Illustratör: Per Gustavsson
Amys pappa har en skrot och där leker hon och Aron varje dag. Varje dag står de också på banvallen intill och spanar efter tåget. Ibland är det Arons pappa som kör och då tutar han i kurvan, saktar ner, vinkar och slänger ut en liten present. Men nu var det länge sedan det var Aron pappa som körde.
En av Amys och Arons bästa lekar är att leta efter sånt som de inte vet att de letar efter. Och just idag hittar de en gammal oljekanna med en tjurig ande i. Anden heter Mujo och är först osynlig och ägnar sig åt ganska mycket självömkan. Men det är också ganska synd om Mujo, för han har aldrig haft någon riktig vän och aldrig blivit firad på födelsedagen. Men som tur är är Amy och Aron experter på att vara vänner, de är världens bästa vänner faktiskt, så de tar sig med full kraft an uppgiften att vara Mujos vänner också. Långsamt börjar Mujo synas för dem, kroppsdel för kroppsdel, i samma takt som han vågar lita på sina nya vänner.
Det är en ganska kort berättelse i sju rikt illustrerade kapitel. Bärande teman är lek, vänskap, utanförskap, mobbning, tillit och fantasi. Per Gustavssons illustrationer tillför en extra helt fenomenal dimension. Texten är satt glest så att den går fint att läsa själv för en duktig lågstadieläsare, men den lämpar sig också väldigt bra som högläsning från f-3.
Bonnier Carlsen, 124 sidor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar