Mitt hjärta är ditt

Författare: Shivaun Plozza
En ungdomsbok från Australien är roligt som omväxling. Men den här berättelsen skiljer sig inte så mycket i anslag, ton och tematik än många av sina amerikanska motsvarigheter, därför tar det ett tag för mig att förstå att jag befinner mig down under.

Huvudperson och berättare är Marlowe som för snart precis ett år sedan fick ett nytt hjärta. Allt har gått bra, hon har överlevt sin utmätta tid och nu borde hon leva lycklig i alla sina dagar. Men det är lättare sagt än gjort. Att ha bytt sitt eget hjärta, även om det var ett dåligt, opålitligt hjärta, mot någon annans, någon som inte fick leva lycklig i alla sina dagar, är inte okomplicerat. Marlowe är förvirrad, skuldtyngd och känner sig otillräcklig. Hon får för sig att om hon bara fick veta mer om personen som gett henne det nya hjärtat, om hon fick lära känna familjen och tacka den, skulle hon kunna gå vidare. Men familjen vars döda anhörigas hjärta hon fått har tackat nej till vidare kontakt.

Som om inte detta vore nog har Marlowe en av de där förfärliga ungdomsboksmammorna som förväntar sig att bestämma allt om sitt unga vuxna barn. Marlowes mamma har varit tvungen att ta många beslut åt sin dotter när hon varit sjuk och hon verkar ha svårt att sluta med det. Hon är inte bara en överbeskyddande militant vegan, hon vill också bestämma vad Marlowe ska äta, vem hon ska umgås med, vad hon ska känna. Därför är det fullt förståeligt att Marlowe går bakom ryggen på henne och i smyg börjar efterforska sitt nya hjärtas ursprung och dessutom inleder någon slags (om är till en början väldigt fientlig) relation med slaktarsonen i huset bredvid.

Anslaget är, trots berättelsens allvarliga ämne, lätt och humoristiskt. Marlowe kryddar sin berättelse med en lite galghumoristisk krass ton. Marlowes bror Pip, som varje dag dyker upp i nya mycket fantasiutmanande kreationer som ”en astronaut som kraschat i Stilla havet och blivit en haj”, piggar också upp.

Passar 6-9 och tidigare åren på gymnasiet.

Gilla böcker, 380 sidor.

Hatar alla utom dig

Författare: Alison Raskin och Gaby Dunn

Det här är en brevroman för internetåldern. Bästisarna Ava och Gen börjar college i olika ändar av USA. Ava ska studera manusskrivande i närheten av där de växt upp på västkusten och Gen journalistik på ett ganska alternativt college i Boston.  Det står redan från början klart att separationen är svårare för Ava än för Gen. Hon har alla möjliga typer av tvångsföreställningar, panikångest och en fallenhet för självskadebeteende. Hon skickar sitt första mail till Gen redan innan de har hunnit skiljas åt. Väl på den nya skolan har hon ytterst svårt att orka med det sociala spelet och hitta nya vänner. Gen å sin sida kastar sig vilt ut i sitt nya sammanhang för att utforska både det och sig själv. Texten är omväxlande mail och chattkonversationer som livfullt och riktigt roligt beskriver den nya världen, och de första stegen in i vuxenlivet, på college. När vännerna vid ett tillfälle träffas lämnas luckor – de mailar ju inte längre varandra – bara några fragmentariska meddelande skickas och vi får i efterhand pussla ihop vad som har hänt.

Jag tycker sammantaget att det här var en riktigt härlig bok. Den vilar lite på några amerikanska ya-litteratur klichéer, men håller säg ändå med gott mått på hitsidan om okej och jag skrattar högt flera gånger när jag läser. Även om tjejerna i boken går på college passar den nog bäst för igenkänning hos svenska ungdomar på gymnasienivå.

Gilla böcker, 395 sidor.

Sköldpaddor hela vägen ner

Författare: John Green

Aza, huvudperson och berättare i John Greens efterlängtade Sköldpaddor hela vägen ner, lider av svåra tvångstankar. Mest rör dessa hennes kropp, bakterier och andra mikrober som befolkar den och sjukdomar hon kanske har eller håller på att dra på sig och ett sår hon har på ena fingret som hon tvångsmässigt pillar upp så att det aldrig läker. Hon fastnar lätt i tankespiraler där hon trängs längre och längre in i en galenskap hon inte klarar av att bryta. Aza har en bästa vän sedan evigheter, Daisy, som på många sätt är en typisk ungdomsboksbästis: frejdig, gör och säger vad hon känner för, är lojal mot Aza trots hennes psykiska besvär, är en fena på allt som har med internet att göra och drar med Aza på upptåg. Nu har Daisy fått nys på att det finns en belöning förknippad med tips som kan leda till återfinnandet av en välkänd snuskrik företagsledare som bor i samma stad som de. Och eftersom Aza dessutom råkar känna hans son Davis sedan läger de var på tillsammans när de var små, tänker Daisy, som kommer från en familj med väldigt dåligt med pengar, att de ska snoka i fallet och kamma hem belöningen.

Men så klart går det inte exakt som Daisy tänkt sig, eftersom verkligheten vanligtvis är mer komplicerad än den fanfiction hon roar sig med att skriva. Oundvikligen utvecklas det till en kärlekshistoria mellan Aza och Davis. En kärlek med komplikationer eftersom den ena är svårt psykiskt sjuk och den andra är föräldralös miljardärson med något slag pappaansvar för sin förtvivlade lillebror.

Styrkan i boken är beskrivningen av Azas psykiska tillstånd, och de existentiella resonemang som Aza för dels med sig själv men också i viss mån med Davis och beskrivningen av Azas och Daisys vänskap, som trots att den får en fnurra på tråden är fantastiskt och trofast. Man skulle också kunna diskutera vad som är "galet" och "normalt" i jämförelsen mellan Azas och Daisys liv å ena sidan och Davis och hans brors liv å andra sidan. I det resonemanget spelar djuret på omslaget, som inte är en ödla utan en tuatara (en väldigt förmögen tuatara), en avgörande roll.

Bonnier Carlsen, 292 sidor.

Flora Banks förlorade minne

Författare: Emily Barr

Flora bor i Cornwall i England med sina överbeskyddande föräldrar. Sedan hon var tio år lider hon av anterograd minnesförlust. Det innebär att hon kan minnas saker ett par tre timmar, men inget sedan hon var tio år gammal lagras i hennes långtidsminne. Det gör att hon flera gånger om dagen måste påminna sig själv om att hon är 17 år, var hon är, vem hon pratar med vart hon är på väg och så vidare. Hon löser detta genom att skriva ner saker på sina armar, på lappar och i sin anteckningsbok som hon alltid bär med sig.

Men så händer det något som Flora plötsligt minns. Hon är på en strand på natten och hon kysser en kille, Drake. Drake är hennes bästis Pages pojkvän som precis har haft en avskedsfest, för han ska åka till Svalbard och plugga. Det komplicerar situationen så klart. Page och Flora blir ovänner och Drake reser iväg. I samma veva måste Floras föräldrar åka till Paris där Floras bror ligger svårt sjuk, så de försvinner också hemifrån. Och kvar är Flora. Själv hemma. Med detta enda minne: hon kysste Drake på en strand.

Originaltiteln på den här boken är The One Memory of  Flora Banks och den är egentligen mer logisk. För det är kring detta enda minne allt kretsat för Flora. Till och med i hennes förvirrade tillstånd av minnesförlust förstår hon att detta är något oerhört, att hon plötsligt minns något. Hon är helt ensam och med den logik hon kan uppbåda är det Drake som har fått henne att minnas. Drake kanske kan bota henne och han finns på Svalbard. Alltså måste Flora ta sig till Svalbard.

Det här är sick-litt i arktisk miljö. Men det är inte så mycket en kärlekshistoria som en berättelse om mod och ensamhet, om att leva i ett konstant nu och om människors godhet. För Flora måste, på grund av sitt tillstånd, lita väldigt mycket på andra människor. Och det visar sig att det oftast går bra. Åtminstone på Svalbard.

Alfabeta, 317 sidor.

Vända världen rätt

Författare: Jennifer Niven

Libby är tjejen som blev känd över hela världen som Amerikas tjockaste tonåring då hon blev räddad ur sitt hus av rivningsmanskap och lyftkran. Jack är killen i huset mitt emot som lider av den ovanliga funktionsnedsättningen prosopagnosi eller ansiktsblindhet, något som han döljer för alla inklusive sin familj. När Libby bantat ner sig från 296 kg till cirka 140, fått bukt med sin panikångest och ska börja skolan igen, korsas deras vägar. Seth, en kompis till Jack, hittar på att de ska utmana varandra i "Tjockisrodeo", något som kort och gott går ut på att hoppa upp på ryggen på en ovetande fet människa och hålla sig kvar så länge som möjligt. Jack inser att Libby förmodligen är nästa offer och med någon slags obegriplig logik bestämmer han sig för att själv hoppa på henne för att på så sätt få slut på den förnedrande leken. Han anser sig inte vara någon elak person, men han har utarbetat vissa strategier för att mörka sitt handikapp och dessa gör att han ofta framstår som dryg. Han nickar och ler åt alla, han är charmig och "på", han är festens centrum, är uppmärksam och slår rekord i att jävlas, allt för att inte själv bli bytesdjur. Allt detta förklarar han för Libby i ett brev. Men det gör inte övergreppet så värst mycket mindre. Dessutom är Libby inte längre beredd på att tiga och lida och ta emot. Hon vet sitt värde och är beredd att försvara det, så när hon väl skakat av sig Jack golvar hon honom med en rak höger.

Man kan inte låta bli att undra hur många fler ovanliga åkommor och funktionsvariabler det går att vaska fram inom den nu sjukt (!) poppiga genren sick-litt. Och här har Niven dessutom klämt in både sjuklig fetma, prosopagnosi, lite cancer och lite aneurysm. Men med det sagt är detta riktig bladvändare. Det är välskrivet, gripande, roligt, sorgligt. Och tjockt, så man har att göra en stund. Kapitlen berättas i jagform, omväxlande ur Libbys och Jacks perspektiv. Temat är att våga vara den man är och att våga tro på sig själv och sina möjligheter, både Libby och Jack är trots sina fel och brister fina förebilder.

Gilla böcker, 456 sidor.

Våra kemiska hjärtan

Författare: Krystal Sutherland

Henry har precis börjar sista året på High School när Grace Town promenerar in på hans dramalektion. Hon ser snäppet fräschare ut än en uteliggare, med smutsigt hår, alldeles för stora pojkkläder, stripigt otvättat hår och stödd på en käpp. Henry har tidigare inte intresserat sig så mycket för att datea tjejer. Han har fullt upp med sina kompisar, skolan, familjen och att fjäska för svenskaläraren Hink, så att han ska få bli redaktör för skoltidningen sista året. Dessutom tror han på den stora romantiska livslånga kärleken, den som fäller en som en fura och varar livet ut. Men mycket snart visar det sig att Grace och han tillsammans blir utsedda till redaktörer för tidningen och de börjar så småningom spendera allt mer tid i hop. Och trots (eller kanske tack vare?) att Grace är tystlåten, hemlighetsfull, luktar inte illa och i övrigt framstår som ganska långt från drömflicksbilden, dras han till henne. Något är trasigt med Grace och han vill så gärna laga det. Dessutom har de kul ihop, de dagar som är bra Grace-dagar, de dagar hon släpper in Henry.

Den här boken har strösslats med jämförelser med John Green, Rainbow Rowell och E. Lockhart, vilket skjuter upp förväntningarna på en skyhög nivå. Till bokens fördelar hör den roliga och rappa dialogen, fullproppad med populärkulturella referenser som kommer att uppskattas av den tilltänkta målgruppen. Dessutom att den kommer att vara en fin tröst för alla som någon gång drabbats av ett brustet hjärta. Till nackdelarna hör att den bland blir pratig och lite långrandig, plus att en del av karaktärerna känns lite orealistiska, till dem hör Henrys föräldrar och syster, vilket inte gör så mycket, eftersom de är ganska perifera, men också Grace är svår för mig att få ihop.

En intressant detalj är att Våra kemiska hjärtan hakar i en trend jag var inne på förra året, nämligen att vänskap och i viss mån syskon och familj, framstår som viktigare än den romantiska kärleken (exempelvis i det här boktipset på Ingen normal står i regnet och sjunger). I den här boken omges Henry av sina bästa vänner Lola och Murray och de tre trofasta vännerna följs åt genom kärlekens våndor och bärgar varandra ur kraschade förhållanden på ett oerhört kärleksfullt sätt. Den passar ungefär övre delen av högstadiet och undre delen av gymnasiet och kan med fördel också köpas in på engelska.

Bonnier Carlsen 330 sidor.

Två eller tre saker jag glömde berätta för dig

Författare: Joyce Carol Oates

Merissa, Nadia,  Hannah och Chloe tillhör samma gäng på Quakers Hights day school som är en överklasshighschool. Några veckor in i höstterminen deras nästa sista år anländer Tink. Hon är liten, rödhårig, kaxig och omsusad av rykten. Hon har varit barnskådespelare i en ganska känd tv-serie och hennes mamma är såpaskådis. Till en början tycker alla att Tink är "en barnslig bitch". Men sen upptäcker de att hon är en massa andra saker också: smart, rolig, kvick, oförutsägbar, originell. Och så blir Tink deras vän och alla på hela high school blir avundsjuka på dem. Tink är deras vän bara om de lovar henne att "aldrig aldrig räkna med mig".

Eftersom Tink har blivit tvingad att bli vuxen för tidigt som barnskådis och med en mamma som inte har tagit föräldraansvar, har hon för länge sedan sett igenom vuxenvärldens fasader och lögner och slutat lita på vuxna. Hon far in på Quakers Hights som en pippigestalt och gör uppror mot konventionerna. Men det är en tung sak att axla annorlundaskapet ensam. Och Tink tar inte emot hjälp från någon, inte ens från tjejerna i Tink AB. En kväll skickar hon ett meddelande till sina närmsta vänner: "... vi ses nog inte på ett tag..." skriver hon. Sen tar Tink sitt liv.

Kvar lämnas Tink AB bestående  fyra mer eller mindre trasiga flickor och det är egentligen här berättelsen börjar. Den handlar om hur Merissa,  "den perfekta"  och Nadia,  "horan" tar sig igenom sitt sista highschoolår med kraven, vuxensveken, självdestruktiviteten, skammen och sorgen. Dessutom handlar det påfallande mycket om pappor, som med sina omöjliga krav och ickenärvaro komplicerar livet för sina döttrar. Men trots att de är svikna och övergivna så finns ändå Tink där och vakar över dem.

Bonnier Carlsen / En bok för alla, 313 sidor.

Ingen som hon

Författare: Helena Karlsson

I Ingen som hon berättar Tova om när hennes kusin och bästa kompis Judit blir sjuk och till slut dör av cancer. Hon berättar om saknaden och sorgen och om det konstiga i att livet är soligt och sommaren fortsätter som vanligt trots att det värsta händer. Hon berättar om hur hemskt det känns att vara glad ibland trots att det värsta ska drabba den man älskar och hur svårt det är att förstå att man aldrig ska ses igen. På slutet skriver Tova ett brev till sin döda kusin och lämnar på hennes grav.

Boken är skriven i största delarna som prosalyrik med korta meningar radade efter varandra. När det kommer in dialogpartier slår stilen om till vanlig prosa och det är ett tråkigt stilbrott tycker jag. Men i det stora hela är det en stämningsfull och inkännande bok som väl fyller sin plats som snabbläst alternativ i genren "sicklitt" och kommer att kunna vara till glädje och tröst för de som drabbats av sorg och alla oss andra.

Hegas, 88 sidor.

Ingenting och allting

Författare: Nicola Yoon

I den lite knäppa genren "sick litt", som börjat blomstra i kölvattnet av succén med John Greens Förr eller senare exploderar jag, kommer här ett nytt tillskott av debutanten Nicola Yoon som enligt omskaget gick direkt till toppen av New York Times bestsellerlista.

Den handlar om Madeline Whittier som lider av en extremt ovanlig sjukdom, SCID, svårartad imunbrist, vilket innebär att hon lever helt isolerad från världen i sitt komplett desinficerade vita hem under ständigt uppsikt av en sköterska. "Du kanske har hört talas om 'barnet i bubblan'? Det är jag"

Hon är, med tanke på sina omständigheter, ändå extremt nöjd och lycklig med livet. Hon läser en massa, har hemundervisning via internet, spelar kreativa varianter av sällskapsspel för att de ska passa bara två personer, såsom samvetspictionary eller fonetiskt alfapet och har filmkvällar med sin mamma. Madelines äldre bror och pappa har dött i en bilolycka strax innan hon fick sin diagnos, så hon och hennes mamma har bara varandra. Eventuella andra släktingar: mor- eller farföräldrar, kusiner, mostrar, finns inte i deras värld.

Men Madelines och mammans tillvaro ställs på ända när en ny familj flyttar in i grannhuset. Olly och hans syster blir överskickade med en kaka men bryskt avvisade av mamman. Olly tar för givet att Madeline har utegångsförbud och försöker få kontakt med henne genom ett hejdlöst skämtande kring den oförstörbara kaka som hans mamma velat ge sina grannar. Madeline håller sig först på sin kant, men faller sedan allt mer för Olly, som är och har allt som hon inte är och har. De inleder ett mail- och chattumgänge som allt mer tar över Maddys liv (det är Ollys smeknamn som hon snart anammar). Hon berättar inget för sin mamma med kan inte hålla sin allt seende sköterska Carla utanför. Carla låter så småningom Olly komma på besök korta stunder vilket gör att deras förhållande snart utvecklas till något mer än en vänskap per korrespondens.

Så klart dröjer det inte länge innan en brytpunkt kommer. Och vad som då händer och vad det leder till ska jag inte avslöja här.

Jag tror inte helt på den här berättelsen. Det finns flera delar som är ologiska och inte heller Maddy och Olly är helt realistiska huvudpersoner vilket gör att deras kärlek inte känns så där drabbande som den borde. Ändå tror jag att den kommer att funka väl i en lite yngre målgrupp, årskurs sju och uppåt. Den är illustrerad och alla chatt-mail-avsnitt gör att den är ganska luftig och snabbläst trots tjockleken. Jag läste den som e-bok och illustrationerna funkade tyvärr inte alls på min läsare som är en Letto, vilket var ett minus.

Bonnier Carlsen, 296 sidor.

Fågelflickan

Författare: Johanna Nilsson

Johanna Nilsson fortsätter som lättlästförfattare efter framgången med Zlatan-böckerna. Det är glädjande. Här handlar det om Minna som fastnat i det självdestruktiva tillstånd som diagnostiseras som anorexia. Först skulle hon och hennes kompis bara banta lite. Nu kan hon knappt äta något alls, maten är farlig, Minna är rädd. Hon springer en timme varje morgon, hon fryser, hjärtat uppför sig konstigt, hon blöder näsblod. Och trots att det skrämmer Minna kan hon inte äta. Hon vill bli lätt som en fågel, flyga iväg från allt.

Minna har en bror som hon älskar bortom allt. När hon inte orkar med kompisar längre och mamma och pappa bara är jobbiga, kan hon kura med Tom och berätta sagor för honom. Hon berättar om fågelflickan. En dag säger Tom att han inte heller ska äta, han ska bli en fågelpojke. Det blir vändpunkten för Minna.

Det är svårt att skriva kort och lätt utan att det blir stolpigt. Här blir det istället poetiskt. Det här passar för de som behöver snabbläst på högstadiet, men eftersom Minna är ålderslös kan den också användas på gymnasiet eller mellanstadiet.

Nypon, 64 sidor.

Det magiska hjärtat

Författare: Kristina Ohlsson

Robertas låtsasmorfar Horatio har tagit med Roberta och hennes bästis Charlotte på aktion. Påhejad av Horatio ropar Roberta in en gammal jordglob som Horation påstår är magisk. En kille i gul tröja bjuder emot, men Roberta får jordgloben. Men sen avbryts det roliga äventyret av ett Charlotte blir dålig. Hon är alltid dålig, har haft hjärtfel sedan födseln och blivit opererad ett otal gånger. Men nu blir hon mycket sämre och det bär av till akuten.

Det visar sig att gränsen är nådd för Carlottes hjärta, hon måste få ett nytt, men när ett sådant kan komma vet man inte. Under tiden gör Roberta klart deras bidrag till en teckningstävling som de hoppas på att vinna så att de kan åka till Stockholm och träffa kungen. Hon tar också reda på vad det är för magiskt med jordgloben. Det visar sig att man kan få en, bara en, önskan uppfylld. Men det är ganska komplicerat och man får absolut inte önska sig något som har med döden att göra. Roberta träffar killen med den gula tröjan från aktionen, han heter Eric och hjälper Roberta. Tillsammans kommer de på hur de ska kunna önska att Charlotte överlever utan att önska sig något som har med döden att göra och klurar ut hur de ska uppfylla de villkor som krävs för att önskningen ska fungera.

Det blir en väldigt spännande kamp mot tiden med de två barnens modiga letande och vänskapen mellan Roberta och Charlotte i centrum. Samtidigt tar boken upp rädslor, och i synnerhet rädslan för döden, på ett mycket starkt och fint sätt. Roberta träffar många bra vuxna som hon kan få stöd av här, vilket är bra eftersom hennes egna föräldrar är frånvarande och inte förstår allvaret i Robertas känslor.

Allt som allt är det en både spännande och drabbande bok med ett väldigt sorgligt slut. Den kommer att passa bra som högläsning på mellanstadiet om man inte fegar för att fälla en tår eller två när man läser. Se boktrailer här:

Lilla Piratförlaget, 200 sidor

Vi är en

Författare: Sarah Crossan

Grace är ena halvan av ett sammanväxt tvillingpar av typen ischiopagus tripus. Hon och hennes syster har två huvuden, två hjärtan, två uppsättningar lungor och njurar, fyra armar och ett par ben. Hennes tvillingsyster heter Tippi. Hon är den mer utåtriktade av dem. Den som pratar, protesterar, hörs. Grace är tänkaren. I den här mycket poetiska och vackra berättelsen följer vi Grace från augusti till mars och genom den mest omstörtande tiden i hennes liv. Först får Grace och Tippi veta att de måste börja i en vanlig skola, av ekonomiska skäl har deras mamma inte längre råd att hemundervisa dem. Sedan får de för första gången i livet egna riktiga vänner. Och Grace träffar Jon. Men det som är störst är att de får reda på att Graces hjärta är dåligt och att de, för att ha en chans att rädda livet på varandra, måste opereras isär.

En bok om att vara väldigt väldigt annorlunda, om syskonskap (även förhållandet till tvillingarnas lillasyster Dragon är mycket fint beskrivet), om skolan, vänskap, föräldrar, livet och den första skimrande kärleken. Och om döden.

Crossman har gjort mycket research om sammanväxta tvillingar, men berättelsen om Grace och Tippi är helt fiktiv. Kapitlen är korta och presenterar händelseförloppet och Graces tankar och reflektioner i brutna rader, som poesi. Det gör boken lite luftig och trots sina 448 sidor ganska snabbläst.

B.Wahlströms, 448 sidor.

Jag och Earl och tjejen som dör

Författare: Jesse Andrews

Greg Gaines är en osäker kille full av självförakt som överlever till liv på high school genom att vara ytligt bekant och accepterad av många fraktioner som möjligt, utan att vara älskad eller hatad av någon. På fritiden gör han och kompisen Earl mer eller mindre utflippade filmer inspirerade av flera av filmhistoriens klassiker. De visar inte filmerna för någon och tycker själva att de är helt värdelösa. Earl lever i en total social misär med en försvunnen pappa, en mamma som dragit sig tillbaka till husets övervåning och en värld av drickande och sociala medier och bröder som ingår i kriminella gäng, sysslar med droger och är våldsamma. Greg tycker det på sätt och vis verkar härligt att ha fri tillgång till datorspelande och att ha noll föräldrainblandning i sitt liv, men hur som helst är det svårt att umgås hemma hos Earl, så de brukar hänga hemma hos Greg. Gregs mamma å sin sida lägger sig oavbrutet i Gregs liv och ständigt i fel saker. När hennes väninnas dotter, en skolkamrat till Greg som han absolut inte umgås med eftersom han inte umgås med någon i skolan utan medvetet håller sig utanför, drabbas av leukemi, mer eller mindre tvingar hon Greg att ta kontakt med henne och börja umgås för att hon behöver muntras upp. Rachel, som tjejen heter, tycker av någon anledning som inte den här läsaren lyckas förstå att Greg är otroligt rolig. De inleder en vänskap som mest går ut på att Greg känner sig obekväm och att Rachel skrattar åt olika extremt dumma saker Greg säger. Earl hänger också på och blir en del av deras gemenskap så småningom. Redan titeln avslöjar att det inte går så bra för Rachels tillfrisknande, behandlingarna är plågsamma och Earl försök att muntra upp Rachel blir allt mer desperata.

Det här är en bok som spretar åt många olika håll. På ett sätt är det en utvecklingshistoria om en omogen, osäker kille. På ett annat sätt är det en rolig bok - eller det tror jag i alla fall att många kommer att tycka - om ett allvarligt ämne och på ett tredje sätt är det en berättelse om dagens väldigt segregerade Amerika. Greg, som är jagberättare, inbjuder inte till någon sympati, tvärt om berättar han helt öppet om sina lägsta tankar och känslor. Snarare känner man medömkan med både Greg och Earl och "tjejen som dör" - som i den här berättelsen mest ändå blir rekvisita i Gregs utvecklingsberättelse. Men i alla avseenden är det en ganska ovanlig bok, en bok som stickar ut, vilket är en kvalitet i sig.

Att den här boken från 2012 nu kommer på svenska kan bero på att filmen Me and Earl and the dying girl hade premiär på Sundancefestivalen i januari och gjorde succé.

B.Wahlströms, 281 sidor

Var är Audrey

Författare: Sophie Kinsella

Kinsella är kanske mest känd i Sverige för shopaholic-böckerna. Här kommer hon med en rolig feelgoodbok med en allvarlig bottenton.

Huvudperson och jagberättare är Audrey och berättandet sker delsvis genom transkriberade filmepisoder som Audrey gör som en del av sin terapi. Hon lider nämligen av social fobi, generaliserat ångestsyndrom (GAD) och depressiva episoder (återkommande depression). En del i symptombilden är att hon inte klarar av att se någon i ögonen utan ständigt bär mörka solglasögon. Audreys problem är utlösta av en väldigt obehaglig händelse på Audreys gamla skola. Vi får inte veta exakt vad som hände eftersom Audrey inte orkar prata om det, men det innefattade relegering av andra elever. Nu är Audrey hemma i väntan på att börja en ny skola till hösten och i väntan på tillfrisknande, något som hon själv tycker går omöjligt långsamt. I bokens inledning kastar Audreys mamma ut Audreys brors dator genom fönstret för att mamman tycker att han spelar för mycket dataspel och är rädd att han blivit spelberoende. Detta väldigt galna beteende gör ju att man som läsare känner att det kanske inte bara är Audrey som har problem i den här famljen, men att hon är den som kanaliserar problem. Efter inledningen går berättandet lite tillbaka i tiden för att skildra de händelser som ledde fram till datorutkastandet. Det ger en tydlig bild av en familj med oerhört dålig kommunikation mellan vuxna och barn, en väldigt föraktfull syn på vad barnen tycker är viktigt i livet och föräldrar som är i kris och inte förstår hur de ska bete sig för att räcka till för sina barn. Jag inser att det här låter som en konstig handling i en feelgood-roman, men det funkar faktiskt.

Själv tycker jag att det är lite synd att Kinsella inte låter allvaret i boken ta sin plats lite mer. Överlag beskriver hon föräldrarnas kommunikationskollaps väldigt roligt och pricksäkert, jag skrattar högt flera gånger. Och så tycker jag att kärlekshistorien som blommar upp väldigt hastigt mellan Audrey och hennes brors spelkompis känns som väl orealistisk och ett helt onödigt inslag i boken. Men samtidigt är det bra att det skrivs om psykisk ohälsa på ett lättillgängligt sätt. Och roliga ungdomsböcker är det ont om så detta är ett välkommet inslag.

B.Wahlström, 310 sidor.

Mellan vinter och himmel

Författare: Elin Bengtsson

Martin tänker att hans bror kommer höra metallfjärilarna som kommer ur Martins gitarr och att han kommer förstå att det är Martins sätt att tala om att han älskar honom och att han är ledsen att han ska dö.

Andreas hör inte metallfjärilarna. Han har gjort en lista, tre saker han ska göra innan han dör: 1. Säga till Martin vilken jävla idiot han är 2. Säga till Martin att han älskar honom 3. Göra något som finns kvar när han är borta.

Andreas kommer dö innan våren kommer, eller precis när våren är på väg. Det måste vara den värsta tidpunkten att dö, tänker Martin, precis när allting liksom börjar.

Men innan Andreas dör kommer han beta av sin lista. Martin kommer göra slut med Sara och bli vän med Andreas läkare och kanske kommer han få Andreas att förstå vad metallfjärilarna som strömmar ur hans gitarr betyder.

Sorgligt och vackert!

Mitt bultande hjärta

Författare: Alf Kjetil Walgermo

Amanda är förälskad. Precis innan sommarlovet blir hon kär i David i parallellklassen. Han är snyggast i skolan och hon är helt övertygad om att han aldrig skulle kunna intressera sig för en sådan som henne. Spinkig, platt och alldeles för killig. Trist. Inte som bästisen Jenny som är lång och snygg och kurvig.

Men David verkar tycka om Amanda. De cyklar och paddlar tillsammans och han tycker att Amanda är cool som vågar testa livsfarliga tricks med cykeln i det gamla grustaget. Sommarlovet börjar och de bestämmer att de ska bygga en flotte tillsammans och segla ut till öarna på andra sidan sundet.

Amanda är vältränad. Hon har en överenskommelse med sin pappa om att cykla fem kilometer om dagen. Gör hon det ska han köpa en ny cykel till henne. En med 21 växlar, en sådan som David har. Men på sista tiden märker Amanda att hon blir trött så fort. Minsta backe så blir hon helt slut.

När Amandas mamma tar henne till läkaren får de reda på att det är något fel på hennes hjärta, det är därför hon inte orkar något. Efter fler prover i Oslo visar det sig att Amandas hjärta är så dåligt att hon måste få ett nytt. Hon sätts upp på transplantationslistan och sedan är det bara att vänta. Det är som att vänta på livet och döden på samma gång tycker Amanda. Dessutom känns det otäckt att få någon annans hjärta, tänk om hon inte kommer vara sig själv efter operationen? Tänk om hon inte kommer vara kär i David längre?

Tänk om inte det nya hjärtat kommer i tid... Månaderna går och Amanda blir sämre och sämre och sämre. Får hon inte ett nytt hjärta före nästa sommar kommer hon dö. Fast hon inte ens fyllt fjorton år.

Starkt, tänkvärt, sorgligt, vackert.

Förr eller senare exploderar jag

av John Green i översättning av Ylva Stålmarck

Nu har den äntligen kommit på svenska Recension av originalutgåvan The fault in our stars

Lyssna när John Green läser första kapitlet ur sin bok på youtube och det andra

Detta är den bästa ungdomsbok jag läste 2012!