En annan resa

Författare: Lotta Olsson
Illustrationer: Maria Nilsson Thore

I Konstiga djur fick vi för första gången träffa Jättemyrsloken och Hasselmusen när de redde ut vem som är konstig egentligen. Här får vi träffa dem igen och dessutom en göra en ny bekantskap: en dvärgelefant som kan kallas Arne. Eller något annat. Det är ju bara ett namn.

När tittar vi in i Jättemyrslokens och Hasselmusens värld är det en riktigt gråtrist dag när allt känns fult. Jättemyrsloken suckar och önskar sig bort. Kanske skulle man ge sig ut på en resa? Men det finns ju många olika sorters resor. Inre resor till exempel, då behöver man varken resehårtork eller badbyxor. Att spela teater kan vara en inre resa och det är precis det Jättemyrsloken och Hasselmusen ska göra. Och kanske Arne också.

En filosofisk och underhållande bok som är superb högläsning för sexåringar och uppåt.

Skuggan i väggen

Författare: Kerstin Lundberg Hahn

Lundberg Hahn har slagit följe med Ingelin Angerborn och Mårten Sandén som bägge på senare tid slagit sig in på den genre som kallas "Magisk realism". Det är ofelbart så att svenska barnboksförfattare som skriver i den traditionen jämförs med Maria Gripe. Men det gör kanske inget, de flesta känner nog att det är en ära att jämföras med henne.

Micke och hennes mamma flyttar mycket. Nu har de kommit till ett halvruckligt hus i en Norrländsk småstad, med en riktig skog bakom knuten och den brusande älven ett stenkast bort. Mickes mamma jobba på äldreboendet och ska äntligen få plats att ha en egen ateljé i huset, hon är konstnär nämligen även om hon inte kan försörja sig på det. Det första Micke ser när hon kommer till sitt rum är skuggan i väggen. Först tror hon att det är hennes egen skugga, men så ser hon att den inte rör sig. Den är ungefär lika stor som henne själv och tapetens mönster gör att man kan föreställa sig ansiktsdrag. Micke pratar lite med skuggan. Hon blir inte rädd, inte då...

Att börja i ny skola är något Micke är van vid. Detta är en ovanligt liten klass och urvalen av möjliga kompisar är inte så stort och det blir komplicerat. Micke gör även bekantskaper på älderboendet. Samtidigt lämnar skuggan i väggen, som helt uppenbart är ett spöke, inte henne ifred. Varför spökar flickan som hette Ellie för Micke? Sakta börjar hon nysta bland trådar från det förflutna och finner att vissa historier kan upprepa sig, om ingen griper in...

Mycket spännande och njutbart välskrivet. Som gjort för sträckläsning under en pläd i höstrusket!

Namnsdagsflickan av Kristoffer Leandoer och Åsa Ekström

Detta är en mycket vacker och speciell berättelse, både till innehåll och form. Den handlar om vänskap, tillit, utanförskap och om att vara trogen sina ideal. Berättelsen har tre huvudpersoner, de två gamla kompisarna Robin och Kim och så Robins lillasyster Harriet som kallas Namnsdagsflickan. Robin och Kim har känt varandra länge och delat intresset för fantasy. De har byggt upp en egen värld som heter Berghendia, med figurer och kartor. När de båda vännerna glider från varandra och tappar intresset för Berghendia börjar Kim göra en egen serie om superhjälten Kassandra Karat. Namnsdagsflickan är förtvivlad över att vännerna övergivit varandra och sin gemensamma värld. I början av boken ligger hon i koma sedan en vecka tillbaka. Det går upp för Robin och Kim att hon på något sätt är fången i Berghendia. Jag avslöjar inte mer av handlingen.

Berättelsen rör sig över tre plan och berättas med både bild, serier och text. Vi får följa Kims och Robins berättelse med Namnsdagsflickan som en central gestalt. Deras historia berättas med text och mangainspirerade bilder. Vi följer Namnsdagsflickan, eller Leana som hon heter här, ner i underjorden i hennes medvetslöshet. Dessa partier berättas som en saga. Slutligen får vi följa Kims hjältinna Kassandra Karat, tecknad som actionserie.

Alltså inte helt lättläst men väl värt mödan. En fin känsla dröjer sig kvar när jag slår ihop boken. Men så öppnar jag igen. Hur var det nu? Var Kim en tjej och Robin en kille? Eller var de båda killar, eller tjejer? Nej, något svar ger varken Åsa Ekström i sina fina illustrationer eller Kristoffer Leandoer i sin poetiskt berättande text. Och det är ju lite kul!