Författare: Andrea Abreu
När sommaren drar in över kanarieön Tenerife lägger sig ett tjockt molnlock över de centrala delarna av ön. För alla som inte har turen att befinna sig vid kusten blir livet hett och kvavt.
Huvudpersonen och hennes bästis Isora drar runt "i kvarteret", badar fötterna i kanalen, leker med barbie eller myglar sig in på en IT-kurs för att kunna smygchatta på Kulturcentrets datorer. De är i de gamlas värld, mormödrarnas och farmödrarnas och andra tanters. Mammorna är iväg och städar åt de rika nere vid kusten. Männen jobbar på byggen eller har stuckit med någon annan tant.
Yttervärlden bryter in mest i form av snabbt förbiflimrande referenser, babyborndockor, pokemons, en dickpic i chatten. Och nine-eleven som inte blir något annat än ett irritationsmoment, för de vanliga dagsåporna blir inställda den dagen. I övrigt är det en skitig och rå värld, uråldrig och oerhört lokal.
Här rör sig vår huvudperson och jagberättare i omgivningar som är till lika delar trygga och välkända som totalt oförutsägbara och skrämmande. Och hela tiden cirklar hennes liv kring Isora. Isora som kräks som en katt när hon ätit. Isora som tänker snabbt, kan prata med vem som helst och vågar vad som helst. Isora som (kärleksfullt?) kallar henne Shit. Isora som hon älskar mest i hela världen.
Den här vackra och hemska barndomsskildringen, om en sommar i en cirka tioårings liv på en ö långt bort från "den moderna världen", är en liten bok med ett stort innehåll. Den tar bland annat upp teman som klass, ätstörningar, vänskap, kärlek och hbtq. Passar gymnasiet och uppåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar