Scenskräck är första boken om ”Världens bästa gäng”. Huvudperson och berättare är Björg som inte är så värst cool, tvärt om är hon oansenlig och småtråkig, har trist hårfärg och inga vänner. Men så dyker Helena upp i klassen. Hon gör entré i klassrummet med ett egenkomponerat musikalnummer och bestämmer sig för att bli Björgs vän. Men hon nöjer sin inte med det, hon tycker att de ska ha ett gäng som ska vara ”världens bästa gäng” och ha ett namn och att alla andra ska tycka att de är coola. Helena väljer ut Ivan, som är snygg men ofantligt korkad, och Alfred, som är smart men nördig, att vara med i gänget. De börjar hänga hemma hos Helena, viket har sina fördelar eftersom hennes pappa har en godisfabrik och det finns outsinliga tillgångar till godis hos henne, dessutom har hon en sockervaddmaskin och en mamma som kan fixa vad som helst som hennes dotter ber om, till exempel en komplett replokal till det band som Helene bestämmer att de ska starta.
Det jag inte alls gillar i den här boken är hur den förstärker tanken på att människor är på ett visst sätt: ”coola”, ”dumma”, ”smarta”, ”tråkiga” och så vidare, i stället för mångfasetterade och fulla av alla möjliga olika egenskaper i olika situationer. När Ivan ställer den förlösande och självklara frågan om varför det är så viktigt att andra ska tycka att de är coola, sopas det bara under mattan som något han säger bara för att han är den korkade. När gänget repar med sitt band för sig själva har de så kul att de glömmer tiden men det som ställer till problem för dem är att de ska verka coola inför andra. När det inte lyckas bestämmer de sig för det näst bästa: att göra de coola mindre coola för att själva framstå i bättre dager, något som får förfärliga konsekvenser.
Det som jag tycker om med boken är porträttet av Helena och hennes till ett hundra procent stöttande mamma. Trots Helenas fixering vid att vara cool är det framför allt hennes galet positiva inställning och hennes hejdlösa go som är de bestående intrycken av henne och den främsta behållningen av boken.
Natur & Kultur, 199 sidor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar