Hekla, döpt efter vulkanen, reser som ung vuxen från sin uppväxtby till Reykjavik. Hon vill skriva. Hon är redan publicerad, men bara under manlig pseudonym. Det är 60-tal och världen är trång - för att inte säga omöjlig - för en kvinna som vill bli författare. Hennes bägge bästa vänner är redan i storstaden. Ísey som blivit gravid och varit tvungen att gifta sig alldeles för tidigt, och Jón John som är homosexuell och vill tjäna ihop pengar för att ta sig utomlands, någonstans där det är lättare att leva som den man är.
Hekla tar jobb på en restaurang, blir tafsad på och en särskilt äcklig typ upphör aldrig att tjata på henne att hon ska ställa upp i Fröken Island. Efter jobbet skriver hon på sin roman och träffar Ísey, som kämpar med att acceptera livet som hemmafru och också börjat skriva, och Jón John som försöker navigera i den omöjliga tillvaron. Det är året då Martin Luther King håller sitt tal och Surtsey kastar sig upp ur havet i en plym av ånga och aska.
Författarna och poeterna sitter på olika caféer och dricker och Tekla blir tillsamman med en av dem. "Poeten" kallar hon honom, trots att det är oklart hur mycket han diktar. Hon vågar inte berätta för honom att hon skriver, så hon gör det i smyg hemma hos sin vän.
Det är både tragikomiskt och gastkramande att se världen så som den presenteras för Tekla. Poeten som konstaterar att det är konstigt att de mest utlånade författarna på biblioteket är två kvinnor eftersom det finns så få och de som finns är så dåliga, ger Tekla en kokbok i julklapp trots hennes uppenbara ointresse för matlagning och, när han till slut avslöjat att hon skriver och är publicerad, säger "Det är ingen som har bett dig om att skriva. Varför måste du göra allt likadant som jag?" Ísey konstaterar: "Män föds till poeter. De är i konfirmationsåldern när de påtar sig det oundvikliga ödet att vara genier. Det spelar ingen roll om de skriver böcker eller inte. Kvinnor blir könsmogna och föder barn..."
Vi är nära Tekla hela tiden i den här berättelsen. Ser världen med hennes ögon. Det är en skildring som kan tyckas karg på ytan, men där under mullrar av detaljer. Som en vulkan just innan dess utbrott.
Passar gymnasiet och uppåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar