I hälsningar från havets botten får vi följa en kärlekshistoria från killens perspektiv. Under uppropet första dagen i gymnasiet hör Fille ett namn som han inte hört sedan lågstadiet, Hanna Drugge. Hanna Drugge fascinerade och fängslade Fille för nästan tio år sedan och nu är hon här, på samma skola som han och ska gå i hans parallellklass. Hon som stal hans hjärta och tog det med sig när hon flyttade i fjärde klass.
Fille gör allt för att komma nära Hanna igen och när båda ettorna ska åka på lägerskola tillsammans ser han sin chans. Han får vara där Hanna är. Han kan prata med henne. Få henne att skratta som han gjorde på roliga timmen då för hundra år sedan.
Först visar hon sig skygg, rentav ointresserad av Filles försök till kontakt, men sedan, vid en grillkväll är det någon som lägger armarna om Fille och säger "Kom". Bara det. "Kom". Hon tar hans hand och drar honom till stranden och in mot en skogsdunge bakom stranden. Hon säger inte mycket och plötsligt, helt utan förvarning, lägger hon en hand runt hans nacke och pressar sina läppar mot hans.
Dagen efter beter sig Hanna som om ingenting har hänt. Fille är totalt förkrossad. Så fortsätter det.
Samtidigt får vi följa Fille i sitt sökande efter vad som egentligen hänt med hans mamma, hans pappa som varje gång mamman kommer på tal blir knäpptyst och hans kompis Edwin som plötsligt en dag blir hämtad av polisen mitt under pågående lektion.
Sträckläsning och mycket igenkänning för en nybliven etta i gymnasiet och en av få böcker som berättar om en kärleksrelation utifrån killens perspektiv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar