svårt härjat och av Holländare ockuperat framtida Sverige lever archifarien i det som kallas Ödmården. Man bor i hålor där man barrikaderar sig mot den stränga vintern och gör vad man kan för att överleva fukten under sommaren. Archifarien sköter archif-hålan, katalogiserar "näverklotter eller i lycko-fallet en fornskrift" och nedtecknar sitt folks historia.

Det här är den andra dystopin jag läser ut i sommar. Och författarna har valt diametralt olika scenarior av klimatförändringarnas miljöpåverkan. Där Emmi Itärantai i Minnet av vatten tecknar ett landskap av hetta och vattenbrist, får vi i Håkanssons vision sumpmarker, marskland, väta, röta och sträng kyla. Tillvaron för dessa våra tänkta framtida ättlingar är verkligen usel där de hankar sig fram under armod och ockupationsmaktens förtryck. Ändå är det en fantastiskt rolig bok Håkansson har skrivit. Han har inte nöjt sin med att fantisera ihop en dystopisk framtid, utan även uppfunnit en helt egen språkdräkt åt sin värld. Det här språket, i kombination med vår berättares, archifariens, drastiska sätt att uttrycka sig, är oupphörligt underhållande och humoristiskt.

Sammantaget är det en imponerande bok som är svår att beskriva men ett måste att läsa, åtminstone för alla som är språk- och litteraturintresserade. Passar gymnasiet och uppåt.

Albert Bonniers förlag, 150 sidor

Minnet av vatten

Författare: Emmi Itäranta

I det som nu är Finland, i en framtid då alla isar smält och det är en av supermakten Nya Qian ockuperad del av den Skandinaviska Unionen, ska Noria ta över som temästare efter sin far. För en temästare är vattnet av högsta vikt. Men i den världen Noria lever är färskvatten inte längre en självklarhet, utan en lyx och en handelsvara, trots att det samtidigt är en förutsättning för allt liv. Ockupationsmaktens soldater får upp ögonen för Norias fars tehus. Hur kommer det sig att de alltid har vatten som är så friskt och välsmakande? Att bryta mot vattenlagarna är förbundet med dödsstraff, men är Norias skyldighet att skydda vattnet viktigare än hennes plikter som medmänniska? Och en hemlighet som fler än två vet läcker snart mellan fingrarna som vatten.

Det är så intressant att läsa olika författares fantasier om hur den framtid vi med den globala uppvärmningen och miljöförstöringen just nu bygger åt våra efterlevande. Mats Wahls Blodregnserie är en av mina favoriter i genren och jag håller också på att läsa Ödmården av Nils Håkansson, det kommer boktips på den så småningom. Håkanssons scenario är kalla vintrar och sumpiga, vattensjuka marker. I Itärantas värld är det hett, snö ser man inte mer, det är ett landskap med uttorkade flodfåror, döda skogar och stora bromsar som en ständig plåga. Det är spännande och välskrivet. Passar på högstadiet och gymnasiet och med fördel om man har dystopitema och vill jämföra olika framtidsversioner.

Modernista, 240 sidor.

Vita tigern

Författare: Christin Ljungqvist

I Göteborg år 2296 utspelar sig Christin Ljungqvists nya roman. Det är Avalon som är huvudperson. Hon bor på hotellet Vita Tigern som hennes föräldrar driver. Berättelsen börjar på nyårsdagen. Avalon är som vanligt uppe tidigt och spanar, hon brukar göra det. På sina föräldrar, på sin bror och på annat som på olika sätt verkar skumt. Till sin hjälp har hon sitt gäng, Riporna. Det är Avalons bästis Katri och tre andra barn som träffat varandra genom Musikskolans orkester. De har ett hemligt ställe utanför stadsstängslet där de ses och de har löst en massa fall i hop. Den här morgonen är hamnen avspärrad för att en svävare har störtat genom isen. Avalons bror Douglas beter sig konstigt och Avalon skuggar honom. Så småningom går tidningarna ut med att en "luftfartssabbotör" tagit sig in i staden och Riporna startar sina eftersökningar parallellt med att polisen forskar i saken.

Det är ett vintrigt och dystopiskt Göteborg, på andra sidan "De svarta åren", vi får vara med och utforska tillsamman med Avalon. Här har människorna tvingats att anpassa sig till klimatförändringar och vara rädda om naturen, leva av om med återvinning och hållbara resurser. Man förstår att det är ett splittrat Sverige vi möter. Det finns de i städerna och så finns det skogsfolk och samer och häremellan finns det oenighet. Samhället är totalitärt, det är presidenten som bestämmer med hjälp av polismakt och hårda nypor liksom hennes far gjort före henne och henne son efter henne. Det är på alla sätt spännande att vara med och fantisera med Ljungqvist om hur vår värld kan se ut om dryga 200 år och att följa Avalons försök att förstå sin värld.

Det som skiljer den här boken från liknande böcker med barn som löser mysterier är att det inte alls går som Avalon och Riporna har tänkt sig. De tror att de är smarta spanare med full koll, men de är ju bara barn och det finns så mycket som de inte vet. Det uppdrag de har tagit sig an går långt upp över deras huvuden. Avalons nyfikenhet är stor, för stor, den är infernalisk, och den visar sig vara livsfarlig inte bara för henne och hennes familj och hotellet Vita Tigern, utan sätter mycket mer på spel. Innan berättelsen är slut har fjällen fallit för Avalons ögon, inte bara vad gäller vem hennes föräldrar egentligen är, utan också vad gäller det samhälle hon lever i.

Boken är klassad för unga vuxna, men jag tycker nog egentligen att det är en perfekt mellanåldersbok och en mycket fin högläsningsbok för årskurs fyra och uppåt.

Gilla böcker, 415 sidor.

Diabolic

Författare: S.J. Kincaid

Det här är Kincaids första bok på svenska och vårens andra stora dystopi för ungdomar. Men liksom Dödens märken lutar den mer åt science fiction-hållet än mot renodlad dystopi. Den utspelar sig i en fjärran galax där en härskande klass, grandokrater, härskar över "vanligt folk" opulensen, genom att senatorskap och kejsartitel går i arv. Grandograterna lever väldigt artificiella liv i fort eller skepp som ligger i omloppsbanor kring olika solar medan opulensen bor under hårdare förhållande på planeter. Detta är ett "post-kunskapssamhälle" skulle man kunna säga. Man är helt beroende av avancerad teknologi och maskiner för att överleva, men eftersom det finns maskiner som lagar och servar maskinerna har man för länge sedan glömt kunskapen bakom. Kejsaren har bannlyst all typ av ny kunskapsinhämtning till förmån för religion, för att på så sätt fortsatt kunna ha kontroll över opulensen som nu är beroende av grandokratins teknologi. Grandokratin å sin sida hänger sig åt dekadens i form av skönhetsoperationer, extravaganta kläder och allehanda droger.

Bokens huvudperson är Nemesis. Hon är ingen riktig människa, utan en Diabol. Diaboler är humanoider framavlad för att vara en speciell persons privata skydd. Egenskaper som muskelstyrka, reaktionsförmåga, hörsel och aggressivitet är kraftigt förstärkta hos henne. Hon är knuten till Sidonia, en senatorsdotter som liksom alla grandokraters barn har fått sin egen diabol.

Mellan Sidonia och Nemeses växer ett band starkare än vad vanligt är mellan diaboler och deras ägare. Så när det utgår et kejserligt dekret om att alla diaboler är förbjudna - de har nämligen visat sig vara lite väl farliga i sitt försvar av deras anknutna person - och ska avlivas, ser Sidonia till att Nemesis skonas. Senator Impyrean, Sidonias pappa, har kejsarens ögon på sig för att han i hemlighet samlar på sig förbjuden kunskap. Och när Sidonia plötsligt blir kallad till hovet, som någon slags gisslan eller hållhake på Senatorn gissar de, bestämmer familjen sig för att skicka Nemesis i hennes ställe. Sedan är spelplanen lagd för denna rymdskröna om maktspel, intriger, förvecklingar och kärlek.

Spännande helt klart, passar högstadiet och gymnasiet.

B. Wahlströms, 505 sidor.

Dödens märken

Författare: Veronica Roth

Diviergent-författaren Veronica Roth är tillbaka med en ny serie som lanseras stort med gemensamt släpp i hela världen. I den nya serien lämnar Roth dystopigengen till förmån för mer klassisk scifi.

Dödens märken utspelar sig i en annan galax där nationsplaneter cirkulerar kring en sol, styrda av en rådsförsamling. På planeter Thuvhe bor Akos med sin bror och syster och föräldrar. Mamman är orakel och kan se och förutspå framtiden. Både Akos och hans bror är så kallat "ödesgynnade" vilket innebär att de bär på ett förutbestämt öde. På planeterna tillber eller vördar man "Flödet", en kraft som cirkulerar i galaxen och som också ger alla en "flödesgåva" i tidiga tonåren. Halv planeten Thuvhe bebos av Shotet-folket, ett från början fredligt nomadfolk av samlare och återvinnare som nu förråats under en envåldshärskare och förbittrats av att inte vara erkända som nation av Rådsförsamlingen. Akos och hans bror rövas som barn från Thuvhe till Shotet av tyrannen Ryzeks soldater. De hamnar då i Cyras värld. Cyra är Ryzeks syster. Hennes flödesgåva är att alltid känna flödet i sig som en konstant smärta och att överföra denna smärta till alla som hon rör vid. Hennes grymme bror använder henne som tortyrredskap, hon är hatad av många och alla är rädda för henne, så hon lever ett väldigt ensamt liv. Men när det visar sig att Akos flödesgåva är att neutralisera flödet, att han när han lägger sin hand på Cyra tar bort all hennes smärta, får Cyra Akos som tjänare. De två bestämmer sig för att utbyta tjänster: Cyra ska lära Akos att slåss och Akos läs Cyra brygga smärtstillande drycker och andra dekokter. Långsamt börjar de två ärkefienderna bli vänner.

Som framgår av det ovan är det ett ganska komplicerat universum Roth har byggt upp och den är inte alldeles lätt att tränga in i. Jag kämpade i drygt 100 sidor innan jag var fångad, men efter den ansträngningen blev det ganska spännande till sist. Framförallt är tanken på hur olika människors förutbestämda öden påverkar dem och driver dem att försöka ändra ödets gång, och vilket pris det kan få, som intresserar mig. På minussidan är att fiktionen inte riktigt håller. Det där som fantasyförfattare ofta säger, att det är dubbelt så viktigt att vara realistisk i ett påhittat universum, stämmer och det funkar inte fullt ut här, det finns ologiskheter i fiktionen. Sen irriterar jag mig på att om man nu uppfinner en helt ny värld och visar prov på all de fantasifullhet som då krävs, varför låter man vissa saker oreflekterat följa med från vår värld, som att till exempel kvinnor är eleganta i långa svepande klänningar och män är krigare i rustningar?

Passar högstadiet och gymnasiet, alla som har gillat Divergentserien kommer att vilja läsa den här tegelstenen.

Modernista, 448 sidor.

Tjänarinnans berättelse

Författare: Margret Atwood

"Offred" är det namn Tjänarinnan lyder till. Hennes riktiga namn är något annat, men det får vi aldrig reda på. Hon lever i ett hårt reglerat, hårt kristet styrt samhälle i en ganska snar framtid. Det styre som nu är har inte funnits så länge, hon minns fortfarande ett före, när hon levde ungefär som vi gör nu med man, barn, jobb. Men nu är alla kvinnor fråntagna sina medborgerliga rättigheter, ingen är en fri människa utan snarare en funktion, och de flesta inom familjen. Man kan vara "Hustru", "Marta" (en hushållerska eller piga) eller "Tjänarinna". I allra värsta fall "Sparhustru" eller fnask. Alla funktioner (utom hororna som inte existerar officiellt) bär sin färg på sin reglementsenliga heltäckande klädedräkt.

Tjänarinnorna är en funktion tagen ur ett bibelcitat ur Första Mosebok, där Rakel erbjuder Jakob sin tjänarinna att avla ett barn med eftersom det inte blir något hos henne. I den värld Atwood skildrar har få kvinnor "reproduktiva äggstockar" och därför kan man tilldelas en tjänarinna ifall det inte blir något barn med Hustrun.

Vi får följa Offreds berättelse om det inrutade, urtråkiga livet hon dömts till, om inköpspromenader med an annan Tjänarinna, som kan vara ett "Öga", som man alltså inte vågar prata med, om de ensamma måltiderna, Martornas förakt, Hustruns stillsamma hat och om ceremonikvällarna när det ska kopuleras reglementsenligt för att säkra folkets fortlevnad. Men hon berättar också vad hon minns om tiden innan och den som ledde dem dit där de nu är.

Det är en oerhört intressant och skickligt berättad historia. Dels om kvinnans ställning och rätt till den egna kroppen och vad en totalitär regim med ständig övervakning gör med oss människor. Men också om berättandet som sådant. Hur hon gör det tydligt att det hon berättar är det hon väljer att berätta, hennes sida av verkligheten. Ibland tar hon om, den första versionen var bara en önskeversion. Eller var den?

Slutet är öppet men hela berättelsen avslutas (kanske lite onödigt tycker jag) med en fiktiv historisk tillbakablick där forskare år 2195 har hittat Offreds berättelse och utifrån den och andra historiska fakta försöker utröna dess äkthet och ursprung.

Prisma/Pan, 350 sidor.

Slutet

Författare: Ursula Poznanski

Slutet är sista och avslutande delen i Poznanskis dystopiska triolgi som börjar med Sveket och fortsätter med Sammansvärjningen. Ria, den elitstudent som i första delen hamnar utanför den skyddade sfär i vilken hon är uppväxt, vet nu varför hon och fem andra studenter blev anklagade för att vara del av en sammansvärjning mot Sfärförbundet. Nu är hon åter hos klanen Törnsnåren. Här finns Sandor som hon älskar men kvar i sfären Vienna 2 finns Aurelio, som hon har älskat, ännu ovetande om allt det Ria har listat ut. Slitningarna inom klanen är dessutom allt mer påtagliga. Klanens bevarare Quirin är inte glad över att Ria har avslöjat hans hemliga vapen, många är fortfarande väldigt skeptiska mot Ria och de andra från sfärbefolkningen och Sandors ledarskap ifrågasätts. Dessutom medför kunskapen Ria nu bär på, sanningen om Dhalion och om alla lögner hon matats med hela sitt liv, ett stort ansvar. Tusentals liv hänger på att Ria lyckas stoppa utvecklingen i tid, och ändå är den värsta och mest ohygglig av alla lögner Sfärförbundet tutat i sina undersåtar ännu inte avslöjad. När Ria får reda på den yttersta sanningen inser hon att det är ännu mer bråttom än hon trott.

Den rafflande sista delen lämnar inget övrigt att önska. Poznanskis triologi är utan tvekan, jämte Mats Wahls Blodregn-serie, den absolut mest läsvärda dystopin sedan trenden inleddes med Colins Hungerspelen.

Opal, 508 sidor.

Glastronen

Författare: Sarah J. Maas

Celaena är landet Adarlans mest kända lönnmördare. Hon har varit tillfångatagen som slavarbetare i saltgruvorna i norra delen av landet. Nu blir hon plötsligt upplockad ur gruvan och förd till kungens hov i huvudstaden där en turnering ska ta plats. Hon är kronprinsens kämpe i vad som delvis är en förströelse för delar av hovet och delvis är en utslagstävling för att utse den som är mest lämpad att bli kungens speciella kämpe, den som ska utföra hans svåraste och kanske smutsigaste uppdrag. För Celaena finns det egentligen inget val. Hon avskyr den enväldige kungen som härskar landet genom våld och krig, men stannar hon i saltgruvorna överlever hon inte länge till. Så Celaena blir förd till glasslottet i Rämnafäste och där börjar prövningarna. Man kan säga att hon är minst sagt segertippad från början. Visserligen är hon i oändligt dålig form, men hon tränar snabbt upp sig och för att ge henne ytterligare övertag ser kronprinsen och hans gardeskaptenen Chaol, som ansvarar för Celaenas träning, till att hon tränar och tävlar under täckmantel, ingen vid hovet vet att den ökända lönnmördaren finns där. Dock pågår märkliga saker på slottet. Flera av de andra kämparna blir mördade och brutalt lemlästade nattetid, Celaena drömmer underliga drömmar, den mystiska prinsessan Nehemia kommer för att vistas vid hovet och dessutom växer både Chaols och kronprins Dorians känslor för Celaena till något helt annat än man lämpligen bör känna för en brutal lönnmördare.

Glastronen är ännu en översatt bästsäljare inom genren episk fantasy, men jag tycker att den försvarar sin plats väl. Som hjältinna och huvudperson är Celaena intressant, både mångtydig och motsägelsefull. Maas håller spänningen uppe hela vägen  och den värld hon skapat är fängslande. Översättningen känns tyvärr hafsig, språket flyter inte särskilt jämnt och jag tror att många av de ungdomar som älskar den här genren kommer att välja att läsa den här boken på originalspråk.

Modernista, 400 sidor.

Askfödd

Författare: Sabaa Tahir

I ett slags apartheidsamhälle i ett arkaiskt ökenlandskap utspelar sig fantasyroman Askfödd, första boken i en serie. Vi får växelvis i vart annat kapitel följa Laia, en flicka som tillhör de lärda, ett erövrat folk som lever som lever ett fattigt förtryckt liv i Imperiet, och Elias, en högättad (åtminstone på sin mors sida) krigare. Elias tar snart examen från militärakademin Blackcliff, en skolan där unga pojkar och ett åtal flickor under benhårda förhållande skolas till Masker, ett slags supersoldater som används för att kuva de besegrade folken i Imperiet.

Laias familj, som består av mormor, morfar och en bror, råkar ut för en räd från just en sådan Mask. Morföräldrarna dödas och hennes bror tillfångatas. Laia söker i desperation upp motståndsrörelsen, i vilken hennes föräldrar en gång ingått och i vilkens tjänst de dödats, för att få hjälp att befria sin bror. Elias står precis inför examen på Blackcliff. Efter examensceremonin meddelas att några av de som tagit examen kommer att vara med om prövningar för att utse en ny kejsare. Elias, hans bästa vän Helene, hans ärkefiende Marcus och dennes medlöpare och tvillingbror Zak blir de utvalda och kampen mellan dem är på liv och död. Under tiden skickas Laia på ett självmordsuppdrag av motståndsrörelsen: hon ska infiltrera Blackcliff som slav och spionera på den ökända och totalt hjärtlöst och skoningslöst grymma Kommendanten som är skolans överhuvud. De båda ungdomarnas öden närmar sig varandra långsamt och tvinnas så småningom samman.

Det bjuds inte på så många överraskningar i den här boken, det är en kille som kan strida, men ogillar våldet fast han är väldigt bra på det, en flicka som är vacker men fattig och klok, lite kärlekskomplikationer, de onda är riktigt onda och skoningslösa och inte så lite endimensionella och de goda är tappra och modiga. Men visst, det är riktigt spännande och underhållande för stunden.

B.Wahlström, 511 sidor.

En planet i mitt huvud

Författare: Sally Gardner

Ibland, när man läst en bok, vet man inte alls vad man har varit med om. Precis så är det med Sally Gardners andra bok på svenska, En planet i mitt huvud. Det är en dystopi i förfluten tid och Standish Treadwell berättar sin berättelse full av "om inte". Om inte Hans Fielder och hans gäng hade jagat honom den där dagen, om han inte hade hittat fotbollen, om den inte farit över muren, om inte Hector gått för att hämta den... Historien är full av sådana "om inte" och kanske kanske hade den värld som Standish lever i kunnat finnas på 1950-talet, om inte historien tagit en helt annan vändning? Vilket det var tur att den gjorde, för det är ingen munter plats Gardner målar upp. Standish bor med sin morfar i zon 7. De kämpar varje dag för sin överlevnad, för att få tag i mat, för att undkomma skolans mobbare, för att vara så obemärkta som möjligt. Världen är ett hårt och brutalt ställe. Folk blir misshandlade eller dödade framför ens ögon, folk försvinner, som exempelvis Standish förra fröken och hans föräldrar som är borta, utsuddade. Men en dag dyker Hector och hans föräldrar upp i huset bredvid och ljus faller plötsligt in i Standish liv. Hector och han blir vänner och livet får en ny mening.

Så en dag försvinner Hector lika plötsligt som han kom. Den stora månlandningen närmar sig, den som ska bevisa Möderneslandet som oövervinnerligt. För Standish ställs saker och ting på sin spets. Han har kanske inte så mycket att vinna, men inte heller så mycket att förlora.

Bokens författare är liksom dess huvudperson gravt dyslektisk och lärde sig läsa först vid femton års ålder. Den här lilla filmen är en boktrailer och samtidigt en illustration över hur det kan kännas att vara dyslektiker

Lilla Piratförlaget, 271 sidor

Sveket och Sammansvärjningen

Författare: Ursula Poznanski

Finns det rum för fler dystopier? Är inte marknaden mättad, läsarna trötta? På klimatkatastrofer, framtidsteknologi och ond bråd död? Det verkar faktiskt inte så. Och så länge som det är så välskrivet och engagerande som de här två första delarna i Poznanskis tänkta triologi om Ria så kommer många att kasta sig över dem.

Ria växer upp i sfären Framtiden, en av många olika sfärer som Sfärförbundet byggt upp i den ogästvänliga, istidsaktiga värld som Jorden förvandlats till efter Den långa natten. Utanför sfärerna är livet hårt. Där lever rivaliserande klaner som slåss med varandra och sfärinvånarna för sin överlevnad, mot köld och matbrist. Ria tillhör en utvald elit som utbildas på sfärens akademi. Hon är expert på tal och språk, hon kan läsa vilken männsika som helst som en öppen bok bara genom att studera deras kroppsspråk och hon kan övertala vem som helst till vad som helst. Ria är rankad sjua av alla elever på hela akademin, hennes framtid är ljus. Men helt plötsligt rycks mattan bort under hennes fötter. Ett samtal hon råkar höra avslöjar att hon och fem andra elever vid akademin är anklagade för att ingå i en sammansvärjning mot Sfärförbundet. En av de anklagade är hennes pojkvän Aureljo som är rankad nummer ett på akademin. Ria vet att varken hon eller Aureljo är inblandade i någon konspiration, tvärt om, de båda tror på och lever för sfärerna, de se bägge fram emot en framtid med ledande funktioner i Sfärförbundet. Så vad är det som har hänt? Varför vill förbundets president se dem alla döda snabbt och diskret? Vem och vad kan Ria lita på nu?

Poznanski håller oss på halster ända till slutet av andra boken, Sammansvärjningen, innan vi får veta vad som faktiskt är anledningen till att Ria och hennes de fem andra från akademin blir utsatta för ett avrättningsförsök som ska se ut som ett anfall av klanbefolkningen, ett avrättningsförsök som de lyckas fly. Men flykten är vansklig, kanske bara en mer utdragen död? De sex elitstudenterna är illa rustade att överleva i det stränga klimatet utanför sfären. De blir utsatta både för kyla, hunger, rovdjur och klanfolk som är verkligt fientligt inställda till sfärbefolkningen. Men de har också tur. När de blir tillfångatagna av klanen Törnsnår lyckas Ria med hjälp av sina förmågor övertyga dem om att låta dem leva. De möter människor som inte är alls så olika dem som de trodde, de möter inte enbart fientlighet våld och svek, utan även nyfikenhet, respekt, kunskap och kärlek. Och slutligen finner de svaret på gåtan bakom sammansvärjningen.

Miljön i sfärerna påminner mig mycket om de som Karen Bao beskriver i Uppstigandet. Även idén om en totalitär regim som håller en befolkning vid liv med hjälp av en artificiell miljö i ogästvänlig natur är så snarlik att jag nästan skulle gissat att Bao hade inspirerats av Poznanski. Poznanski är utan tvivel en mer driven författare, hennes karaktärer är flerbottnade och den värld hon skriver fram är trovärdig. Sammantaget är det riktigt spännande böcker som kan ge intressanta tankar både om totalitära regimer, vi-och-de-tänkande, flyktingpolitik och klimatpåverkan, för att bara nämna några aktuella ämnen.

Opal, 432 sidor/bok

Uppstigandet

Författare: Karen Bao

Phaet Theta är uppvuxen i bas IV på månen. Månkommittén håller invånarna i ett stramt grepp, fria medier - eller fria tankar eller val - existerar inte. Phaet, som lever ett tryggt, om är strävsamt och ganska knappt, liv med sin mamma och två småsyskon och med bästisen Umbriel vid sin sida, har ingenting emot det. Hon gillar kanske inte alla Kommitténs beslut, men de har ju sett till att hålla människorna i månkollonin vid liv i den fientliga livsmiljön, då är det okej att människorna å sin sida håller Kommittén vid makten.

En dag förändras allt brutalt. Pheats mamma Mira blir fängslad och bortforslad, familjen krävs på en stor summa pengar för sjukvårdskostnader och så småningom borgenspengar, pengar de inte är i närheten av att ha. De blir hänvisade till "Härberget", ett slags fattighus för samhällets sjuka och utstötta. Pheat vill rädda sina syskon från ett öde hon tror är lika med döden och väljer därför att, alldeles för ung, gå in som menig i Milisen. Om hon klarar sig bra, blir en av de bästa rekryterna under utbildningen, kommer hon att tjäna tillräckligt med pengar för att försörja sina syskon och få ut sin mamma.

Träningen och uttagningarna är benhårda. Phaet klarar sig bra tack vare sin beslutsamhet och hjälp från ett oväntat håll. Men utbildningen förändrar Phaet mer än hon hade kunnat tänka sig, hon distanseras från sin familj och Umbriel. Hon förstår saker om livet på Månen hon aldrig hade upptäckt tidigare. Och om sin mamma, vem är hon egentligen, och vad är sanningen bakom historien om hennes pappas försvinnande?

Är man ett fan av Divergent till exempel, är det här en utmärkt serie att fortsätta med. Författaren Karen Bao, vars debut det här är, har skapat en realistisk och spännande, om än skrämmande värld, i vilken Jorden är ett laglöst land av miljöförstört klimatkaos och Månen är en rå diktatur.

Modernista, 303 sidor

Den utvalde

 Författare: Lois Lowry

I ett framtida hårt reglerat samhälle växer Jonas upp i en familjeenhet som förutom honom består av far mor och lillasyster. Det till synes ideala samhället styrs av en omfattande regelbok, man månar om ett väldigt exakt språkbruk, lögner är bannlysta och de olika åren under ett barns uppväxt innehåller olika på förhand bestämda moment. "Nybarn" kontrolleras noga under sitt första levnadsår. Är de inte till belåtenhet befrias de från samhället. Det samma gäller de gamla på ålderdomshemmet, de befrias också från samhället när deras tid är inne och detta firas med en glädjefylld ceremoni.

Jonas ska snart "bli tolva". Det är en av livets viktigaste ceremonier då alla barn får sin framtida uppgift tilldelad sig och deras barndom anses avslutad. Jonas gruvar sig lite. Han vet inte, till skillnad från många av sina jämnåriga, vad han vill göra eller lämpar sig för. På ceremonin händer det ofattbara, Jonas blir inte uppkallad. Han får vänta till sist och då visar det sig att han blivit utvald till samhällets nya "minnesbevarare", något som han inte förstår vad det innebär mer än att det är en stor ära och kommer att medföra stor smärta.

Detta är en berättelse om hur en värld där man försöker ta bort allt som är obehagligt, allt som skapar smärta och olycka och därigenom avlägsnar även andra känslor som till exempel kärlek och ilska. Samhället är tryggt och välplanerat men saknar färger, minnen och egna viljor. Jonas nya roll som minnesbevarare får fjällen att falla från hans ögon, han får ett perspektiv på världen som ingen annan där har, förutom den gamle minnesbevararen och han är väldigt gammal och trött.

Detta är en bok som passar väl in i den stora dystopitrenden som sköljer över ungdomsboksmarknaden just nu. Att den återutges på svenska just nu hänger samman med att den nyligen filmatiserats, första svenska upplagan kom 1997. Det är en för genren ganska kort bok, samtidigt får vi veta väldigt mycket om det samhälle Jonas lever i. Boken ger mycket att diskutera när det gäller samhällsskick, individens frihet och var historielöshet kan göra med oss. Slutet är öppet, så vi hoppas att även de följande delarna också kommer på svenska i lika fina upplagor så att vi får veta hur det går för Jonas och de andra.

Natur och Kultur, 214 sidor

Matchad

Författare: Ally Condie

Cassia lever i en framtid där allt kontrolleras av Samfundet för människornas bästa. Samfundet bestämmer var människorna ska bo (i likadana hus för att inte skapa avundsjuka och osämja), vad de ska ha på sig (likadana kläder i lugna, icke upphetsande färger), vad de ska äta (noga uppmätt och tillagat för optimal hälsa), vilken litteratur och konst som är tillåten (ett hundra dikter och ett hundra musikstycken, resten har förstörts),, vad de ska arbeta med, vad de ska göra på sin fritid och när de ska dö (på sin 80:e födelsedag).

Genom att kontrollera allt har de lyckats utrota i princip alla sjukdomar och skapa fred och lugn i större delen av världen. Varje minut av människornas tillvaro är kontrollerad och allt räknas ut med statistiska sannolikheter så de behöver i princip aldrig välja något själva.

När man fyller 17 år får man veta vem man är matchad med, alltså vem man ska gifta sig och bilda familj med. Cassia blir till sin stora glädje matchad med Xander, hennes barndomsvän. Men när hon får sitt microchip med information om sin match visas ett annat ansikte, en kille som heter Ky Markham. Cassia känner Ky och när hon får se hans ansikte på sitt microchip, även om det bara är några sekunder, och även om hon vet att Xander har räknats ut att vara hennes verkliga match, väcks hennes intresse för honom.

Cassia blir förälskad i en värld som inte tillåter den typen av känslor utanför systemet. Sakta börjar hon inse att den värld där hon vuxit upp och som hon alltid har sett som perfekt har en väldigt mörk sida. När hon får en förbjuden sak av sin farfar börjar hon bryta mer och mer mot reglerna. Något man inte gör ostraffat.

Dystopi att erbjuda läsare som plöjt Hungerspelen. Fast Matchad är lugnare och mindre våldsam, men problematiken med ett samhälle som står över individen har klara likheter och ger en intressant jämförelse.