Nu är lundaförfattaren Elisabeth Östnäs tillbaka med en ny historisk roman. Skådeplatsen är förflyttad från vikingatid till 1700-tal, det är pestens och häxprocessernas tid. I Skåne, vid Ivösjöns strand, bor Isabella med sin moster Karna i prästens kokhus. Det tjänstgör som pigor men är också byns "kloka gummor" som hjälper till vid barnafödslar och sjukdom. I utkanten av byn bor Isabellas syster Annis med sin make, rackare i trakten, och en hord ungar.
Isabella och Annis är illa sedda i byn, dels för att de är utomäktenskapliga barn, Isabella också för att hon har haft utomäktenskapliga relationer, frivilliga och ofrivilliga, och Annis för att hon är gift med rackaren, den oberörbare. Karna däremot står under prästens beskydd. Dessutom behöver byn dem på grund av deras kunskaper om örter och helande. Men det finns de som tittar snett och kallar dem för häxor.
När en skara soldater söker husrum i byn för att få vård och vila vänder sig Isabellas livsöde på ända. Detta, och att pesten som härjar landet drar sig närmre, leder till att olyckorna hopas och anklagelserna om häxeri blir allt ihärdigare.
Östnäs visar som alltid stor kunnighet kring de historiska detaljerna och man får en realistisk och rå skildring av det brutala livet i början av 1700-talet, men också en fin bild av månghundraårig kvinnlig kunskap och av feministiskt motstånd. Platsen för berättelsen, Hällaby, är en påhittad by, men andra ställen som nämns i i boken såsom Kiaby och Vångaberget, är faktiska geografiska platser. Och att Karna har samma namn som vägfärjan som numera leder ut till Ivön är naturligtvis ingen slump. Språket är klart och rakt och detta, tillsammans med att den är spännande och fängslande, gör boken relativt lättläst. Passar från åttan och uppåt.
Forum, 378 sidor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar