På Bokmässan hörde jag Turtschaninoff berätta hur hon fick uppslaget till Anaché av en bild hon fick i sitt huvud av en flicka som får sitt hår avklippt. Och bilder i sitt huvud är precis vad man får när man läser hennes storslagna berättelse om flickan Anaché. En fullskalig 3D-bio med allt från myllrande folkmassor till storslagna landskapspanoreringar.
Anaché lever i stamfolket akkade i ett vidsträckt stepplandskap. Hennes pappa är stamöverhuvud i den näst minsta av de fem klanerna som bildar en union. Det är ett hårt reglerat samhälle, som både följer årets cykel och styrs av traditioner och myter.
Anaché växer upp som sin storebror, Huors, skugga. De leker jämt och i smyg lär han henne allt sådant som pojkar kan, men som är förbjudet för kvinnor. Anachés största passion är att rida och hon önskar sig hett en egen häst. Men tiden går och barnen börjar bli vuxna. På somrarna samlas hela klanen till ett sommarläger och sedan också alla klanerna till ett stormöte. Då passar man på att låta pojkar genomgå sina initeringsriter, ingå förlovningar och bröllop och idka handel. Nu är det dags för Anachés bror att bli man och efter det dröjer det inte länge innan Anaché själv får sin första månadsblödning. Efter detta blir det svårare för syskonen att vara tillsammans, deras utbyte av kunskaper får allt mer ske i smyg. Men Anaché upptäcker också att hon inte är som alla andra. Hon talar med andarna under sina nattvandringar och hon får en egen skyddsande, Pa jau, en bergsget.
Klanernas andliga liv styrs av en angakok. Han vandrar med andarna, helar sjuka, förrättar viktiga riter och offer. Han ser till att naturens makter och de två tvillinggudarna är blidkade och han kan också förutspå framtid genom sina anderesor. När Anachés klan får en ny angakok rubbas balansen i naturen, ingen förstår sambanden, men det är tydligt att naturen vänder sig mot dem. Anachés familj hamnar mitt i en våldsam snöstorm som blåser iväg hela deras tält, skingrar familjen och Anaché själv överlever genom att finna vägen till en grotta med hjälp av Pa Jau, där hon övervintrar ensam och klarar sig tack vare de kunskaper hon fått av sin bror.
Efter vintern i grottan tar sig berättelsen om Anachés liv en helt oväntad vändning. Jag vill inte förstöra någons läsupplevelse genom att skriva om det här. Kanske har jag redan skrivit för mycket. Anaché: myter från akkade måste läsas, allt annat är vansinne. Turtschaninoff bygger upp ett helt eget universum med en delvis ny flora och fauna och nya ord (ordlista finns i slutet av boken, men det klarar meds ig egentligen utan). Hennes bok har beskrivits som fantasy och kanske är den det. Men egentligen händer inget i boken som inte kan förklaras med natur- eller folktro. Jag skulle vilja beskriva den som en utvecklingsberättelse eller en äventyrsberättelse i första hand. Att läsa för alla som har vuxit upp med Vargbröder och nu är redo för någonting ännu bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar