Vera träffar Max på ett behandlingshem för ungdomar med psykiska problem. Båda är traumatiserade av sorgen efter en nära anhörig som drunknat. Veras mamma som gått genom isen och Max tvillingsyster Julia som dött i en segelolycka. I denna likhet finner de varandra trots att de i övrigt är så olika man kan tänka sig. Vera kommer från små omständigheter och svåra förhållanden med en mamma som lidit av psykisk ohälsa medan Max kommer från en till syner perfekt överklassbakgrund och hennes döda syster var en känd influencer. Vera har aldrig haft någon riktig bästis innan och njuter av att komma nära Max och Max finner tröst i Veras mörker. Så när Max erbjuder Vera att följa med till familjens semesterparadis på en skärgårdsö över sommaren tackar Vera genast ja.
På Saltöga gård visar det sig dock vila flera mörka hemligheter under den glittriga, polerade fasaden. Samtidigt som familjen ordnar sitt årliga seglarläger för barn känner sig Vera allt mer obehaglig till mods. Saker dyker upp i hennes rum och hon märker att Max ibland döljer saker för henne. Och hela familjen tassar som katten kring het gröt kring frågan om Julias tragiska olycka och död.
Själva spökerierna är mer nedtonade i den här boken än vad vi vanligtvis väntar oss i en bok av Lena Ollmark. Den verkliga faran lurar här i människohamn, det som döljs under ytan, här symboliserad i vattenytan med dess dolda mörka djup. Men det finns också ett spel med fasader, den artiga och polerade överklassfernissan eller den glada käcka bilden i sociala medier och det otäcka i att aldrig vara säker på vad som lurar bakom den. Samtidigt är det också en bok om mänskliga relationer och om psykisk ohälsa bland unga, ett aktuellt och angeläget ämne. Allra sista meningen lämnar oss sprattlande på kroken - vad är det egentligen som har hänt? Skickligt och spännande skrivet.
Passar övre delen av mellanstadiet och högstadiet.
B.Wahlströms, 252
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar