I Arundhati Roys moderna klassiker De små tingens gud möter vi tvåäggstvillingarna Rahel och Estha i två olika tidsplan. I det mer nutida planet återvänder Rahel till huset där de bodde som små i Kerala eftersom hon fått veta att Estha kommit dit efter många års bortvaro. Redan ett par sidor in i boken får vi veta att det kommer att ske ett dödsfall, en liten flicka ska omkomma och begravas, Rahels och Esthas kusin Sophie Mol. Det är kring alla de olyckliga omständigheter som leder fram till dödsfallet och den tragiska utvecklingen efteråt som romanen rör sig.
Ändå, trots den mörka grundtonen, är det en berättelse med mycket värme och en del humor i berättartonen som balanserar upp svärtan. Jag älskade att följa Rahel och hennes tvillingbror under de korta och livsavgörande dagarna när släkten förbereder sig på och strax välkomnar kusinen från England. Roy är exakt i detaljer och målar en högst levande bild familjen, av byn Ayemenem, ett par timmars bilfärd från Cochin och familjens hus där, konservfabriken de driver, det politiska läget och motsättningarna som det kvardröjande kastsystemet skapar. Det är en berättelse att sugas in i och leva med i medan man läser.
Passar gymnasiet.
