Visar inlägg med etikett ADHD. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett ADHD. Visa alla inlägg

fredag 11 april 2014

Jag är ju så jävla easy going

Författare: Jenny Jägerfeld

Joanna har en rätt trasslig tillvaro. Hon brottas ständigt med sin adhd, som gör att hon aldrig kan vara still och att det känns som om hon har fyrtio kanaler på i huvudet samtidigt. Hon måste hela tiden anstränga sig för att vara normal, eller för att framstå som normal, men hon är inte säker på att folk i hennes omgivning förstår att hon faktiskt anstränger sig, att hennes beteende är ett resultat utav djävulusiska ansträngningar trots att de fortfarande tycker att hon är otroligt dampig. Så länge hon får sin medicin kan hon i alla fall hjälpligt hantera tillvaron.

Men Joanna har fler problem. Hennes pappa är deprimerad och sitter bara som en zombie framför TV:n dag ut och dag in. I kombination med att hennes mamma kämpar som misslyckad författare, som vägrar ta ett vanligt jobb, innebär det att familjen har extremt lite pengar att leva på. Joanna får alltid använda sitt studiebidrag till mat och för att dryga ut kassan säljer hon kondomer som hon får av en KK hon har.


Det är bristen på pengar som får Joanna att göra något oerhört dumt. Hennes mamma har föreslagit att de kanske kunde låta bli att hämta ut Joannas medicin, eftersom den är så dyr, och Johanna är livrädd för att hon utan sin medicin aldrig skulle kunna behålla sin nya flickvän, eller leva ett OK liv över huvud taget för den delen. Av en slump får hon nys om en drogaffär som skolans värsting planerar och iscensätter en kupp som gör att hon lurar både skolans värsting och de betydligt farligare killarna han handlar med. Kanske ingen superidé kan hon konstatera i efterhand…

Den här boken var mycket bättre än "Här ligger jag och blöder". Roligare, mer sammanhållen, otroligt spännande. Jättebra!

måndag 12 november 2012

Himmel över Hassela

Författare: Viveka Sjögren

Kalle heter egentligen Santos, men när han och hans mamma och småsyrrorna flyttar med mammas nya kille, Anders-mannen, från Stockholm till den lilla hålan Hassela vill han heta något vanligt. Något som inte får alla att anta att han är en kille som slåss, svär och stjäl. Det är han visserligen, men det behöver ju inte märkas på namnet i alla fall. Så han väljer Kalle istället. Vanligt, enkelt svenne-namn. Alla heter typ Kalle.

Men även Kalle slåss, svär och stjäl. Boken är hans berättelse, som han skriver intagen på ungdomsvårdsanstalt, där han blickar tillbaka och berättar om sitt liv. Han berättar om sin deprimerade mamma och sina rosa, popsmurflyssnande systrar, som han aldrig haft något band till, om sin Bolivianska pappa som är död, om skolan och problemen med att sitta still och lyssna, jobba, fatta, orka, om alla slagsmål, all ilska. Om vännen Josef vars porrintresse ska visa sig få katastrofala följder. Om alla pepparkaksbjudande, ickeförstående kuratorer, som alltid heter Gun eller Karin och som sliter sitt hår över hur hopplös han är.

Och så skriver Kalle om Heidi. Hon som plötsligt får världen att bli annorlunda.

Svart, hemskt, gripande om en kille som hela tiden hamnar snett, väldigt snett.