Fröken Island

 

Författare: Audur Ava Ólafsdóttir

Hekla, döpt efter vulkanen, reser som ung vuxen från sin uppväxtby till Reykjavik. Hon vill skriva. Hon är redan publicerad, men bara under manlig pseudonym. Det är 60-tal och världen är trång - för att inte säga omöjlig - för en kvinna som vill bli författare. Hennes bägge bästa vänner är redan i storstaden. Ísey som blivit gravid och varit tvungen att gifta sig alldeles för tidigt, och Jón John som är homosexuell och vill tjäna ihop pengar för att ta sig utomlands, någonstans där det är lättare att leva som den man är.

Hekla tar jobb på en restaurang, blir tafsad på och en särskilt äcklig typ upphör aldrig att tjata på henne att hon ska ställa upp i Fröken Island. Efter jobbet skriver hon på sin roman och träffar Ísey, som kämpar med att acceptera livet som hemmafru och också börjat skriva, och Jón John som försöker navigera i den omöjliga tillvaron. Det är året då Martin Luther King håller sitt tal och Surtsey kastar sig upp ur havet i en plym av ånga och aska. 

Författarna och poeterna sitter på olika caféer och dricker och Tekla blir tillsamman med en av dem. "Poeten" kallar hon honom, trots att det är oklart hur mycket han diktar. Hon vågar inte berätta för honom att hon skriver, så hon gör det i smyg hemma hos sin vän.

Det är både tragikomiskt och gastkramande att se världen så som den presenteras för Tekla. Poeten som konstaterar att det är konstigt att de mest utlånade författarna på biblioteket är två kvinnor eftersom det finns så få och de som finns är så dåliga, ger Tekla en kokbok i julklapp trots hennes uppenbara ointresse för matlagning och, när han till slut avslöjat att hon skriver och är publicerad, säger "Det är ingen som har bett dig om att skriva. Varför måste du göra allt likadant som jag?" Ísey konstaterar: "Män föds till poeter. De är i konfirmationsåldern när de påtar sig det oundvikliga ödet att vara genier. Det spelar ingen roll om de skriver böcker eller inte. Kvinnor blir könsmogna och föder barn..."

Vi är nära Tekla hela tiden i den här berättelsen. Ser världen med hennes ögon. Det är en skildring som kan tyckas karg på ytan, men där under mullrar av detaljer. Som en vulkan just innan dess utbrott.

Passar gymnasiet och uppåt.

Våra förlorade hjärtan

 

Författare: Celeste Ng

Rasism, utanförskap och familjehemligheter är teman som löper genom Ngs två tidigare böcker Små eldar överallt och Säg inget om Lydia. Den nya boken, Våra förlorade hjärtan, tar upp samma tråd, men här befinner vi oss i en framtid efter "Krisen", i ett totalitärt samhälle där allt underkastas en säkerhetslag, PAKT. Det minner lite om Margret Attwoods framtidsdystopi Tjänarinnans berättelse och Ng hävdar liksom Attwood att hon visserligen fantiserat ihop delarna i det universum hon presenterat, men att de var för sig är händelser som har hänt eller skulle kunna hända, i vår verklighet.

Ng återvänder också här till ämnet adoption, eller att på grumliga grunder omhänderta barn, en metod som använts och fortfarande används över hela världen som medel att förtrycka och styra över oliktänkande eller på andra sätt för majoritetssamhället misshagliga grupper, såsom fattiga, ursprungsbefolkningar eller personer med annan hudfärg. Man märker också en tydlig inspiration av de pandemilagar som infördes snabbt, accepterades lättvindigt och begränsade mångas rättigheter och friheter med motivationen att det var för allas trygghet.

I centrum för berättelsen står Bird, tolv år. Hans mamma är borta och varken han eller pappan vet vart hon har tagit vägen och de pratar aldrig om henne. Birds mamma är av kinesiskt ursprung och efterhand som berättelsen går inser vi att mammans närvaro blev ett hot mot Bird. Det är illa nog att ha lite kinesiskt påbrå som Bird själv, men hans helvita pappa kan ändå skydda honom.

I första delen av berättelsen följer vi Bird i skolan, hur han får ett hemligt meddelande från sin mamma och börjar göra efterforskningar i det fördolda efter henne. I andra delen ger sig Bird av på en ensam och farlig resa för att återfinns sin mor. I andra delen möter vi mamman. Hon gömmer sig och förbereder någon slags aktion. I tredje delen, som är den kortaste, befinner vi oss i en tid efter aktionen.

Jag tycker absolut mest om den första delen, då vi lär känna Bird och genom honom samhället han lever i. Vi får också träffa Sadie, hans enda vän. Den enda som vågar vara vän med en som Bird. Sadie är ett av de omhändertagna barnen. Andra delen är mer redovisande. Mamman återberättar sig historia för Bird, vi får bakgrunden till det samhälle de lever i och till hur Birds mamma och pappa träffades. I tredje delen får vi lite hopp, trots allt. Kampen kan fortsätta. Några av oss kommer att orka vidare, inte ge upp.

Det är en riktig bibliotekarieroman det här! Det finns ett avsnitt i början när Bird går till biblioteket och ber om hjälp att hitta en saga som hans mamma har berättat för honom. Han tror att det kan vara en ledtråd till mamman. Först är bibliotekarien lite avvaktande, sen drabbas hon av lusten att hitta och entusiasmen i en spännande referensfråga och går all in. Senare visar det sig att bibliotekarierna är en viktig del av motståndsrörelsen, för "Det är en del av vår jobb, som du vet: information. Samla in den. Spara den. Hjälpa människor att hitta det de söker." Ett nätverk av bibliotekarier skickar små noteringar om försvunna barn i lådor med fjärrlånade böcker, där de rör sig mellan de allt mer glesnande bokraderna i censurerade bibliotek. Det är ett fiffigt sätt att jobba eftersom "folk glömde saker i böckerna hela tiden", och böckerna skickas kors och tvärs över landet utan misstanke. Informationen är för hemlig för att spara, utan lagras i bibliotekariernas vetande, "Ett system som hade sina brister, men en bibliotekaries hjärna har en enorm kapacitet."

Passar gymnasiet och uppåt.

Alaska

Författare: Anna Woltz

Sommaren har varit tom. Det känns som att Parker inte har något kvar. Mamma bara jobbar och pappa är helt avstängd efter det hemska som hände. Hunden Alaska, som var Parkers allra bästa vän lämnades bort innan sommaren. Saknaden efter Alaskas nos mot benet är hela tiden närvarande. Men första skoldagen ser hon Alaska. Hon tillhör den nya dryga klasskompisen.

Sven har inte heller något som han bryr sig om. Sedan han blev sjuk har han behövt sluta med allt som är kul. Simma, cykla, leva. Mamma och pappa är livrädda för att något ska hända och har inte ens lämnat honom ensam. Nu ska han börja i en ny skola och han är säker på att han kommer att få ett anfall och förstöra allt direkt. 

Parker kan inte motstå längtan efter sin hund. Alaska kan inte tvingas leva ett liv med en hemsk människa. Hon hoppar på sin cykel mitt i septembernatten, cyklar till Alaskas hus, drar på sig en rånarluva och bryter sig in. Alaska ska bli hennes igen.

Alaska är en bok som det går väldigt snabbt att komma in i. Både Parker och Sven är huvudperson i sitt eget liv och ser till en början allt ur enbart sitt eget perspektiv. Det är så snyggt beskrivet hur mycket en människa går igenom inuti som inte syns utanpå. Hur mycket ensamhet som ryms och vilken skranglig osäker bro man måste våga sig över för att lära känna en annan person. 

Passar mellanstadiet och uppåt.

Julia and the shark

Författare: Kiran Millwood Hargrave
Illustratör: Tom de Freston

Julia bor till vardags med sina föräldrar i södra England. Den här sommaren kör de i bilen hela vägen upp till ön Unst, en av Shetlandsöarna i Skottland och den nordligaste bebodda ön i Storbritannien. Med i baksätet har de katten Noodles. 

Julias pappa ska arbeta på en fyr under några månader i vilken de också ska bo. Bara det är ju ett äventyr. Att ha utsikt över det vidsträckta havet och vågorna om dagen och hela den oändliga stjärnhimlen om natten. 

Trots den storslagna vyn och naturen så nära att upptäcka och vara i känner sig Julia lite ledsen och längtar hem till sina kompisar. För mammas skull pratar hon inte så mycket om det. Mamma är så exalterad över att få vara på den här platsen och måste använda all tid hon kan för sitt forskningsprojekt. Hon studerar grönlandshajen som endast lever i dessa kalla vatten och är  oerhört sällsynt och svår att hitta. Mamman söker finansiering för sin forskning och får avslag på avslag och hon spenderar det mesta av sin tid i en liten båt på jakt efter den sällsynta hajen. Både Julia och hennes pappa blir oroliga både för vad det ska bli av familjen samt att det ska hända mamman något när hon är ute på havet dag efter dag. 

Under tiden lär Julia känna Kin, de blir vänner men hinner också svika varandra pga missförstånd då Julia vill rädda Kin från dem som mobbar honom. Julia lär sig att alla har sin historia att berätta och det krävs ett öppet sinne och förståelse för att höra dem. 

Då mammans vetenskapliga arbete allt mer tar över familjens tillvaro och gränsar till mani kommer att boken att handla om hur Julia försöker rädda sin mamma från att må dåligt på bekostnad för hur hon själv mår. 

Det är en bok för mellanåldern som behandlar psykisk ohälsa, utanförskap, vänskap samt en enorm kärlek till naturen och forskning. 

Illustrationerna gör mycket för inlevelsen i berättelsen. 

Orion, 191 s. 

 

Åsnesommar

 

Författare: Andrea Abreu

När sommaren drar in över kanarieön Tenerife lägger sig ett tjockt molnlock över de centrala delarna av ön. För alla som inte har turen att befinna sig vid kusten blir livet hett och kvavt.

Huvudpersonen och hennes bästis Isora drar runt "i kvarteret", badar fötterna i kanalen, leker med barbie eller myglar sig in på en IT-kurs för att kunna smygchatta på Kulturcentrets datorer. De är i de gamlas värld, mormödrarnas och farmödrarnas och andra tanters. Mammorna är iväg och städar åt de rika nere vid kusten. Männen jobbar på byggen eller har stuckit med någon annan tant.

Yttervärlden bryter in mest i form av snabbt förbiflimrande referenser, babyborndockor, pokemons, en dickpic i chatten. Och nine-eleven som inte blir något annat än ett irritationsmoment, för de vanliga dagsåporna blir inställda den dagen. I övrigt är det en skitig och rå värld, uråldrig och oerhört lokal.

Här rör sig vår huvudperson och jagberättare i omgivningar som är till lika delar trygga och välkända som totalt oförutsägbara och skrämmande. Och hela tiden cirklar hennes liv kring Isora. Isora som kräks som en katt när hon ätit. Isora som tänker snabbt, kan prata med vem som helst och vågar vad som helst. Isora som (kärleksfullt?) kallar henne Shit. Isora som hon älskar mest i hela världen.

Den här vackra och hemska barndomsskildringen, om en sommar i en cirka tioårings liv på en ö långt bort från "den moderna världen", är en liten bok med ett stort innehåll. Den tar bland annat upp teman som klass, ätstörningar, vänskap, kärlek och hbtq. Passar gymnasiet och uppåt.

Speak the graphic novel och Säg något

 

Laurie Halse Anderson (text) och Emily Carroll (illustration).
Publishing Group, LLC, 2018
Säg något, Natur & Kultur Allmänlitteratur 2023

Det är Melindas första dag i high school och hon är totalt utfrusen, inte ens hennes bästis Rachel pratar med henne, i skolkafeterian är det någon som slänger mat på henne och hon blir knuffad. 40 sidor in i boken får vi veta varför alla är så arga, att hon ställt till det på något sätt. En tjej säger att hennes bror blev arresterad kvällen det hände med påföljden att han förlorade sitt stipendium. Men Melinda KAN INTE berätta vad som egentligen hände. Hon blir tystare och tystare.

Hemma är det inte heller bra, det råder iskyla mellan föräldrarna och när hennes resultat i skolan är dåliga får hon skäll och uppmaningar att skärpa sig.

Men det finns en som ser, hennes bildlärare Mr Freeman. 

Med uttrycksfulla bilder (i den grafiska romanen) och koncentrerad text berättar författaren vad som egentligen hände Melinda på festen den där kvällen i augusti och hur hon lyckas överleva första året i high school. 

Citat: "Sometimes I think high school is one long hazing acitivity. If you're tough enough to survive this, they'll let you become an adult." 

Boken kom ut i USA redan 1999 och blev film 2004. Den grafiska romanen gavs ut 2018 och är ännu inte översatt till svenska. Laurie Halse Anderson tilldelades ALMA-priset 2023. Boken passar från högstadiet och upp.

Tabita

 

Författare: Iben Mondrup

När den här berättelsen börjar är Tabita en väldigt liten flicka i Grönland som får en lillebror. Hon blir genast hans lillmamma och vill ta hand om honom. Hon hjälper till, tröstar honom och bär honom på ryggen trots att hon bara är ett litet barn själv. Hennes mamma Abelone är hembiträde hos en dansk familj. Abelone och Tabita bor tillsammans med Abelones mamma Rosine och Tabitas storebror i en liten stuga och livet är fattigt. Vem som är pappa till Tabita och hennes syskon är oklart, men det är förmodligen inte samma.

Abelone får ta med sig barnen till sitt arbete hos det danska paret Ida och Berthel. Till en början intresserar sig fru Ida mest för bebisen, Vitus. Men så småningom blir hon allt mer intresserad av den kavata lilla flickan Tabita och för Ida, som vantrivts i Grönland och själv är ofrivilligt barnlös, är kontakten med barnen en stor källa till glädje.

Det är först Rosine, sedan i turordning Abelone, Ida och Tabita som berättar den här historien som handlar om makt, svek, skam, kolonialism och barns utsatthet. Barnen Tabita och Vitus blir adopterade av det danska paret och tvärt emot den grönländska släktens önskemål förda till Danmark. Tabita är då 5 år och Vitus fortfarande ett litet barn. Det blir en hård krock för Tablita som inte trivs i sin nya tillvaro, saknar sin mamma och Grönland. Hennes enda tröst att hon har Vitus, sin asasara, sin älskling.

Men den nya familjen bygger på en bräcklig grund. Svek och lögner kommer strax i dagen. De vuxnas agerande är hjärtskärande egoistiskt i så gott som alla led och barnen, skilda från sitt ursprung, sin kultur och sin familj, får ta orimligt många hårda stötar i detta nya liv som påtvingats dem.

"Dramatisk, spännande och skrämmande" står det på baksidan, och jag kan bara hålla med. Passar gymnasiet.

Jag stannar här

Författare: Marco Balzano

I det tysktalande Sydtyrolen, i norra Italien lever den unga kvinnan Trina när fascismen börjar ta över landet. Tyska, som är modersmålet för Trina och alla som bor i den lilla alpbyn Curson förbjuds som officiellt språk. Trina som vill bli lärarinna, måste istället lära sig Italienska. Den fascistiska regimen hotar dessutom byn genom att planera för att bygga en damm för vattenkraft som skulle översvämma hela byn.

Samtidigt pågår helt vanliga saken i den ungas Trinas liv. Vänskap, ungdomsförälskelser, span på den spännande Erich. Vi får följa hennes liv genom äktenskap och barn, genom fascismen och genom hela kriget, och genom det hela tiden allt mer påträngande dammbygget.

Det är Trinas egen röst vi möter, hon berättar genom att adressera sig till sin dotter. Och vi kommer henne så nära, och man känner så mycket med henne genom det hårda liv av strävan och umbäranden som ett liv i en fattig alpby innebär. Därtill kommer den omänskliga behandlingen de får av både fascister och nazister och dessutom alla de fasor kriget leder till.

Samtidigt är det en så klok och vacker berättelse, med så många bra formuleringar som säger oss så mycket om att vara människa. Jag tycker också att den har mycket att säga om vår egen nutid, när olika typer av extremism återigen försöker slita vårt samhälle itu. Vissa bybor söker sig mot Tyskland och mot nazismen, för att slippa undan fascismens ok. Andra flyr till Österrike för att komma undan dammbygget. Vissa, som Trinas familj, vill stanna kvar till varje pris. Byn slits isär av olika tryck utifrån.

Det är också en bok om moderskap, om relationen mellan Trina och hennes egen mor, men framförallt den enorma saknaden efter hennes egen dotter.

När jag började läsa boken insåg jag inte att Curson var en by som finns (fanns) på riktigt. Den fascinerande bilden på omslaget är inget fotomontage som jag först trodde, utan ett äkta foto. Bildgoogla Curon så får ni se.

Passar främst gymnasiet.

Björnjägarens döttrar - en berättelse om sju systrar

 

Författare: Anneli Jordahl

När pappan den berömda björnjägaren och snart också mamman dör beslutar sig sju systrar för att ge sig av från den ruckliga fädernegården för att överleva i vildmarken. Målet är att dra sig undan från samhällets krav och övervakning och leva på sina egna villkor, nära naturen. De ska klara sig på jakt och på att sälja saker på höst- och vårmarknaden.

Det går sådär. De sju systrarna är sinsemellan väldigt olika. Den äldsta, Johanna, stod närmst deras far, idoliserar honom hårt och tar utan att diskutera saken på sig ledarskapet och dikterar villkoren för syskongruppen. Fysisk styrka och rått sinnelag hyllas. De super och röker och slåss. De systrar som detta inte passar hånas och misshandlas.

Berättare är en person boende i byn som via intervjuer och iakttagelser försöker skildra de sju berömda systrarnas öde. Resultatet blir en hjärtskärande historia om människor som inte passar in. Inte i samhället och inte i den grupp de tillhör. Systrarnas bild av mamman och hennes berättelse som också kommer fram så småningom är också fruktansvärd.

Jordahl har haft Aleksis Kivis klassiker Sju bröder som inspiration, men historien är flyttad till nutid. Förmodligen är det ett mervärde att ha läst Kvisi, eller åtminstone vara mer bekant med originalet än jag är från min svenska horisont. Förflyttningen till nutid har gjort det lite svårt att få ihop vissa saker, som till exempel hur barnen nästan helt klarat sig undan skolgång och aldrig lärt sig läsa. Eller hur det kommer sig att björnjägarpappan - och hans arvingar - får hållas med att jaga björn fritt i dagens reglerade samhälle. Men det är ändå en spännande, ruskig och läsvärd roman.

Passar gymnasiet.

Neverwhere

Författare: Neil Gaiman

Det finns många versioner av Neil Gaimans Neverwhere, men detta ska enligt uppgift vara den slutgiltiga, i svensk översättning. Den är utgiven på Bonnier Carlsens förlag och har kommit ut som ungdomsbok, trots att författaren själv skriver i förordet: "Det jag ville göra var att skriva en bok som skulle betyda för samma sak för vuxna som de böcker jag älskade när jag var liten". Gaiman själv har alltså inte haft intentionen att skriva för barn. Jag tycker inte heller att detta är någon barnbok. Det är en illustrerad bok för vuxna, som också kan passa ungdomar.

Neverwhere var först en tv-serie för BBC. Under tiden serien spelades in skrev Gaiman om den till roman för att få ha kvar alla sina idéer så som han själv såg dem i huvudet. Romanen gavs också ut av BBC. Senare kom det ut en omskriven amerikanska version som kanske inte heller blev som Gaiman sett allt i sitt huvud från början. Därav denna, förhoppningsvis slutgiltiga version, som är en hopsamling av olika utkast, både det brittiska texten och den amerikanska.

Vi får följa Dörr och hennes äventyr i det undre London, där hon jagas av de fasansfulla mr Croup och mr Vandemar och söker efter svaret på gåtan om vem som mördat hennes familj, och varför. Dörrs vägar korsas oavsiktligt med Richard Mayhews. Han hjälper henne och det borde han nog inte ha gjort. Obönhörligt dras han ned i det undre Londons grymma och svårbegripliga värld och förlorar därigenom sin plats i det vanliga London.

Det är både underhållande och spännande. Neil Gaiman älskar att berätta och det märks. Han älskar sina karaktärer och han älskar London, särskilt den fantasieggande världen under staden med kloaksystem och hemliga katakomber. Boken innehåller både mycket humor, hjältemod och vänskap men också många grymma och äckliga scener.

Jag står fast vid att det inte är någon ungdomsbok, men för en ung människa som inte ryggar för otäcka tortyrscener eller är road av grubblerierna hos en brittisk man i yngre medelåldern, kan den absolut passa.