En ny bok av Eva Lindström är alltid lite av en fest. Årets bok är i lite mindre format än de senaste årens. Jag funderar på ifall det är för att fler saker händer utanför bilderna, det vi får se är beskuret, ledtrådarna kan ligga utanför bild kanske? När jag skrev om Oj, en polis som kom 2016 skrev jag att Lindström hade raffinerat texten till ett minimum. I föreliggande bok har hon gått än längre, ett ord per sida och sista uppslaget är ordlöst. Ändå är det en berättelse som rymmer så mycket. I centrum står en flicka och några gigantiska blå hundar. Det handlar om att försvinna och kommer tillbaka, ensamhet och sällskap, ett tema som återkommer från förra årets Kom hem Laila. Ett annat tema är det om vem som ska bestämma över vem. Det är en ovanligt färgglad Lindströmbok, med de klarblå hundarna som dominerar flera av uppslagen. I den här boken är det mycket blickar och blickriktningar som hjälper oss att tolka berättelsen, men som vanligt när det gäller Eva Lindström finns det många frågor och få självklara svar.
Passar förskoleklass och lågstadiet.
Alfabeta, bilderbok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar