"En gång hade jag sju pappor på sju år." inleder Andrev Walden, journalist och flerårig krönikör i Dagens Nyheter, den är berättelsen.
Vi får följa författaren till hans barndoms Norrköping, med en ensamstående mamma som kämpar med det ekonomiska och kanske inte har den bästa turen i val av karlar. Att det är en självbiografisk roman råder inget tvivel om, huvudpersonen heter som författaren. Att det ändå är en roman beror på att minnet är så bedrägligt och ensidigt. Bokens titel kommer från Andrevs mamma och hennes väninna som sitter i köket och röker och ondgör sig över alla dessa "jävla karlar" som inte tar ansvar, slår, är dåliga fäder.
Alla papporna är naturligtvis inte Andrevs på riktigt. Någon tror han är det, någon annan önskar han vore det, en annan försöker kvala in men blir inte accepterad. Det finns många tankar om när någon är en riktig pappa, hur en sådan ska vara och när någon blir en pappa.
För alla som läst och lärt sig älska Waldens personliga, lågmälda humor och lite pratiga stil blir det här en läsfest. Men jag hoppas att också många nya läsare vill göra hans bekantskap nu när han debuterar i romanform. Det här är en personligt skildrad uppväxt men det finns mycket som är allmängiltigt och kan kännas igen av många: om att vara barn i en familj, att växa upp under delvis otrygga förhållanden i eftersvallet av 68-rörelsens gröna våg, om kompisar och vänskap, om att vara ett grubblande barn och om att ha lite svårt att passa in. Passar gymnasiet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar