Julia and the shark

Författare: Kiran Millwood Hargrave
Illustratör: Tom de Freston

Julia bor till vardags med sina föräldrar i södra England. Den här sommaren kör de i bilen hela vägen upp till ön Unst, en av Shetlandsöarna i Skottland och den nordligaste bebodda ön i Storbritannien. Med i baksätet har de katten Noodles. 

Julias pappa ska arbeta på en fyr under några månader i vilken de också ska bo. Bara det är ju ett äventyr. Att ha utsikt över det vidsträckta havet och vågorna om dagen och hela den oändliga stjärnhimlen om natten. 

Trots den storslagna vyn och naturen så nära att upptäcka och vara i känner sig Julia lite ledsen och längtar hem till sina kompisar. För mammas skull pratar hon inte så mycket om det. Mamma är så exalterad över att få vara på den här platsen och måste använda all tid hon kan för sitt forskningsprojekt. Hon studerar grönlandshajen som endast lever i dessa kalla vatten och är  oerhört sällsynt och svår att hitta. Mamman söker finansiering för sin forskning och får avslag på avslag och hon spenderar det mesta av sin tid i en liten båt på jakt efter den sällsynta hajen. Både Julia och hennes pappa blir oroliga både för vad det ska bli av familjen samt att det ska hända mamman något när hon är ute på havet dag efter dag. 

Under tiden lär Julia känna Kin, de blir vänner men hinner också svika varandra pga missförstånd då Julia vill rädda Kin från dem som mobbar honom. Julia lär sig att alla har sin historia att berätta och det krävs ett öppet sinne och förståelse för att höra dem. 

Då mammans vetenskapliga arbete allt mer tar över familjens tillvaro och gränsar till mani kommer att boken att handla om hur Julia försöker rädda sin mamma från att må dåligt på bekostnad för hur hon själv mår. 

Det är en bok för mellanåldern som behandlar psykisk ohälsa, utanförskap, vänskap samt en enorm kärlek till naturen och forskning. 

Illustrationerna gör mycket för inlevelsen i berättelsen. 

Orion, 191 s. 

 

Åsnesommar

 

Författare: Andrea Abreu

När sommaren drar in över kanarieön Tenerife lägger sig ett tjockt molnlock över de centrala delarna av ön. För alla som inte har turen att befinna sig vid kusten blir livet hett och kvavt.

Huvudpersonen och hennes bästis Isora drar runt "i kvarteret", badar fötterna i kanalen, leker med barbie eller myglar sig in på en IT-kurs för att kunna smygchatta på Kulturcentrets datorer. De är i de gamlas värld, mormödrarnas och farmödrarnas och andra tanters. Mammorna är iväg och städar åt de rika nere vid kusten. Männen jobbar på byggen eller har stuckit med någon annan tant.

Yttervärlden bryter in mest i form av snabbt förbiflimrande referenser, babyborndockor, pokemons, en dickpic i chatten. Och nine-eleven som inte blir något annat än ett irritationsmoment, för de vanliga dagsåporna blir inställda den dagen. I övrigt är det en skitig och rå värld, uråldrig och oerhört lokal.

Här rör sig vår huvudperson och jagberättare i omgivningar som är till lika delar trygga och välkända som totalt oförutsägbara och skrämmande. Och hela tiden cirklar hennes liv kring Isora. Isora som kräks som en katt när hon ätit. Isora som tänker snabbt, kan prata med vem som helst och vågar vad som helst. Isora som (kärleksfullt?) kallar henne Shit. Isora som hon älskar mest i hela världen.

Den här vackra och hemska barndomsskildringen, om en sommar i en cirka tioårings liv på en ö långt bort från "den moderna världen", är en liten bok med ett stort innehåll. Den tar bland annat upp teman som klass, ätstörningar, vänskap, kärlek och hbtq. Passar gymnasiet och uppåt.

Speak the graphic novel och Säg något

 

Laurie Halse Anderson (text) och Emily Carroll (illustration).
Publishing Group, LLC, 2018
Säg något, Natur & Kultur Allmänlitteratur 2023

Det är Melindas första dag i high school och hon är totalt utfrusen, inte ens hennes bästis Rachel pratar med henne, i skolkafeterian är det någon som slänger mat på henne och hon blir knuffad. 40 sidor in i boken får vi veta varför alla är så arga, att hon ställt till det på något sätt. En tjej säger att hennes bror blev arresterad kvällen det hände med påföljden att han förlorade sitt stipendium. Men Melinda KAN INTE berätta vad som egentligen hände. Hon blir tystare och tystare.

Hemma är det inte heller bra, det råder iskyla mellan föräldrarna och när hennes resultat i skolan är dåliga får hon skäll och uppmaningar att skärpa sig.

Men det finns en som ser, hennes bildlärare Mr Freeman. 

Med uttrycksfulla bilder (i den grafiska romanen) och koncentrerad text berättar författaren vad som egentligen hände Melinda på festen den där kvällen i augusti och hur hon lyckas överleva första året i high school. 

Citat: "Sometimes I think high school is one long hazing acitivity. If you're tough enough to survive this, they'll let you become an adult." 

Boken kom ut i USA redan 1999 och blev film 2004. Den grafiska romanen gavs ut 2018 och är ännu inte översatt till svenska. Laurie Halse Anderson tilldelades ALMA-priset 2023. Boken passar från högstadiet och upp.

Tabita

 

Författare: Iben Mondrup

När den här berättelsen börjar är Tabita en väldigt liten flicka i Grönland som får en lillebror. Hon blir genast hans lillmamma och vill ta hand om honom. Hon hjälper till, tröstar honom och bär honom på ryggen trots att hon bara är ett litet barn själv. Hennes mamma Abelone är hembiträde hos en dansk familj. Abelone och Tabita bor tillsammans med Abelones mamma Rosine och Tabitas storebror i en liten stuga och livet är fattigt. Vem som är pappa till Tabita och hennes syskon är oklart, men det är förmodligen inte samma.

Abelone får ta med sig barnen till sitt arbete hos det danska paret Ida och Berthel. Till en början intresserar sig fru Ida mest för bebisen, Vitus. Men så småningom blir hon allt mer intresserad av den kavata lilla flickan Tabita och för Ida, som vantrivts i Grönland och själv är ofrivilligt barnlös, är kontakten med barnen en stor källa till glädje.

Det är först Rosine, sedan i turordning Abelone, Ida och Tabita som berättar den här historien som handlar om makt, svek, skam, kolonialism och barns utsatthet. Barnen Tabita och Vitus blir adopterade av det danska paret och tvärt emot den grönländska släktens önskemål förda till Danmark. Tabita är då 5 år och Vitus fortfarande ett litet barn. Det blir en hård krock för Tablita som inte trivs i sin nya tillvaro, saknar sin mamma och Grönland. Hennes enda tröst att hon har Vitus, sin asasara, sin älskling.

Men den nya familjen bygger på en bräcklig grund. Svek och lögner kommer strax i dagen. De vuxnas agerande är hjärtskärande egoistiskt i så gott som alla led och barnen, skilda från sitt ursprung, sin kultur och sin familj, får ta orimligt många hårda stötar i detta nya liv som påtvingats dem.

"Dramatisk, spännande och skrämmande" står det på baksidan, och jag kan bara hålla med. Passar gymnasiet.

Jag stannar här

Författare: Marco Balzano

I det tysktalande Sydtyrolen, i norra Italien lever den unga kvinnan Trina när fascismen börjar ta över landet. Tyska, som är modersmålet för Trina och alla som bor i den lilla alpbyn Curson förbjuds som officiellt språk. Trina som vill bli lärarinna, måste istället lära sig Italienska. Den fascistiska regimen hotar dessutom byn genom att planera för att bygga en damm för vattenkraft som skulle översvämma hela byn.

Samtidigt pågår helt vanliga saken i den ungas Trinas liv. Vänskap, ungdomsförälskelser, span på den spännande Erich. Vi får följa hennes liv genom äktenskap och barn, genom fascismen och genom hela kriget, och genom det hela tiden allt mer påträngande dammbygget.

Det är Trinas egen röst vi möter, hon berättar genom att adressera sig till sin dotter. Och vi kommer henne så nära, och man känner så mycket med henne genom det hårda liv av strävan och umbäranden som ett liv i en fattig alpby innebär. Därtill kommer den omänskliga behandlingen de får av både fascister och nazister och dessutom alla de fasor kriget leder till.

Samtidigt är det en så klok och vacker berättelse, med så många bra formuleringar som säger oss så mycket om att vara människa. Jag tycker också att den har mycket att säga om vår egen nutid, när olika typer av extremism återigen försöker slita vårt samhälle itu. Vissa bybor söker sig mot Tyskland och mot nazismen, för att slippa undan fascismens ok. Andra flyr till Österrike för att komma undan dammbygget. Vissa, som Trinas familj, vill stanna kvar till varje pris. Byn slits isär av olika tryck utifrån.

Det är också en bok om moderskap, om relationen mellan Trina och hennes egen mor, men framförallt den enorma saknaden efter hennes egen dotter.

När jag började läsa boken insåg jag inte att Curson var en by som finns (fanns) på riktigt. Den fascinerande bilden på omslaget är inget fotomontage som jag först trodde, utan ett äkta foto. Bildgoogla Curon så får ni se.

Passar främst gymnasiet.

Björnjägarens döttrar - en berättelse om sju systrar

 

Författare: Anneli Jordahl

När pappan den berömda björnjägaren och snart också mamman dör beslutar sig sju systrar för att ge sig av från den ruckliga fädernegården för att överleva i vildmarken. Målet är att dra sig undan från samhällets krav och övervakning och leva på sina egna villkor, nära naturen. De ska klara sig på jakt och på att sälja saker på höst- och vårmarknaden.

Det går sådär. De sju systrarna är sinsemellan väldigt olika. Den äldsta, Johanna, stod närmst deras far, idoliserar honom hårt och tar utan att diskutera saken på sig ledarskapet och dikterar villkoren för syskongruppen. Fysisk styrka och rått sinnelag hyllas. De super och röker och slåss. De systrar som detta inte passar hånas och misshandlas.

Berättare är en person boende i byn som via intervjuer och iakttagelser försöker skildra de sju berömda systrarnas öde. Resultatet blir en hjärtskärande historia om människor som inte passar in. Inte i samhället och inte i den grupp de tillhör. Systrarnas bild av mamman och hennes berättelse som också kommer fram så småningom är också fruktansvärd.

Jordahl har haft Aleksis Kivis klassiker Sju bröder som inspiration, men historien är flyttad till nutid. Förmodligen är det ett mervärde att ha läst Kvisi, eller åtminstone vara mer bekant med originalet än jag är från min svenska horisont. Förflyttningen till nutid har gjort det lite svårt att få ihop vissa saker, som till exempel hur barnen nästan helt klarat sig undan skolgång och aldrig lärt sig läsa. Eller hur det kommer sig att björnjägarpappan - och hans arvingar - får hållas med att jaga björn fritt i dagens reglerade samhälle. Men det är ändå en spännande, ruskig och läsvärd roman.

Passar gymnasiet.

Neverwhere

Författare: Neil Gaiman

Det finns många versioner av Neil Gaimans Neverwhere, men detta ska enligt uppgift vara den slutgiltiga, i svensk översättning. Den är utgiven på Bonnier Carlsens förlag och har kommit ut som ungdomsbok, trots att författaren själv skriver i förordet: "Det jag ville göra var att skriva en bok som skulle betyda för samma sak för vuxna som de böcker jag älskade när jag var liten". Gaiman själv har alltså inte haft intentionen att skriva för barn. Jag tycker inte heller att detta är någon barnbok. Det är en illustrerad bok för vuxna, som också kan passa ungdomar.

Neverwhere var först en tv-serie för BBC. Under tiden serien spelades in skrev Gaiman om den till roman för att få ha kvar alla sina idéer så som han själv såg dem i huvudet. Romanen gavs också ut av BBC. Senare kom det ut en omskriven amerikanska version som kanske inte heller blev som Gaiman sett allt i sitt huvud från början. Därav denna, förhoppningsvis slutgiltiga version, som är en hopsamling av olika utkast, både det brittiska texten och den amerikanska.

Vi får följa Dörr och hennes äventyr i det undre London, där hon jagas av de fasansfulla mr Croup och mr Vandemar och söker efter svaret på gåtan om vem som mördat hennes familj, och varför. Dörrs vägar korsas oavsiktligt med Richard Mayhews. Han hjälper henne och det borde han nog inte ha gjort. Obönhörligt dras han ned i det undre Londons grymma och svårbegripliga värld och förlorar därigenom sin plats i det vanliga London.

Det är både underhållande och spännande. Neil Gaiman älskar att berätta och det märks. Han älskar sina karaktärer och han älskar London, särskilt den fantasieggande världen under staden med kloaksystem och hemliga katakomber. Boken innehåller både mycket humor, hjältemod och vänskap men också många grymma och äckliga scener.

Jag står fast vid att det inte är någon ungdomsbok, men för en ung människa som inte ryggar för otäcka tortyrscener eller är road av grubblerierna hos en brittisk man i yngre medelåldern, kan den absolut passa.

 

Författare: Ada Wester

Drömmar till salu är svensk feelgood av klassiskt snitt. Vi får möta Anni som ärvt ett hus på landet och tänker bo där över sommaren, renovera det och sen sälja det för att kunna köpa sig en bostadsrätt i Stockholm. I ett annat tidsplan, i vart annat kapitel, får vi följa Ester, som är Annis farmor, från hon börjar skolan tills att huset som nu är Annis kommer i hennes ägo.

Jag har till en början lite svårt att engagera mig i Annis berättelse. Hon har inte riktigt funnit sin plats i livet, hon har en bästis, Bodil, som verkar leva ett mycket mer spännande liv än hon. Hon har ett intresse för antikviteter som hon aldrig har fått riktigt utlopp för, men som hon får chansen att utveckla i huset på landet. Men så småningom växer Annis berättelse för mig och jag blir nyfiken på hur det ska gå för henne.

Esters tidsplan är mer engagerande i mina ögon. Hon hör via att vara en duktig elev i skolan, samt att helt oväntat, rädda livet på ett barn från en rik familj, fått chansen att göra en klassresa, utbilda sig till lärarinna och försörja sig själv. Men hon bär hela sitt vuxna liv på en hemlighet som kommer att få betydelse för kommande generationer.

Vi bjuds på kärlek med förhinder, passion och svartsjuka, pastorala vyer och loppisromantik.

Trevlig och småputtrig läsning. Passar gymnasiet och uppåt!

Ixelles

 

Författare: Johannes Anyuru

De fina i Antwerpen kommer från Ixelles. Ruth kommer från "tjugosjuttio", området uppkallat efter postnumret, där de fattiga bor. Invandrarna, de med sämre utsikter. Redan tidigt hittar Ruth på berättelser om sig själv, berättelser som passar henne bättre än vekligheten.

Nu har Ruth kommit långt från sin uppväxts utanförskapsområde. Ett arbete som "konsult" på den mystiska "agenturen" har gett henne tillgång till märkeskläder, den dyraste cykeln, en fin adress, ett tryggt liv åt sig och sonen Em. Men det är fortfarande berättelserna som är hennes främsta tillgång, och trots att hon lämnat tjugosjuttio bakom sig rent fysiskt finns det ständigt med henne.

Tjugosjuttio, där varannan pojke heter Muhammed och därför måste få ett tillnamn. Som Mio, Ems pappa som dog knivhuggen i en gångtunnel. Som Proxymuhammed, vars fall ner för en trappa leder till att Ruth hittar en guldglänsande CD-skiva med något som låter som Mios röst på. Tjugosjuttio där Ruth och Mio var kungar över natten och taken. Tjugosjuttio, som nu ska jämnas med marken och Ruths agentur är anlitad för att styra opinionen åt rätt håll.

Ruth söker efter svar. Varför dog Mio? Varför lämnade hennes mamma pappan? Hur ska hon kunna skydda Em? Hur ska hon kunna berätta sanningen för sin son? Finns den mystiska platsen, "avdelningen för ingenting" som rösten som liknar Mios pratar om på guldskivan? Kan man rädda sig från sitt förflutna genom att fly från det?

Förutom att Anyuru har skrivit en spännande berättelse och fin skildring av en kämpande mamma med mycket i bagaget, har han också skrivit en bok som lägger sig mitt i samtiden. När sanningen är en marknad och allt fler politiker och nationer ägnar sig åt att “flood the zone with shit”, för att ingen längre ska tro på något eftersom alla ändå har sin egen privata version av sanningen, ger Ixelles mycket att tänka på. Att författaren aldrig besökt varken Ixelles eller Antwerpen är också en extra dimension till det här bygget av sanningar och osanningar, fantasier och myter.

Passar gymnasiet och så vidare.

Arvejord

 

Författare: Maria Turtschninoff

När Turtschaninoff för första gången vänder sig till vuxna läsare gör hon det genom att återvända från de världar långt borta dit hon tagit oss i böckerna som kretsar kring det Röda klostret och berättelsen om steppklanerna i Anaché, Här befinner vi oss i Österbotten i Finland, mitt i skogen, på ett litet hemman som vi får följa från 1600-talet till nutid. Där finns arvejorden, den som befolkats av släktled på släktled.

Vi följer människorna på Nevabacka från soldaten som röjer sitt nybygge till Anna som återvänder till gården efter sin mammas död. Nevabacka har sett generationer födas och dö, krig komma och gå. Den har gått från att vara framtid och födkrok till att vara minnen, dåtid, något som man vårdar för nöje snarare än för nytta.

Hela tiden existerar människorna på Nevabacka till stor del på naturens villkor. Och de som råder i skog och mark finns aldrig långt borta. De ser till människorna i husen. Hjälper när det behövs. Hotar och hämnas när det finns skäl.

Boken sträcker sig över fyra sekel och medan tiden går och vi får se generationer komma och gå, blandar Turtschaninoff berättarstilarna. Det är prosa, brev- och dagboksform och lyrik. Det är fint gjort. Författaren låter oss vara med i skogen, lukta mossan, njuta av solnedgången över mossen, lingonen på åsen, höra de höga trädens sus och fåglarnas läten.

När jag ifrågasätter hur bra bästsäljaren När kräftorna sjunger egentligen var, säger många att de älskade den för de underbara naturskildringarna av träskmarkerna. Med tanke på hur många som verkligen verkar älska fina naturskildringar i en roman så finns det alla möjligheter för Maria Turtschaninoffs roman att bli en internationell braksuccé, för här spelar den österbottniska naturen huvudrollen. Den är konstanten vi följer medan människorna passerar förbi, också de mycket fint skildrade. Boken också sällsynt vacker med skogsgrönt omslag och inramad av Sanna Manders svartvita illustrationer.

Turtschaninoff lyckas skildra flyktigheten i ett människoliv, det tillfälliga i allt människan lägger sin hand vid, och samtidigt teckna de som befolkar naturen och skogen både ingående och med kärlek. Resultatet blir både spännande och vackert.

Passar gymnasiet.