Margit växer upp i ett symbiotiskt förhållande med sin bror Mika i en västsvensk småstad vid havet. Det skiljer fjorton månader mellan dem, Mika är äldst. Men Margit är den som är modigast och påhittigast. Tillsammans leker de fantasilekar och krig och förr i tiden. Ormbunkslandet är deras rike och redskapsförrådet deras borg. De behöver ingen annan, inga föräldrar, ingen skola. Ingen förstår Mika så bra som Margit och ingen förstår Margit så som Mika. Utan åthävor glider deras sammansvetsade vänskapsförhållande över i ett kärleksförhållande. De utforskar sexualiteten och varandras kroppar på samma sätt som de utforskat sina fantasivärldar. Men lika väl som de alltid har vetat att det inte är helt normalt och önskvärt att bror och syster är varandras bästa vänner utan att behöva någon annan, förstår de att deras kärleksförhållande är fel, att det betraktas som onormalt och fult.
När Mika tagit studenten reser han utan att ha förvarnat Marigt iväg för att göra värnplikt, i ett försök att komma ifrån deras förhållande och "bli normal". Margit känner sig övergiven, sviken och flyr hemmet utan annat mål än att komma hemifrån och hamnar i Malmö. Där får hon ett rum i en lägenhet tillsammans med Ina och Paco som är politiskt aktiva, går i demonstrationer och ockuperar hus. Margit tar ett jobb som kyrkogårdsarbetare och blir allt mer engagerad i Inas och Pacos värld.
Margit berättar sin historia från att hon sitter på tåget mot Malmö och sedan i tillbakablickar på uppväxten. Tidigare har hon inte brytt sig så mycket om verkligheten och sociala relationer, det har alltid varit Ormbunkslandet och Mika som varit det viktigaste. Utan den halvan av henne som var Mika och deras gemensamma fantasiuniversum måste hon utforska på nytt vem hon är och hur hon ska bete sig. Samtidigt blir det allt jobbigare att härbärgera hemligheten om sig själv och Mika ju närmre hon kommer Ina.
Precis som i Elin Bengtssons förra bok, Mellan vinter och himmel, utforskas här ett förhållande mellan två syskon och en familj som inte fungerar. I Margots nya tillvaro i Malmö slåss aktivisterna för allas lika värde och för normkritiska förhållningssätt, men hur långt utanför normen är det egentligen okej att gå? Är det verkligen sant att "all kärlek är fin" som de skanderar i demonstrationstågen?
Natur och Kultur, 284 sidor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar