Illustratör: Cato Thau-Jensen
När Alvin får en ny granne visar det sig att det är ingen mindre än Gud som har flyttat in. Han är lite trött på Himmelriket, änglasång och orgelbrus och önskar sig en lättskött trädgård och ett praktiskt hus och tänker därför slå sig ner i Balltorp.
Gud påtar i trädgården, undrar varför i all sin dar skapade "det jäkla ogräset" (det undrar jag med!!) och medger att han kanske drack för mycket under nån period, åtminstone när han gjorde elefanten, då var han lite på örat.
Men efter inte så värst lång tid i Balltorp ballar det ur, så att säga. Gud tycker nog att det är lite väl stillsamt och händelselöst och dessutom är det tröttsamt när Alvin, vars besök Gud visserligen uppskattar mycket, vill fråga om sin döda pappa och sin ledsna mamma. Gud är mer intresserad av stora saker som vulkaner och sånt. Alvin försöker hävda att en död pappa är en rätt stor sak för honom, men det tycker Gud är lite gnälligt. För att skoja till det lite skapar Gud lite nya växter och djur och till slut en ny människa, Knud (det rimmar på Gud) som helt plötsligt står och vinglar i jordgubbslandet.
Detta är hejdlöst roligt och samtidigt som det är lite sorgligt och drabbande och vackert. Full eloge till Hjulet som översatt och ger ut denna danska pärla. Gillar man Kim Fupz Aakesons stil kan jag varmt rekommendera hans Vitello-böcker. Cato Thau-Jensens illustrationer som har ett starkt släktskap med Lilian Bröggers är färgflödande och fantasifulla.
Hjulet, bilderbok
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar