Sommaren har varit tom. Det känns som att Parker inte har något kvar. Mamma bara jobbar och pappa är helt avstängd efter det hemska som hände. Hunden Alaska, som var Parkers allra bästa vän lämnades bort innan sommaren. Saknaden efter Alaskas nos mot benet är hela tiden närvarande. Men första skoldagen ser hon Alaska. Hon tillhör den nya dryga klasskompisen.
Sven har inte heller något som han bryr sig om. Sedan han blev sjuk har han behövt sluta med allt som är kul. Simma, cykla, leva. Mamma och pappa är livrädda för att något ska hända och har inte ens lämnat honom ensam. Nu ska han börja i en ny skola och han är säker på att han kommer att få ett anfall och förstöra allt direkt.
Parker kan inte motstå längtan efter sin hund. Alaska kan inte tvingas leva ett liv med en hemsk människa. Hon hoppar på sin cykel mitt i septembernatten, cyklar till Alaskas hus, drar på sig en rånarluva och bryter sig in. Alaska ska bli hennes igen.
Alaska är en bok som det går väldigt snabbt att komma in i. Både Parker och Sven är huvudperson i sitt eget liv och ser till en början allt ur enbart sitt eget perspektiv. Det är så snyggt beskrivet hur mycket en människa går igenom inuti som inte syns utanpå. Hur mycket ensamhet som ryms och vilken skranglig osäker bro man måste våga sig över för att lära känna en annan person.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar