tisdag 30 oktober 2012

Döden finns liksom

Författare: Marie-Chantal Long

Yassirs pappa blir skjuten en kväll när han håller på att räkna kassan i sin butik. Yassir är också där, men han har gått ut på baksidan för att slänga skräp. Han är arg på sin pappa som bara skäller på honom och säger att han är lat. Dra åt helvete med dig! tänker han. Det är då han hör smällen.

Yassirs pappa hamnar i koma på sjukhuset. Hans mamma blir som en zombie och orkar inte ta hand om alla sju barnen. Det blir en hemsk och kaosig sommar. Yassir försöker ta reda på vem som kan ha skjutit hans pappa och infiltrerar ett nazistgäng för att se om ledaren kan vara den skyldiga. Det leder bara till att han själv hamnar i trubbel med polisen. Hans syskon får bo hos pappans äldre bror ett tag under sommaren, men Yassir kommer inte alls överens med honom och det slutar med att farbrodern slår honom. Mot slutet av sommaren får pappa komma hem från sjukhuset, han har vaknat ur sin koma. Visserligen sitter han i rullstol och kan varken prata eller röra sig, men han är i alla fall hemma. I tre veckor. Sedan får han en hjärnblödning och dör.

Efter den här fullkomligt vidriga tiden börjar höstterminen och Yassir försöker hantera vardagen så gott han kan. Skolan suger mer än vanligt och hur mycket ha än försöker kan han inte sluta tänka på döden. Han har fruktansvärt dåligt samvete för att han förbannade sin pappa precis innan han blev skjuten. Tänk om han på något sätt är skyldig till sin pappas död? Sånt kan man inte veta. Yassir vågar inte prata med sina vänner om sina tankar, de har ju sina egna problem och han vill inte att de ska tycka att han är helt sjuk i huvudet, men alla känslor som han trycker ihop inom sig får honom bara att må allt sämre.

Det här är en - enligt baksidetexten - fristående fortsättning på "Ingenmansland", vilken jag har missat, och jag känner att boken för att man ska klara att läsa den utan att ha läst föregångaren tvingas tjata om vissa partier på ett ganska störigt sätt. Det hade varit bättre att låta boken vara en fortsättning som krävde att man läst bok ett, så hade man sluppit de krystade "det här har hänt"-partierna. Med det sagt så är det ändå en bra och gripande historia om en ung killes kamp med sina känslor och hans väg till att acceptera döden och kunna gå vidare. Inte författarens bäst, men helt ok.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar