Författare: Lena Ollmark
Illustratör: Per Gustavsson
Barnens skräckdrottning Lena Ollmark kommer här med en skräckis för de yngre läsare. Det är den sorgesamma berättelsen om Lilla Hon, en snäll och ängslig flicka som inte märks så mycket, utom när hennes klasskamrater roar sig med att skrämma henne. De skrämmer henne med Lärarinnan som spökar på skolans vind, Matfarbrorn som går igen i skolbespisningen med sin köttyxa på släp, Slöjdflickan som hemsöker syslöjden med sin vassa sax och inte minst Bibliotekspojken som lockar barn vilse i det labyrintartade skolbiblioteket. När Lilla Hon blir inlåst på skolans vind blir hon tvungen att möta alla monster för att till slut nå det åtråvärda kuddrummet.
Jag har lite svårt att avgöra hur skrämmande det här egentligen är för den tänkta målgruppen. Gustavssons bilder är i alla fall i mitt tycke snäppet läskigare än själva historien. I texten finns humorn och sagotraditionen - den lilla som lyckas och förvissningen om ett lyckligt slut - som lugnande bakgrund. Bilderna är mer oroande; skuggorna hotar, ögonen är mörka hålor och blodet stänker över uppslagen. Den är klassad Hcg men förlagets rekommendation är 6-9 år. Jag tror att jag lutar åt förlagets bedömning.
Lilla piratförlaget, 134 sidor.
söndag 30 juli 2017
fredag 28 juli 2017
Barnet i mossen
Författare: Soibhan Dowd
När Fergus och hans farbror Tally tidigt en morgon stjäl torv på en mosse i närheten av där de bor gör de ett makabert fynd. Ett dött barn, troligen mördat. Polisen tillkallas och ganska snart inser man att barnet legat i mossen länge, flera hundra år, kanske tusen, och att brottet som begåtts är sedan länge glömt. Men Fergus tänker mycket på mossbarnet och hon besöker honom i hans drömmar. Samtidigt har Fergus en hel del annat att tänka på. Det är 80-tal och konflikten i Nordirland är inne i ett intensivt skede. Hans bror Joe är i fängelse och har anslutit sig till de som hungerstrejkar för att hävda sina rättigheter som politiska fångar och sätta omvärldens uppmärksamhet på vad de anser är Britternas orättfärdiga inblandning i Irland. Dessutom har han examensproven i skolan och så blir han kontaktad av en kompis till Joe som kräver att han ska utföra kurirverksamhet över gränsen på sina morgonlöprundor.
Dowd väver skickligt samman livets olika konflikter, människan olika val, de frivilliga och de påtvingade, hur du drabbas av andras val och hur handling och underlåtande av handlande båda är val som man måste leva med efteråt. Här handlar det bokstavligen om val på liv och död, i detta karga och ogästvänliga, men ändå svindlande vackra landskap, som många älskar som sitt fosterland och är beredda att dö för. Språket är vackert och ganska lättläst. Ämnet är på alla sätt intressant, en del av vår moderna historia och ett sår som ännu är oläkt. Passar för högstadiet och gymnasiet.
Atrium, 347 sidor.
När Fergus och hans farbror Tally tidigt en morgon stjäl torv på en mosse i närheten av där de bor gör de ett makabert fynd. Ett dött barn, troligen mördat. Polisen tillkallas och ganska snart inser man att barnet legat i mossen länge, flera hundra år, kanske tusen, och att brottet som begåtts är sedan länge glömt. Men Fergus tänker mycket på mossbarnet och hon besöker honom i hans drömmar. Samtidigt har Fergus en hel del annat att tänka på. Det är 80-tal och konflikten i Nordirland är inne i ett intensivt skede. Hans bror Joe är i fängelse och har anslutit sig till de som hungerstrejkar för att hävda sina rättigheter som politiska fångar och sätta omvärldens uppmärksamhet på vad de anser är Britternas orättfärdiga inblandning i Irland. Dessutom har han examensproven i skolan och så blir han kontaktad av en kompis till Joe som kräver att han ska utföra kurirverksamhet över gränsen på sina morgonlöprundor.
Dowd väver skickligt samman livets olika konflikter, människan olika val, de frivilliga och de påtvingade, hur du drabbas av andras val och hur handling och underlåtande av handlande båda är val som man måste leva med efteråt. Här handlar det bokstavligen om val på liv och död, i detta karga och ogästvänliga, men ändå svindlande vackra landskap, som många älskar som sitt fosterland och är beredda att dö för. Språket är vackert och ganska lättläst. Ämnet är på alla sätt intressant, en del av vår moderna historia och ett sår som ännu är oläkt. Passar för högstadiet och gymnasiet.
Atrium, 347 sidor.
tisdag 25 juli 2017
I paradisets källare
Författare och illustratör: Julia Hansen
I den här serieboken berättar Julia Hansen om en flickas uppväxt i Nyköping. Berättelsen är uppdelad i kapitel som heter "Mellanstadiet", "Högstadiet" och "Gymnasiet". I en prolog berättar hon hur huvudpersonens familj var med i Jehovas vittnen när hon var liten men sedan blev utkastade. Detta berörs inte så mycket i resten av boken, vars bärande tema istället är hur huvudpersonen Julia upptäcker paradiset i en källare, i form av en teatergrupp ledd av den karismatiska Louise.
Julia älskar teatern och älskar att stå på scenen och festerna och gemenskapen på teatern och hon får snabbt allt större roller och allt mer ansvar. Hon beundrar Louise på gränsen till dyrkan. Men samtidigt är det något som skaver allt mer. Louise pratar skit om folk som har slutat, om de som inte ger all tid och allt engagemang till teatergruppen och ger den unga Julia förtroenden och ansvar som hon nog istället borde gett sina jämnåriga kompisar. Men Louise har inga jämnåriga vänner, hon har bara teatern och ungdomarna där. Julia mår allt sämre, får bulimi och olika självskadebeteenden men skäms otroligt mycket för detta och gör allt hon kan för att dölja den sida av sig själv för Louise och de andra i källarteatern. Samtidigt har hon ett liv och vänner utanför teatervärlden och dessa blir allt viktigare och tar allt mer tid.
Den här berättelsen berättas rakt av: det här hände, så här var det. Skeendena, som ibland är ganska förfärliga, redovisas utan närmre analys utan detta lämnas till läsaren. Eftersom Hansen själv är från Nyköping gissar man att det är en självbiografisk berättelse. Förlaget har klassat den som unga vuxna men jag tycket att den funkar från högstadiet.
Rabén & Sjögren, tecknad serie.
I den här serieboken berättar Julia Hansen om en flickas uppväxt i Nyköping. Berättelsen är uppdelad i kapitel som heter "Mellanstadiet", "Högstadiet" och "Gymnasiet". I en prolog berättar hon hur huvudpersonens familj var med i Jehovas vittnen när hon var liten men sedan blev utkastade. Detta berörs inte så mycket i resten av boken, vars bärande tema istället är hur huvudpersonen Julia upptäcker paradiset i en källare, i form av en teatergrupp ledd av den karismatiska Louise.
Julia älskar teatern och älskar att stå på scenen och festerna och gemenskapen på teatern och hon får snabbt allt större roller och allt mer ansvar. Hon beundrar Louise på gränsen till dyrkan. Men samtidigt är det något som skaver allt mer. Louise pratar skit om folk som har slutat, om de som inte ger all tid och allt engagemang till teatergruppen och ger den unga Julia förtroenden och ansvar som hon nog istället borde gett sina jämnåriga kompisar. Men Louise har inga jämnåriga vänner, hon har bara teatern och ungdomarna där. Julia mår allt sämre, får bulimi och olika självskadebeteenden men skäms otroligt mycket för detta och gör allt hon kan för att dölja den sida av sig själv för Louise och de andra i källarteatern. Samtidigt har hon ett liv och vänner utanför teatervärlden och dessa blir allt viktigare och tar allt mer tid.
Den här berättelsen berättas rakt av: det här hände, så här var det. Skeendena, som ibland är ganska förfärliga, redovisas utan närmre analys utan detta lämnas till läsaren. Eftersom Hansen själv är från Nyköping gissar man att det är en självbiografisk berättelse. Förlaget har klassat den som unga vuxna men jag tycket att den funkar från högstadiet.
Rabén & Sjögren, tecknad serie.
Etiketter:
biografier,
familj,
grupptryck,
Hci,
kroppsfixering,
kärlek,
maktfullkomlighet,
psykisk sjukdom,
självbiografiska berättelser,
Sverige,
tecknade serier,
unga vuxna,
vänskap,
ätstörningar
måndag 24 juli 2017
Tors hammare
Författare: Rick Riordan
Magnus Chases öden och äventyr som odöd enhärje i Valhall går vidare i denna andra del (läs om del ett, Krigarens svärd här). Återigen är ragnarök nära, återigen är det Loke som försöker ställa till det. Tors hammare är stulen, ett bröllop mellan en jätte och Magnus valkyriavän Sam är priset för att få tillbaka den och tiden är knapp.
Riordan lyckas med konststycket att skriva roliga, nästan flamsiga böcker, utan att bli del allra minsta sexistisk, xenofob eller något annat unket. Tvärt om är hans böcker uppfriskande mångfaldiga på ett helt opåklistrat sätt: Sam är både praktiserande muslim i hidjab och Magnus trognaste vapendragare, hans bästa vän alven Hearthstone är döv vilket innebär att de kommunicerar med teckenspråk kombinerat med lite läppläsning med honom och i det här äventyret dyker också Alex upp i Valhall. Alex är ickebinär transperson som oftast identifierar sig som hon, men det varierar från stund till annan. Sen är det ju Magnus själv också. En superhjälte vars främsta egenskaper är att vara snäll, hela folk och vilja gömma sig när striden hettar till. Dessutom är det full fart, roliga kapitelnamn, rappa dialoger och smarta kopplingar till den nordiska mytologin.
Passar som egen läsning eller högläsning från fyran och uppåt.
Bonnier Carlsen, 469 sidor.
Magnus Chases öden och äventyr som odöd enhärje i Valhall går vidare i denna andra del (läs om del ett, Krigarens svärd här). Återigen är ragnarök nära, återigen är det Loke som försöker ställa till det. Tors hammare är stulen, ett bröllop mellan en jätte och Magnus valkyriavän Sam är priset för att få tillbaka den och tiden är knapp.
Riordan lyckas med konststycket att skriva roliga, nästan flamsiga böcker, utan att bli del allra minsta sexistisk, xenofob eller något annat unket. Tvärt om är hans böcker uppfriskande mångfaldiga på ett helt opåklistrat sätt: Sam är både praktiserande muslim i hidjab och Magnus trognaste vapendragare, hans bästa vän alven Hearthstone är döv vilket innebär att de kommunicerar med teckenspråk kombinerat med lite läppläsning med honom och i det här äventyret dyker också Alex upp i Valhall. Alex är ickebinär transperson som oftast identifierar sig som hon, men det varierar från stund till annan. Sen är det ju Magnus själv också. En superhjälte vars främsta egenskaper är att vara snäll, hela folk och vilja gömma sig när striden hettar till. Dessutom är det full fart, roliga kapitelnamn, rappa dialoger och smarta kopplingar till den nordiska mytologin.
Passar som egen läsning eller högläsning från fyran och uppåt.
Bonnier Carlsen, 469 sidor.
torsdag 20 juli 2017
Gudarna vaknar
Författare: Maz Evans
I gudarnas himmelska värld, som numera styrs av Djurkretsen sedan Zeus valt att gå i pension, är det ibland långtråkigt perfekt. Jungfrun, den yngsta i djurkretsen på bara lite knappt 2000 år, tar därför olovandes ett uppdrag i de dödligas värld. Hon ska ge en livstidsdömd fånge en flaska ambrosia. Fången är fängslad under Stonehenge, bara ett stenkast från där Elliot bor. Elliot är en kille med avsevärda problem. Hans mamma har drabbats av någon form av allt för tidig demens, deras pengar är slut och i skolan trakasseras han av den sadistiska historieläraren Boil som vill få honom relegerad. Dessutom är hans illvilliga granntant ute efter att köpa hans och mammans hus för en spottstyver. Så när det efter ett stjärnfall dyker upp en konstig liten tjej som yrar en massa och absolut ska bege sig till Stonhenge på egen hand, råkar han in i ett äventyr som egentligen är ett problem för mycket. Men Elliot är en rättrådig typ, en som inte kan överge en liten flicka som verkar ha tappat bort sig.
Gudarna vaknar är den första i en serie (Kaosstenarna) som gissningsvis ska bli fyra, en för varje elementarsten. I denna första bok är det jordstenen som Elliot och Jungfrun ger sig ut på jakt efter, allt för att stoppa den demon de råkat släppa lös. Till sin hjälp får de Zeus, som visar sig vara en godmodig och bussig gubbe, sexistisk så det förslår förvisso, men långtifrån den gängse mer skräckinjagande bilden av de grekiska gudarnas kung som man oftast möter. Med på äventyret kommer också Hermes, som modemedveten socialamediergalning, de ständigt gnabbande systrarna Athena och Afrodite och deras bror Hefaistos, gudasmeden som kan bygga eller laga vad som helst.
Tänk er en Pixarfilm, fast som bok, då har ni en blid av Gudarna vaknar. Det är roliga infall, kul uppfinningar, knäppa typer och humoristisk dialog. Dessutom finns lite av en barnnivå och en vuxennivå, vissa skojigheter förstås bättre om man har en högre förståelse för den antika mytologin, men äventyret är roligt nog ändå. Ett rejält minus för grabbigheten och den aningslösa sexismen. Passar från fyran och uppåt eller från trean som högläsning. Den engelska titeln, Who let the gods out? är så klart oändligt mycket fyndigare, i synnerhet som den följs av Simply the Quest.
Rabén och Sjögren, 367 sidor.
I gudarnas himmelska värld, som numera styrs av Djurkretsen sedan Zeus valt att gå i pension, är det ibland långtråkigt perfekt. Jungfrun, den yngsta i djurkretsen på bara lite knappt 2000 år, tar därför olovandes ett uppdrag i de dödligas värld. Hon ska ge en livstidsdömd fånge en flaska ambrosia. Fången är fängslad under Stonehenge, bara ett stenkast från där Elliot bor. Elliot är en kille med avsevärda problem. Hans mamma har drabbats av någon form av allt för tidig demens, deras pengar är slut och i skolan trakasseras han av den sadistiska historieläraren Boil som vill få honom relegerad. Dessutom är hans illvilliga granntant ute efter att köpa hans och mammans hus för en spottstyver. Så när det efter ett stjärnfall dyker upp en konstig liten tjej som yrar en massa och absolut ska bege sig till Stonhenge på egen hand, råkar han in i ett äventyr som egentligen är ett problem för mycket. Men Elliot är en rättrådig typ, en som inte kan överge en liten flicka som verkar ha tappat bort sig.
Gudarna vaknar är den första i en serie (Kaosstenarna) som gissningsvis ska bli fyra, en för varje elementarsten. I denna första bok är det jordstenen som Elliot och Jungfrun ger sig ut på jakt efter, allt för att stoppa den demon de råkat släppa lös. Till sin hjälp får de Zeus, som visar sig vara en godmodig och bussig gubbe, sexistisk så det förslår förvisso, men långtifrån den gängse mer skräckinjagande bilden av de grekiska gudarnas kung som man oftast möter. Med på äventyret kommer också Hermes, som modemedveten socialamediergalning, de ständigt gnabbande systrarna Athena och Afrodite och deras bror Hefaistos, gudasmeden som kan bygga eller laga vad som helst.
Tänk er en Pixarfilm, fast som bok, då har ni en blid av Gudarna vaknar. Det är roliga infall, kul uppfinningar, knäppa typer och humoristisk dialog. Dessutom finns lite av en barnnivå och en vuxennivå, vissa skojigheter förstås bättre om man har en högre förståelse för den antika mytologin, men äventyret är roligt nog ändå. Ett rejält minus för grabbigheten och den aningslösa sexismen. Passar från fyran och uppåt eller från trean som högläsning. Den engelska titeln, Who let the gods out? är så klart oändligt mycket fyndigare, i synnerhet som den följs av Simply the Quest.
Rabén och Sjögren, 367 sidor.
måndag 17 juli 2017
Som stjärnor faller
Författare: Lin Hallberg
Tess älskade mormor har dött och hennes föräldrar har bestämt att de ska flytta in i hennes gamla hus på landet. Tess tvingas från bästisen Liv i Stockholm till en helt annan tillvaro med ny skola, nya kompisar. Men Tess finner sig inte alls till rätta. Dels är hon övertygad om att de ska flytta tillbaka till hösten. Dels saknar hon Liv och sitt gamla liv, sitt gamla jag, med Liv. Hon känner mormors närvaro starkt i huset, en närvaro som väcker både längtan och skuld. Hur kan mormor vara borta för alltid? Och varför var Tess så dum mot henne sista sommaren? Hon spelar in filmer som hon skickar till Liv, men Liv och Stockholm känns allt längre bort. Samtidigt träffar hon den mystiske Tom och hans häst Stjärna i skogen. Tom går inte i samma skola som Tess och är förtegen om sig själv. Men har vill att Tess ska lära sig rida Stjärna så att hon kan hjälpa honom att ta hand om henne. Tess rider Stjärna och lär sig läsa henne, men mest för att vara tillsammans med Tom. Men vem är han egentligen? Liv tycker att hon ska vara försiktigt och akta sig för "indiankillen" som hon kallar honom.
En mysrysare med hästtema, som två presenter i en för hästintresserade mellanåldersläsare! Korta kapitel och mycket dialog gör den läsvänlig.
Bonnier Carlsen, 190 sidor.
Tess älskade mormor har dött och hennes föräldrar har bestämt att de ska flytta in i hennes gamla hus på landet. Tess tvingas från bästisen Liv i Stockholm till en helt annan tillvaro med ny skola, nya kompisar. Men Tess finner sig inte alls till rätta. Dels är hon övertygad om att de ska flytta tillbaka till hösten. Dels saknar hon Liv och sitt gamla liv, sitt gamla jag, med Liv. Hon känner mormors närvaro starkt i huset, en närvaro som väcker både längtan och skuld. Hur kan mormor vara borta för alltid? Och varför var Tess så dum mot henne sista sommaren? Hon spelar in filmer som hon skickar till Liv, men Liv och Stockholm känns allt längre bort. Samtidigt träffar hon den mystiske Tom och hans häst Stjärna i skogen. Tom går inte i samma skola som Tess och är förtegen om sig själv. Men har vill att Tess ska lära sig rida Stjärna så att hon kan hjälpa honom att ta hand om henne. Tess rider Stjärna och lär sig läsa henne, men mest för att vara tillsammans med Tom. Men vem är han egentligen? Liv tycker att hon ska vara försiktigt och akta sig för "indiankillen" som hon kallar honom.
En mysrysare med hästtema, som två presenter i en för hästintresserade mellanåldersläsare! Korta kapitel och mycket dialog gör den läsvänlig.
Bonnier Carlsen, 190 sidor.
Flickan på hotellet
Författare: Katarina Wennstam
När en flicka i Alex ålder hittas död, strypt, på ett hotell nära där hon bor, kan hon inte sluta tänka på det. Alex och hennes bästis Bianca, som är hemmasittare, börjar rota i fallet tillsammans med Alex andra bästa kompis Charlie. Till saken hör att Alex bonusmamma är polis, men ansvar för utredningen av dödsfallet. Dessutom är Alex mormor Astrid, som är hennes största förebild i livet, för detta domare, så Alex har ovanligt god insyn i hur polis- och rättsarbete går till. Hon är dessutom hela tiden väldigt medveten om att hon inte borde göra det hon gör när hon tar jobb som frukostvärdinna på hotellet för att få veta mer, i skymundan förhör de hotellanställda och med Bianca i täten tar kontakt med en misstänkt via sociala medier.
Den här berättelsen är löst baserad på ett verkligt fall då en ung tjej dog efter strypsex med en helt vanlig några år äldre kille. Aktualiteten och det verklighetsnära gör att den bränner till och är riktigt spännande. Samtidigt blir jag lite matt av att den är så väldigt redovisande Jag har inte läst någon av Wennstams spänningsromaner för vuxna och läser sällan eller aldrig deckare överhuvudtaget, så jag vet inte om det är ett gängse grepp i den genren att man överlag berättar i stället för att visa, eller om det helt enkelt är så att Wennstam inte är van att skriva för unga och inte tror att de klarar av lite "show, don't tell". Men det kan jag lova att de gör. Sen undrar jag också lite över inledningens helt osannolika scen i aulan där rektorn samlar alla tjejer för att prata om att killar tafsar på dem. Den mynnar ut i ingenting. Kanske kommer svaret på den frågan i nästa bok, för detta är den första i en tänkt trilogi.
Som alltid finns det olika kvaliteter i en bok och den här är, förutom en spännande bladvändare, en kraftfull och dagsaktuell inlaga i hur vi människor är mot varandra och hur folk behandlas olika beroende på kön eller ålder eller annat. Den är relativt lättläst och passar högstadiet och gymnasiet.
Rabén & Sjögren, 255 sidor.
När en flicka i Alex ålder hittas död, strypt, på ett hotell nära där hon bor, kan hon inte sluta tänka på det. Alex och hennes bästis Bianca, som är hemmasittare, börjar rota i fallet tillsammans med Alex andra bästa kompis Charlie. Till saken hör att Alex bonusmamma är polis, men ansvar för utredningen av dödsfallet. Dessutom är Alex mormor Astrid, som är hennes största förebild i livet, för detta domare, så Alex har ovanligt god insyn i hur polis- och rättsarbete går till. Hon är dessutom hela tiden väldigt medveten om att hon inte borde göra det hon gör när hon tar jobb som frukostvärdinna på hotellet för att få veta mer, i skymundan förhör de hotellanställda och med Bianca i täten tar kontakt med en misstänkt via sociala medier.
Den här berättelsen är löst baserad på ett verkligt fall då en ung tjej dog efter strypsex med en helt vanlig några år äldre kille. Aktualiteten och det verklighetsnära gör att den bränner till och är riktigt spännande. Samtidigt blir jag lite matt av att den är så väldigt redovisande Jag har inte läst någon av Wennstams spänningsromaner för vuxna och läser sällan eller aldrig deckare överhuvudtaget, så jag vet inte om det är ett gängse grepp i den genren att man överlag berättar i stället för att visa, eller om det helt enkelt är så att Wennstam inte är van att skriva för unga och inte tror att de klarar av lite "show, don't tell". Men det kan jag lova att de gör. Sen undrar jag också lite över inledningens helt osannolika scen i aulan där rektorn samlar alla tjejer för att prata om att killar tafsar på dem. Den mynnar ut i ingenting. Kanske kommer svaret på den frågan i nästa bok, för detta är den första i en tänkt trilogi.
Som alltid finns det olika kvaliteter i en bok och den här är, förutom en spännande bladvändare, en kraftfull och dagsaktuell inlaga i hur vi människor är mot varandra och hur folk behandlas olika beroende på kön eller ålder eller annat. Den är relativt lättläst och passar högstadiet och gymnasiet.
Rabén & Sjögren, 255 sidor.
Etiketter:
dans,
deckare,
död,
feminism,
internet,
kompisar,
kvinnofrågor,
könsroller,
mord,
rättsväsende,
sex,
sexuella övergrepp,
sexuellt ofredande,
spänning,
Sverige,
uHc,
vänskap
fredag 14 juli 2017
Sanningar om maneter
Författare: Ali Benjamin
Det finns många böcker om att vara i den åldern att man börjar växa ifrån sin bästa vän. Om att vara den som vill fortsätta leka, inte åma sig i obekväma kläder. Om att vara den som är mer intresserad av naturvetenskap än olika nyanser av ögonskuggor. Men det som skiljer den här boken från mängden är att det mest fruktansvärda händer. Franny, Suzys allra bästa vän sedan barndomen, drunknar. Och kvar finns bara den omöjliga sorgen, sorgen över en förlorad vän och en död vän, och minnet av hur dåligt deras sista möte blev.
Boken berättas i tillbakablickar som är formade som Suzys minnen av vänskapen med Franny och händelserna som ledde fram till den sista slutgiltiga brytningen, som varvas med hur nuet är för Suzy. Hon har slutat prata. Eller börjat icke-prata, som hon själv uttrycker det. Dessutom börjar hon intressera sig allt mer för maneter, dessa mystiska och skrämmande djur, som kan ha att göra med fler dödsfall i havet än man anar.
Det är en sorglig bok på så många plan. Frannys drunkningsolycka och den efterföljande begravningen, Suzys kompakta ensamhet i sorgen och skulden och de vuxna runt omkring Suzy som famlar hjälplöst för att vara till stöd men som inte alls når fram. Till slut finns det en utväg för Suzy och slutet blir gott och på vägen dit får vi läsare veta väldigt många häpnadsväckande och skrämmande sanningar om maneter. Det här är Ali Benjamins första bok på svenska. Passar från fyran och uppåt, gärna som högläsning.
Lilla piratförlaget, 294 sidor.
Det finns många böcker om att vara i den åldern att man börjar växa ifrån sin bästa vän. Om att vara den som vill fortsätta leka, inte åma sig i obekväma kläder. Om att vara den som är mer intresserad av naturvetenskap än olika nyanser av ögonskuggor. Men det som skiljer den här boken från mängden är att det mest fruktansvärda händer. Franny, Suzys allra bästa vän sedan barndomen, drunknar. Och kvar finns bara den omöjliga sorgen, sorgen över en förlorad vän och en död vän, och minnet av hur dåligt deras sista möte blev.
Boken berättas i tillbakablickar som är formade som Suzys minnen av vänskapen med Franny och händelserna som ledde fram till den sista slutgiltiga brytningen, som varvas med hur nuet är för Suzy. Hon har slutat prata. Eller börjat icke-prata, som hon själv uttrycker det. Dessutom börjar hon intressera sig allt mer för maneter, dessa mystiska och skrämmande djur, som kan ha att göra med fler dödsfall i havet än man anar.
Det är en sorglig bok på så många plan. Frannys drunkningsolycka och den efterföljande begravningen, Suzys kompakta ensamhet i sorgen och skulden och de vuxna runt omkring Suzy som famlar hjälplöst för att vara till stöd men som inte alls når fram. Till slut finns det en utväg för Suzy och slutet blir gott och på vägen dit får vi läsare veta väldigt många häpnadsväckande och skrämmande sanningar om maneter. Det här är Ali Benjamins första bok på svenska. Passar från fyran och uppåt, gärna som högläsning.
Lilla piratförlaget, 294 sidor.
Etiketter:
död,
föräldrar,
Hcg,
högläsning,
kompisar,
mobbning,
naturvetenskap,
sorg,
vänskap
Inatt jag drömde
Författare: Mårten Melin
På sommarkollot upptäcker Malik (ja, ännu en huvudperson på M :)) att han har förmågan att kliva in i andras drömmar. Det känns både läskigt och skumt och lite spännande. Han spanar på Sira och inviger henne i sin hemlighet och de hånglar lite i Elias dröm, men allt blir plötsligt mer allvar än lek när Elias vaknar och utgången ur hans dröm försvinner. Sira finner Maliks förmåga både skrämmande och lockande och tillsammans ger de sig ut på nya äventyr i drömvärlden. Men det hela kompliceras snart ännu mer av att Jonna dyker upp. En kvinna med ett paraply som styr över drömmarnas rike. Hon längtar efter att styra över mer än drömmar, och Malik är hennes verktyg...
Återigen ett spännande äventyr med fantastiska fantasier och ung kärlek från Melin. Skogsbingelskolan dyker upp mot slutet, även om det här inte kan räknas som en riktig "Skogsbingelskolanbok". Passar alla som gillar Melins böcker - om det är ju många - och alla som vill ha ett roligt äventyr kryddat med kärlek. Från trean och uppåt.
Rabén och Sjögren, 145 sidor.
På sommarkollot upptäcker Malik (ja, ännu en huvudperson på M :)) att han har förmågan att kliva in i andras drömmar. Det känns både läskigt och skumt och lite spännande. Han spanar på Sira och inviger henne i sin hemlighet och de hånglar lite i Elias dröm, men allt blir plötsligt mer allvar än lek när Elias vaknar och utgången ur hans dröm försvinner. Sira finner Maliks förmåga både skrämmande och lockande och tillsammans ger de sig ut på nya äventyr i drömvärlden. Men det hela kompliceras snart ännu mer av att Jonna dyker upp. En kvinna med ett paraply som styr över drömmarnas rike. Hon längtar efter att styra över mer än drömmar, och Malik är hennes verktyg...
Återigen ett spännande äventyr med fantastiska fantasier och ung kärlek från Melin. Skogsbingelskolan dyker upp mot slutet, även om det här inte kan räknas som en riktig "Skogsbingelskolanbok". Passar alla som gillar Melins böcker - om det är ju många - och alla som vill ha ett roligt äventyr kryddat med kärlek. Från trean och uppåt.
Rabén och Sjögren, 145 sidor.
Etiketter:
fantasy,
Hcg,
kärlek,
möten,
övernaturliga inslag
onsdag 12 juli 2017
Sagor om natten
Författare och illustratör: Kitty Crowther
När Kitty Crowther var på Litteralund i maj berättade hon om hur förtjust hon har över att få ge ut sin nya bok först på svenska och om hur nöjd hon var med samarbetet med Lilla Piratförlaget och översättaren Ulf Stark. Ulf Stark, som skulle ha deltagit i Litteralund, kom aldrig dit av skäl som vi nu känner till. Stark dog den 13 juni i år och kanske blev detta hans sista översättning (om det inte finns något opublicerat, Stark var produktiv in i det sista).
Sagor om natten är sagor inför natten. Tre berättelser som ramas in av en historia om Lilla Björn som ska sova och ber Mamma Björn berätta tre sagor. I sitt lilla behändiga format blir det här en bok att ta med på resan, en godnattsaga att läsa om och om igen. Men samtidigt hade jag inte haft något emot att få Crowthers magiska illustrationer i större storlek. Förutom ramberättelsen binds berättelserna också samman av den starka, nästan fluorescerande, rosa färgen (bilden på omslaget gör den inte alls rättvisa), naturtemat och att alla slutar med att huvudpersonen somnar sött. Det finns en fin blinkning till Elsa Beskows Putte i blåbärsskogen och Tomtebobarnen och slutbilden när alla antagonister sover med Lilla Björn i hans säng är en koppling till Crowthers egen Är det dags?
Lilla piratförlaget, bilderbok.
När Kitty Crowther var på Litteralund i maj berättade hon om hur förtjust hon har över att få ge ut sin nya bok först på svenska och om hur nöjd hon var med samarbetet med Lilla Piratförlaget och översättaren Ulf Stark. Ulf Stark, som skulle ha deltagit i Litteralund, kom aldrig dit av skäl som vi nu känner till. Stark dog den 13 juni i år och kanske blev detta hans sista översättning (om det inte finns något opublicerat, Stark var produktiv in i det sista).
Sagor om natten är sagor inför natten. Tre berättelser som ramas in av en historia om Lilla Björn som ska sova och ber Mamma Björn berätta tre sagor. I sitt lilla behändiga format blir det här en bok att ta med på resan, en godnattsaga att läsa om och om igen. Men samtidigt hade jag inte haft något emot att få Crowthers magiska illustrationer i större storlek. Förutom ramberättelsen binds berättelserna också samman av den starka, nästan fluorescerande, rosa färgen (bilden på omslaget gör den inte alls rättvisa), naturtemat och att alla slutar med att huvudpersonen somnar sött. Det finns en fin blinkning till Elsa Beskows Putte i blåbärsskogen och Tomtebobarnen och slutbilden när alla antagonister sover med Lilla Björn i hans säng är en koppling till Crowthers egen Är det dags?
Lilla piratförlaget, bilderbok.
American gods (Amerikanska gudar)
Författare: Neil Gaiman
När Shadow släpps ur fängelset blir inget som han planerat. Hans fru dör i en bilolycka och själv fastnar han mitt i en konflikt mellan de gamla gudarna och de nya. Genom att dricka tre bägare mjöd blir han tjänare och springpojke åt Wednseday, som vissa också kallar Allfadern. Wednesday försöker samla alla de gamla gudarna, de som kommit till landet i tusentals år tillsammans med hundratusentals immigranter från världens alla hörn men sedan blivit mer eller mindre bortglömda, till ett sista slag mot de nya gudarna. Men vad är väl gudar, religioner och tro mer än illusioner och trick? Och vem är bättre på illusioner än gudarna själva?
"Religioner är platser att stå på, platser från vilka man kan se och verka, utkiksplatser från vilka man kan betrakta världen" skriver Gaiman och American gods är en berättelse som är en plats från vilken vi kan betrakta Amerika. En ursäkt - eller ett grepp - som ger författaren tillfälle att berätta en massa historier om "det nya landet". Det är underbart att få använda uttrycket "mustig skröna" på allvar i ett boktips, men det är precis vad det här är, en road story som sjuder av berättandets glädje och kraft. Det är en berättelse om olika sorters tro och gudar, men också en berättelse om människor, ärlighet och kärlek. Och ett mysterium.
För de som vuxit upp med Rick Riordans berättelser om den grekiska, romerska, egyptiska eller nordiska mytologin, är detta en naturlig fortsättning. Shadow hyser en del likheter med Riordans ofrivillige hjälte Percy Jackson och liksom liksom Sadie och Carter i Kanekrönikan hemsöks han av drömmar där gudarna kommunicerar med honom. Fast världsträdet ligger i Virginia och inte i Boston som hos Magnus Chase. American gods är aktuell som tv-serie, det är förmodligen därför den nu ges ut med sin engelska titel istället för den tidigare svenska titeln Amerikanska gudar. Den passar framförallt för gymnasiet.
Månpocket, 527 sidor.
När Shadow släpps ur fängelset blir inget som han planerat. Hans fru dör i en bilolycka och själv fastnar han mitt i en konflikt mellan de gamla gudarna och de nya. Genom att dricka tre bägare mjöd blir han tjänare och springpojke åt Wednseday, som vissa också kallar Allfadern. Wednesday försöker samla alla de gamla gudarna, de som kommit till landet i tusentals år tillsammans med hundratusentals immigranter från världens alla hörn men sedan blivit mer eller mindre bortglömda, till ett sista slag mot de nya gudarna. Men vad är väl gudar, religioner och tro mer än illusioner och trick? Och vem är bättre på illusioner än gudarna själva?
"Religioner är platser att stå på, platser från vilka man kan se och verka, utkiksplatser från vilka man kan betrakta världen" skriver Gaiman och American gods är en berättelse som är en plats från vilken vi kan betrakta Amerika. En ursäkt - eller ett grepp - som ger författaren tillfälle att berätta en massa historier om "det nya landet". Det är underbart att få använda uttrycket "mustig skröna" på allvar i ett boktips, men det är precis vad det här är, en road story som sjuder av berättandets glädje och kraft. Det är en berättelse om olika sorters tro och gudar, men också en berättelse om människor, ärlighet och kärlek. Och ett mysterium.
För de som vuxit upp med Rick Riordans berättelser om den grekiska, romerska, egyptiska eller nordiska mytologin, är detta en naturlig fortsättning. Shadow hyser en del likheter med Riordans ofrivillige hjälte Percy Jackson och liksom liksom Sadie och Carter i Kanekrönikan hemsöks han av drömmar där gudarna kommunicerar med honom. Fast världsträdet ligger i Virginia och inte i Boston som hos Magnus Chase. American gods är aktuell som tv-serie, det är förmodligen därför den nu ges ut med sin engelska titel istället för den tidigare svenska titeln Amerikanska gudar. Den passar framförallt för gymnasiet.
Månpocket, 527 sidor.
Etiketter:
asagudarna,
fantasy,
Hce,
krig,
kärlek,
religion,
resor,
USA,
våld,
vänskap,
övernaturliga inslag
lördag 1 juli 2017
Minnet av vatten
Författare: Emmi Itäranta
I det som nu är Finland, i en framtid då alla isar smält och det är en av supermakten Nya Qian ockuperad del av den Skandinaviska Unionen, ska Noria ta över som temästare efter sin far. För en temästare är vattnet av högsta vikt. Men i den världen Noria lever är färskvatten inte längre en självklarhet, utan en lyx och en handelsvara, trots att det samtidigt är en förutsättning för allt liv. Ockupationsmaktens soldater får upp ögonen för Norias fars tehus. Hur kommer det sig att de alltid har vatten som är så friskt och välsmakande? Att bryta mot vattenlagarna är förbundet med dödsstraff, men är Norias skyldighet att skydda vattnet viktigare än hennes plikter som medmänniska? Och en hemlighet som fler än två vet läcker snart mellan fingrarna som vatten.
Det är så intressant att läsa olika författares fantasier om hur den framtid vi med den globala uppvärmningen och miljöförstöringen just nu bygger åt våra efterlevande. Mats Wahls Blodregnserie är en av mina favoriter i genren och jag håller också på att läsa Ödmården av Nils Håkansson, det kommer boktips på den så småningom. Håkanssons scenario är kalla vintrar och sumpiga, vattensjuka marker. I Itärantas värld är det hett, snö ser man inte mer, det är ett landskap med uttorkade flodfåror, döda skogar och stora bromsar som en ständig plåga. Det är spännande och välskrivet. Passar på högstadiet och gymnasiet och med fördel om man har dystopitema och vill jämföra olika framtidsversioner.
Modernista, 240 sidor.
I det som nu är Finland, i en framtid då alla isar smält och det är en av supermakten Nya Qian ockuperad del av den Skandinaviska Unionen, ska Noria ta över som temästare efter sin far. För en temästare är vattnet av högsta vikt. Men i den världen Noria lever är färskvatten inte längre en självklarhet, utan en lyx och en handelsvara, trots att det samtidigt är en förutsättning för allt liv. Ockupationsmaktens soldater får upp ögonen för Norias fars tehus. Hur kommer det sig att de alltid har vatten som är så friskt och välsmakande? Att bryta mot vattenlagarna är förbundet med dödsstraff, men är Norias skyldighet att skydda vattnet viktigare än hennes plikter som medmänniska? Och en hemlighet som fler än två vet läcker snart mellan fingrarna som vatten.
Det är så intressant att läsa olika författares fantasier om hur den framtid vi med den globala uppvärmningen och miljöförstöringen just nu bygger åt våra efterlevande. Mats Wahls Blodregnserie är en av mina favoriter i genren och jag håller också på att läsa Ödmården av Nils Håkansson, det kommer boktips på den så småningom. Håkanssons scenario är kalla vintrar och sumpiga, vattensjuka marker. I Itärantas värld är det hett, snö ser man inte mer, det är ett landskap med uttorkade flodfåror, döda skogar och stora bromsar som en ständig plåga. Det är spännande och välskrivet. Passar på högstadiet och gymnasiet och med fördel om man har dystopitema och vill jämföra olika framtidsversioner.
Modernista, 240 sidor.
Etiketter:
diktatur,
dystopi,
Hce,
hemligheter,
miljöpåverkan
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)